• Gravidtankar

    Emotionell urladdning

    Igår var vi alltså på besök på sjukhuset där jag ska föda. Alltifrån inskrivning till blodprov och livsstil till besöksbokning stod på schemat. Vi kom vi 9 och lämnade vid 12:30. Det var en lång dag med andra ord. Jag kunde inte ha bett om ett bättre, tryggare och mer genuint bemötande.

    Jag var väldigt öppen med att jag blev livrädd efter besöket på första sjukhuset och vi gick igenom alla mina tankar och rädslor. Alla var helt fantastiska! Jag som varit rädd för att dö fick höra att det skulle vara exceptionellt ovanligt. Att höra att det finns kvinnor med betydligt allvarligare risker än de jag har som överlever barnafödandet kändes tryggt. Ingen våg syntes till och mitt BMI nämndes aldrig. Alla möten handlade mest om att de vill finnas där för mig så att jag ska känna mig tryggare. Den första läkaren pratade vi mest livsstil med för att kolla så vi inte röker, dricker eller tar droger. Jo, också frågade vi om det där med fisken. Och puh, vi kan äta fisk 3 gånger i veckan om vi vill. Sedan togs det blodprov och det var fortfarande helt okej. Det var högre än sist och för mig skyhögt tyckte jag men läkaren sa att det kan ju också beror på hur nervös jag var. Good point. Vi pratade som sagt mycket om min rädsla och för varje sak så jag nämnde bemötte läkaren det med lugnade svar. Jag berättade även att jag är hypokondriker och ganska rädd för smärtstillande. Så då såg hon till att jag ska få träffa en anestesiläkare så jag kan prata igenom alternativen och vad som skulle fungera bäst för mig. Ultraljudet såg också bra ut vilket alltid är en lättnad för mig. Det togs en miljard blodprov och vi bokade in läkaretider ända fram till mars. En gång i månaden ska jag på kontroll och längre fram blir det mer frekvent. Dom vill även hålla koll på sköldkörteln då det kan påverka barnet så det blir en hel del besök men det känns bara bra.

    När vi kom hem igår kände jag mig helt matt, svag och sjuk. Jag drack massa vatten och åt mat men inget hjälpte. Jag trodde något var fel men hann inte tänka på det innan jag somnade och sov i över två timmar. Jag har sovit dåligt hela veckan då jag fått värk på kvällen och natten. Icey tror att jag bara var helt känslomässigt urladdad och så var det nog. Vid 21 skickade han mig i säng.

    Idag vet jag inte alls vad som hände men har gråtit hela dagen. Fråga mig inte varför jag grät för jag har ingen aning. Det började med att vi pratade om huruvida vi ska skaffa bil eller inte och slutade med massa tårar som aldrig tog slut. Inte ens ett omtänksamt kort och en söt liten holländsk present till Baby Ice hjälpte. Icey har försökt allt; tvingat mig att vila, gått promenader med mig, skurit äppelbåtar med kanel och kramats. Inget har hjälpt men framåt kvällen blev det bättre och tårarna upphörde. Nu väldigt svullna ögon och sömn.

    0
  • Vardagen

    Osynliga saxen

    Idag klockan 19 kom besked om att regeringen stänger restauranger och barer från och med imorgon kväll. Det var även lite andra nya regler men hårsalongerna får fortfarande ha öppet. Jag trodde kanske dom skulle behöva stänga igen så jag gick och klippte mig idag. Var sådär nöjd med förra klippningen så jag testade en annan som jag fått rekommenderat. Min nya salong som jag tror jag kommer komma tillbaks till heter Sjenkels och min frisör hette Gary och var från L.A. Han var imponerad över hur insatt jag var i amerikansk politik och ganska oimponerad av att jag tyckte Kanye var en rimlig kandidat med hans korta och tydliga manifest. Alltså, jag kan inte alla mycket om någon politik, speciellt inte jämfört med min man som är über insatt. Gary hade i alla fall röstat och jag utgår från att han är en typisk LA personen som röstade på Biden. Vi pratade också om graviditet då hans fru är gravid, dubbelt medborgarskap, hur mycket sköldkörteln kan ställa till med och inte minst hur länge han varit frisör. I 40 år! Jag fick inte ihop det för han såg ut som typ 45 men har var 59 och skulle fylla 60 i år. 1 timma och kvart tog det att fixa mitt hår som varit så himla tjockt och trassligt (jo, det mesta av håret kom tillbaks när jag slutade med AIP dieten och fick ordning på min sköldkörtelmedicin). När han fönade mitt hår var jag så förvirrade och undrade när han skulle klippa mitt hår. Samtligt såg jag att det var kortare och uppklippt. Jag fattar fortfarande ingenting för jag såg honom inte ta upp en sax. Somnade jag till under den underbara huvudmassagen i tvätten? Nä, jag förstår inte.

    Imorgon ska vi till sjukhuset för att träffa personalen där. Vi har fyra bokade läkaretider. Jag vet att en är med en barnmorska och en är med en gynekolog med resten är jag inte helt med på. Inför besöken har vi fått göra tester angående våra dieter. Icey äter för lite frukt men annars var båda resultaten väldigt bra med ett undantag. Vi äter för mycket fisk. Vi äter kanske fisk 2-3 gånger på vecka men fyllde i 2 för att inte överdriva. Tydligen går gränsen vid 1 gång per vecka här. Som två personer från nordiska länder tycker vi det är lite märkligt. Jag är spänd inför morgondagen och inte på ett bra sätt men jag är bättre förberedd denna gång än förra. Och egentligen vill jag bara veta att barnet ser okej ut och att min värk i nedre sidorna av magen är normala. På kallelsen står det att man får ha med sig en person och jag hoppas det fortfarande gäller. Känner mig lite för rädd för att göra detta ensam.

    Nu ska jag krypa ner i soffan med en kopp te och måla mina naglar. Ska testa Essie nagellacket jag fick av Happy och glitterlacket jag fick av min vän M. Nagellack från essie TREAT, LOVE & COLOR serien är ett hett tips. Finns massa olika färger och ger verkligen starkare naglar.

    0
  • Gravidtankar

    Gravidångest

    Nä men idag gick det inget vidare. Har kämpat med sådan ångest hela tiden. Känslan av att det här kommer aldrig gå, antingen dör barnet eller så dör jag. ”Vetenskapen” om det samtidigt som man har ett barn i magen, är i vecka 15 och kan inte göra något åt det är helt klaustrofobisk. Hemsk. Paniken.

    Jag vet ju att det de allra flesta graviditeter går bra så länge man får den hjälp och konsultation man behöver men känslan inombords är något annat. En känsla jag inte hanterar. Det spelar ingen roll att BMI är ett lite uråldrigt mått för jag känner mig som den fetaste kvinnan någonsin. Det är på så många sätt främmande känslor och triggar ganska ordentligt till ätstörningar hos mig. Det är också absurt att en människa i en vit rock kan få mig att må såhär på en timma när hon skulle vara ett extra stöd. Vart gick mitt självsäkra och starka jag?

    Livrädd är vad jag är och också lite förbryllad över hur ingen sa att det skulle vara katastrofalt innan jag blev gravid. Det spelar ingen roll att jag läser om statistiken som inte alls är så hemsk eller att min barnmorska sa att allt såg bra ut. För just nu är paniken total. Jag kan inte vara gravid och kan inte bli ogravid.

    Känns det så här imorgon så ska jag ringa min barnmorska och be att få komma in och prata. Förhoppningsvis känns det bättre.

    0
  • Gravidtankar

    Graviditet

    Såg på Sarah’s Day födelsevlogg för någon dag sedan. Tänkte kanske att jag skulle uppdatera på våra tankar.

    Från början hade vi sagt att vi skulle börja först bli gravida förra våren. Vi avvaktade. Jag ville försöka landa och hitta ett jobb och känna mig helt redo. Nu har vi sagt att vi kan börja försöka. Blir vi gravida nu så kommer barnet när vi är gifta och jag kommer inte var höggravid under bröllopet. Det som oroar mig är….graviditeten.

    Allt från graviditeten oroar mig. Allt bortsett från att bli gravid. På grund av min sköldkörteln är jag orolig för att mina nivåer leder till att barnet inte utvecklas som det ska. Jag är livrädd för hur min kropp ska hantera en graviditet. Därav mitt behov att bygga upp styrka och fixa min fot Jag är ännu mer livrädd för födelsen. Så all in all är jag rädd. Jag skulle vilja prata med en specialist innan jag blir gravid men mitt förtroende för sjukvården är inte skyhög. Det kanske inte är det bästa att titta på vloggar från en födelse men hur ska man förbereda sig mentalt? Och hur vet man att man kan lita på läkare?


    0