Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Etikett: Stress (sida 1 av 3)

Bröllopsstress

Folk runt omkring mig känns så himla stressade över bröllopet och över min brist på stress. Jag tycker allt känns under kontroll. Det är en del kvar att fixa men det mesta kommer inte gå att fixa förrän sista veckan. Men jag tror på riktigt jag slår nästa person som stressar upp sig över min brist på bröllopsstress. Alltså, jag är så himla redo att det riktigt kliar i fingrarna att sätta ihop en ny fest. För ja, jag älskar att ordna fester och tillställningar. Älskar!

Jag behöver som sagt fixa en outfit men skulle inte outfit A fungera så har jag en plan B. Jag är lugn i det. Jag tror också det handlar om var man sätter förväntningarna. Jag vet hur jag vill se ut på min bröllopsdag; jag vill se ut som mig. Jag vill inte ha en typisk tillgjord bröllopslook. Jag vill att min lycka syns igenom och att jag ser lite ut som en brud (hej slöja). Men i övrigt vill jag vara jag. Ingen sminkning och ingen komplicerad håruppsättning. Detta har jag velat sedan vi bestämde oss för att gifta sig och min outfit har aldrig varit högt på prioriteringslistan. Att jag är lite laid back i min det-löser-sig attityd stressar tydligen folk. Och gör mig irriterad. Det vill jag fortsätta vara i glada bröllopsbubbla där jag känner mig så pirrigt glad över mina vänner och min blivande man.

Måste man vara stressad inför ett bröllop? Är det som så att jag missat något? Har jag glömt att fixa något? Jag fattar inte.

När kroppen säger stop

Min förkylning blev inte bättre. Och jag vägrade lyssna. Körde på som vanligt. Bockade av julpynt, planering av glögg fika, konferenser, packning, middag med Iceys kollegor och grubblade beslut. Det har slutat i fysisk reaktion som är en superförkylning, migrän och nackont. Allt i ett. Jag har inget annat val än att vila för varje kraftansträngning och hjärnaktivitet gör ont. Så idag pausar jag livet lite. Har tittat ikapp Kockarna kamp (hur cool är var inte Tareq), fixat inbjudningskort, guidat Icey runt IKEA på Island, knaprat diverse piller, stalkat mitt ex ex som inte alls var lika kul som förr (en dokusåpa utan drama nu förtiden), funderat på om mitt ex är sjuk och så har jag börjat kladda i min nya fina kalender som jag fick i present i Amsterdam.  Nästa års mål är att ta det betydligt lugnare. Så egentligen är det kanske en tom kalender jag skiktar på men jag inser att jag nog också ska boka in lugnet.

Stresstips

Min kompis Simon påpekade att jag verkar lite konstig. Kort stubin, särskriver och smp irriterad. Han hade precis gått en stresskurs. Där fick han lära sig att man bara ska göra en sak i taget. En sak?!?!!! Vem gör en sak i taget? Jag känner mig som en bläckfisk som alla drar i. Därav är jag trött. Och igår var jag ledsen. Det vet ju inte Simon men så är det, att leverera utan motivation och utan energi och medan man junglerar 20 bollar blir bara kollaps. Fattar inte ens varför jag försöker.

Tröttistorsdag

Igår var världens längsta dag. Inte mätt i jobbighet utan mätt i timmar. Den började klockan 04.45 med en körnign till flygplatsen, fortsatte med träning, jobb, afterwork och kvällsmöte. En halvtimma innan jobbmötet så somnade jag säkert fyra gånger.

När mötet var slut så var jag inte alls lika trött. Eller så var jag övertrött och därmed även överkänslig. Jag blev ledsen och orolig. Det ska kanske tilläggas här att jag i förrgår fick nog av Miss M och alla knepig gråzoner så då sa jag vad jag stundtals velat säga i veckor nämligen, fuck off. Otroligt skönt att få säga det faktiskt. Sedan dess har jag inte hört av mig. Men ni vet dom där 300kg som hon lyfte från mina axlar? Dom var tillbaks på 30 sekunder inom de där orden. Så igår när övertröttheten var ett faktum så ville jag bara sova men var alldeles för orolig för att somna. I några dagar har jag tänkt på de där allergitabletterna jag fick när jag var deprimerad efter separation från mitt ex. De ska göra dig trött och lugnare och igår orkade jag inte bråka med mig själv och tog två. Anledning till varför jag inte tagit dom tidigare är för att de avnubbar känslorna men du känner dom fortfarande. Jag tycker det är en ganska vidrig känsla men man blir också slöare. Mardrömsscenario är att man inte blir tröttare och bara ligger vaken och halvkänner allt.

Nu fick jag en god natts sömn och jag måste toksovit. Solen skinner och jag känner mig ganska pepp på fredagen faktiskt. Men nu måste jag kila!

Att sluta vara en duktig flicka

Igår hade jag ett praktiskt telefonmöte med Miss M. Vårt känslomässiga förhållande må vara otydligt men att vi är kollegor det är ganska klart. Det är inte så rörigt, hon har sin roll och jag har min och vi har olika erfarenheter och olika sorters kunskap. Så efter två veckor av sammanbrott så blev hon supersaklig och frågade om hur hon kunde hjälpa. Då kom jag på att som kollega kan hon hjälpa. Vi löser kanske  inte våra känslor över en timma men praktiska saker och projekt och organisation kanske vi löser tänkte jag. Det kunde vi! Jag var ganska orolig över att det skulle vara svårt att separera relationerna men det gick fint. När vi var klara så kändes det som typ 300kg lyftes från mina axlar.

Efter mötet åkte jag och tränade och där hände något. Vet inte om det var för att tjejgänget var komplett (vilket sällan händer nuförtiden) eller om det var för att det kändes bra efter mötet men något gjorde att hela mitt humör vände.

När jag kom hem insåg jag att jag är kär. Nu är jag så där spralligt kär. Och jag vet precis varför, Miss M är smart. Och jag är en sucker för intelligens. Det och att vara väldigt bra på en sak är jag sjukt svag för. Så idag är jag kvittrande glad och känner att det kommer ordna sig. Allt kommer ordna sig, man får bara be om hjälp, sänka kraven och vara snäll mot sig själv.

Inte min måndag

IMG_8921
Idag har jag varit gråtfärdig hela dagen. Jag grät från stunden jag vaknade, jag grät innan jag tog mig samman för att gå ut, jag grät under fikastunden med min nya coach, jag grät när jag kom hem och inte hittade mina bilnycklar. Just där och då kändes det som världens undergång. Min kompis Kris sa att det var det inte och att jag dessutom inte borde träna utan försöka vila. Mitt ex hade vid det här laget sagt att det inte är hållbart. Han hade hjälpt mig med min lista, han hade sagt att det kommer ordna sig, han hade gett mig en kram och suttit uppe med mig sent på nätterna. Vi var ett bra team på det sättet, stöttade alltid varandra även när vi inte var överens om engagemanget.

Nu är jag singel, förälskade i någon som inte är förälskad i mig och har alldeles för mycket att göra, för mycket att känna mig pressad över och oroa mig för. Inget, inget, fungerar just nu för jag vet inte ens var jag ska börja. Och skulle jag lyckas börja så kan jag inte fokusera i mer än 30 sekunder för efter det tänker jag på Miss M och vad jag ska göra. Jag vet ju vad jag borde göra – bryta kontakten. Inte för att jag vill men för att det är bäst.

Idag när världen gick under (alltså när jag verkligen inte kunde hitta bilnycklarna) så fick jag sådan magvärk och bröstsmärta. Att jag faktiskt bara gav upp och satte mig på soffan. Att resa sig därifrån kändes övermäktig jobbigt.

Jag tror det här är någon dålig karma. Jag tror jag får igen för att jag under alla år sagt att jag inte tror på stress eller på att gå in en vägg. Men du väggen, jag tror faktiskt inte på dig. Så det så. Det är bara jävligt stressigt just nu.

Något positivt i livet? Jo då. Espresso Houses Salted Caramel Macchiato. Som Kris sa, en kopp med godis. Yum.

Stresshelvetesfan

Magont. Magknip. Illamående. Magskärande ont. 

Jag vet inte när men någonstans blev stress och jag ovänner. Eller så finns det två stresser varav den ena är riktigt ond. Den och jag är värsta fiender. Den onda stressen gör mig sjuk och känns oändlig. Det finns inget slutdatum. 

Har jag berättat att mitt ex nuvarande sambo hör av sig till mig lite då och då nuförtiden. Hon är helt knäpp. I vilket fall som helst så ska jag på lördag hämta mina saker. Nej, jag ser inte framemot att behöva återvända dit. De ska inte vara hemma men ändå, det är inte ett ställe jag vill besöka.

Men hörni, det är ett bra bantningsknep det här med oro och stress. Dessvärre är det motsatsen till det jag ska hålla på med, regelbunden föda. Just ikväll mår rekord dåligt. Eller alltså, jag har ju som bekant mått ännu sämre men för att inte vara deprimerad mår jag rekord dåligt.

« Äldre inlägg