Det här med ekonomi alltså

Jag hatar att prata om pengar, vilket nog är typiskt svenskt, men alltså jag blir så obekväm. Jag kan bli obekväm när någon frågar vad typ min tröja kostar men jag tänkte att eftersom att ingen pratar om ekonomi och jag och V tjafsade om ekonomi här om kvällen så ska jag författa ett inlägg om ekonomi.
Både jag och V har väldigt god ekonomi. Han tjänar mer än mig varje månad men jag har en stor “trust fund ” så vi känner oss jämlika. Dock så står, i princip alla våra fasta utgifter på V, eftersom att han är tysk medborgare så är det lixom bara lättare. Därför blir det så att han betalar de fasta kostnaderna men jag betalar allt annat som mat och smågrejer och när vi gör saker tillsammans, resor och ja, ni förstår. Vi har inga enorma kostnader och därför blir det ganska rättvist. Men nu har vi (mest V) köpt en ny soffa som har levererats och då frågade V mig hur mycket jag hade kvar av lönen. 6000 kr svarade jag varpå han frågade “VA? var har resten av din lön gått åt till?”.

Jag blev genast förbannad eftersom att jag varken har behov eller lust att ha “koll” vad hans lön och vad han gör med den. Jag förklarade lugnt och sansat vilka utgifter jag hade haft den månaden, inga problem. V sa då att han ville se mina kontoutdrag de senaste månaderna för att se vilka utgifter jag har och vilka utgifter han tycker är okej.

Och jag gick i taket.
Jag är helt med på att man i ett samboförhållande ska dela på utgifterna, och vårt sätt är ganska luddigt. Men att han ska kolla på mitt kontoutdrag och säga vad jag köpt som varit okej det är sååå långt över gränsen och otroligt mansgrisigt!

Ekonomi är något väldigt privat för mig. Det är mer privat att visa mina kontoutdrag (även fast de inte innehåller något speciellt) än att visa mig utan kläder. Vad jag väljer att lägga mina pengar på är upp till mig och ingen annan, så länge ingen annan får lida för det.

Vi kanske ska gå till en ekonomiskrådgivare på banken och få lite inputs och fundera på hur vi på bästa sätt kan dela på utgifter utan att jag känner mig övervakad och panikslagen. För det var ta mig sjutton det jag kände mig när han föreslog att han skulle okej:a mina utgifter.

(Jag vill tillägga att Vs mamma är hemmafru och aldrig haft en egen inkomst så därför (?) har hans pappa haft stenkoll på ekonomin och mamman har lixom fått be om pengar för mat och utgifter. Så det kanske inte är så konstigt att han använder de orden).