• Sjukdomar

    Hårpaniken

    Foto: Element5 Digital on Unsplash

    Igår när jag tvättade håret så ramlade det ur mycket hår att jag fick panik och började gråta. Ropade på Icey som kom upp och hittade mig allmänt förstörd i duschen. Han tog bort allt hår och stannade kvar medan hårmasken satt i. När det var dags att skölja bort den blundade jag så han kunde ta bort håret utan att jag behövde se. När vi sedan gick och lade oss så borstade han mitt hår så jag slapp se. Så tacksam att jag har en lugn man vid min sida i livet.

    Det är läskigt och jag blir så himla rädd men också väldigt medveten om att paniken inte hjälper alls. Under kvällen så tänkte jag på vad det kan vara. Jag tar fortfarande min järntabletter och zinktabletter som stärker hår. Så det är inte brist på det. Stress däremot känns som en anledning. Gluten en annan. Kaffe kanske en annan. Och precis innan jag somnade så kom jag på att det kanske är Liothyronin som är boven. Jag slutade ett tag och började igen. Att man tappar hår i början av medicineringen av Liothronin är vanligt men jag tänker också att det ju påverkar sköldkörtelns funktion. Det är svårt att veta om det är en anledning men eftersom jag inte märker någon skillnad när jag tar och inte tar Liothyronin så tänker jag att jag ska skippa det.

    Blodproven jag tog för ett tag sedan inkluderade inte T3 eftersom allmänläkare här inte får begära ett sådant test. Jag fick en remiss till en internläkare eftersom jag gärna vill be gravid. Så jag hoppas få hjälp av henne/honom. Min tid är inte förrän slutet av april och ska dom testa T3 så kommer det här ta tid. Det gäller med andra ord att sitta lugnt i båten. Inte oroa mig. Den som någonsin tappat mycket hår vet att det är lättare sagt än gjort.

    0
  • Resor,  Sjukdomar

    Bilresa och sköldkörteln

    I veckor nu har jag känt att mitt hår är märkbart tunnare. Det kan såklart bero på stress, hormoner och mycket annat men jag känner mig ganska säker på att jag har fel dos av Levaxin – hormonet som ska hjälpa sköldkörteln. Nu har vi äntligen fått får försäkring i Holland så jag ska försöka hitta en bra husläkare och boka tid. Det är svårt att inte bara bli ledsen och ångestfylld.

    Denna veckan som kommer är vi i Sverige eftersom vi bilade upp igår. Vi åkte vid 08:30 från Holland och kom fram vid 22:00. Vi hyrde någon Opel SUV och jag förbannade mig var femte minut över att dom är så osköna att köra fort i. Supersmidiga i stan och såklart bra översikt men jag gillar att vara nära marken, speciellt vid höga hastigheter. Och det där moderna filbytarstyrandet – orkar inte. Dom är inte gjorda för provisoriska filer, speciellt inte smala tyska provisoriska ytterfiler, så ska dom inte vara übersmarta så behöver dom inte vara alls. Jag sov igenom Danmark så jag hade lugnat ner mig lite tills vi kom till Sverige. Då var det mörkt, regnigt och dimmigt. Resan dit hade gått hur smidigt som helst även om min man ogillar att köra. Vi slapp köer och alltför många vägarbeten (tror aldrig jag kört genom Tyskland med så få vägarbeten). Sträckan mellan Malmö och Göteborg var dock oändlig. Kan inte minnas att den någonsin känts så lång.

    Sov som en stock natten till idag och har handlat i nya mataffären och lagat mat idag. Och läst, försökt hitta hoppet bland andra med sköldkörtel problem. Hoppet om att håret kommer tillbaks.

    0
  • Sjukdomar

    Håret

    Jag berättade för min mamma igår att en liten del av mitt huvud är flintskalligt. Hon tog det inte alls så lugnt utan hon reagerade förmodligen så som jag borde ha gjort. Så som jag skulle ha gjort om det inte var för alla turer med allmän vården. Jag måste ju se en läkaren. Risken är ju att min levaxindos är för låg.

    När jag tänker efter så har mitt hår varit knepigt i flera månader. Det har kliat och under det sista månaderna har jag tappat massor med hår. Det gör man ju ibland så jag tänkte väl inte jätte mycket på det. Har också tappat massor av hår när jag varit stressad och deprimerad. Det har ju växt tillbaks. Min rädsla nu är att det inte gör det och att jag ska tappa ännu mer. Mitt hår har jag alltid älskat och därför gör det lite extra ont. Kan inte riktigt tänka mig vara utan det.

    Nu hoppas jag dels att jag ska få en tid och dels att jag ska bättre medicin. Inget av det någon självklarhet, tyvärr.

    Update: Jo, men läkaren var ungefär så värdelös som jag trodde. Jag lyckade tjata till mig ett blodprov dock. Svar kommer på fredag.

    0