• vardag

    En måndag i maj

    Jag drömde om mitt ex. Det var lixom inget sexuellt eller kärleksfullt egentligen. Det var bara typ som att jag kikade in i hans liv (som jag inte har någon aning om hur det ser ut) och drog en suck av lättnad när allt var bra med honom. Ganska mysigt att se in i andras liv så där.

    Har fått samtal eller meddelande från alla kollegor om att jag ska sluta. Det är fint. Men också tråkigt. Några tror att jag är kvar till hösten. Andra önskar mig lycka till. Man ska alltid sluta med flaggan i topp och all värdighet kvar. Mycket viktigt!

    Jag tänker på sommarnätter i Stockholm. Älskar dem. Älskar het asfalt och det där sommarljuset. I norra Sverige är det ju nästan för ljust. Och jag får lite ont i magen av saknad. Alla promenader vi brukar gå. Alla kaféer vi pratar på och allt liv som bara är där.

    Och så känner jag efter. Finns det några tecken på att mensen kommer? Eller tecken på graviditet? Kan det vara min tur nu? Känner mig ganska uppgiven ändå. Tycker det mesta pekar på mens. Men köpt ändå ett test igår. Borde ta det typ strax. När de andra går ut på promenad. Ljuvlig morgontradition. En av oss tar Nils på en morgontur med cykel eller löpning. Så får den andra andas och äta frukost. Idag är det min tur att andas. Och kanske gör jag ett test också.

  • Resor

    Verklighetsflykt: San Francisco

    Nu vet jag inte hur länge jag drömt om att åka tillbaka till San Francisco, flera år. Och här om dagen läste jag en artikel om att resandet kanske är som innan Corona först 2022. Det är ju bara två år. Eller 1.5 år om vi räknar från januari. Men då tänkte jag att det är perfekt att dra iväg på en riktig brakresa då. Och var är bättre än till San Fransisco. En stad jag vill ha lite revansch på. Dessutom skulle jag vilja ta med Nils till USA, han är så imponerad av allt som är stort. Och hamburgare.

    När vi var i San Fransisco 2013 åkte jag delvis med en kompis som var väldigt överviktig och faktiskt inte orkade hålla det tempo som jag gillar. Vi hade hyrbil och åkte runt runt runt med den. Jag saknar att bara promenera och se var man hamnar. Min favoritsyssla i storstäder. Titta in i en butik där. Ta en kaffe där. Och en glass där. Gå vilse där. Ta lokaltrafiken där.

    Istället för bil skulle jag vilja cykla över golden gate bron. Sist låg vi matförgiftade och missade bron. ändå ganska imponerande, att missa landmärket nummer ett?

    Bildkälla

    Jag minns att alcatraz var helt fantastiskt! De hade en audioguide som var grym! Och välbevarat och ordning gjort. Vilken historia! Dit ska vi igen. När vi ändå är nere i hamnen kan vi ju strosa runt i fishermans Warf och ta en sån där soppa i bröd. Och hoppas att det finns en korv åt Nils som inte är den lättaste att få i nya smaker.

    En annan sak som jag verkligen tycker om att göra är att handla mat i en mataffärer (är inte mataffärer typ de bästa affärerna ändå?). Frukt, dricka, bröd, chips och sedan slå oss ned och äta det i en park. Kanske skulle palace of fine arts passa oss?

    Bildkälla

    När det regnar då går vi på museum: Walt Disney-museum , cable car museum, mekaniska museet eller varför inte childrens creativity museum?

    Tänk va härligt det är att packa handbagaget, en ny bok och se världen igen. Tänk om vi har någon som behöver den här typen av handbagage?

    Var tar din drömresa dig just nu?

  • vecka

    Vecka 20

    Den här veckan ska jag ha mens. Och det är väl det som händer. Jo vi ska få leverans av fönster också.

    Den här månaden hoppas jag verkligen att mensen uteblir. Jag känner efter för varje eventuellt tecken på både att den kommer men också att den uteblir. Lite öm i brösten. Lite illamående. Men allt sådant är lika väl tecken på mens. Jag hatar dessa känslor av förhoppning, det värsta jag vet. Alltså jag älskar ju förhoppningar överlag men just den här gravidförhoppningen är så tärande.

    Påtal om förhoppning så har jag börjat med en babyfilt i ull. Var så sugen på att arbeta i (ekologisk) ull och med tanke på hur lång tid det tar för mig att sticka så kan ett ev barn titta ut 2025.

    Så jag ska sticka och vänta på min mens. Om den Inte kommer ska jag dricka vin. Så är planerna för veckan.

    Goals
  • tips

    Pappas pengar

    Men hörni! Världens i särklass roligast program är tillbaka och det passar hela familjen. Jag skrattar så jag gråter och Chippar efter andan.

    Serien kretsar kring ungdomen (?) Bröli och hans pappa. De är omåttligt rika men Bröli vill se mer av livet. Lära sig saker som att åka kommunalt och flytta hemifrån. Skaffa sig ett jobb och stå på egna ben.

    Med Olof Wretling och Johan Ulvesson o huvudrollerna kan ni säkert gissa hur det får?

    Finns på svtplay!

    Jag har tom tipsat om det förut!

  • Girlytalk

    Uppsagd och full av känslor

    Idag! Pratade jag med min nya chef och fick definitivt besked om att min tjänst inte kommer finnas till hösten. Och det känns.

    Känner mig lättad som får ett besked. Känner mig lite sorgsen för några kollegor. Känner sorg för några av mina elever som jag gärna följt ett år till.

    Har gråtit. Ja men lite fulgråt. Men jag vet egentligen inte helt varför. Lite överväldigad skulle jag säga. Men också någon ”lättnad-gråt”.

    Jag sa helt enkelt att behövs det arbetskraft i höst vet du var jag finns, jag ska plugga. (Och vara hemmafru) till jag blir galen på det vilket bodde inträffa ganska snabbt.

    Så här var det när jag sa upp mig på ett jobb. Och så här var det när jag blev omplacerad sist. Jag är så tacksam att min chef var betydligt mer professionell än dessa två. Att han helt enkelt pratade med mig som en vuxen människa utan krusiduller och andra märkligheter. Trots att han tillträdde i måndags så känner jag att han gjorde det riktigt bra.

  • Böcker

    Boktips: monster i terapi

    En psykolog tar sig an fyra av litteraturhistoriens monster i terapi. Dr Jekyll, Carmilla (draculas dotter) och Dr Frankenstein var jag bekant med sedan innan. Dorian Gray hade jag inte lika bra koll på.

    Det här är en annorlunda bok. Det är terapisessioner i dialogform med psykologens anteckningar, psykologens dagbok, tidningsartiklar och brev från en mentor. Egentligen finns det ingen handling. Ingen direkt dramaturgi. Även om man också får följa psykologens tankar och utveckling under det året (?) som boken utspelar sig.

    Boken är bra! Om du känner till karaktärerna. Dorian gray som är främmande för mig intresserar mig nycket lite. Eller så är det att boken med alla dessa dialoger känns tjatig. Det blir ju lixom lite samma samma. Kan man säga att en bok är genial och långtråkig?

    Det har lagts ner mycket tid på layout och boken är riktigt snygg. Jag tycker Dick det car svårt att läsa de anteckningar som är skrivna så här:

    Summan av kardemumman är att det är en bra bok om du har koll på dina litteratur-monster.

    Mats Strandberg har också skrivit en av mina favoritböcker Slutet.

  • vardag

    Saker som jag stör mig på:

    Karantänen sliter tycker jag. Det är som att min hjärna inte blir tillräckligt stimulerad utan tar massor av tid för att störa sig på saker. Här kommer de i en lista:

    • Att det är så smuligt på köksbänken.
    • Att jag inte torkar av köksbänken.
    • Människor som berättar om vad de har ätit genom att berätta hur de lagade maten.
    • Människor som inte följer reglerna för karantän i Tyskland, trots att de inte bor här och omöjligt kan veta reglerna.
    • Att jag inte kan planera saker.
    • Hur Volker tuggar sin mat.
    • Att Nils säger ”mammaaaaaaa” en miljard gånger om dagen.
    • Att man måste vänta så länge mellan ägglossning och mens innan man vet om man är gravid
    • Att min chef inte kan ge mig ett klart svar på hur tusan det blir till hösten
    • Min träning som är så jäkla dålig och oregelbunden.
    • en vän som är så olycklig i sitt äktenskap men som inte gör något åt det
    • En annan vän som gång på gång frågar om hon kan få saker av oss gratis till hennes lite yngre barn.
    • Att jag är för mycket på mobilen.

    Ja men ni fattar. Det är inte fen bästa måndagen i mitt liv.