Träning

  • Funderingar,  Träning

    Hello darkness my old friend

    Jag har ett återfall i min ätstörning. Jag har haft anorexia och ser mig som ”nykter alkoholist”. Oftast mår jag ju toppen. Ju äldre jag blir desto längre bort har anorexian känts. Men… nu… efter en fas av att känna ödmjukhet och många varma känslor kring min kropp efter graviditet och förlossning så återkom ätstörningen med en smäll.

    Det är så himla fint att jag pratat med min barnmorska om det tidigare och kunde erkänna att det inte är bra nu. Kroppen är inte min och jag håller på med en massa konstiga tankar och grejer. Så nu är jag i behandling.

    Jag har varit så dålig att jag behövt tvångsmatas och följa kostplaner slaviskt. Riktigt så illa är det inte nu så behandlingen är en annan. Den handlar mycket om att jag ska göra saker hela tiden och inget annat. Träna på exakt ett sätt, vila på exakt ett sätt (jag höll mycket på med träning och mixtrade med det) och sedan äta på tider och tid. Men fika där jag kan och vill. Hittills känns det faktiskt bra. Mitt fokus blir mer på att göra som man ”ska” och hur kroppen känns än att den är ful och oduglig.

    Självklart känns det ledsamt och energikrävande att gå igenom den här processen igen. Men jag är stolt över att jag själv kunde se tecknen och be om hjälp i god tid. Och att jag får hjälp. Jag hoppas snart vara ute på andra sidan och känner mig redan försiktigt optimistisk.

  • Träning

    Kniiiiip!

    Typ det viktigaste du kan träna innan och efter en förlossning är musklerna runt slidan och bäckenbotten, knipmusklerna. 

    Så jag har börjat lite. Jag tänker mig att ju fortare jag kan knipa dessto fortare kan jag börja springa, och det längtar jag verkligen efter.

      
    Det absolut sjukaste rådet jag fått var från en app som föreslog att min partner skulle stoppa in ett finger i min slida som jag sedan skulle knipa runt och då kunde partnern känna om jag knep rätt eller inte. Känns isf som en bättre idé att ha mitt eget finger där om jag är osäker men vad vet jag… 

    Bilden är från snippgympa som också har massa bra knipövningar.

  • Träning

    Jag är rädd för tröttheten 

    Min kropp är ur form. Visst jag är ju gravid och nu närmar sig ju slutet så det är ju självklart en belastning för kroppen, den där lilla människan som jag skapat (japp, jag tar åt mig hela äran) tar ju massor av energi. Samtidigt har jag ju varit väldigt sjuk och jag har knappt rört mig sedan jag blev gravid. Kroppen är svag. Efter 19 veckors magsjuka är det ju inget konstigt. 

    Men den här tröttheten och den konstiga kroppen skrämmer mig. Jag är fortfarande på minus i vikt och får dagligen hör att det inte syns att jag är gravid så det är svagheten jag syftar på. 

    Jag försöker ta mig ut på en promenad varje dag, idag åkte jag upp en bit i bergen, där fanns det lite vinter kvar trots värme i solen. 

      
    Rundan var lite drygt två kilometer och jag fick ta en paus i mitten där jag höll på att somna och funderade på hur jag skulle kunna bli räddad alternativt komma tillbaka till bilen utan att röra mig. 

    Efter en liten sallad och några dumle känns det bättre. En liten, energigivande, tupplur så hoppas jag vara på banan. 

  • Träning

    Dum idé! 

    Jag har ju mått bättre i några dagar nu dvs kräks inte om jag tar medicinerna så självklart tänkte jag prova att träna. Det var en katastrofalt dålig idé! 

    Provade långsam jogging men kroppen pallade inte ens en promenad. Försökte sedan väldigt lätt styrketräning men det tyckte inte kroppen om heller. 

    En dum idé, ja visst! Men jag tränade varje dag innan jag blev gravid och jag sprang flera mil i veckan. Jag saknar det både mentalt och fysiskt. Även fast jag vet att kroppen förändras när man är gravid och kanske aldrig blir den samma så blir jag ledsen när kroppen inte känns som om den är min. 

    Från det ena till det andra har jag äntligen köpt en luftfuktare! Underbar! 

      

  • Träning

    Mål 2016 del 2

    Min andra halva av nyårsmålen handlar lite mer om mig. 

    Först och främst vill jag ta dagliga promenader efter att barnet är fött. Jag är helt besatt av tanken på att barnet ska sova i vagnen en gång per dag och att jag då ska promenera. När kroppen är återhämtad kommer jag att börja min rehabträning och hoppas att jag kan träna fritt i slutet av 2016. 

    Mitt andra mål är att snabbt få in någon form av rutin för mig själv. Detta är så klart delvis beroende av bäbisen men jag tänker att om jag har någon form av positiv rutin på mina dagar så kommer bäbisen sakta men säkert anpassas till det. I en positiv rutin ingår för mig att inte sova för länge på dagen, gå ut dagligen, äta riktigt mat (detta är dessutom nödvändigt för mig) och åtminstone då och då träffa vänner eller bekanta. 

    Mitt sista mål är att vi ska resa någonstans i november/december. Jag föreslog som ni kanske minns kap verde. Sedan har vi pratat lite om USA, (kanske hälsa på Ika…) och här om dagen föreslog V att vi ska ta bilen och åka till Island för att campa… Jag är skeptisk till det förslaget ska jag erkänna, men en resa ska vi på! 

    Vi har ju ingen aning om hur året blir och jag försöker vara ödmjuk inför det. Vi kan få ett barn som skriker mycket, sover mycket eller så kan vi ju faktiskt få inget barn. Vi vet inte vad som väntar men jag tror på att man måste drömma och ha mål för annars blir det ju bara som att driva runt på öppet hav. 

  • Träning,  vardag

    En bra måndag 

    jobbet gick mycket bra idag, tog ställning mot kollegan och idag gjorde hon inte motstånd. Får se om hon dödar mig imorgon. 

    Jobbade över 2 timmar men kände mig pigg. Åt middag med V innan han drog och jobbade en stund och jag tog en promenad och blev upprörd över senaste P3 dokumentär. Sedan har jag frusit. Hösten är här. 15 och ibland 20 grader på dagen men kanske 5 på natten så det sjunker snabbt på kvällen. 

    Och nu har jag hetsätit 200 gram små morötter. Och funderar på sängen. Kanske läsa en stund. 

      

  • Träning

    Jag saknar träningen 

    jag har inte tränat på flera veckor. Det var i somras som min kropp tog slut energin fanns inte kvar. Och då fick jag rådet att vila. Bara “vardagsmotionera” promenera och cykla till och från saker. Träningen med riktiga mål är helt På paus. Jag har försökt tänka mer på maten och vilat kroppen men nu saknar jag träningen. 

    Hösten tycker jag är den bästa årstiden för att springa. Frisk och fuktig luft och så fantastisk vacker natur. Jag älskar tom att springa i ösregn. Riktigt känna naturen mot kroppen. 

    Min kropp mår fortfarande inte bra. Så promenader och lättlättlätt träning gäller. Men åh vad jag saknar att springa!