Funderingar,  Träning

Hello darkness my old friend

Jag har ett återfall i min ätstörning. Jag har haft anorexia och ser mig som ”nykter alkoholist”. Oftast mår jag ju toppen. Ju äldre jag blir desto längre bort har anorexian känts. Men… nu… efter en fas av att känna ödmjukhet och många varma känslor kring min kropp efter graviditet och förlossning så återkom ätstörningen med en smäll.

Det är så himla fint att jag pratat med min barnmorska om det tidigare och kunde erkänna att det inte är bra nu. Kroppen är inte min och jag håller på med en massa konstiga tankar och grejer. Så nu är jag i behandling.

Jag har varit så dålig att jag behövt tvångsmatas och följa kostplaner slaviskt. Riktigt så illa är det inte nu så behandlingen är en annan. Den handlar mycket om att jag ska göra saker hela tiden och inget annat. Träna på exakt ett sätt, vila på exakt ett sätt (jag höll mycket på med träning och mixtrade med det) och sedan äta på tider och tid. Men fika där jag kan och vill. Hittills känns det faktiskt bra. Mitt fokus blir mer på att göra som man ”ska” och hur kroppen känns än att den är ful och oduglig.

Självklart känns det ledsamt och energikrävande att gå igenom den här processen igen. Men jag är stolt över att jag själv kunde se tecknen och be om hjälp i god tid. Och att jag får hjälp. Jag hoppas snart vara ute på andra sidan och känner mig redan försiktigt optimistisk.

+1

4 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.