• Funderingar,  Träning

    Hello darkness my old friend

    Jag har ett återfall i min ätstörning. Jag har haft anorexia och ser mig som ”nykter alkoholist”. Oftast mår jag ju toppen. Ju äldre jag blir desto längre bort har anorexian känts. Men… nu… efter en fas av att känna ödmjukhet och många varma känslor kring min kropp efter graviditet och förlossning så återkom ätstörningen med en smäll.

    Det är så himla fint att jag pratat med min barnmorska om det tidigare och kunde erkänna att det inte är bra nu. Kroppen är inte min och jag håller på med en massa konstiga tankar och grejer. Så nu är jag i behandling.

    Jag har varit så dålig att jag behövt tvångsmatas och följa kostplaner slaviskt. Riktigt så illa är det inte nu så behandlingen är en annan. Den handlar mycket om att jag ska göra saker hela tiden och inget annat. Träna på exakt ett sätt, vila på exakt ett sätt (jag höll mycket på med träning och mixtrade med det) och sedan äta på tider och tid. Men fika där jag kan och vill. Hittills känns det faktiskt bra. Mitt fokus blir mer på att göra som man ”ska” och hur kroppen känns än att den är ful och oduglig.

    Självklart känns det ledsamt och energikrävande att gå igenom den här processen igen. Men jag är stolt över att jag själv kunde se tecknen och be om hjälp i god tid. Och att jag får hjälp. Jag hoppas snart vara ute på andra sidan och känner mig redan försiktigt optimistisk.

    +1
  • Funderingar

    Good habit tracker

    Något som funkar för mig är good habit trackers. Jag har gjort dem i något år i min bullet journal. Jag gillar att saker är mätbart och det finns en liten tävlings och organisations djävul i mig. Nu behöver jag göra en förändring i livet och vill använda mig av den metoden. Men jag har aldrig mer än en hand ledig så allt med penna och papper går bort.

    Jag hittade en app som jag kan göra samma sak med. Saknar pennan och att det är en stunds tystnad att fylla i men det får funka för nu. Mina mål för maj är:

    • Mobilfritid – konstant mål
    • inget shoppande på nätet – surfar runt för mycket och försöker köpa mig sysselsättning och glädje, det går inte.
    • Dricka vatten
    • Läsa 15 min – prioritera det för att det går mig att må bra
    • Promenad eller träning dagligen
    • Fika mindre – mitt blodsocker är lite bananas men det blir inte bättre av att jag fikar. Jag är också en sådan som fikar när jag känner mig ensam, vilket jag gör mycket just nu.
    • Skriva ner tre tacksamhets saker varje dag

    Nej hörni, nu kör vi ett litet mini valborg ikväll med svärfamilj och sedan är det maj imorgon. Ljuvligt bara det!

    0
  • Funderingar

    Jag är expert på att romantisera stora saker. Jag vet själv att det är en orimlig fantasi och att jag inte kommer göra slag i saken men funderar och fantiserar ändå om det. En sådan sak som jag klurar på är livet på landet.

    När vi åker bil på landsbygden och ser de där söta husen som ligger helt öde då drömmer jag om att bo där. Det är någon form av självförsörjande jag sysslar med. Jag ser framför mig hur jag med glädje odlar, klipper gräs, samlar svamp och bär. Eventuellt har jag ingen el. Åtminstone ingen mobil eller tv.

    Jag går runt mycket. Lixom rör mig hela tiden. Det är mycket som ska göras och fixas innan vintern kommer. Jag har några grannar. Vi hjälps åt. Ibland dricker vi kaffe tillsammans. Pratar om hur skörden går och så där. En riktigt god vän har jag så klart. Som alltid ställer upp. Kanske bor vi tillsammans där i den lilla stugan.

    Dock, ska jag säga, är jag inte en sån person. Jag är inte så där pysslig och fixig och nöjd. jag ser inte alltid det vackra i det lilla. Jag blir inte lycklig bara av att solen går upp.

    0
  • Funderingar

    Vem är jag – enligt ett medium

    I någon form av infall kontaktade jag ett medium för att få ett kort draget åt mig. Jag är inte medial och vet inte riktigt om jag tror på sånt. Men varför inte prova tänkte jag. Detta var vad hon fångade upp av min energi:

    Här har vi en människa som är självständigt lagd. Inte alls nödvändigtvis en “ensamvarg” på något vis, men du klarar ut saker och livet i stort bra på egen hand. En styrka!!

    Det här stämmer väl på mig. Det behöver jag inte alls kommentera egentligen.

    Jag vågar även påstå, utan att sätta mig på alltför höga hästar, att du är bitter för något. Något du har svårt att släppa. Bitterheten har bitit sig fast på grund av att du blev så pass orättvist behandlad. Vill också säga att detta är något som hände relativt länge sedan.

    Det här tolkar jag som mina känslor kring mina föräldrar och hur de behandlat mig. Jag har bearbetat detta i terapi men kanske behöver göra det igen för jag känner av den där bitterheten och den vill jag ju egentligen inte ha i mig.

    Du bär, eller rättare sagt burit med dig en dröm väldigt länge, en dröm som gör sig påmind inte alltför sällan. Drömmen du bär på känns väldigt avlägsen inne i ditt huvud och svår att nå.Skulle påstå att det är lite av du själv som byggt upp detta hinder, att “det kommer aldrig hända”.Tänk positivt, ta steg för steg. Drömmen är inom räckhåll, du behöver bara göra arbetet.

    Jag är en sån person som inte drömmer. Det hör ihop med ovanstående trauma/bitterhet. Jag har fått lära mig att man inte ska drömma eller önska sig eller vilja ha. Så jag vet faktiskt inte vad eller vilken dröm jag har här men håller helt med om att jag alltid tänker ”det kommer aldrig hända”.

    Det finns en känslomässig längtan som bor i dig. Du saknar något. En väldigt påtaglig saknad som jag får till mig. Svårt att sätta fingret på vad, men någon form av känslomässig saknad.Något du väldigt gärna vill ha.

    Jag vet inte vad en känslomässig saknad är. Är det bara ännu en del av drömmen ovan? Just i detta fall saknade jag ju mina vänner (pandemi-tid) och stockholm/Sverige. Men den här kopplar jag inte till något speciellt.

    Du är naturligt lojal. Vad jag menar med det är exempelvis att, mot människor som gjort sig förtjänt av din vänskap är du lojal, och den fina egenskapen rubbas inte.Misstolka mig inte, då jag inte menar illa, men ibland kan du vara det man kallar överkänslig. Du kan känna att du kanske överreagerat på vissa situationer. Det beror på att du är en känslomänniska.

    Jag är väldigt lojal och jag har fått höra flera gånger att jag är en känslomänniska även om jag inte själv identifierar mig så. Men jag börjar kanske landa mer och mer i att det är en del av den jag är. Känslor är ju generellt något jag undertrycker i mitt liv, ovanstående bitterhet mot mina föräldrar.

    Du kan vara så där charmigt virrig emellanåt. 😊Det är en del av dig som person, och inget man ska försöka jobba bort. Det är en del av hur du är som människa, och möts av de flesta med värme och ett leende.

    Tror jag kan uppfattas så på jobbet. Som lite rörig och överallt men att jag sedan samlar ihop mig bra och är professionell när det verkligen gäller.

    När du bestämt dig på riktigt för att “Så här är det!” så är det inte större lönt för dina nära att försöka övertala dig om annat, utan säger du att det är på ett vis, och verkligen tror på det, då är det så bara.

    Tycker jag har blivit mer ödmjuk med åren men visst har jag bestämda åsikter i vissa frågor.

    Vissa saker tycker jag passade in väldigt bra medan vissa känns väldigt allmänna. Har du gått till ett medium? Vad tyckte du?

    0
  • Funderingar

    Det här är jag:

    Listan tog jag från en av få bloggar jag läser. Vem är jag i olika kontexter.

    Min personlighet som vän:

    Jag är ofta den som fixar och grejar och drar ihop saker. I perioder har jag fått dra så mycket att det blivit jobbigt men nu har jag nog vänner så att vi drar lite mer lika mycket. Jag älskar att prata och fundera tillsammans. Bearbeta och hjälpas åt. Och ibland gnälla. Men lyssnar så klart lik gärna. Tycker om det intima i att bo ihop och dela hela vardagen. Om ingenting händer är jag nog också den vännen som tröttnar. Om vännen alltid tackar nej, aldrig kommer med förslag eller ältar samma sak utan att prova något nytt. Fast här pratar vi om intervall av oförändrat beteende i flera månader, kanske till och med år.

    Min personlighet som mamma:

    Jag är snäll, men bestämd. Jag vill att vi ska kunna prata om allt och svarar på alla Nils frågor. Jag vill uppmuntra hans nyfikenhet och kreativitet. Jag är inget fan av att leka med bilar men älskar att läsa böcker, pyssla och att vara ute på äventyr med matsäck. Blir helt galen av trots och fejkade-tårar. Tucker det är bättre att vi pratar om det även om jag inser det orimlig i att en tvååring ska kunna sätta ord på sina känslor.

    Min personlighet som fru:

    I förhållanden vill jag ha trygghet, vanlighet och rutiner. Min man är min trygghet och ett ställe dit jag alltid vill kunna återvända. Därför är jag undvikande för konflikter och skulle aldrig riskera den tryggheten för något annat. Jag är fortfarande den påhittiga och pådrivande som vill göra saker utanför hemmet, upptäcka! Prova nya maträtter och se något nytt. Jag är motorn och även om det är tungt så behöver jag en broms.

    Min personlighet på helgen:

    Jag älskar att ta det lugnt på morgonen. Äter gärna frukost och dricker kaffe framför tvn, ibland barnprogram och ibland Nyhetsmorgon. Extra lyxigt är det med vinterstudion eller kanske ett spännande avsnitt av en serie vi är fast i. Sen vill jag ha full fart. Gärna en utflykt. Gärna något att göra. Äta lunch ute, falukorv is the shit! Och sedan landa hemma på kvällen. Känna att kroppen har jobbat, ta en dusch och kanske göra en ansiktsmask. Hatar att göra tråkiga saker på helgen som att jobba över, tvätta eller städa. Laga mat tycker jag dock är helt okej och att äta med vänner, drömmigt!

    Min personlighet i köket:

    Senaste åren har jag tappat bort mig i köket. Jag älskar vitlök och kryddig mat men Nils äter inte sånt och V är inte heller jätteförtjust. Det känns som om jag mest lagar barnmat och serverar den med ketchup. Jag saknar att laga mat länge och sedan njuta av att äta den. Får försöka hitta tillbaka dit helt enkelt.

    Min personlighet på resa:

    Jag har superkoll på läget. Var vi ska, vad vi har med, vad vi behöver fixa och hur vi fixar det. Jag älskar att läsa på inför en resa och drömma mig dit. Jag kan göra scheman och har koll på kartan. Sedan är jag också den personen som absolut inte vill stressa. Vill sticka in näsan i småbutiker och sitta med eb kopp kaffe och läsa en bok. Jag vill stanna extra länge i solen och riktigt njuta av vad platsen har att erbjuda.

    Min personlighet på jobbet:

    Jag är en görare. Jag utför, fixar och tar på mig. Är ganska effektiv och blir irriterad på att andra inte jobbar lika snabbt. Jag jobbar gärna ensam för att andra är långsammare men är också generös med tid, material och idéer. Hittar jag personer jag trivs med håller jag hårt i dem. Jag är prestigelös och kan alltid be om ursäkt om något blir tokigt, det är jag inte alltid på andra plan i livet.

    +1
  • Funderingar,  vardag

    Avundsjuk

    Jag har försökt sätta ord på en känsla och insåg att rätt ord är avundsjuk. Avundsjuka är en komplex känsla för mig. Som barn var det mycket skam kopplat till avundsjuka. Tex avundsjuka på mina systrar det var lixom förbjudet för var jag avundsjuk var jag missunnsam och otacksam. Men med hjälp av terapi är avundsjuk bara en känsla av många. Och nu känner jag mig avundsjuk.

    Jag vill också fika med vänner, dricka kaffe, ha ett barn som sover, träna tyngre pass och leva obegränsat igen. Obegränsad av både pandemi och kroppen och bebis.

    Jag tycker att alla andra gör så roliga saker. Kanske är det någon form av fomo. Eller så är det den hetsiga delen av mig som inte trivs med att se på tv och amma hela dagarna. Eller den där delen när jag gillar barn som är äldre. Kan prata och upptäcka. Fast den här spädbarnstiden är så kort och så mysig. Kanske blir det aldrig mysigare än så här? Jag njuter inte tillräckligt. Det är ett som är säkert. Måste njuta mer. Skulle njuta mer av att vara tillsammans med någon dock. Som inte är min man. Eller barn. En vän. Eller kollega eller vem tusan som helst.

    Fast jag njuter också. Bara sitter här och ammar. Ser på serier och äter choklad. Tillåter mig att bara vara. Bara andas. Men tusan vad jag är Avis på alla andra just nu.

    0
  • Funderingar,  vardag

    Glimtar från verkligheten

    I helgen var vi en sväng hos mina svärföräldrar. De tog äntligen fram legot som Nils har suktat efter ett år. Eller han fick en av tre (?) flyttkartonger med sig ner från vinden. jag älskar gammalt Lego. Det är lättare att bygga med fantasi med den typen av större bitar. Vi byggde och byggde och sedan tog jag en tupplur där på golvet, omgiven av allt Lego.

    På Instagram fick jag en förfrågan från en av mina bästa vänner om att följa mig. Gick in och kollade profilen och såg att hon gjort ett nytt konto. Mer privat tänkte jag och skickade en förfrågan om att flyga. Nästan direkt fick jag ett DM på insta om att hon ville ha mitt nummer. Märkligt tänkte jag för vi ringdes senast dagen innan. Magkänslan skrek att något var fel här. Visst var det en klassisk bluff. Så märkligt! Min kompis har verkligen ingen stort konto och verkligen inte jag heller.

    0