G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Page 2 of 225

Kulturell skatteåterbäring 

I tisdags var jag på parkteatern. Det var författarsamtal ned Lena Andersson. Så intressant, så bra, så roligt! 

Det var jag och min bästis och alla tanter i världen kändes det som. 


Älskar att lyssna på andra människor och Lena Andersson verkar så jäkla skärpt mycket samhällskritik i hennes böcker. Jag läste duck city av henne som första bok och jag älskar den! 

Efter det åt vi middag! 


Och pratade om livet och mest folk vi känner. För vi har känt varandra så länge och umgås i samma kretsar så att vi känner samma människor mer eller mindre. Så vi skvallrade! 

Bästa kvällen på länge! Kolla in parkteaterns program här!

En dålig mamma 

Det är väldigt sällan jag känner mig som en dålig mamma men för en dryg vecka sedan (japp här kommer inläggen i efterhand) gjorde jag det. 

Jag har hört om barn som man kan lägga senare på kvällen som då vaknar senare på morgonen, detta är inte mitt barn! Så han sov tre timmar för lite den natten. 

sedan har jag hört om barn som sover mer på dagen när de sover tre timmar för lite på natten, detta är inte mitt barn! Så han blev aldrig piggare. Vi var i Vasaparken, Stockholms bästa park!, och träffade min moster för lunch och fika och promenad men alltså Nils blir väldigt trotsig när han blir trött. Så det skreks och busades allt för mycket och mammabehovet var ungefär 1879% 

På eftermiddagen tog också min energi slut och vi blev osams. Nils blev hysteriskt arg när han inte fick äta upp fjärrkontrollen eller när jag inte gjorde exakt som han ville. Jag blev irriterad för att han hela tiden var mig. 


Godis, en bok jag knappt löste just då och Netflix gjorde mig sällskap den kvällen. 

Jag är långt ifrån perfekt men det är sällan jag känner mig som en dålig mamma. Det händer då och då och får log att fundera men framförallt påminns jag om att ta hand om mig själv. Ge mig själv energi och det lilla extra för att orka vara en bra mamma. Ville bara påminna er om det också. Ta hand om er själva så ni orkar vara bra människor ni också! 

Jag också!

Lady Dahmer Skriver om abort. För mig är rätten till abort helig och grunden i rättigheter för kvinnor. 

Jag har gjort abort två gånger. Den första gången var jag och min då varande pojkvän inte alls redo för barn. Och den andra gången ville både jag och min exman inget heller än att ha barnet men min kropp var inte redo efter min Bäckenskadan. 

Jag ångrar inte någon av aborterna. Det var skamligt eller det är det till viss del fortfarande men alltså lättnaden när de var gjorda var så ljuvlig. Jag fick inga fysiska komplikationer efter mina aborter, det gjorde fruktansvärt ont, men läkte fint. Däremot så var den andra aborten början på slutet för vårt äktenskap. 

Vi kunde lixom aldrig riktigt komma över sorgen av att vi inte fick just det där barnet och hamnade i en negativ spiral som vi inte tog oss ur. Blev elaka och bittra Mot varandra och tog fram varandras sämsta sidor, helt enkelt. 

Jag önskar precis som Lady Dahmer skrev att abort skulle bli mer normaliserat. Inte att det ska användas istället för preventivmedel eller tas lättvindigt på utan att man inte ska behöva skämmas eller må dåligt av en abort. 

Jag är uppvuxen i Italien där abort är mord typ så jag förstår absolut de andra argumenten också men jag tycker det är fel. I vår värld har vi brist på föräldrar och inte barn. Det är mitt starkaste argument för abort att du ska vara redo för barnet och att bli en bra förälder. Är du inte det, av vilken anledning det än må vara, så ska du ha rätt och möjlighet att göra abort. 

På semester

och min låne telefon samarbetar inte med wordpress, så jag får helt enkelt gå in i ofrivillig bloggtystnad. vill inte ha jobbdatorn igång mer än nödvändigt, så lovar uppdateringar när jag  är ute ut radiotystnaden igen!

Helgen som gick och min älskare

Om man någonsin kan känna att bubblan, nyförälskelsens bubbla vill säga, spricker så gjorde jag det den här helgen. Från att ha sett varandra en helg varje månad till att nu ha bott med varandra i nästan två månader gör ju att förhållandet utvecklas. Vardagen, kärlekens största bov, gav mig en rejäl slapp på kinden i veckan. Helt plötsligt såg inget ut som det gjort. Ni har jag valt en man som är stabiliteten själv. Han är mitt ankare när hela havet stormar. Men han är också väldigt ovan med relationer. Han är tillräckligt smart för att inse att relationer är livets tuffaste skola och jobb. Jag som vill ha konstant uppvaktning slutade se det fina i de små gesterna, glömde bort vad jag tycker om med Icey och tyckte nog i allmänhet att jag diggar singelliv mer än parliv. Tråkigt, klaustrofobiskt och alldeles för ansvarsfullt kände jag att parlivet var. Och det sa jag. Det måste ju ha gjort ont men vi tog en helg och listade ut varför jag inte tyckte det var kul längre. Det är för det mesta bara småsaker och jag är verkligen inte oskyldig i detta. Tror också att mailkontakten med mitt ex snurrade till det lite i huvudet. Tog bort fokus. Och jag har börjat pilla alldeles för mycket med min mobil igen. Den älskade men hatade älskare som min mobil faktiskt är.

Så vi tog en helg. Funderade på vad som är bra. Vad som är mindre bra. Mycket hänger nog ihop med att jag känner mig lite instängd och mer som en duva än en flamingo. Och jag är en flamingo. Jag är ensam en del men får inte utrymme för att vara jag. Den där galna, spontanta, roliga tjejen som jag älskar och Icey blev kär är lite bortglömd här. Jag gillar inte det. Jag gillar inte känsla av att av Mr Icey tar mig för givet, att han inte uppskattar mig och att passionen är som bortblåst. Mr Icey tar inte mig för givet. Inte ett dugg faktiskt men det kändes så. Vårt förhållande var plötsligt lite för likt mitt förra och det är (nästan) allt jag inte vill ha. Gällande passionen och attraktionen så läste jag någon gång att ibland måste man låtsas för att hitta tillbaks. Det testade jag och det funkar. I övrigt gjorde vi vårt bästa för att bara vara. Åt frukost i sängen vilket egentligt är himla mysigt men också irriterande för det blir smulor överallt, tog det väldigt lungt, promenerade, var nära, pratade, pratade, åt toksena luncher. Mycket ögonkontakt. Det fungerade. Vi är tillbaks. Jag vet varför jag älskar Mr Icey. Nu längtar jag till Happy kommer och hälsar på så att flamingon kan få luftas lite också. Alltså, jag dansade lite på IKEA när vi var där i fredags så flamingon är inte helt död.

Sommarprat X3

Jag har lyssnat på tre sommarpratare i skrivande stund och tänkte faktiskt tipsa er om alla tre.

Först ut var Rickard Söderberg han hade ett fint sommarprat som berörde mig. Han pratade om vad som har hjälpt och inspirerat honom. Han berättade om när han blev mobbad bland annat och jag är så sjukt imponerad över folk som lyckas vända negativa saker till positiva. Som lixom ser det positiva i allt. Jag är verkligen inte sådan. Är mer sur men livsglad. Hr nu det går ihop. 

Sedan lyssnade jag på Negra Efendic som jag aldrig hade hört talas om innan. Hulkgrät ja typ hela programmet så himla fint! Jag insåg att krig har börjat någon gång, en dag kom lixom kriget, innan var det ett vanligt liv och en föraning men en känsla av att den inte kommer drabbad oss. Typ så som vi känner idag. Så himla fint program och så viktigt. Lyssna!! 

Efter detta lyssnade jag på Dogge Doggelitos program med förväntningen att han skulle prata om knark och rap typ. Och han nämnde detta också men i förbi farten. Jag fick en ny bild av Dogge, OBS! Hade nog ingen jätteklar bild av honom tidigare, och sånt tycker jag är roligt. En djupare bild utan att programmet blev jobbigt som ovanstående. 

Lyssnade också på Ann-Helene laestadius men på något sätt blev det för personligt för min del, jag kunde inte alls relatera och känna något. Tycker att ämnet var intressant, att växa upp som samisk i Sverige och Kiruna som stad, men hon lyckades aldrig fånga mig. 

In och lyssna med er! Har ni hunnit lyssna på några bra program än? 

En dag i Reykjavik

En eftermiddag hade Icey och jag en date nere i Reykjavik. Vi tog bussen ner, hoppade av vid sjukhuset och gick upp mot kyrkan. Kyrkan med stort K. Den alla (turister) tänker på när man säger kyrkan i Reykjavik, nämligen Hallgrímskirkja. Jag har alltid trott den skulle vara lite mer mystisk inomhus men den var väldigt vit och enkel men med en maffig orgel. Det finns så klart ett torn man kan åka upp i men riktigt så turistig orkade jag inte vara. Vi vandrade sedan neråt mot huvudgatan, Laugavegur. På vägen ner stannade vi vid mitt favoritbageri Braud & Co och köpte en kanelbulle. Lite längre upp hittade jag Reykjavik Roasters där vi köpte gokaffe sedan slog oss ner på en bänkar som finns mellan bageriet och kafferosteriet. Sol, riktigt kaffe och en god kanelbulle är lite av en oslagbar kombo. Vi fortsatte sedan neråt tills vi kom till Laugavegur. Det är mest en sådan där gata men ganska mycket turistaffärer. Jag har inte utforskat hela området än men favorit på Laugavegur är Myconceptstore. Där finns mycket fint om än dyrt men det är det mesta här.

Vi fortsatte neråt tills vi kom till pubområdet. Där slog vi oss ner på American Bar och åt lunch. Inte alls stans bästa eller mest spännande men det ligger på en gata som ofta är vindstilla så man kan lätt sitta ute. Det finns väldigt mycket street art i Reykjavik och det är lätt att promenera runt en hel dag.

Knäppa kvinnor

Happy skrev ett inlägg om hur hon känner om att ha blivit bonusmamma, eller en del av vad hon känner, och jag har inte riktigt kunnat släppa det med tanken (här är det).

Happy skriver flera gånger att hon är knäpp som känner sig nedprioriterad och kanske till och med lite svartsjuk på barnen som ör nummer ett i hennes mans liv och hon därför är nummer fyra. 

Först och främst Happy, du är säkert ganska knäpp för vem är inte det? Men dina känslor är inte knäppa de är dina och din verklighet så i detta fall tycker jag vi lämnat din eventuella knäpphet utanför. 

För det andra så är alla värda att vara på första plats. Då och då. Det är skitsvårt och en balans jag och V också försöker hitta. Att inte bara och alltid sätta Nils som etta utan även oss själva och varandra. 

Jag tycker inte att det är rimligt att man som kvinna ska acceptera att bli nummer 4 eller 10 bara för att man får barn eller bonusbarn. Det är som att alla mina behov, även de mer basala som sömn, inte finns längre sedan Nils kom. Den där jävla mammarollen som är så extremt sjölvuppoffrande och martyrisk, den passar inte mig och ganska få kvinnor tror jag. 

När vi försöker ta oss ut ur den där mammarollen (pratar både om barn och bonusbarn) ställer vi kanske ett krav eller verbaliserar våra behov, då blir vi knäppa, galna eller hysteriska. Män och samhället blir helt chockade över att vi inte accepterar att vara på plats fyra och en kvinna som tar plats och ställer krav, har behov, ja hon kan ju inte vara annat än knäpp. 

Med V har jag frågat rakt ut om han tycker att det är rimligt att jag aldrig får sovmorgon (tog alla nätter och gick upp 05 i 10 månader) och det kunde han ju inte tycka så nu delar vi och jag tror att det är lösningen, tvinga in männen i våra skor. Ställa frågor som hur skulle du känna om…? Tycker du att det ör rimligt att…? Osv. 

Det är inte lätt och kanske en livslång kamp för oss mammor. Men jag tror att det går att lösa. Först och främst med insikten om att alla förtjänar att vara först i någons liv, sitt eget eller en vän eller partners spelar mindre roll. Du är viktig, värdefull och förtjänar det bästa. 

Lemonad


Konserveringen av sommaren fortsätter. Jag har gjort klassikern lemonad med en touch av jordgubbar. 

Det bästa är att det är lätt och går snabbt och är gott. Prova ni också! 

Happy har gjort rabarbersaft som låter god, jag brukar ha kanel i rabarbersaft men jag ska absolut prova även Hennes recept.

Kringlan

Då har jag för första gången åkt buss ensam på Island. Det var lätt. Inga konstigheter. Och jag gick av på rätt stop, precis vid Kringlan. Det stora shoppingcentret utanför Reykjavik. Åt en rekordsen lunch på Joe & the Juice, spanade in rean (köpte en varm sjal på Zara) och landade till slut vid favorit caféet Te & Kaffi. Det är en kedja med massor av butiker/caféer och deras kaffe är riktigt gott. Vilket det nästa måste vara eftersom man måste vänta typ en kvart på sin kopp.

Det här med att bli sambo och vara alldeles för långt bort från gym och rutiner är smått förrädiskt för en kvinna som mig som tyvärr alldeles för lätt lägger på sig trivselkilon. Söttsaker smitter ner på tok för ofta och skulle jag ställa mig på vågen skulle det var alldeles för många kg för mycket. Det jag jag eftersom jag känner det på kläderna. Nu hade jag sagt stopp till mig själv. Gillar egentligen inte ens söta saker. Ändå blev det en kaka till kaffet. Så tröttsamt. Men nu får det faktiskt vara nog. Bara någon vecka eller två. Jag brukar märka skillnad fort när jag skärper mig.

Under tiden jag varit här på Kringlan har jag också fått en mail från mitt ex. Kommer ni ihåg när jag mailade honom om vägen. Sist mailet skickades kanske i början i slutet av april. Dagen mail säger “Hur gick det med vägen då?”. I mina ögon och öron låter det som ett sådant där hitta-en-ursäkt-att-höra-av-sig. Känner faktiskt inget inför det där.

« Older posts Newer posts »

© 2017 G i r l y t a l k

Theme by Anders NorenUp ↑