G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Page 2 of 281

Fridhemsplan

Åh Stockholm! Första dagen var jag helt stissig! Levde som om både jag och Stockholm skulle gå under vid solnedgången. Ibland blir det så där innan jag hinner landa ordentligt att jag blir typ stressad och vill bara träffa alla och göra allt på en gång.

Nils var typ likadan han lyckades leka med allt och pilla på allt han brukade pilla på på en timme. Han var typ redo att åka hem igen 07:30.

Här önskar jag att jag var en sån där person som fotade massa fint så ni fick följa min dag när jag strosade genom hötorgspassagen och över Hötorget, gamla Brogatan ned och sedan tunnelbanan från Åhléns. Men ni får tänka er istället. Jag njöt.

På kvällen åt vi middag på Eggs Inc. På Odenplan. Det är snabbmat utan gluten med ägg. Jag åt pizza. Det var faktiskt himla gott och glutenfritt om du letar efter sånt. inredningen är helt rosa. Faktiskt ganska mysigt ställe.

Vi mellanlandade hos min moster innan vi allt för sent promenerade över st eriksbron till Fridhemsplan och tog tunnelbanan hem. Utsikten från st eriksbron ör häftig tycker jag. Den är vardag och “mitt Stockholm”.

Jag älskar hösten i Sthlm. Mörkret och den råa kylan. Och just över den här bron med både järnväg, bilväg och vatten under har jag gått och sprungit hela mitt liv. Det känns som att hjärtat går sönder när jag tänker på att det (allra mest troligt) aldrig kommer bli min vardag igen.

Vatten

På väg till kontoret efter lite mer än ett dygn sen jag landade. Sitter och funderar över en frukost över skillnaderna mellan folk och folk. Som resenär, på ett stort flådigt 5-stjärniga hotell innanför vaktade grindar lever jag som i västvärlden. Här finns wi-fi, gym, fri tillgång till mat, vatten och el. Så är ju inte läget för en majoritet av landets befolkning och det kanske är självklart – men för mig liksom landade det imorse när jag klev in i duschen.

Jag har sovit i ett luftkonditionerat rum, i en säng som är fantastisk skön, mellan svala lakan i indisk bomull. Kör lite yoga när jag vaknar (som jag så klart streamar) och sen hoppar jag in i en varm dusch. En stor del av befolkningen får köa till den kommunala toaletten för att ens kunna kissa i fred! Det här får mig att känna mig än mer splittrad till tjänsteresorna hit. Gynnar det verkligen landet? Ja, vi har ju anställt och utbildat massor av kompetenta medarbetare, vi gynnar ekonomin genom våra besök – men vad gör vi egentligen för den stora massan, de längst ner på skalan?

Om du kan bojkotta ”black friday” var tacksam för det!

Överallt läser jag om människor med privilegium som uppmanar till bojkott av konsumtion på black friday. Motrörelserna haglar fritt med shoppingfri-dag och gröna veckan. Och jag blir så jävla less! Ja jag är less på konsumtionen också men jag blir ännu mer less på att vi inte ser våra medmänniskor eller andra människors behov.

Jag tycker black friday ligger på en ypperlig tid på året. Julklappar kan köpas till barn, vinterkläder reas innan jul så kanske kan du hålla dig varmare i år. Den där telefonen som knappt fungerar så du inte kan ringa din familj kan bytas mot en nyare.

Nej det kanske inte är de som handlar de dyraste saker på black friday, de som behöver rean för att ha råd med det nya. Och visst är det vi som har råd och som lyx-shoppar som är det stora problemet. Men jag blir illamående när vi gör “minimalistiska saker” som är bra för miljön, skryter om dem på en blogg och glömmer tacksamheten.

Tex. Har du ett shoppingfritt år betyder det att du någon gång i livet haft det gott ställt och lagt mycket pengar på kläder, kanske också att du lagt dyra pengar på kläder i god kvalite som du kan använda ofta och länge. Har du inte råd med annat än en tröja från hm så håller inte den lika länge men vad ska du göra? Gå utan tröja till du har sparat ihop nog för en från ett dyrare märke som håller?

Jag menar inte att vi ska sluta göra bra saker för miljön eller konsumera mindre men i debatter måste vi minnas att vi är förbannat lyckligt lottade som kan välja att inte shoppa (för att garderoben redan är full) eller shoppa på andra dagar än på rean (för vi har råd att betala fullt pris).

Andas, tänk på allt du har och på hur många som inte har det så. Känn tacksamhet och fundera på hur du kan hjälpa dem som inte har det lika bra.

Boktips: den sista mrs Parrish – Liv Constantine

Den här boken var såååå bra! Det var längesedan jag riktigt slukade en bok på det här viset. Så, så, så bra!

Amber är trött på att vara fattig och jobba på en mäklarfirma. Så hon bestämmer sig för att förföra en rik man och sedan leva rikt och lyckligt resten av livet med honom. Och jag älskar Amber. Älskar hur man får veta vad hon tänker och hennes bittra kommentarer får mig att dra på munnen.

Men jag gillar också den rika mannen som blir utsatt för Ambers plan, Mr. Parrish och så gillar jag hans fru. Som är ovetande, trevlig, deppig och lite naiv. Den enda jag inte riktigt gillar är Mr Parrish yngsta dotter som mest är spydig och uppkäftig, en typisk snorunge.

Sedan byter boken perspektiv. Älskar böcker som berättas ur fler perspektiv än ett. Och då kastat allt lite om kull. Eller blir lite djupare. Mer spännande!

Tycker boken är helt genial och ser verkligen framemot att läsa kommande böcker av de här författarna.

Boka upp en helg och läs den! Finns bland annat här!

Bloggproblem

Jag skrev ett inlägg om köksrenoveringen, men det ställer till lika mycket problem som själva renoveringen och ville inte ladda upp.

Jag skriver ett nytt en annan dag. Men nu får ni nöja er med ett trött hej från ett mörkt sovrum. På lördag åker jag på tjänsteresa en vecka och sen är det advent. Vad hände med hösten liksom??

Min rädsla

Igår var jag och Nils hos läkaren. Vi var på barnläkarkliniken och skulle prata om att jag blivit rädd för att Nils ska få diabetes1. Jag fick diabetes när jag var fyra år och vet inget annat än att leva med sjukdomen.

Det är omtvistat huruvida diabetes är ärftligt eller inte. Ingen annan i min familj ör sjuk i diabetes. Som barn, eller typ till jag var i yngre tonåren trodde jag att vänsterhänthet och diabetes hör ihop. Att om du är vänsterhänt har du också diabetes. Jag kände varken någon annan med diabetes eller som var vänsterhänt. Jag vet ju nu att det inte är så. Inget samband finns.

Men för varje dag som går närmar sig Nils åldern när jag blev sjuk och jag “letar” efter tecken på diabetes. Är han insulinkänslig? Verkar han ha lite diabetes? Är det på g nu?

När Nils dessutom visat sig var vänsterhänt har oron blivit en miljon gånger värre.

Jag är så tacksam för samtalet vi hade med en diabetesbarnläkare igår. Jag känner mig lugnare och mer logisk. Det finns inget jag kan göra om han bär på diabetes1 mer än att vara vaksam på symtomen. De riktiga som barn har. Inte de som jag kan ha vid olika socker.

Jag känner mig mycket bättre idag. Hoppas vid alla högre makter att han inte bär på diabetes1. Men gör han det får vi ta det då. (Ta i trä).

Från toppen till dalen

Generellt tycker jag alldeles för bra om mig själv. Jag tycker nästan alltid att jag är söt, smart, kul, sexig, rolig och fantastisk på alla sätt. Generellt. Ibland dippar även jag. Idag är en sådan dag.

Efter en skön helg i Berlin så kommer vaknar jag på en måndag och känner bara blä. Alltså jag är söt men inte sötast, kläderna sitter inte bra och jag känner mig ledsen. Kommer till jobbet och det är bara missuppfattning efter missuppfattning. En kollega små jävlas dessutom hela tiden genom att skapa drama och konflikter där det inte finns något att hämta. Så fruktansvärt tröttsamt. Vi har aldrig klickat men när jag började här så bestämde jag mig för att inte vara så dömande. Ge alla en chans trots min förmåga att snabb bilda en uppfattning om människor. Just denna kollega är precis som jag kände på mig att hon var. Falsk. Falsk och  fjäskig och trycker gärna ner andra för att få sig själv att se bättre ut.

Nä, det enda som värmde idag var den goda mexikanska lasagnen som Icey hade packat ner. Tror faktiskt jag ska dela med mig av receptet.

 

Hallen

Låt oss börja i entrén. Här hade föregående ägare tänkt till (not!) och tapetserat ett rum med dörr åt öster och minimalt med ljusinflöde i terrakotta.

Som ni ser på bilden var en del av golvet täckt av klinkers och en del i samma ekparkett som resten av vardagsrum/kök. Klinkers delen hade de dessutom, lite kreativt lagt vita i mitten och rosa/beiga runt om i ett icke symmetriskt mönster.

Initialt tänkte jag faktiskt lägga en grå entrématta över klinkers delen och slipa upp ekparketten. När vi rev köket och väggen i köket insåg jag att det inte gick, så jag valde helt enkelt att låta det nya laminatgolvet täcka hela entréplan (förutom badrummet då).

Väggarna ville jag ha i en ljus kulör, men inte vit och sen lite detaljer som bryter av. Jag behöver väl inte påpeka att listerna slipades och målades vita?

Jag hittade färgen Gåsdun från Beckers och blev förtjust! Den blev det.

Den ljusare färgen gör att rummet känns mindre mörkt, att golvet inte byter färg och form mitt på gör att det känna lite större och jag är själv väldigt nöjd med hallinredningen!

Det är svarta hängare The dots i metall från Muuto, en hyllkonsoll och spegel från Ikea . Mattan kommer från Åhléns och låg tidigare i köket. En hall som känns enkel och clean. Till sist en ny grön växt från Plantagen. Älskar hur fint mönstrade dessa blad är!

radhus

jag köpte ett radhus som behövde kärlek. 2000 låter som ganska nytt, men bilder visar på att det är längesen. Åtminstone stilmässigt. Terrakotta, gult, blått och grönt. Svampade tapeter och vit/träigt kök. Plåt diskbänk och blå kakelrand i badrummet.

Veckorna efter jag vunnit budgivning och skrivit kontrakt blev intensiva. Jag frossade i färgkoder, Pinterest, funderade på vilken känsla jag ville ha i mitt framtida hem. Sen kom beslutsfasen.

Säng- och väggfärg beslutade, men vilken matta skulle jag välja…

Jag tänker vi tar rummen ett efter ett, vad säger ni om det?

Jag är tyvärr förlovad

Så sa jag till en stilig man i måndags på väg till jobbet. Han gjorde min dag, vecka kanske. Jag var smått trött, kände mig lite grå men ändå förvånansvärt söt (tack highlighter). Han stoppade mig när jag höll på att hitta min regnponcho vid bussen.

Jag pratade med Icey då och visste inte om han hörde men jag hade sagt nej även utan han på luren. Det var bara lite sorgligt. Att behöva säga nej till äventyr. Och lite bisarrt att säga att jag är förlovad. Okej, hade jag inte haft behövt ta mig till jobbet så hade jag kanske dragit ut på nej:et. För retas får man alltid. Speciellt dom som säger att de tyvärr är förlovade haha.

I övrigt har det varit en synnerlig grå vecka. Och jag ser framemot imorgon då jag ska till Berlin med bästa M.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑