“Man har inte tid att läsa när man har barn”

Jag vet inte hur många gånger jag har hört det. Kanske speciellt sista 1.5 åren på min nuvarande arbetsplats. Jag läser ju. Mycket. Jag sätter dessutom mål för min läsning för det gör att jag mår bra. För att jag alltid ska prioritera läsning. Så när folk säger att jag inte borde ha tid att läsa så tycker jag att de insinuerar att jag försummar mina plikter som mamma och fru.

Vem tar hand om barnet när jag läser? Det är vad de frågor. Borde du inte vara med ditt barn istället för böcker? Vill du inte vara med ditt barn?

Jag läser jämt. På tunnelbanan. I parken. I soffan. Vid matbordet. På toa.Varje liten stund av ensamhet fyller jag med böcker. När Nils ser på tv då läser och först ett kapitel och sedan städer jag. Jag prioriterar alltid läsning.

Det ger mig lugn. Nya tankar. Insikter. Ord. Språket hålls vid liv. Det ger mig inblick i alla möjliga och omöjliga världar. Jag prioriterar så. Andra föräldrar med andra barn prioriterar annorlunda. Men jag kommer alltid prioritera läsning. Och alltid bli lite ledsen när folk säger att det inte går.

Och så här får man barn att läsa. Jag läser själv och för Nils. Här läser han en bok högt för sig själv.