Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Sida 3 av 351

Vecka 40

Förra veckan avslutades med ett möte som fick mig att vilja skjuta mig och skratta på samma gång. Att arbeta med autistiska människor är egentligen inget för mig men det är utvecklande och verkligen en utmaning.

Den här veckan börjar på samma vis. Möten möten möten. V är borta måndag till onsdag. Det ska bli lite skönt. Älskar ju när han är hemma också men så mysigt att få vara ensam också. Japp sån är jag.

På torsdag åker jag och hälsar på en bästa vän. Hon har bott på sjukhus senaste kan det vara tre månader? Pga att hennes barn kom alldeles för tidigt. Nu är de stabila och jag får äbtligen hälsa på och hjälpa henne. Tänker att vi ska sova och äta godis. Träna och skratta. Åh jag längtar! Egentligen är det hennes man som är en av mina bästa vänner och varit länge. Och jag älskar att han träffat en sån vettig partner. De har vaket gifta länge och hon är också en av mina nära vänner nu. Det är så härligt när det blir så.

Kort beskrivning av veckan. Men jobb och sedan bästis-häng på sjukhus.

Blåbärssoppa

Gör ni egen blåbärssoppa? Jag har precis vågat mig på det och det är såååååå gott. Kan ju göras på både frusna och färska bär. Receptet hittade jag här.

Det är svårt att ta goda bilder på blåbärssoppa.

En extra dag och en flisa i en tand

Igår tog jag en extra dag. Jag var bara hemma. Hade ont i magen och mådde konstigt. En hel dag hemma framför tvn med bara lite småjobb var precis vad jag behövde.

Jag vet inte hur det gick till men kände iaf med tungan att en flisa i en tand långt bak har lossnat. Eller den är så där “vass” som hela tänder inte är. Jag har haft så mycket problem med tänderna sedan jag var gravid och kräktes hela tiden. Ja ni vet ju hela den karusellen och jag är inte peppad på att den ska börja om. Känner mig så ledsen och uppgiven. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till förutom att ringa tandläkaren och det vill jag inte.

Idag är även Nils ledig och då laddar vi för en tur till badhuset. Det var längesen vi var där så det ska bli kul. Förresten. Ni andra med diabetes eller som har barn och vill informera om sjukdomen på ett lätt sätt det finns ett avsnitt av doktorerna om diabetes. Nils tycker det ör superspännande.

Helgen som gick

Veckan som kommer innehåller inget speciellt så istället får ni glimtar av vår Stockholms-helg.

Både jag och V blev sena från jobbet och stämningen var inte på topp på torsdagkväll. Nils var otålig och ville bara komma fram till mormor. En lugnmorgon på fredag fylldes av tid i stan.

Vi fixade lite ärenden vi hade och råkade svinga förbi “fridays for future” demonstrationen. Nils tyckte det var häftigt och vi pratade om att man måste vara snäll mot djur och blommor och inte slänga skräp på marken. Vi köpte marmite, solhatt på rea till nästa år, linne till Nils att ha under klänningen, strumpbyxor, sånna grejer.

Åt kebab med min pappa. Som vi alltid gör. Alltså inte alltid med min pappa men vi äter alltid kebab. Och en kaffe på det. Och bredvid oss satt Johannes Anyuru. Blev så startstruck. Och så besviken på att inte kunna dela starstruckigheten med V. Han läser ju aldrig på svenska. Så han fattade ingenting här. Sedan besökte vi vår favoritsecondhandbutik. Nils köpt en postbil som var “mage in west germany”.

Sedan fick jag massage. Samma person har masserat mig sedan slutet av gymnasiet. Så hon känner verkligen mig och påminde mig om vikten av styrketräning.

Sedan åt jag middag och drack vin med min bästa vän. Saknar henne så att det gör ont i själen ibland och lika varm är jag när vi är nära varandra.

På lördagen skulle vi åkte till Mulle Meck-parken på Nils initiativ men den var stängd i september. Så vi skulle åka till Anders franzén parken istället och åkte vilse hur länge som helst. Jag var helt säker på att jag hade bloggat om den fantastiska parken men icke. Borde kanske sammanfatta lekparkerna vi hänger i i ett eget inlägg. Jag och V drack kaffe och Nils lekte som en galning.

Sedan åkte vi hem och piffade oss. Dags för 60-årsfest.

Kolla in utsikten från lokalen. Älskar städer i mörker.

Så himla härligt att dela en kväll med bästa vänner. Och när våra barn leker, busar och är snäll och nyfikna på varandra. Finns ingen bättre känsla.

Serietips: when they see us

Om ni känner för att må dåligt i helgen rekommenderar jag varmt serien when they see us på Netflix. Jag känner att jag är väldigt sist på bollen med den här serien men väldigt kortfattat handlar den om fem barn (ungdomar möjligen) som oskyldiga döms för våldtäkt på en kvinna. Vi får se hur de misshandlas av rättsystemet på olika sätt och hur den här domen påverkar dem och deras familjer genom livet.

Skådespelarna är fruktansvärt bra och jag sitter med en klump i magen mest hela tiden. Massa tankar dansar runt i huvudet på mig. Hur priviligierade vi är som är vita. Hur klarade dessa pojkar så långa fängelsestraff? Hur hade jag gått vidare? Vad hade jag gjort om detta hände mitt barn?

Verkligen en sevärd men kanske inte så upplyftande serie. Se den och skaffa energi för kamp, den behövs fortfarande!

Privilegium och att handla sin egen mat

Senaste året har jag tänkt otroligt mycket på privilegium. Jag har alltid varit priviligerad och vetat om det. Så klart på barns vis så visste jag att “barn i Afrika” inte har det lika bra som oss för att vi har mer pengar. Sedan lärde jag mig att det finns olika samhällen i olika delar av världen.

Nu tänker jag på hur priviligerad jag är som har Nils och hur priviligerad Nils är som är vit och pojke. Jag tycker också att han är priviligerad som har oss som föräldrar med ekonomiska och socioekonomiska resurser.

Jag är ju uppvuxen med “samma privilegier” och en viktig värdering som jag bär med mig är att man ska göra saker själv. Bara för att du har pengar ska du inte köpa in städa, tvätt, matlagning etc. det var viktigt för mina föräldrar att vi kunde sköta oss själva, kanske lite för viktigt så här i efterhand men det är ett annat blogginlägg.

Dels ska man inte utnyttja andra människor, även om de får betalat vad tjänar de? Man tar hand om sin egen skit, men sedan är ju privilegium något som kan försvinna. Då är du ju ganska hjälplös om du inte kan städa eller vet vad saker finns i affären.

I perioder har vi haft städhjälp. Det är ju lyxigt men det har känts naket. Som om jag blottar mig och vår stökighet för mycket. Vad hittat hon egentligen? Tvätta tycker jag är ganska kul. Men nu har jag hittat den optimala hjälpen och njuter i fulla drag av den.

Jag beställer mat på nätet. Så smidigt. Åker och hämtar det på affärn. Färdigpackat i kassar. Lassar in det i kyl och frys och lagar mat. Det kostar ca 50kr. Alltså en person plockar all mat åt mig och går ut med det till min bil för 50kr. Och känslan är så dubbel. Dels är jag ganska snål och vill helst inte betala för tjänster utan klara mig själv, som jag är lärd sedan barnsben. Men detta underlättar min vardag så mycket att det lätt är värt pengarna. Men 50kr är ju inte sp mycket för vad de utför. Jag storhandlar ju alltid. Så det tar säkert sin lilla tid. Då är ju 50kr så lite. Sedan tänker jag på alla andra som också skulle behöva den här tjänsten för att underlätta sin vardag. Ensamstående med flera barn. Men inte har råd. För 50kr kan vara mycket pengar.

Jag försöker dock landa i mitt privilegium. Njuta av det. Att min vardag är så mycket lättare. Men den där pekpinnen på axeln som säger att jag borde göra det själv knackar på ganska ofta.

Det är inte lätt att ställa om sig

Vardagen tuffar på och det har inte varit lätt för Nils. Han har inte varit så ledsen som tidigare men tjena vad han tänker. Tankar som är långt ovanför den fysiska ålder han är. Jag tänkte att jag skulle dela del med er men helt ärligt blir det för “naket”. Jag älskar att dela tankarna med honom även om det är tunga grejer. Jag går ofta runt med en klump i magen av hans tankar så hur ska inte han känna sig?

Tröttheten efter dagis och ett nytt favoritprogram har lett till att tiden framför tvn är för mycket. Och tjatet om tvn är konstant. Så… vi köpte nya leksaker till honom.

Det mesta hade han redan fått i present men vi la till bilen och skotern. Och det funkade! Leken tog ny fart. Gubbarna åker på semester, cyklar, packar in och ur sig ur bilen och har sig.

Han har slutat tjata om tvn och leker även med annat. I helgen drog han fram pyssellådan och målade en lång stund. Det är viktigt för mig att Nils kan leka själv och sysselsätta sig men då måste vi också ge honom förutsättningar för det.

Nu ska det också rensas ut grejer! Love that!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑