Förhållanden

Trött på att älska

1380235201Jag är trött, riktigt jävla trött på att älska någon som inte ger något tillbaks. Jag blir samtidigt rädd för att jag inte älskar så ovilkorslöst som jag trodde. Jag trodde min kärlek till honom skulle klara allt. Absolut precis allt. Kanske att kärlekens natur som ändras men en grundkärlek skulle alltid finnas. Nu vet jag inte. Nu vet jag inte om jag saknar honom eller någon. Jag vet att det finns människor, unga pojkar och äldre män till och med, som tycker jag är charmig, trevlig, söt, positiv (överraskningarnas överraskning) och som vill lära känna mig. Jag vet att de finns dom som behandlar mig med mycket mer omtanke och respekt än han gjort dessa senaste fyra månaderna.

Det hela började i fredags. När jag frågade om han funderat något på om hurvida vi kunde ses på kvällen. Han svarade att det kunde vi. Jag frågade vad han ville hitta på men det visste han inte. Så jag föreslog allt från drinkar och bowling till middag och gocart. Då svarade han att han inte orkade med något så avancerat varpå jag sa något i stil med “jaha, vad orkar du då”. Han sa att han kunde tänka sig bio men det sa jag att jag tyckte vara lite osocialt men kunde han tänka sig middag också så vore det roligare. Nej, det var för avancerat och när jag påpekade att han åt dagligen så sa han att han inte orkade vara översocial. Jag kommenterade att det ju bara var jag men han orkade inte prata med någon. Då sa jag att det kunde kvitta. För så kände jag. Ska jag alltid ta det lilla jag kan få? Nej.
Han föreslog sedan bio och middag innan i så fall om det hanns med. Jag kläde på mig, mötte upp en kompis på afterwork. Skickar ett sms och frågar honom hur det blir ikväll varpå han säger att vi kanske kan hitta på något på söndag istället. Han ska nämligen äta middag med sina vänner. Med tanke på alla ursäkter han gav mig så kändes det så ett hån. Jag blev arg och ledsen. Nu blev kvällen lyckad i alla fall. Jag fick lära mig att jag går att tycka om. Jag fick lära mig att jag inte är redo för att kyssa någon annan. Jag fick bekräftat att jag inte är redo eller villig att träffa någon ny men att jag kan ha kul. När jag på vägen hem pratar i telefon med min kompis Kris så säger han att han nästan funderar på att fråga mig varför jag tycker om han som konstant, gång på gång, varken håller löften eller visar någon respekt. Och vet ni, jag kommer inte på något.

Hela helgen har jag funderat så mycket på mina känslor. Är dom helt borta? Jag är okej med att romantiska känslor är bort men att de vänskapliga känslorna ska vara borta är jag inte okej med. Ännu värre är att de just nu är på gränsen till förakt. Det är sorgligt. Det gör så ont. Jag har funderat på om jag vill vara tillsammans med honom. Jag började fundera på familj med honom men så kom jag på hur lätt han gav upp på oss och jag känner att det aldrig skulle funka.

Det handlar inte om att jag vill ha någon annan eller att jag inte vill ha honom. Det handlar om att den där vänskapen jag så gärna ville ha kan inte vara ensidig. Det kan inte heller handla om att jag ska vara den som ger och ger och ger medan han tar och förstör. Det räcker nu. Jag är rädd för att jag inte bryr mig längre. Och det, det gör mig ledsen.

 

Är jag beredd att hålla med Alex? Svar kommer imorgon!

Kommentarer inaktiverade för Trött på att älska