Nu ligger jag i lägenheten. Nils sover stilla bredvid mig. Vi har haft det underbart i Stockholm men också otroligt tufft.

Det började redan första dagen i Sverige. Nils ena öga svullnade upp. Jaja… grus och smuts efter utelek tänkte vi. Men det blev värre och värre. Inga av mina droppar hjälpte. Och så blev det värre igen, spred sig så slemhinnorna i näsan svullnade upp. Sömnen har varit minimal. Nils har haft svårt att andas och sovit dåligt som följd.

Vi kontaktade vården i Sverige. Berättade att Nils är under utredning för pollenallergi (samma som jag har en extremsport av) i Tyskland. Läkaren sa att barn under fyra år inte kan ha pollenallergi. Men vad har han då? Varför är han helt slut och har två blåtiror på ögonen? Andningen då? Nej läkaren visste inte.

Jag kände igen alla symtom från min egen allergi. Så vi åkte in. Och fick fantastisk hjälp på sjukhuset. Direktverkande mediciner där. Och nya mediciner med oss hem.

Fullproppade med mediciner som äntligen hjälpte kroppen fick honom att däcka totalt. Och vakna som en speedad iller. Full med energi och “sig själv” för första gången sedan vi kom till Sverige.

Är så imponerad av Nils som trots äckliga mediciner och ögondroppar tar dem så klokt och tappert. Min stora lilla bäbis.

Full av den nya energin och ett aldrig sinande självförtroende bestämde han sig för att promenera till lekparken själv. Grym är han!