Vi får inte hänga på någon annan

Jag har så fantastiska människor i min närhet, både män och kvinnor. Som inspirerar mig och ger mig utmaningar när jag behöver det och kärlek när jag behöver det.
Från början så var vi singlar men nu har nästan alla skaffat sig en andra halva och det är så roligt. För de passar så bra in. Vi har låtit dem passa in. Välkomnat dem och jag tror också att vi har påpekat för våra respektive att vi vill att de ska passa in. Så nu är vi ett väldigt stort gäng där alla kan vara med alla, precis som det ska vara!

Och det fina är att ingen av oss hänger på vår partner, och vår partner hänger inte på oss. Nej vi är vuxna människor med många tankar och idéer. Med drömmar för oss själva och för oss som par. Och vi skulle bli helt förkrossade om vi gick skilda vägar med vår partner men vi skulle resa oss för vi har drömmar som är VÅRA drömmar. Och planer som är våra planer.

Jag känner ingen som är hemmafru eller hemmaman (om de inte har väldigt småbarn) även fast många flyttat från Sverige. När vi för några dagar sedan satt och pratade om vad vi drömmer om i livet så kunde alla redovisa sin egen dröm allt från att öppna egen bakaffär, till få barn, till bli världsmästare, till springa marathon. Och det är okej. Att ha drömmar och planer för sig själv.

V t.ex. han har ett mycket större yrkesmässigt driv än vad jag har. Och det respekterar jag. Han kommer alltid jobba mycket. Men det betyder ju inte att jag inte kan ha några yrkesmässiga drömmar. Nej jag stötar honom i hans dröm och han stötar mig i min. Det går ihop.

Jag tror att faran med att man kanske glömmer sig själv och bara har gemensamma drömmar eller drömmar som går ut på att man gör något tillsammans är att om man går åt olika håll så har man INGENTING att hålla fast vid. Man tappar hela sin värld.

Det är lite svårt att ta det här i text för visst skulle jag bli förstörd om V lämnade mig. Men jag har drömmar som kan hålla mig flytande. Förhoppningsvis. Förstår ni hur jag menar?