livet,  tankar

Hur mår du?

Det är tre ord. Är det tre farlig ord? Tre ord som tillsammans blir för svåra att yttra? När jag förra veckan talade med honom så frågade jag. Hur mår du, sa jag. Det var som om han aldrig hört frågan tidigare. I början av veckan var svaret “allt annat än bra” och i slutet av veckan var det “sådär”. Det var nog ganska dåligt vid bägge tillfällena förvisso men jag tror han tyckte det var ganska befriande att någon frågade och var beredd på ett ärligt svar. Sedan slog det mig att en kompis påpekade att det sällan var någon som frågade henne hur hon mår. Det är så konstigt hur många främligar som inte vet något kan fråga hur du mår medan dina nära och kära inte riktigt vågar. Har vi så svårt för att prata känslor när känslorna är allt annat än glada. Är ett “jag mår bra, hur är det själv” allt vi klarar av? Det är ju befängt. Att vuxna människor inte ska kunna prata om annat än glädje. Det är så märkligt hur vi dagligen kläcker ur oss överdrivna sanningsenliga positiva statusuppdateringar men att fråga någon som är ledsen hur hon eller han mår är mer än dom flesta klarar. Är det väldigt svenskt kanske? Jag vet inte men jag tycker att vi alla borde ta oss lite mer tid och fråga de som vi tycker om hur de mår. Mår hon eller han inte bra så får man se hur mycket personen vill prata om det. Bara vi frågar.