År

Sju år har vi varit tillsammans. År som ingen av oss kan få tillbaks. För mig har det inte varit sju lätta år.

Mellandagarna av vår första jul tillsammans, när vi hade varit tillsammans i cirka 2-3 månader, upptäckte jag ett mail på hans dator. Datorn låg uppslagen på sängen men mailet kändes som ett kniv i hjärtat. Eller nej, flera knivhugg i hjärtat. Mailet var till en tjej som heter Pernilla. Scrollade jag ner hittade jag flera månader av mail. Det var detaljer om vart de skulle ses, hur de skulle ha sex och vad de skulle ljuga ihop. Idag så vet jag att jag kanske inte skulle ha följt med honom hem igen utan stannat hos min familj. Han lovad att inget hade hänt. Att det bara var på skoj. Jag förklarade att jag inte tyckte det var skoj. När vi kom hem så upptänkte jag mängder av porr i olika former på hans dator. Då erkände han att han hade problem. Igen, kom löftet om att sluta. Det slutade aldrig. Varken mailen till eller från Pernilla eller porren. Istället dök det upp nya tjejer.

Det finns så många stunder under dessa sju år som jag bara kopplar till hans sexchat eller porriga mail. Jag tror att varenda natt vi tillbringat på hotell så har han när han jag sover kollat på porr. Med fjärrkontrollen i högsta beredskap om jag skulle vakna. Volymen har varit låg men aldrig tillräckligt låg. Antal tjejer han haft om än inte fysiskt har jag tappat täckning på. Dom är många. Säkert 50. Varje upptäckt jag gjorde följdes av en ursäkt. En ursäkt som jag aldrig slutade hoppas skulle vara sann.

Nu är jag här och känner mig äcklig, utnyttjad och patetisk som trodde på honom. För honom var det kanske bara en lek men jag investerad mitt liv, mitt hjärta och en massa känslor och tillit i det här förhållandet. Ett förhållande han inte tycker är värt ett öre ens. Jag har verkligen inte varit en ängel. Det är man inte när man lever med någon som har så stora problem. Genom hans beteende töjdes även min gräns för hur långt jag kunde gå. Tills jag insåg att nej, det är inte okej. I ett år var jag helt vilse. Tills jag bestämde mig för den jag ville vara med och varför. I beslutet låg en tillit på honom. Min kanske största missbedömning. Jag tror aldrig han haft en flickvän han älskat men jag trodde jag skulle vara annorlunda då jag kände honom och ändå älskade honom. Så fel av mig. Så himla fel. All känslor, energi och år jag lagt på oss var inte värt något. Inte heller är det en investering man får tillbaka. Jag vet bara att jag ändå vill försöka en gång till. Fast utan tillit och istället krav.