tankar,  vänner

Min julafton

Jag älskar julen med allt vad det innebär men främst för att jag har en så fin jultradition.
Jag har väldigt lite kontakt med min biologiska familj, jag är inte bortadopterad utan är uppväxt med dessa människor men ju äldre jag blev desto mer kände jag att de varken ställde upp för mig, stöttade mig eller visste vem jag var. Bara för att man är biologisk släkt betyder det inte att man måste vara nära. Det är fint för de som har det så, men jag är inte en av dem. Jag känner inget agg mot dem eller är arg längre, jag har bara insett att i relationen till dem kommer jag alltid ge mer än jag får och bli så fruktansvärt besviken.

250px-Juletræet
Så här ser inte vår julgran ut…

Så hur ser min jultradition ut då?
Jo jag är hos några av mina bästa vänner i Danmark. Det är verkligen ett rejält gott och blandat med folk från olika ställen. Det är vänner som jag känt i över tio år och som villkortslöst ställer upp för mig, precis som jag gör för dem. Vår julafton är ganska klassisk tror jag.

Vi går upp och äter en brakfrukost tillsammans, tränar ett pass. I år ska vi av någon anledning ha tennisturnering.
Kommer hem och duschar och klär upp oss, äter julmat från flera olika länder och bråkar om vilken mat som är godast innan vi (som är svenskar) tvingar alla att se Kalle Anka, och tar en liten tupplur. Efter detta dukas julgodiset upp, även det enormt mycket och alla möjliga och omöjliga saker kan man hitta där. Det mesta hemgjort och galet gott!
Vi öppnar julklappar och gissar på rim, vilket är väldigt svårt när inte alla rimmar på samma språk.

På kvällen så brukar vi sitta i pyjamas och spela spel. Dricka glögg och bara njuta av julfriden som infinner sig när allt stök är över.

Jag älskar den här traditionen och den är helt ovärdelig för mig.
Hoppas att ni får en minst lika bra julafton, var och med vilka ni än är!