Dumma mig!

Jag läste det här inlägget i en annan blogg och insåg att jag känner likadant!
När jag är i London så trivs jag men när jag åker här ifrån så får jag lixom dåligt samvete. Typ dåligt samvete för att jag alltid väljer att vara ledig medan kollegor jobbar, för att jag har mina närmaste människor i andra städer och därför alltid kommer vilja fira jul och nyår och påsk och sommar i andra länder. Jag kommer alltid vara den som väljer att vara ledig utan lön framför att jobba, om jag inte har semesterdagar kvar. Här i England har vi ju ett annat system för ledighet så vi är ju inte alltid ledig samtidigt och då ryker de lediga dagarna fort.

Så nu har jag ju då varit och träffat alla underbara och fina människor. Pratat svenska och njutit av svensk mat och allt svenskt som jag saknar. Och sen när jag ska åka så får jag dåligt samvete igen. För det är ju jag som har valt att flytta. Jag som väljer att inte vara en del av deras liv. Självklart så är de förstående men saknaden och avståndet, det är ju faktiskt mitt fel.
Jag tror att jag är den enda som har de här känslorna. Det är något som jag känner och inte som varken vänner eller familj har i tankarna. Men det gör verkligen separationen en miljon gånger jobbigare!