Familj – min andra halva

Jag har ett komplext förhållande till min familj. Jag ska inte gå in på det nu men när jag behövde dem som bäst så valde de att göra annat och jag har inte riktigt känt att jag behöver förlåta dem för att ha ett riktigt liv. Min biologiska familj och den familj som räknas som riktig i allas ögon är mamma, pappa och tre yngre systrar.
Men min närmaste familj och min andra halva är min kusin Eric. Eric är två år yngre än mig och vi är uppväxta tillsammans. Vi har klickat redan från början och haft roligt som små och som äldre.

De flesta brukar tycka att vi är väldigt lika både till utseendet men inte minst till sättet. Vi skrattar mycket, pratar mycket och har en positiv inställning till det mesta. Det var Eric och jag som var med i bilolyckan. Eftersom att vi är olika långa och satt på olika ställen på mopeden så har våra skador sett olika ut.

Jag är så tacksam för att jag fick dela den upplevelsen med just Erik, för vi har alltid varit ärliga mot varandra, kunnat diskutera våra känslor och unnat varandra lycka och välgång. Jag är också tacksam för att vi båda är “normala” idag. Vi kan göra vad vi vill. Vi har kämpat oss igenom de där skadorna, bitit ifrån och idag är vi tillbaka på banan.

Eric bor i Köpenhamn och arbetar som hjärnforskare, visst är det roligt? Det absolut roligaste är att det är sant, låter som ett hitte-på-yrke. Vi pratar med varandra nästan dagligen och just med skadorna finns det inget som vi inte vet om varandra. Även i övriga livet så vet vi nog det mest om den andra. Vi hälsar på varandra så fort som vi får en möjlighet och det är precis det jag har nu. Så jag och V spenderar påsken i Danmark!