Så jävla less på sms!

I perioder kan jag verkligen ledsna på sms. Typ som idag, det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att gå in till en kollega och säga: jag behöver en kram!

Mina allra bästa vänner bor utspridda världen över och det är fint, ibland. Att ha en bästis vart jag än är. Men tyvärr är jag en sådan som tröttnar lite på kompisar. Vi är ju inte felfria någon av oss och till slut så blir jag bara så less. Ni vet på just den personen, jag behöver en paus. Och nu är jag trött på London och London-människorna. Nu längtar jag hem till mina Stockholms vänner. Och jag har dem ju på sms, men det är lixom inte lika effektfullt att skriva i sms att man är så jävla förbannad och less som att få skrika de till deras ansikten. Eller få en riktig kram. Jag uppskattar verkligen sms och allt gott som det för med sig, hur lätt är det inte att bara dra iväg ett sms när man vill något eller för att hålla kontakten?

Om mindre än en vecka är jag hemma i Stockholm igen och jag förväntar mig att både mina vänner och staden visar sig från sin allra bästa sida, och så ska jag gräva ner mobilen någonstans så jag slipper sms för några veckor (dagar(timmar)).