Förhållanden

Lägesuppdatering

20140210-100015.jpg

Alex frågade hur det var med mig, att det verkade som om allt blivit sämre. På ett sätt så har det det. Hans nya förhållande är så fruktansvärt officiellt och in your face att jag tar illa vid mig. Han vet att jag ser allt men skiter fullständigt i att han stör salt i såren som han skapade. Men som min kompis säger så tänker han inte på mig utan bara på sig själv (och henne såklart). Det är komiskt hur han för någon månaden sedan sa till mig att det tog slut för att hon ville mer än att bara ha sex och det ville inte han. Idag har dom typ sambos. Det gör svinont i brist på andra ord.

Tårarna har dock avtagit och panikattackerna likaså. Jag får i mig lite mat som jag behåller vilket ju också är en framgång. Livet känns dock väldigt mörkt och livlöst. Livsglädje är som bortblåst.

Det verkar gå i perioder och som någon sa så är det väldigt många känslor som måste bearbetas. Vill jag någon gång må bra så har jag inget annat val än att ta mig igenom alla känslor. Det är bara det att det stundtals är fruktansvärt jobbigt och smärtsamt. Jag har dessutom svårt för hur respektlös han var och smutskastade hela vårt förhållande. Sju år av mitt liv, och hans, betydde absolut inget för honom.

Ja, det är mycket att bearbeta men jag gör hellre det än vid 40 må lika dåligt som han gör idag. Det är ingen tävling men jag har mått dåligt förr även om jag aldrig någonsin mått såhär dåligt och det är inte värt att fortsätta som inget.