Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Etikett: jobb (sida 2 av 2)

Dagens kontor

 Oftast jobbar jag hemifrån då det är långt till kontoret. På kontoret sitter jag dessutom ensam i ett torn så då kan jag lika gärna vara ensam hemma tycker jag. 
Idag har jag i alla fall varit produktiv trots vissa teknologiska och ledarskapliga begränsningar. Jag gör det bästa av situationen och med mindre än två veckor kvar så är det lite stress och det är då jag presterar som bäst. 

Jag är nöjd med dagen och dagens mys kontor. Det är en härlig känsla att känna att man är nöjd. Om ni undrar så nej, jag jobbar verkligen inte alltid i pjyamas. Eller lever i den. Det är bara under mina extremt trötta veckor som jag inte orkar ta mig längre än mysstadiet. Jag levererar dessutom faktiskt bra när jag har myskläder och jobbar från soffan. Lite som jag gjorde när jag var yngre och student.

Jobb och depp

Idag har jag sökt lite jobb. Jag är ju som ni kanske vet eller inte vet arbetslös. Jag har varit det ett tag. Frilansade ett tag men när allt kaos började i höstas så gick det inte riktigt. Det var för jobbigt att få saker gjorda ensam när jag var ledsen (är det för övrigt bloggens mest förekommande ord??!). Ett vettigt jobb får jag nog bara utomlands. Mitt CV är lite för osvenskt för att gå hemma på den svenska marknaden. Jag fick i februari ett erbjudande om att jobb i Kapstaden. Det var dålig lön men jag kände att jag kunde ta det i alla fall. Erbjudandet står typ kvar faktiskt om det är så att de efter sommaren fortfarande behöver folk. Jag kände nämligen att med min pappas cancerbehandling så var det helt fel tid att åka. Den har tagit hårdare på honom än vi trodde och blivit utdragen. Då min bror också bor utomlands så har jag helt enkelt valt att vara kvar för att stötta föräldrarna med körning till sjukhus och sådant. Och när jag inte gör det så söker jag ibland jobb. Det är ganska utmattande att söka jobb när man inte får något. Nu ska pappas behandling vara klar till maj så jag tänker att jag kan börja söka jobb utomlands igen. För det finns inget som håller mig kvar här. Ibland känner jag för att starta där jag lämnade när jag träffade honom men jag vet inte om jag har samma drömmar eller intressen längre. I sanningens namn tycker jag ju väldigt få saker är roliga. Saker jag har älskat påminner mest om honom och ger mig snabbt dåliga känslor. Samtidigt tror jag att jag måste nog bara lura min hjärna. Försätta mig i situationer jag inte tycker om. Jobbansökningar när man känner sig som världens sämsta och fullaste människa är onekligen en utmaning.  Jag undrar om det lyser igenom eller om jag är så pass bra på att låtsas att det tror jag mår som jag skriver.

Jag tänker inte ljuga, det har verkligen varit en kämpig dag. Jag är inte alls nöjd med att det är så många kämpiga dagar nu. Jag blev ju erbjuden antidepressiva tabletter på vårdcentralen. Jag var lite chockad över hur fort det erbjudandet kom. Jag hade föreställt mig att jag åtminstone skulle få tala med en psykolog först. Doktorn berättade i alla fall att det tar cirka sex månader för hjärnan att återhämta sig från en depression. Jag mådde ju lite bättre just då så jag kände att jag ville ta den fighten med min hjärnan utan doping. Nu har det dock varit kämpigt i lite mer än en vecka. Inte varje dag men högsta nivån har varit väldigt låg. Den där förbannande polis incidenten förstörde mycket. De främsta anledningar till att jag tackade nej till tabletterna var för att det dels var på gränsen till en mild depression enligt det där berömda frågeformuläret och för att jag helt enkelt ogillar att något ska mixtra med balansen i hjärnan. Jag tror jag löser detta på egen hand men just nu är det lite motvind. Jag måste bara lista ut hur jag bryter det.  Idag kan vi ju skrota men imorgon får det går bättre. Jag misstänker att det kommer kollapsa mot slutet av vecka. Jag har märkt att högtider har den effekten tyvärr. Men det tar jag då.

Nyare inlägg »