Funderingar

Att förhålla sig till döden

I mitt liv är döden något orättvist. Något som alltid drabbar fel människor. Människor som är goda eller har levt ett ”hälsosamt” liv och ändå blivit drabbade av döden. Båda mina morföräldrar dog så, orättvist unga. Jag har också förlorat vänner och de är ju alldeles för unga när de dör innan 30 år.

Så när min farmor för fyra år sedan dog, över 80 år, minns jag känslan av jag kan inte leva utan dig, det här är superorättvist. Men sedan andades jag djupt och insåg att det var ju ganska naturligt att hon dog. Hon var gammal och hade levt ett rikt liv med familj och upplevelser hon inte ens kunde drömma om som barn.

Min mamma lever med en konstant dödsångest. Hon tror hela tiden att hon ska dö men är samtidigt livrädd för det. Det har så klart färgat mig. Men jag bestämde mig tidigt för att jag inte vill leva livet som rädd. Varken rädd för höga höjder, män i skogen eller döden. För jag tror att det begränsar livet. Begränsar mig.

Döden är alltid närvarande i mitt liv. En feldosering av insulin eller att vi inte vaknar när min dosa larmar på natten så är det kört. Egentligen är det ju samma för oss alla. Vi skulle ju kunna dö precis när som helst men kanske blir det extra påtagligt när jag har en kronisk sjukdom?

Dö är ju något vi alla ska göra. Ändå känns det som ett tabu och ett ämne där det är få tankar som hörs. Men nog finns det fler. Många aspekter att prata om och att lyfta döden med vänner eller familj tror jag kan minska ångesten kring det.

Björn Natthiko Lindeblad hade ett fantastiskt sommarprat om döden. Det var väl värt att lyssna på men också att reflektera över efter.

0

2 kommentarer

  • Happy

    Så fint och tänkvärt det du skriver om. Döden är så frånvarande i vår vardag så när den väl inträffar kommer det med sån kraft och tomhet. Jag tycker vi pratar för lite om den och om de döda, men det kanske bara är i mitt liv?
    Jag tror döden var lättare att förhålla sig till när människor blev gamla och dig mitt ibland oss, inte bortglömda på hem för gamla eller sjuka… Björns sommarprat är verkligen värt att lyssna på fler Än en gång 💖

    • alex

      Ja och att man kanske hade någon form av tro på ett liv efter detta. ”Nu har Agda gått vidare och är i himlen”. Vad ska vi säga nu ”nu har Margit dött och ligger och ruttnar i jorden”. Det blir så hårt.
      Älskar också att ha dessa djupare samtal med människor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.