• Pyssel

    Det växer fram

    Majken är i en klängig fas, V jobbar, Nils är i trotsåldern så varför inte inleda lite stora projekt som att helt möblera om två rum?

    Jag trodde nog inte att Nils skulle sova i sitt nya rum mer än en natt, för så blir det ju ibland, bakslag. Men tji fick jag så sakta men säkert byter vi plats på hans rum nere och gästrummet (som är uppe). Tanken har alltid varit att han ska sova och ha sitt rum uppe så det känns lixom naturligt och bra. Och så skönt att få rensa ut för det här barnet samlar på sig mycket grejer alltså!!

    Just nu ser det ut så här:

    Önskar att jag hade ett sånt rum. Tycker det är supermysigt och det gör han också. Så roligt! Och kul att inget är nytt utan allt är flyttat från andra delar av huset eller köpt på loppis. Alltså i möbelväg pratar jag om nu.

    Så nu ska bara tre bokhyllor tömmas, för att flyttas tvärsöver rummet nere, två sängar ska bäras ner. Saker ska bäras upp. En garderob ska tömmas och där ska hyllor upp för leksaker och ja. Krokar ska upp. Det lär ta ett tag med andra ord. Men det får det väl göra.

  • Girlytalk

    Vecka 27

    Jag är trött. Ångrade att vi skaffade ett barn till i veckan för att jag är så jäkla trött. Både sömnbrist trött men också trött på att hantera barnen. En snart-fem-månaders som är så som en sådan ska vara. Gnällig och mammig och allt för upptagen med att upptäcka världen för att amma eller diva. Samt en femåring som startar konflikter så fort han ser mig. Har använt slut på mitt tålamod så just nu är jag inte superpedagogisk. Snarare är stubinen allt för kort och vi fastnar i konflikter som är helt värdelösa. Typ jag säger att Nils får ta en bulle och Nils gråter i 15 minuter för att han inte får ta en bulle.

    Jag ska prioritera vila. Och egentid. Lösning. Kanske en promenad eller två. Lite träning kanske. Men det är att ta i. Jag ska hålla ambitionerna nere.

    Majken ska på BVC och vi ska ju faktiskt äntligen till Sverige! Dalarna, Trollhättan, Värmland och Stockholm. Och så höga kusten så klart! Det är en gedigen turné och jag längtar så efter att få träffa alla igen.

    2020

  • recept

    Smörbullar

    Min mormor bakade smörbullar. Det var så himla himla gott och lyxigt för det var bara hon som bakade dem. Jag minns att jag alltid ville spara det gottaste i mitten till sist. Jag minns att vi åt dem vid badet och vid hennes köksbord. Det bruna. 70-talet levde där i köket. Ingen renovering vartannat år som vi håller på med nu för tiden.

    Det var bara hon som bakade dem. Och så dog hon. Dessa bullar var så exklusiva i min värld att jag aldrig tänkt på att googla efter receptet. Men så ramlade jag över ett i alla fall. Och smaken var bra lik. Men jag tog bort kardemumman, för det hade inte mormors bullar.

    De smakade verkligen barndom!

  • Böcker,  tips

    Boktips: vi röstar om vi saknar mamma – Nina Pascoal

    Jag trodde, efter att ha läst baksidestexten, att den här boken handlade om tre vuxna systrar vars mamma som var dement och elak dött. De åker på semester tillsammans och olika trauman orsakade av mamman uppdagas. Det handlar den absolut inte om!

    Tre systrar som är 14, 12 och kanske 4 år åker på semester med sin mamma. Mamman suger i största allmänhet och lämnat barnen några dagar pga okänd anledning. Boken handlar mycket om tonårsrevolt. Alkohol. Sex. Osäkerhet.

    Boken var lättlöst. Den hade ett superfint flyt och upplägg som jag gillade men jag vet inte om jag gillade historien så mycket. Jag hade ingen riktig tonårsrevolt. Det kanske är därför? Eller för att mina föräldrar var dåliga på andra sätt? Jag vet inte.

  • Pyssel

    En egen hörna

    Nils har aldrig sovit bra. Mardrömmar och kvällsångest har varit de senaste årens problem men innan dess var det uppvak både nu och då. Han har huserat i mitten av vår säng sedan han föddes. Helt ärligt har vi aldrig gjort speciellt mycket för att han ska sova i egen säng utan försökt följa honom. Och plötsligt en dag var han redo! Vi pimpade upp en hörna i hans blivande rum. Ja alltså han har redan ett lekrum nere, fyllt med roliga grejer men ni tar vi alltså steget mot det som i slutändan ska bli hans permanenta rum.

    Jag skulle nog kunna tänka mig ljusslingor i alla rum. Tycker de ger så mysigt sken!
    Nils-ljusslinga
    Favoritboken och en högtalare att lyssna på Radioapan på.

    Vi visste att dagen skulle komma då han helt sonika valde att sova i eget rum. Det är så vi vill ha det och det är så det varit med andra stora händelser i hans liv. Han har bestämt takten i sitt liv själv. Så en kväll satt jag där i hans lilla säng och läste godnattsagan, den var lite läskig och spännande precis som det ska vara. Så krånglade jag mig ur och satte på Radioapan. Låg på gästsängen som vi inte hunnit flytta ut änna och såg på honom. Han rullade runt lite och bökade. Lyssnade på musiken. Så tog han sin snutte, gosade in sig och somnade.

    Då grät jag. För att han har sovit i vår sängen i fem år. För att han aldrig mer ska somna med sin kropp mot min. Jag har tankat honom så full med trygghet att han inte behöver mig i just den situationen. Jag satt kvar där och unnade mig tårarna. Tänkte på att han är stor nu. På att hans kropp är stark och sin egen. På att han var redo. Att jag är stolt över honom. Och oss. Att livet är skört. Det hela eskalerade. Jag erkänner det. Men det var ett stort steg för honom. För oss. För mig. Det är ett steg man inte går tillbaka från. Ett steg bort från oss, mot framtiden och självständigheten.

  • vecka

    Vecka 26

    Tidsinställde det här inlägget och glömde sedan att skriva det. Fick mig ett gott skratt för så är livet nu.

    I alla fall! Det är juli nu! Juni har bara försvunnit. Vi håller på att flytta Nils rum upp och gästrummet ner så jag ska pyssla med det. Rensa och slänga och sortera.

    Tvätta och börja fundera inför semestern. Snart bär det av! Fast det tar vi nästa vecka. Ska träffa lite vänner och försöka vara lugn och tålmodig med mina barn. Ja det är bara en helt vanlig vecka egentligen.

    Kanske kan bygga en sån här?

    2020