Denna vår ligger fokus på att hitta ett välmående. Det innebär vila, regelbundna besök till gymmet och en hobby. Jag har länge tänkt att någon kreativ syssla skulle vara bra för mig, eller för alla egentligen. Jag tror man mår bra av att testa nytt och använda med händerna. Nu har jag förvisso hållit på med keramik förr fast för sisådär 30 år. Så för två veckor sedan skrev jag in mig på en kurs.

Idag var det premiär i keramikstudion. Naglarna var kortklippta och slitna kläder var på. Det började väl sådär. Klev in, fick ett hej, gick och hängde av mig min kofta och då kom läraren och frågade hur mycket jag vägde. På grund av min vikt kunde jag inte använda de manuella drejskivorna. Hon sa att det inte var någon fara, jag kunde använda den elektriska. Det var helt okej för mig. Jag hamnade dock med ryggen mot läraren så hon kunde inte se vad jag gjorde och hade därmed inte möjlighet att hjälpa när jag körde fast. Och jag kunde inte riktigt kika på dom andra och se hur dom gick till väga. Jag kopplade bort det och fokuserade på att lära mig grunderna. Känslan av att folk ser på mig annorlunda på grund av vikten kom dock tillbaks till mig när jag kom hem. Men, jag jobbar hårt på att blicka framåt, på att hitta styrka och välmående. Jag gör min resa och jag måste vara snäll mot mig själv och påminna mig om att människor jag möter vet inte om min kamp. Funderade också på om jag skulle skriva om något om det men om jag låter bli så är det som att jag skäms. Vilket jag gör på ett sätt för jag ogillar att definieras av min storlek men å andra sidan behöver jag inte lägga på mig skammen, väger tillräckligt som det är. Och egentligen, vad är poängen med en halvt anonym blogg om jag inte kan vara fullständigt ärlig.

Keramiken då? Jo, det var sådär kul som jag trodde. Det krävde mitt fokus och jag tänkte bara på den lilla lerkluppen framför mig. Riktigt skönt, speciellt för någon som mig som aldrig riktigt får till meditation. Det var lite trixigt att bearbeta leran och ännu svårare att få den högre. Under två timmar testade jag forma fyra eller fem olika lerklumpar men bara två blev något. Säger något för deras syfte är lite oklart än. Av de som förstördes så bearbetade jag inte den första tillräckligt länge, några tappade jag kontrollen av och de fick slängas.

Jag har nio lektioner kvar och läraren frågade när jag gick om jag ville testa att jobba utan drejskivan för att vara närmare resten så nästa gång ska jag testa det. I vilket fall som helst så var det kul, smutsigt och lite kreativt utmanande och det roliga överväger det andra. Crafts är bra för välmåendet. Och välmåendet är bra för mig. Nästa gång är redan på torsdag eftersom jag är borta nästa vecka. Återkommer med en ny rapport.