Killar

Lunch med Duschdejten

Idag var Duschdejten min lunchdejt. Jag vill ju egentligen skriva en roman om hur fantastiskt det var men det kommer inte hända. För det var inte så fantastiskt. Det har gått några timmar så jag har hunnit tänka och analysera detta några vändor. Det är inget fel på Duschdejten, inte alls. Han är jättesnygg, kul, sexig och väldigt attraktiv. Han är också ofantligt charmig men i brist på andra ord så är han också en nypa falsk. Inte på det sättet att han menar illa, tvärtom. Han är så överdrivet mån om att vara snäll och trevlig att det, för mig, blir för mycket. Det blir en charad. Och så vill inte jag riktigt ha det med någon som jag varit väldigt naken med, på mer än ett sätt.

Det är inte hans fel och det är som sagt inget fel på honom. Jag var nog också konstig (konstigare än vanligt) dels för jag har så sinnesjukt mycket respekt för honom vilket är väldigt otypiskt mig och dels för att jag i flera år har tyckt att han är cool och snygg. Det blir lite som att träffa sin idol, som man dessutom kanske är kär i. Jag tror ändå att tack vare att jag är tryggare i mig själv så blev jag inte lika nervös. Jag blir förvisso väldigt sällan nervös. Mest av allt så tror jag att det var omständigheternas fel att jag inte har en roman att skriva om hur fantastisk min lunchdejt var. Det blir väldigt konstigt när man träffar någon för första gången som man på många sätt känner väldigt väldigt väl. Man vet inte riktigt var man ska börja. Man är i början av en bekantskap samtidigt som man är bästa vänner. Nu tror jag inte att Duschdejten räknar mig som en av hans bästa vänner men jag räknar honom som en av mina bästa. Enbart baserat på vad han vet om mig, tryggheten jag känner med honom och att han alltid finns där. Det skulle onekligen bli tomt utan honom.

Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Jag känner att vi borde klicka bättre än vad vi gjorde. Jag tror som sagt att det var väldigt underliga omständigheter. Någonstans är jag väl rädd att vi inte träffas igen men då får det kanske vara så. Jag vill träffas igen, skratta åt sist och mysa. För han är en fantastisk man den där Duschdejten. En man som dag efter dag ser till att det finns ett leende på mina läppar.