• Böcker,  Girlytalk

    Boktips: goda grannar – Mattias Edvardsson

    Den här har jag längtat efter sedan jag läste ”en helt vanlig familj” för två år sedan. En roman om ett brott, det finns många omskrivningar för deckare men det är ingen direkt deckare heller. Så vad är det då?

    Bianca blir påkörd på gården av sin granne så börjar boken. Sedan nystas historien upp och alla grannar har lik i garderoben inklusive hennes man och hon själv. Var det verkligen en olycka?

    Lättsam bok som hela tiden driver framåt och gör att lösningen är lätt. Lätt att fastna i historien som berättas i olika perspektiv. Passar perfekt framför brasan med ett glas rödvin i handen. Finns här.

    +1
  • Girlytalk

    Vecka 17

    Tiden rullar framåt och kommande vecka blir det maj. Kan ni förstå det?! Maj?! Varje gång vi kommer till juni tänker jag att halva året gått men egentligen känns det som att halva året gått typ i september när hösten kommer. Men ja, snart har halva året gått och förutom Majken har mycket lite hänt.

    Den här tiden brukar det ju vara Frühlingsfest och valborg. Valborg är en högtid (är det en högtid?) som jag verkligen saknat sen jag lämnade Sverige. Har skrivit massor om det:

    Jag har min efterkontroll och terapi kring Majkens förlossning och Nils har en telefontid angående hans allergier. Blir galen på att inget funkar. Och sorgsen så klart.

    Vecka 17 2020

    0
  • Girlytalk

    Kvällar då jag gråter

    Jag vill berätta för er eller för mitt minne att jag hatar amning. Själva ammandet har jag egentligen inget emot. Generellt gör det inte ont. Det skulle kanske beskrivas som mysigt men nja… Jag bestämde mig ju för att ge amningen en chans med barn 2 trots att oddsen var emot mig.

    Känslan av att sitta fast ger mig panik. Att sitta i fåtöljen och amma merparten av dagen. Och gör ingenting. Riktigt känns hur ensamt det är. Och hur hjärnan skrumpnar av all dålig tv jag konsumerar.

    Jag har fått två riktigt dåliga råd. Det ena är att se amningen som en del av vardagen. Lixom acceptera den. Och det kan man ju göra men en vardagssyssla som jag hatar och som tar 9-12 timmar per dygn hade jag lejt bort. Jag vägrar finna mig i sånt. Som en del av en vardag kan jag absolut acceptera amningen. Men inte som 97% av det jag gör.

    Hon blev påskpyntad vid amning.

    Det andra dåliga rådet är det finns mycket man kan göra med bara en hand. Grät när en bekant sa detta. Jag kan inte ens surfa på mobilen med bara höger hand. Äta ja. Laga mat? Röra mig? Läsa en inbunden bok? Nej.

    Jag kan inte sätta ord på vad med amningen det är som gör mig så otroligt ledsen. Kanske är det hormonellt eller bara tröttheten? Men känslan av att sitta fast. Stressen där emellan då allt det andra ska hinnas. Ni vet; gå på toa, laga middag, duscha och kanske plocka undan lite.

    Jag tycker också känslan av att inte kunna fixa, äta mat med min familj, laga mat eller starta en tvättmaskin utan att ha hög puls är fruktansvärd.

    Jag gillar verkligen inte känslan av att min kropp inte är min, att någon annan bestämmer över den och har tillträde till den. Jag gillar heller inte att sitta still så mycket. Känner mig samtidigt så skamsen och värdelös som känner så starkt negativt om något som är så basalt som att mata sitt barn. Något som en riktig kvinna älskar och gör med en ängels tålamod och ett barns glädje.

    +1
  • Girlytalk

    Mera lockdown

    Vår lockdown är förlängd en månad till 7 mars. Så himla segt men jag tycker att det är rätt.

    Jag tycker att Sverige har trasslat in sig i restriktioner och rekommendationer som ändras och anpassas vecka efter vecka. Det tillförs nya restriktioner och andra lättas det på samtidigt som man säger sig vara rädd för ”den tredje vågen”.

    Att vara i lockdown och inte få leva ett ”fullt” liv utan att ha en vardags som är otroligt begränsad av myndigheter är skittråkigt och mentalt jättetufft, men det är ändå tydligt och vi vet hur vi ska följa reglerna. Dock märks det även här att folk börjar ledsna. Det är mer trängsel och man orkar inte hålla avstånd på samma vis. Jag tror alla längtar efter att barnen ska få börja skolan och förskolan igen och det finns en oro för hur man ska ta igen det man missat.

    Här kan ni läsa i DN om Tysklands lockdown.

    Själv försöker jag hålla positiva rutiner men vissa dagar är det svårt. Jag saknar framförallt träningen men det handlar mer om graviditeten än om pandemin. Jag försöker lägga bort mobilen, se nyheter, läsa böcker, plugga och hålla det något så när städat hemma. Det är svårare de dagar när Nils är hemma med mig andra dagar är han med farmor och farfar eller sin barnflicka.

    +1
  • Funderingar,  Girlytalk

    Året 2020

    Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
    Ensamt. Ett så tråkigt ord att använda men det har varit ensamt både för mig och för världen tror jag.

    Vem saknade du under 2020?
    Jag har träffat så extremt få människor under 2020 så jag svarar alla. Mina bästa vänner så klart. Två av dem har jag träffar en gång var och andra inte alls. Det känns nästan overkligt att vi inte har setts alls. Tur att telefon finns och att även en pandemi är övergående.

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Vi byggde ut huset lite, helt klart det som kostat mest.

    Vad lärde du dig under året?
    Hur mycket socialt umgänge jag behöver, mycket! Jag vill så gärna vara introvert för att de ska vara smartare, är dock extrovert älskar människor. Mina nära vänner men också att träffa nya. Stirra på folk är min största hobby och den har jag inte kunnat utföra alls under 2020.

    Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
    Det är mängden tid jag spenderat hemma med familjen. Jag älskar ju att inte vara hemma. Att vara ute hela dagarna, på stan, i skogen, vid havet, på en resa, hos en vän eller var som helst men sedan komma hem och ha lugn och trygghet där. Tidigare har hemmet varit vila, frid, mjukt och mysigt. Nu har jag behövt leva hela mitt liv i hemmet. Och det har ju faktiskt gått bra, även om jag längtar till att helt fritt få lämna hemmet och dra iväg på äventyr igen.

    Vad har du haft/gjort för mycket under året?
    Varit med min mobil. Speciellt under lockdown har jag slösurfat alldeles för mycket.

    Vad var favorit resemålet under 2020?
    Vi har bara varit utanför München en gång, det var en fullspäckad vecka i Stockholm. Så ja det blir Stockholm då, inte helt fy skam det heller.

    Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2020?
    Att vi, jag och Volker, har hållit ihop trots tuffa tider. Att vi har lyckats skapa en trygg och positiv miljö för nils i Corona-kaoset som jag oroar honom. Att vi lyckats isolera oss så att vi inte blivit sjuka men även att vi orkat med det mentalt. Även under graviditeten har jag lyckats hålla mig positiv, för att vara jag alltså.

    Vilken var årets drink?
    Är så himla sugen på att dricka något gott nu. Vill ha drink-kväll och dricka hjortronmojito med min bästis. Men det har mest varit iskallt vatten som stillat illamåendet.

    Vilken var årets låt?
    Smooth Criminal med Michael Jackson. Nils har börjat intressera sig för musik och det är mycket Michael Jackson. Det kan jag gillar, hårdrocken däremot går min hjärna att explodera.

    Vad fick dig att gråta?
    Det har varit många tårar i år. Året började med en vän som fick en stroke, en nära person har dött och frustration och sorg över Corona också. Men också tårar över det fina och stora i livet. Grät tex okontrollerat varje gång någon på tv fick ”första dosen vaccin i respektive land”.

    Vad fick dig att skratta?
    Mina studenter. Så härliga, roliga, smarta och bjussar på sig själva. Att jobba med ungdomar är galet slitsamt men också så givande.

    2020 var ju speciellt, vad har förvånat dig mest under pandemin?
    Att den aldrig tar slut. Jag tänker ofta att saker ska gå över, this too shall pass, men den bara fortgick och fortgår fortfarande. Har tänkt så ofta att om jag behöver leva i lockdown en vecka till så orkar jag inte mer men det gör jag. Jag är starkare än pandemin.

    Vad är du stolt över att du lyckades med under året?
    Vara gravid utan att vara ett as. Jag hatar att vara gravid. Njutet av det noll utan går igenom det på att antingen ignorera att jag är gravid eller hata det. Har dock lyckats med att känna mig tacksam och inte ta ut det allt för mycket på min omgivning (hittills).

    Vad tar du med dig in i 2021?
    En känsla av lugn och tacksamhet. Det kanske låter som om jag lidigt mig igenom året men så är det inte. Jag har insett hur lyckligt lottad jag är med min familj, ekonomi, boende och ja allt. Den känslan av att vara tacksam och älska det jag har tar jag med mig.

    0