vänner

Inte ensam längre

I helgen var två av mina vänner (ett par, men jag känner dem från olika håll) här och jag insåg att jag känt mig ensam. Jag skämdes nästan lite för mig själv för att jag pratade så mycket och tog upp tankar som jag hade hela tiden. Men som jag har saknat att prata, öga mot öga med bästa vänner, på svenska!

Vi har verkligen pratat om högt och lågt. Barn, vänner, om vänner, skitsnack, filosofiska frågor, mat, vardag, problem i förhållanden, bra saker med våra partners och så vidare. Jag älskar att diskutera med människor som tänker olika, som tänker nytt. För att få lite perspektiv på mina tankar, och att diskutera på engelska är ju som svenska (flytande minst) men shit va gött det är att få prata svenska! Och att få ta vid där vi slutade. Så befriande. En sån enorm trygghet.

Jag känner mig verkligen uppfylld av deras kärlek och vänskap och grät när jag hade lämnat dem på flygplatsen. Fy vad jobbigt det är att skiljas. Det kändes som en kniv i magen när vi sa att nästa gång vi ses är 28 december. Vi hörs ju garanterat innan dess men… Ja ibland är världen så stor.

Jag har verkligen tankat energi. Hoppas jag lyckas hålla upp den nu.