Okategoriserade

Tårarna

20140214-195716.jpg

Inte bara har jag aldrig gåtit så här mycket utan jag har heller aldrig gråtit offentligt såhär förut. Det kan vara i en mataffär, flygplats, buss, ett kafé. När jag förlorar kampen mot minerna och tankarna på vad han gjort så kommer tårarna varesig jag vill eller ej. Okontrollerbart. Det har gått fem månader minus fyra dagar sedan han sa att han ville vara singel och det gör fortfarande ont. Plus att han ju nu inte är singel.

När dom där hysteriska tårarna börjar komma så kämpar jag in i det sista. Jag försöker tänka på annat eller andra men allt, utan undantag, går att koppla till honom. Jag vill skrika “hur kunde du!”. Sedan kommer det, som ett slag i magen. Jag saknar honom. Den enda personen i världen som skulle kunna trösta mig bryr sig inte ens om att jag mår dåligt. Förvisso bryr han sig inte ens om att jag mår bra. Han bryr sig inte punkt.

Jag kan inte föreställa mig bry mig så lite om honom. Trots allt han gjort så älskar jag honom. Kanske inte på samma sätt men kärlek till honom är både stark och enorm. Att jag ska behandla honom så respektlöst som han gjort mig finns inte. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag sårade honom bara en bråkdel av hur mycket han sårat mig.

Det tog honom dagar att bli kär igen. Dagar. Jag har i månader funderat på det här med bodelning. Jag vill inte såra honom. Jag tycker det är fruktansvärt. Dock kommer vi ju inte överens så en bodelning känns oundviklig. Det tar alltså månader för mig att tänka igenom ett beslut som inte ens är känslomässig. Han hade gjort det samma dag. Det finns inget i huset jag egentligen vill ha. Allt är ju deras nu. Deras säng, deras soffa, deras porslin, deras kuddar. Juridiskt är det såklart inte så. För mig är det jätte svårt. Jag mår dåligt av tanken att såra honom. Det är dumt för han tänkte aldrig på mig eller mina känslor. Inte en sekund fanns jag där. Aldrig fanns det på kartan att han för att bespara mig smärta skulle tona ner sitt nya förhållande. Aldrig fanns det på kartan att han skulle prata gott om mig nej nej, istället berättar han stolt för vänner hur mycket han lyckats såra mig. Han hävdar sig igenom att berätta att jag är förstörd.

Nä. Jag vet inte. Han är med henne idag och jag, jag firar mina allra första ensamma alla hjärtans dag. Det jag trodde skulle vara mina livs bästa år är inget annat än patetiskt meningslösa.

Kommentarer inaktiverade för Tårarna