G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Sida 2 av 252

En dag i sängen

Jag ligger nedbäddad i sängen och kommer nog somna om snart. V jobbar idag och nils är skickad till farmor och farfar. Till Happy sa jag att det var bra i morse och sedan bestämde sig min mage för att inte längre vara med.

Jag är så tacksam för mina svärföräldrar som kunde ta Nils så jag kan få vila och springa på toa ifred. Att ligga i sängen och se på Netflix var det bästa idag.

Och så längesedan. Kan sakna riktigt slappa helger där jag verkligen får samla energi. Hur orkar man? Sömnbristen och intensiteten? Jobb? Leva?

Spinner iväg lite nu. Ska försöka slumra lite till innan vilden återkommer.

Förra sekelskiftet knackade på…

…och undrade om de kan få tillbaks sina saker. En annan sak som fascinerar med Indien är kontrasterna. Jag tittar ut från mitt femstjärniga hotell med ac, pool och frukostbuffé och ser kvinnor och män som förtjänar sitt uppehälle genom att sälja varor från vagnar som jag inte trodde fanns längre.

De lägger på sina varor på morgonen. Det är meloner, citrusfrukter, nötter eller kokosnötter. Vad de än har staplas det på vagnen.

Ett litet axplock av bilder ifrån dagens tur till kontoret..

En fundering mindre…

Natalia det här är ett inlägg till dig. Jag vet inte om ni märkt, men Natalia är helt bedårande osvenskt förtjust i stora djur, som hästar, älgar och kossor. Här i Indien finns det ju kossor lite överallt, allra mest på gatan gåendes mitt i trafiken eller ätandes på sopor.

Helt plötsligt insåg jag att jag bara ser korna på väg till kontoret på förmiddagen (ja, de börjar sällan före 10 här) och aldrig på kvällen när jag åker hem och det är mörkt ute. Så jag frågade, var är korna på natten. Vi kan väl bara lätt nämna att den indiska staden som jag är i har upp mot 9 miljoner invånare. Alltså en stad med lika många invånare som hela Sverige. Daligen kommer det ut 2000 nya motordrivna fordon på vägarna och de ska trängas på redan fulla gator. Tillbaks till korna. Enligt mina kollegor (som började med att asgarva åt mig) så börjar kossorna dagen med att bli mjölkade i sitt “hem”. Sen släpps de ut för att äta, och eftersom jag hittills inte har noterat speciellt stora gräsytor, buskar med blad eller annat för kor naturlig föda driver de omkring på gatorna och äter folks rester och sopor. Sen när klockan börjar närma sig 17 på kvällen går de hemåt för dagens andra mjölkning och sova i sitt “hem” över natten.

Kollegorna förklarade också att det så klart ser annorlunda ut i de mindre städerna och byarna utanför stan. Där går kossorna inte längre än till en liten bit åkermark eller gräsplätt och äter sig mätt, men här i storstan får de nöja sig med vad som erbjuds. Och heliga som de är aktar trafiken på sig och släpper fram dem där de går i sakta mak.

På tisdag ska jag få gå på “culture walk” här i stan och förhoppnignsvis lära mig mer om Indien, indisk kultur och levnad. Jag är supertaggad!

Ett hål jag kan täppa till

Jobbet känns sakta bättre och bättre. Jag jobbar i fyra stora projekt och har en superliten roll i två. Som jag skrev tidigare så är jag lixom lite allt-i-allo vilket jag egentligen inte trivs helt hundra med. Jag gillar att ta mer ansvar, planera mer långsiktigt och lixom driva på mer. Men nu blev det så här och jag börjar sakta förstå vilka håll min chef vill att jag ska täppa till och jag känner att jag har möjlighet att göra det vilket ju är en fantastisk känsla.

I det ena projektet kröp det fram att jag är mer än välkommen då den jag ska stött uppfattas som oseriös och opålitlig. Jag kan på den korta tid jag varit där förstå dem.

Att kunna bidra är hur som helst superviktigt för mig och att det jag gör känns meningsfullt. Så jag är toppenglad även om det absolut inte är det perfekta jobbet.

Bilden hittade jag här!

Jag vet att det är en dag i kalendern som vilken annan dag på året. Jag vet att livet fortsätter, men alla hjärtans dag är en dag som det gör extra ont att inte få något.

Jag är så glad för att både Natalia och Alex fick uppmärksamhet. Jag är glad över alla fina buketter och kärleksfulla middagar jag såg på Instagram, söta meddelanden som delades på Facebook, jag är till och med glad över de överdådiga firanden som delades i andra sociala medier.

Jag är fantastiskt glad över de meddelanden jag fick via sms och mail, men det tar ändå inte bort smärtan i att Mr T skickade mig ett kort och opersonligt meddelande som inte innehöll ett enda känslo-ord. Nej, han ljuger inte för mig. Han förställer sig inte och han ger mig inga falska förhoppningar. Men det hindrar det inte från att göra ont.

Jag vill i alla fall avrunda den 14e februari med ett meddelande till mina vänner där ute. Jag är så glad att ni ingår i min “squad” jag tänker inte släppa taget om er.

Att byta perspektiv

I helgen var en vän här. Vi har inte setts på ett tag eller haft så mycket kontakt som tidigare (hon är vän nummer 3) och jag blev bekymrad över hennes hälsa. Hennes kondition var så dålig, orken tröt och jag kände att jag verkligen behövde prata med henne. Fast jag förstod att det inte skulle tas emot med öppna armar direkt, om man säger så…

så jag hörde med Natalia och Happy och fick så himla bra perspektiv och råd. Jag älskar att höra hur dessa kvinnor tänker i olika frågor och jag älskar att få nya perspektiv på mina tankar. Jag har fortfarande “ont i magen” när jag tänker på min väns dåliga fysiska form men med hjälp av dem insåg jag att jag inte kan hjälpa henne om inte hon vill. Hon får komma till mig.

Jag försöker också använda detta som en påminnelse om att fysisk styrka och kondition är viktigt för mig. Jag vill vara stark och orka. Och jag känner en tacksamhet för att jag gör det. Inte någon superform utan bara vardagstränad. Jag snöar ofta in mig i mina tankemönster så att byta perspektiv tycker jag är svårt, härligt då att få hjälp av vänner med den saken. Tack!

En ny bil

Idag ör det alla hjärtansdag och det verkar som att man antingen ska gå all in och typ åka pp en weekend till Paris eller skita i allt som ett ställningstagande. Varför kan det inte bara lagom? En present och en middag med tända ljus?

Så gör vi i alla fall. Lite extra uppskattning bara. Jag fick en ny bil av V. En xc70!! Blev så himla nöjd och överraskad!

Skoja bara. Däremot har vi köpt en ny bil som kom idag. En xc70.

Själv har jag tapetserat hallen som en överraskning åt V och satt upp tavlor på oss. Gu va jag älskar att ha fotografier på stunder och människor som betyder extra mycket uppe. Jag vet att det finns dem som aldrig skulle sätta upp foton men jag älskar att de berättar om vem vi ör. De som besöker oss kan se och fråga eller Nils kan peka och minnas mormor, moster och andra viktiga människor.

Nu sitter fyra bilder från new York i hallen. Så ressugen jag blev nu också.

Tankar om Icey

Under helgen så kunde jag komma på mig själv med att titta på Icey. Denna man som blivit en sådan stor del av mitt liv. Mitt lugn, min ankare, min stöttepelare och såklart min vän och älskare. Det var inte kärlek vid första ögonblicket, det var det inte. Det tog tid. Dels tid för mig att bli redo att förbinda mig till en relation och dels för känslorna att bli det rätta. Det var inga fjärilar i magen och inget pirr men ibland kan jag verkligen bli tokkär i den människan. Han gör mig hel. Han älskar mig inte bara trots mina svagheter men kanske på grund av mina svagheter. Jag är tacksam över att ha honom och jag uppskattar att han alltid försöker vara den bästa mannen han kan vara, för vår skull. Medan jag sparar alla de extra söta meddelanden så sparar han alla mina arga meddelande för att påminna sig själv om att inte ta mig eller oss för givet.

Jag är lycklig med honom, genuint genomlycklig. Jag älskar att han är så annorlunda från mig. Jag finner det tryggt att han värdesätter familjen. Att han är en familjeman (som många islänningar tror jag faktiskt). Att på riktigt stadga sig och skaffa familj känns inte längre läskigt. Jag gillar att vi pratar, att han gått från att hata att prata till att kunna prata i timmar. Jag värdesätter att han alltid lyssnar. Jag uppskattar att vi alltid pratar och att vi kan lyfta allt med varandra. Vad som än sägs så är jag hans och han är min.

Attraktionen ligger i personligheten, i den han är. Visst är han stilig ibland men det är inte det som attrahera mig. Jag tycker det är sexigt att han är trygg, stabil men också medveten om sina osäkerheter och svagheter. Det är attraktivt att han vill bli bättre. Även om jag har mycket bättre självförtroende än han så står han på en trygg grund. Att han kan erkänna sina svaga sidor gör honom stark i mina ögon. Sedan är han den mest omtänksamma mannen jag träffat, han ser mig alltid och tänker alltid på mig.

Efter mer än ett år (ja, jag vet det är inte så mycket) så känns det fortfarande kul att se honom. Ni vet, man ler lite utombords och inombords när man ses efter jobbet. Han gör mig varm inombords, varm, trygg och glad. Det känns så fantastiskt skönt att vara lycklig. Det känns så lyxigt att förhållandet är så lätt och fritt från drama. Det känns lite märkligt att vara så här lycklig, så lycklig att jag nästan aldrig gråter. Skulle det rinna tårar med Icey så är det ofta med mitt eget fel. Jag har sällan gråtit så litet som jag gör nu. Vilket också gör mig väldigt (väldigt!) blödig.

Det är en oväntad kärlek men vår kärlek har vuxit sig stark och växer sig bara starkare och starkare. Fortfarande lite ärrad av ett dålig kärleksuppbrott så vågar jag inte tänka för mycket framåt. Vi tar en dag i taget men är båda förväntansfulla över att ha varandra en lång tid föröver. Jag är hemma.

Middagstips: fläskfilépasta 


Stek en gul lök och fläskfilé. He i soltorkade tomater och vitlök. Bryn. Häll i grädde, lite vatten och köttfond av något slag. Låt det sjuda i 5-10 min medan pastan kokar. 

Servera med spenat och massa parmesan!! 

Alla ❤️s dag

Ja vad gör man med en dag som denna? Jag befinner mig i Indien och T är tillbaks hemma i Sverige efter en blixtvisit i Tyskland igår. Vi hade en mysig söndagskväll, vi sa hejdå i måndagsmorgon. Han messade igår så någon radiotystnad råder inte. Vi vet inte var vi är, vad han känner eller var vi är på väg – men jag vet ju att jag älskar honom.

Så medans jag åt min frukost här i solen på det femstjärniga hotellet som företaget inkvarterar oss på så försökte jag skicka en hälsning till honom. En neutral, inte pushande men ändå med omtanke. Gissa hur många omskrivningar det tog? Resultatet?

Med hopp och kärlek från andra sidan jorden, hoppas du får en fin alla ❤️s dag.

Han får en present också, men den ligger fortfarande på ett Schenker utlämningsställe. Kanske kan be honom åka och hämta ut det själv 😂

I övrigt fick jag det finaste sms:et i natt av min vän E. Att vara saknad två dagar efter avresa känns ändå i hjärteroten, även om det är en vän och inte kärleken som skriver det.

Och igår (hihi) fick mamma och pappa blomsterbud, en stor fin tulpanbukett från den lokala floristen beställt via Facebook i väntan på att planet skulle lyfta Sverige och betalt i samma situation på Frankfurt. Bra service som i ett nötskal!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑