Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Etikett: levaxin

Håret

Jag berättade för min mamma igår att en liten del av mitt huvud är flintskalligt. Hon tog det inte alls så lugnt utan hon reagerade förmodligen så som jag borde ha gjort. Så som jag skulle ha gjort om det inte var för alla turer med allmän vården. Jag måste ju se en läkaren. Risken är ju att min levaxindos är för låg.

När jag tänker efter så har mitt hår varit knepigt i flera månader. Det har kliat och under det sista månaderna har jag tappat massor med hår. Det gör man ju ibland så jag tänkte väl inte jätte mycket på det. Har också tappat massor av hår när jag varit stressad och deprimerad. Det har ju växt tillbaks. Min rädsla nu är att det inte gör det och att jag ska tappa ännu mer. Mitt hår har jag alltid älskat och därför gör det lite extra ont. Kan inte riktigt tänka mig vara utan det.

Nu hoppas jag dels att jag ska få en tid och dels att jag ska bättre medicin. Inget av det någon självklarhet, tyvärr.

Update: Jo, men läkaren var ungefär så värdelös som jag trodde. Jag lyckade tjata till mig ett blodprov dock. Svar kommer på fredag.

Utblåst låga

   

Idag var jag hos doktorn för att få svar på blodprover jag tog för två veckor sedan. Jag äter ju sedan tre år Levaxin för nedsatt sköldkörtel. Men jag har trots min medicinering inte gått ner ett gram och jag blir fortfarande väldigt trött. Så därför föreslog min läkare att vi skulle gräva lite djupare.

Nu har min läkare slutat så jag fick träffa chefen som även är min pappas läkare aå jag litar på honom. Blodprover visar att min ännesomsättning är typ noll. Vid samtal med läkaren så inser jag/vi att det finns en risk att jag förstört den själv när jag var yngre och hade bulimi. Jag minns hur jag läste detta när jag var sjuk men hur jag aldrig tänkte så mycket på det för bulimin hjälpte mig ju gå ner i vikt. Det berodde dock inte på bra ämnesomsättning utan på att jag inte fick i mig någon näring. Nu får jag istället ära medicin resten av mitt liv.

Dessutom visade testen allvarlig järnbrist och stor B12 brist och brist på folsyra. Och ja, natriumbrist. Men natriumbrist är en konstant följeslagare som är resultat av mitt ogillande av salt. Sedan var mitt blodvärde dåligt också. Jag har uppenbarligen en kropp som inte alls tycker om mig. I kombination med min tandvärk så blev det för mycket och jag känner mig riktigt nere. Jag känner mig ful, misslyckade, dum, ogillade och massa annat som jag sällan tycker. Hade jag varit ihop med mitt ex så hade denna helg varit en sådan då jag skulle bett om en myshelg. Jag känner faktiskt att jag skulle vilja skicka ett förlåt till honom. Jag vill skicka ett förlåt till alla. Förlåt för att jag finns typ. 

Nu ska jag bara ta hand om mig och vila. Och försöka få koll på hur jag ska lägga upp min medicinering. 

Frånvaro

20140615-002328-1408655.jpg

Så jag är något tyst. Eller ja, jag är ju pinsamt dålig på att uppdatera. Här kommer mina, nästan lika pinsamma, ursäkter. Jag har ju varit på semester. Himmelskt härligt var det att komma bort men desto jobbigare var det att komma hem. Hanterbart men klart jobbigare.
Jag har varit förkyld i en vecka. Min hals gör ont och kliar och jag hostar ihjäl mig. På den positiva sidan så har jag återfått någon form av röst.
Det har känts som jag varit lite extra seg. Något jag trodde berodde på förkylningen från helvetet men igår kväll insåg jag att jag glömt ta mina hormontabletter för sköldkörteln. Min kropp har alltså gått på sparlåga och samtidigt fått utstå en förkylning och väldigt mycket sol.

Nu är jag som sagt tillbaks i Sverige och precis som Alex tänker jag njuta av fotbolls VM. I år halv överger jag mitt älskade England och satsar och hejar lite extra på Belgien. Det land där jag nog bott längst. Jag kan meddela att Spanien trots sin katastrofala öppningsmatch redan tagit ut segern.