Jag är en jävla utlänning

Radioprogrammet Rally gjorde en parodi på Englishman in New York där refrängen gick “jag är en utlänning, jag  är en jävla utlänning, jag är en finne i Göteborg”. Och lite så känner jag mig ibland.

Tyska är mitt sjättespråk. Svenska är mitt modersmål. Engelska och italienska lärde jag mig i tioårsåldern. Franska i yngre tonåren. Teckenspråk i gymnasiet och tyska strax efter 20. Och min tyska är flytande. Framför allt i teorin. dvs grammatiskt pratar jag korrekt. jag lär mig så klart nya ord hela tiden men det absolut svåraste att greppa är uttryck och ordspråk samt slang.
Då sitter jag med stora ögon och känner mig ilokutinkompetent.

Det händer mer än ofta att någon säger något som en liknelse eller ordspråk och jag tolkar det helt fel. så pinsamt och jobbigt. jag skäms lite och känner mig så himla utländsk. inte den roligaste känslan men så är det. och det är en bra erfarenhet att ha, som fler inskränkta svenskar borde få uppleva.

Det finns saker som jag aldrig kommer lära mig. Typ barnprogram eller den affären som låg där eller hur det var innan den och den kedjan öppnade. Vi är så nostalgiska så vi pratar gärna, knyter an, över det som varit. Kanske kommer aldrig mina barn att få ta del av det jag hade när jag var liten?
Det handlar om att våga ta för sig. Våga våga och göra bort sig. fråga. Se ut som det där frågetecknet som alla skrattar åt. Nej fy sjutton, det är inte alltid roligt att vara invandrare.