Resor

Två dygn i Trollhättan

Vi sa hej då till Dalarna och kände hur hjärtet slets ur våra kroppar. Jag känner att jag hanterar saknaden ganska bra men jag kan inte hantera Nils saknad. Jag känner att jag berövar honom halva livet när vi inte bor i Sverige. Den lite bättre delen… men han gråter ju också när vi sa hej då toll farmor och farfar så var vi än bor är livet halvt. Eller dubbelt-upp om jag är på det humöret.

Vi körde igenom bergslagen. Sömniga brukssamhällen där luften stod still i hettan. Hjärtat kändes tomt. Här, Bodde mina farföräldrar. De viktigaste personerna när jag växte upp. Här var jag fri. Levande och trygg. Jag önskar att Nils känner den känslan varje dag, med mig.

Vi stannade vid Norrqvarn och barnens mini kanal och detta var verkligen en hit! Tänkte att jag skulle fota massor och tipsa er men tyvärr inte. Hör fanns i alla fall Göta kanal uppbyggt i miniatyr och Nils kunde plaska och leka fritt i kanalerna. Man kunde hyra en plastbåt för 50 kr och fick sedan en glass för ca 25 kr när man lämnade in den, men detta var inte helt nödvändigt för oss för det var 37 grader och Nils var mest i vattnet. Fint, fräscht och lite folk! Mycket imponerad.
Det fanns också en riktig sluss vi såg två slussningar på, glassen var sååååå god (men dyr som allt är i Sverige) och kaffet var också gott. Det fanns också badmöjligheter i kanalen för alla storlekar samt en lekplats. Rekommenderar det stoppet varmt!

Jag och V satt och pratade i bilen. Jag älskar det. Just där och då pratade vi om jämställdhet och vad det betyder för oss. Vad som är bra pratade vi om. För det brukar vi göra. Lixom trycka på det som är fint och kärlek och som vi älskar hos varandra (om det inte är uppenbara problem alltså). Då skrek jag: HÄR ÅT JAG MED MIN FARMOR OCH FARFAR!

Vet inte varför jag minns det så starkt men för 28 år sedan åt jag här med farmor och farfar på väg till stugan utanför Lysekil. Självklart blev det middag här!
Det var ett riktigt lastbils-hak. Maten var helt okej men alltså sån nostalgi så jag tror jag dör. Väst-Sverige är en del av Sverige som aldrig varit hemma men som alltid varit en återkommande och trygg punkt för mig. Det kanske är något ni vill höra mer om? Hjärtat svämmade över av tacksamhet: tänk att det här också var en del av min barndom, kanske den delen som räddade mig.
I Trollhättan kunde vi kombinera lite olika saker vi velat göra. Stopp ett var macken-lekplatsen. Detta är lätt den finaste lekplats jag har sett med massor av plats för att använda fantasin. I andra änden av parken fanns det massa olika stolar och bänkar och hängmattor om man som vuxen vill chilla. Jag önskar att vi hade en annan barnfamilj att åka på semester med sånna här gånger. Även om jag hade ruggit kul med Nils i parken.
På torget fanns en fontän, där sprang Nils runt i säkert 30 minuter innan den stängde klockan 22. Ljuvligt var det. En riktigt stads-sommar och jag hoppas att vi skapade minnen för livet innan vi somnade med den här utsikten.
Nils gick på Saab-museet med sin gudmor tillika min bästa kompis som ääääälskaaaar saabar. Nils var mycket nöjd med det besöket.
Vi tog oss en tur längs kanalen. Det blåste och var såååå skönt. Någon form av tävling sprangs och jag blev så sugen på att springa tillsammans igen.
Så kollade vi i den gamla slussen och där fanns det ett fantastiskt fik med gott och billigt fika, den drevs av en idrottsförening. Älskar sånt! Nils ramlade och låtsades att han brutit benet och var allmänt dryg pga att han sovit för lite så efter detta satte vi oss i bilen och han sov innan vi hade lämnat Trollhättan.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.