Barn & gravid

Klusteramning

Med Nils kunde jag inte amma. Jag fick ingen mjölkproduktion vilket troligen berodde bland annat på att han var liten och svag och att jag har diabetes1. Efter flera samtal med min barnmorska om hur jobbigt det var och hur skamsen jag kände mig då så bestämde jag mig för att ge mig på amningen även den här gången.

Efter en vecka med amningen och ersättning kunde jag ta bort ersättningen. Hon var nöjd redan efter amningen. Wow! Men det tar mycket tid. Så mycket tid! Och på invägningen hade hon ”bara” gått upp 80 gram istället för önskade 100-150 gram. Kände mig så nedslagen efter alla timmar jag suttit med henne i famnen. Jag försöker vara hör och nu och tänka att det går över men alltså vissa dagar blir jag galen. Tex igår.

Igår ammade jag över nio timmar. Från klockan 13:30 till strax efter 22. Bröstvårtorna gör så ont efteråt och kroppen blir så tömd på energi att jag bara gråter. Känner mig så ledsen som dessutom inte kunnat vara med Nils alls. Han är ledsen. Jag är ledsen. Jag saknar att göra saker. Både själv och med honom.

Det här med klusteramning verkar gå över efter cirka en månad. Får ta en dag i taget fram till dess och försöka att inte bli galen!

+1

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.