Tre vänner

Jag har haft många fina vänner genom åren. Vissa har kanske gått från vänner till kompisar till bekanta men en del finns kvar i mitt liv som vänner. Vissa är kanske till och med ännu bättre vänner till mig idag än de en gång var. Inga har däremot haft det lätt detta året. Jag har varit och är nog fortfarande en ursel vän. Först gick jag under jorden i flera månader. Sedan skickade ett mail som förklarade situationen – min pappa har cancer och jag och M har gått skilda vägar. Just det där med vägar skrev jag kanske inte men jag skrev att vi hade gjort slut men de som ville fick såklart ha kontakt med honom. Sedan dess har inte kontakten varit toppen. Milt uttryckt. Ha i åtanke att få av mina vänner bor i Sverige. De allra flesta bor i utomlands och de som bor i Sverige bor utanför Göteborg där jag bor. Det finns dock tre personer som jag idag känner att jag vill tacka lite extra.

Först så är det en väninna som jag känt i en massa massa år. Hon är nog faktiskt en av min äldsta vänner. Hon är kanske också den av mina vänner som stod honom närmast. Därför har det varit svårt om inte smått omöjligt att söka stöd hos henne. Jag skäms så in i bänken för vad han blivit och jag vill inte hamna i en sits där jag pratar skit om honom inför folk han känner. Därför har många av mina vänskaper fått ta stryck. Kanske denna mest av alla. I början kändes det som att hon tog hans sida inte för att det ens fanns sidor men i alla fall. För övrigt köper jag det, för jag hade reagerat på samma sätt när någon man känner förändras så drastiskt. Jag kände bara att jag inte kunde anförtro mig och det gjorde också lite ont. Men vi pratade väl lite om det och hittade en nivå som funkade för mig. Sedan dess har hon verkligen ställt upp. Inte minst ekonomiskt när jag känt att pressen blivit för stor. Och för det är jag så ofantligt ofantligt och evigt tacksam. Tack systra min.

Den andra personen är en tjej som jag faktiskt aldrig umgåtts med innan jag blev dumpad och hon blev dumpad. Vissa boundar över barn, andra över separationer. Hon bor nära, hon orkade lyssna på samma tjat om och om igen och hon förstod. Till henne kunde jag säga att folkmassor blev lite för mycket. Till henne kunde jag säga att det gjorde så ont att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Till henne kunde jag skicka ett sms och skriva att jag behövde akut distraktion som en promenad. Vi har sedan i februari maxat och passerat gränsen två människor kan umgås med varandra utan att vara i ett förhållande men än så länge går det finfint. Vi har succesivt mått bättre, gått om varandra i bearbetning av ex, dippat tillsammans och var för sig, haft kul, varit oroliga och framför allt har vi aldrig dömt varandra. Det finns inga känslor som är förbjudna. Sommaren som vi nog bägge var lite oroliga för blev helt fantastisk i mycket tack vara att vi hade varandra. Vi gick från att inte riktigt klicka till att klicka. Det finns dom som blivit väldigt illa berörda av det men det är ju mest kul. Idag skulle mitt liv bli väldigt tomt utan Miss Sunshine.

Sedan finns det en man som även om han befinner sig i Stockholm har funnits där för mig varje dag. Flera timmar per dag. Det är fantastiskt trevligt att jag inte har några som helst planer på att ragga upp denna man som nog är min bästa vän. Bortsett från att han vet allt om mig så har han detta år fått genomlida så många timmar av gråt och panikattacker att jag tror aldrig han skulle vilja ha mig som sin fru. En mer tålmodig man får man leta efter. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad som har honom. Han är den klokaste människan jag känner. Och han är alltid ärlig även när det gör ont. Han säger som det är eller förmodligen är och slänger ur sig den ena klokheten efter den andra. Han har funnits där när jag knappt kunnat andas och han har hört mig helt uppgiven. Han har även fått mig att skratta och minnas bra saker. Jag vet faktiskt inte om jag hade klarat mig utan honom. Han har på något mirakulöst sätt stöttat mig helt utan att, förutom vid några fåtal tillfällen, talat illa om mitt ex. För vet ni, det ger mig inget att höra att han är en idiot. Min kloka vän har hört allt och lite till och samma sak flera gånger om. Han har också sagt ifrån när det är dags att ta mig samman. Han lyckas vara hård utan att såra. Jag känner mig trygg i att har vi klarat det här året så finns han nog där även i framtiden. Kris, tack för allt.