Kommer det bli vi igen?

Jag har hela tiden känt att min sambo förändrats. Fort och drastiskt. Jag tror inte jag varit med om något liknade i vuxen ålder. Sist var nog vid 20-21 (nej, man är verkligen inte vuxen då). Ni vet när folk helt plötsligt blir någon annan. Man liksom ser hur de försöker hitta en identitet som passar dom. Processen kan väl liknas vid en obekväma kläder som inte passar. Det kliar, stämmer åt, sitter fel och är bara obekvämt.

Jag kände någon vecka efter att han först sagt att han vill göra slut att något hände med honom. Och jo, medelålderskriser finns. Kanske är det det eller kanske är det bara en allmän ifrågasättning av tillvaron. Något är det, bortsett från oss, som är fel. Väldigt fel. Kommer det någonsin bli bra? Ja, om han tar tag i det. Kommer det bli bra innan jag tröttnar? Ingen aning. För nu är jag trött. Han behandlar mig som skit eller något värre, jag betyder inget, han klänger och vill hångla med andra framför mig och han har efter att vi separerade haft sex med en 23-åring. Idag äcklar han mig och det finns inte mycket förståelse eller kärlek. Tror jag att vi kan gå vidare efter det här? Ja. Vill jag? Vet inte. Att vara tillsammans med en destruktiv, patetisk och trasig 40-årig man lockar inte. Och just nu är han inte så mycket mer. Jo, äcklig. Sa jag det?