• Livet,  Sjukdomar

    Sjukdomar och sjukdomar

    Helgen har varit lyssande. Lugn och mycket häng med min bästis, min man. Avskyr egentligen när folk säger så om sin partner men just denna helgen har han varit min bästis. Vi har tränat, brunchat, snackat, tröstas, städat och lunchat.

    Läkaren i fredags var snäll. Hon lyssnade men blev också lite förskräckt. Dels att jag inte sökt hjälpt tidigare. Dels att jag aldrig fått träffa en specialist och dels att en av medicinerna jag äter inte är godkänd här utan särskilt tillstånd. Nu vet jag ju att vissa med nedsatt sköldkörtelnfunktion måste äta T3 eftersom kroppen inte tar upp levaxin (T4). Så jag fick inte fullständig panik men hon var orolig och då blev jag orolig. Hon skrev ut remiss till laboratoriet så ska dit nästa vecka. Jag kollade vilka blodprover hon bett om och T3 är inte på listan men finns inte heller som alternativ. Så jag tänker jag får ta ett steg i taget och se vart det tar mig.

    Jag frågade om håret, om det fanns något jag kunde göra för att inte tappa mer, hon sa att vi skulle vänta på blodproven. Jag frågade om hur det var med att bli gravid. Hon sa att det inte är någon fara att försöka men om jag blir gravid måste vi vara säkra på att jag är på rätt dos och att värdena bevakas noga. Kan inte säga att jag kände mig jättetrygg.

    Det var ett ganska emotionellt uttömmande möte. Jag blev just där och då räddare. Så när mamma ringde i mataffären så grät jag från och till. Känner mig alltid så liten och hjälplös när det gäller medicinska saker. Mamma tröstar och när säger lite skämtsamt att det åtminstone inte är cancer. Då kom jag och tänka på min moster. Hon blev diagnostiserad med bröstcancer i vintras. Så jag frågade hur det var med henne. Mamma berättar att operationen gick bra men att dom har hittade mer cancer. I lymfkörtlarna.

    Det finns sjukdomar och det finns sjukdomar. Jag får kämpa med övervikt, torra ögon och håravfall men andra kämpar för livet. Det sätter saker i perspektiv. Det gör inte mig mindre sjuk och jag tänker inte ljuga, ibland när det är som värst och jag är trött, kall och tappar hår så ser jag inte poängen med livet. Visst är jag sjuk men jag lever. Jag är rädd för att mista håret och orken men inte livet. När helgen sedan fylls med stunder av kärlek så känner jag tacksamhet över livet och mitt stöd.

  • Shopping,  Sjukdomar

    Efter doktorn present

    Idag hade jag tid hos doktorn. Det är alltid väldigt ångestladdat för mig när det är för att prata om sköldkörteln. Det har varit så många gånger jag inte fått hjälp. Nå väl. Jag berättar mer om dagens besök någon annan dag för jag är lite emotionellt utmattad.

    På förmiddagen var jag på gymmet. Kämpade mot tårarna på vägen dit. Jag är orolig nu. Det har liksom växt inom mig och tillsammans med ångest inför besöket hos doktorn blev det för mycket. Det blev 30 minuter med videoinstruktör i ett ekande tomt rum. Det var precis vad jag mäktade med. Ringde min kompis Kris på vägen hem. Vi gick igenom vad jag ville säga till doktorn och vilka tester jag ska pusha för. Jag har dom sedan många år nedskriva på mobilen.

    Kom hem, fick lunch och sedan var det doktorsbesök. Efter det var jag slut så jag sa till Icey att om vi skulle handla behövde vi göra det nu. Så en sväng till mataffären och en blöt cyckeltur hem senare så däckade jag i soffan. Tills IKEA leveransen kom. Så nöjd med bordet! Efter middagen blev det På spåret och nu tittar vi på hyllningskonserten till Marie Fredriksson.

    Redan imorse klickade jag hem min lilla present till mig själv för att jag gick till doktorn. Belöningar är viktiga. Denna passar speciellt bra såhär inför Internationella kvinnodagen men faktiskt alla andra dagar också.

    Bild från www.muthagoods.com
  • Motion,  Sjukdomar

    Restorative Yoga

    Började dagen med mitt favoritpass: restorative yoga. Äntligen en yoga jag gillar och förstår. Inget märkligt språk och ingen pretentiös instruktör. Harvinder är världens mest välkomnande instruktör som får alla att känna sig bekväma. Det är massa redskap som hjälper oss stretcha och andas. Det är en alldeles fantastisk start på dagen. Kan verkligen varmt rekommendera denna yogaform.

    Efter passet blev det simning och spa häng. Upptäckte att det fanns en ångbastu där idag. Min favoritbastu.

    När jag sedan duschade så var det så mycket hår som ramlade av att jag började gråta. Mitt hår är i bra form och jag tappar mindre dagligen tycker jag men i duschen blev rädslan för mycket. Samtidigt vet jag att allt tar tid. Håret kommer inte tillbaks bara så där. Först lycka, mindre stress, mycket vila och allt det där plus att medicinerna ska vara rätt. Imorgon ska jag till doktorn och be om en remiss till en sköldkörteln expert. Men visst finns en rädsla att jag ska tappa allt.

  • Resor,  Sjukdomar

    Bilresa och sköldkörteln

    I veckor nu har jag känt att mitt hår är märkbart tunnare. Det kan såklart bero på stress, hormoner och mycket annat men jag känner mig ganska säker på att jag har fel dos av Levaxin – hormonet som ska hjälpa sköldkörteln. Nu har vi äntligen fått får försäkring i Holland så jag ska försöka hitta en bra husläkare och boka tid. Det är svårt att inte bara bli ledsen och ångestfylld.

    Denna veckan som kommer är vi i Sverige eftersom vi bilade upp igår. Vi åkte vid 08:30 från Holland och kom fram vid 22:00. Vi hyrde någon Opel SUV och jag förbannade mig var femte minut över att dom är så osköna att köra fort i. Supersmidiga i stan och såklart bra översikt men jag gillar att vara nära marken, speciellt vid höga hastigheter. Och det där moderna filbytarstyrandet – orkar inte. Dom är inte gjorda för provisoriska filer, speciellt inte smala tyska provisoriska ytterfiler, så ska dom inte vara übersmarta så behöver dom inte vara alls. Jag sov igenom Danmark så jag hade lugnat ner mig lite tills vi kom till Sverige. Då var det mörkt, regnigt och dimmigt. Resan dit hade gått hur smidigt som helst även om min man ogillar att köra. Vi slapp köer och alltför många vägarbeten (tror aldrig jag kört genom Tyskland med så få vägarbeten). Sträckan mellan Malmö och Göteborg var dock oändlig. Kan inte minnas att den någonsin känts så lång.

    Sov som en stock natten till idag och har handlat i nya mataffären och lagat mat idag. Och läst, försökt hitta hoppet bland andra med sköldkörtel problem. Hoppet om att håret kommer tillbaks.

  • Gravidtankar

    Graviditet

    Såg på Sarah’s Day födelsevlogg för någon dag sedan. Tänkte kanske att jag skulle uppdatera på våra tankar.

    Från början hade vi sagt att vi skulle börja först bli gravida förra våren. Vi avvaktade. Jag ville försöka landa och hitta ett jobb och känna mig helt redo. Nu har vi sagt att vi kan börja försöka. Blir vi gravida nu så kommer barnet när vi är gifta och jag kommer inte var höggravid under bröllopet. Det som oroar mig är….graviditeten.

    Allt från graviditeten oroar mig. Allt bortsett från att bli gravid. På grund av min sköldkörteln är jag orolig för att mina nivåer leder till att barnet inte utvecklas som det ska. Jag är livrädd för hur min kropp ska hantera en graviditet. Därav mitt behov att bygga upp styrka och fixa min fot Jag är ännu mer livrädd för födelsen. Så all in all är jag rädd. Jag skulle vilja prata med en specialist innan jag blir gravid men mitt förtroende för sjukvården är inte skyhög. Det kanske inte är det bästa att titta på vloggar från en födelse men hur ska man förbereda sig mentalt? Och hur vet man att man kan lita på läkare?


  • Sjukdomar,  Vardagen

    Vitaminbrist och vården

    IMG_1093

    Imorse fick jag sms med “tänd ljus, gör frukost och ät i sängen, bygg en täcke-koja och vägra gå ur lägenheten”. När jag tittade ut genom fönstret så förstod jag varför. Det var sådant där ocharmigt regn och blåst som jag bara stött på i Göteborg. Jag hade ju dock en date hos läkaren så jag var så illa tvungen att gå ut. Det var faktiskt inte så farligt som jag hade trott där ute. Tror knappt det regnade faktiskt. Det var lite dystrare besked hos läkaren. Min sköldkörtel ser förvisso ut att fungera fint men jag har i vanlig ordning brist på typ alla vitaminer. D-vitamin är ju inte så konstigt med tanke på antal soliga soltimmar man får i Sverige under denna årstid. Eftersom jag dessutom ursprungligen är från Columbia så behöver jag lite mer än många andra svenskar. B-12 brist har jag också. Det har jag haft till och från i många år men eftersom jag får dålig hy av tabletterna kom läkaren och jag överens om att se om jag verkligen behöver äta dom. Jag mådde mycket bättre när jag fick Levaxin och mina B-12 värden var okej så då slutade jag med tabletter men nu är det alltså tillbaks. Nu har jag fått injektioner utskrivna så får jag hoppas att det inte har samma biverkningar. Slutligen så har jag även natriumbrist men det kunde jag listat ut själv. Det blir liksom så när man inte äter salt. Jag fick inte så många kloka råd där mer än typ “salta maten”. Om det var så lätt så skulle jag förmodligen göra det men jag gillar inte salt och saltar därför inte någon mat. Det började ju för länge sedan när jag ung och trodde man skulle dö typ omedelbart om man åt för mycket salt för det var så tidningarna skrev. Då resonerade jag som så att det är ju inte ens gott med salt så det är ju bara att sluta med det. Det tidningarna aldrig skrev var att det är betydligt farligare med saltbrist och att det är vanligare att dö av saltbrist än överkonsumtion av salt.

    Min spontana känsla var nog mest att mina kropp uppenbarligen tycker om att jävlas med mig och jag kanske inte alltid är så snäll mot den. Min andra tanke var att jag har väldigt tur som har råd att gå privat där det finns läkare som tar sig tid att hjälpa och som verkar bryr sig. Jag gick ju till vårdcentraler i flera år utan att få svar på varför jag var så trött. Jag har även frågat flera gånger om jag kan få B-12 injektioner istället för tabletter men alltid fått nej som svar. Jag tror många som bott utomlands blir helt förbluffade över hur dålig den svenska sjukvården är. Jag har i alla fall alltid varit väldigt väldigt frågande till varför så många svenskar tror att den svenska sjukvården är den bästa i världen. Det är ett mysterium för mig att inte fler ifrågasätter den. Är det för att den är billig? Att vårdcentralerna missade att jag har hypotyreos (nedsatt sköldkörtel) var väl inte så farligt, det var kanske värre när de skickade hem mig med hjärnhinneinflammation. För att inte tala om när dom missade min pappas cancer eller mina vänners kompisars cancer. Allt för att dom inte hade tid eller på grund av för dyra prov. Jag går sällan till vårdcentraler nuförtiden. Förtroendet bröts och just förtroende är en stor grej i mitt liv. När det har brustit så kommer det inte bara tillbaks bara sådär.

    Nä, nu ska jag jobba. Gårdagens ineffektivitet märks av idag. Först, ska jag klippa bort dom är bruna sakerna på mina liljor. Det fick jag lära mig på ett fint hotell jag praoade på som ungdom. De fläckar nämligen ner och kan förstöra kläder.