• Gravidtankar,  Vardagen

    Lördagsläxa

    Jag började dagen med frukost i sängen. Älskar frukost i sängen men min man avskyr det. Han gillar inte ens att dricka sitt morgonkaffe i sängen, hur kan man inte gilla sakta morgnar? Sedan gick vi till marknaden och tog en omväg tillbaks för att få lite mer av en promenad.

    När vi kommit hem så vädrade jag sängkläderna och bäddade medan Icey fixade en lätt lunch. Sedan satte vi oss och tog oss igenom resten av materialet inför födelsekursen imorgon. Tänker inte ljuga, känns inte superkul med förlossningen. Eller det känns inte kul med smärtan för att vara exakt. Också väldigt underligt att det ska komma ut ett barn där nere. Vet inte heller om jag är mest orolig för inga värkar eller väldigt starka värkar men jag vet att mest rädd är jag för akut kejsarsnitt när man sövs ner. Tar hellre smärta än nedsövning. Är lite eller rätt så mycket rädd för det. Jag får ju träffa bedövningssnubben i februari så då jäklar ska jag bombadera honom eller henne med alla frågor. Genom materialet idag fick vi lära oss vad dom olika stadierna av förlossning är och hur man känner igen dom. Ska man komma ihåg detta nu? Dom gick även igenom de olika smärtlindringarna och vad man ska tänka på om man tar medicinsk smärtlindring. Jag grät lite då och då under tiden vi gick igenom det, känner mig inte beredd. Det är som tur många veckor kvar så jag hoppas att någon inbyggd biologisk effekt kickar in så att jag åtminstone hinner känna mig gravid och även känna mig redo för en förlossning.

    Nu har vi tagit oss igenom alla modulerna och ska ringa våra kompisar Scottie och Rick. Sedan väntar risotto och en lång dusch för mig. Innan jag lägger mig ska jag fixa mina naglar; klippa , fila och måla. Sen ska jag dricka te och se på Eastenders i sängen. Helt ensam. Det är precis vad jag behöver idag.

    0
  • Gravidtankar

    Uppdatering om lilla apan

    Bild: Unsplash

    Glömde en viktig grej igår! Var så fokuserade på huruvida hjärtat slog inne hos bebisen eller inte så jag glömde helt kolla på ordentligt på ultraljudet igår. Jag såg faktiskt inget annat än hjärtat. Kunde inte urskilja en bebis där på skärmen och trodde det berodde på tåliga ögon. Hjärtat rörde sig så det var lätt att se.

    Sent igår så kom jag på att Baby Ice såg ut som en apa på senaste ultraljudet. Och jo då, jag har googlat om någon fött en neandertalmänniska på senaste tiden samt vad sannolikheten är att man bär på DNA från dåtiden. Som adopterad så är ju mina gener och DNA historia lite av ett mysterium så inte vet jag vad jag bär på. Googlar inte sjukdomar eller gravidbesvär men detta tyckte jag ändå var okej att googla haha. Hur som haver så frågade jag lite försiktigt Icey igår kväll om han såg bebisen på ultraljudet och han sa att det hade han gjort. Han konstaterade att jag nog inte såg något för jag hade ju inte mina glasögon (duh! Hur kunde jag glömma det?). Jag frågade då om bebisen såg ut som en liten apa och glädjande nog såg Baby Ice ut som på tidigare ultraljud och såg inte alls ut som en apa. Puh! Så…nu kan jag ta tag i denna vecka. Fast apor är ganska söta dom med, så länge hjärtat slår.

    Har bestämt att detta ska bli en bra vecka. Ingen huvudvärk, inga tidiga morgnar och inga magsmärtor. Vaknade förvisso kl 06:04 men det är klart bättre än kl 04:00. Jag måste nog också börja acceptera att jag som aldrig lidit av sömnbrist och gillar sena nätter måste skärpa mig lite. Kanske måste jag också börja med mellanmål, är så himla hungrig hela tiden. Jag behöver plötsligt sömn och sovrutiner. Ingen idé att kämpa emot, det blir mycket bättre och enklare att bara gilla läget.

    0
  • Gravidtankar

    Gravidvecka

    Godisbutik för badet hos Lush.

    När vi var hos läkaren förra veckan så pratade vi lite om att jag inte känner mig så gravid. Det är liksom inget jag märker av. Säkert väldigt skönt men också lite märkligt.

    Sen kom denna vecka. Det har verkligen inte varit någon toppen vecka. I måndags vaknade jag ju för tidigt och det ställer till det. Tisdagen och onsdagen hade jag magont och huvudvärk. Magontet avtog lite i onsdags så jag kunde röra mig lite mer men huvudvärken hängde kvar. Vi tog oss till marknaden, jag vågade inte gå själv i fall jag skulle få jätteont som i tisdags. Jag ringde aldrig sjukhuset för det kändes mest som växtvärk. På torsdagen var det borta. Ingen magont och ingen huvudvärk. Så då satte jag mig på en elcykel och tog mig över bro till centrum. Det gick så bra så jag bestämde mig för att ställa cykeln och gå lite. Målet var bageriet och där köpte jag två bröd. Sedan blev jag såg sugen på badbomber från Lush. Så jag gick dit. Det var en del folk i stan men små butiker som bageriet och Lush släpper bara in en person i taget. Vilket inte är ett problem för så många är det inte i stan och dom flesta verkar dras till de större kedjorna. Jag köpte två badbomber och en duschbomb. Lite fascinerad att dom fortfarande är så himla dyra men ändå går hem. När jag kom hem hade jag ont i höfterna och förbannade mig över att jag alltid måste gå all in efter att varit dålig.

    Igår vaknade jag tidigt, vid 4 och allt blev fel igen. Huvudvärken var tillbaks och jag kände mig övertygad om att något var fel. Det var tufft och jag vet inte varför jag inte ringde sjukhuset. Jag var hungrig när jag vaknade men sen var jag inte alls sugen på mat. Sov eller vilade mest hela dagen och kämpade med huvudvärken. Fick en fin adventskalender av Icey som tack för att jag varit gravid halva sträckan och som ett förlåt för att han varit på lite dåligt humör. På kvällen mådde jag illa. Något som börjat dyka upp igen lite då och då. Jag vill ha glass. Så jag gick och köpte Ben & Jerrys. Första gången på månader jag varit i en matbutik. Så bisarrt. Sedan åt jag Ben & Jerry’s till middag. Något som inte heller hänt på länge, typ sedan jag var typ 18. Men kändes högst rimligt. På en vecka gick jag från att inte känna mig gravid till att känna mig väldigt gravid.

    Idag mår jag bra igen men känner mig orolig att något är fel. Det är tufft eftersom jag inte riktigt känt barnet än så jag märker inte om det skulle vara någon skillnad. Det är mentalt tufft. Att leva i vår lilla bubbla, ganska så isolerade är också tufft. Att inte träffa andra, inte se andra omgivningar och mer eller mindre bara vara hemma i flera månader är svårt. Det tycker vi båda. Det tär mentalt samtidigt som vi inte försöker att inte fokusera på det utan för det är som det är. Vi får gilla läget även och även om vi får göra mycket mer än vi gör så känns det inte värt det. Det finns än större bild än bara vårt lilla och för närvarande begränsade liv. Inte minst fick vi lite perspektiv igår när vi såg på Children in Need. Jag gråter ju varje år när jag ser på programmet men i år var det ännu jobbigare än vanligt. Fy, vilket år vissa familjer haft. Hoppas alla får det bättre snart även om livet aldrig kommer bli som innan för vissa.

    0
  • Gravidtankar,  Vardagen

    Dagens tre bästa

    Det är sent så får bli ett snabbt inlägg. Har haft magont hela dagen och har bestämt att om det känns likadant imorgon så ringer jag sjukhuset för att kolla (dvs vara på den säkra sidan). Det gör mest ont när jag står upp så jag antar att det är någon växtvärk. Hoppas det i alla fall men har annars bara haft det från och till, inte en hel dag. Hursomhelst, tänkte dela med mig av dagens tre bästa.

    1. Gravidyogapasset. Det var skönt även om vi började prata om förlossning och alla andra sa att det kände sig starka och hade en tillit. Själv använde jag orden ofattbart och PANIK för att beskriva mina känslor inför denna händelse.

    2. Julkort. Årets julkort är beställda. Måtte de komma i tid. Man vet ju aldrig i dessa tider.

    3. The Queen’s Gambit. Såg klart serien idag och jäklar vilken serien det är! Vet fortfarande inte vad som är så fascinerande men hela grejen; schack, tuff kvinna, missbruk, fantastiska mentorer i oväntade miljöer, barndom och uppväxt, adoption, tävlingar, kläderna, vänskap, framgångar och motgångar och kärlek. Har ni inte sett den så gör det! Finns på Netflix.

    0
  • Vardagen

    Dubbelrostat bröd och glögg

    Precis som Alex vaknade jag av att jag inte kunde andas i en hostattack. Då var klockan 4 och eftersom jag hade svårt att sluta hosta då det kliade i halsen så kunde jag inte somna om. Helt okej egentligen för min enda plan för dagen var att åka till Ikea och hämta min beställning.

    Vid kvart i fem smög jag ner för då var jag klarvaken och svinhungrig. Och nej, jag somnade inte innan midnatt. Enligt snubben jag delar säng med så var klockan efter 01:00. Så det var inte världens piggaste tjej som landade i soffan med en kopp te och lite Skyr. Där och då var det ändå okej. När min man kom ner vid 07:30 så kunde jag äntligen göra min morgonmacka. Sömnbristen var väldigt närvarande. Jag rostade brödet två gånger och gjorde nytt te som jag helt glömde bort. Inte en bra start.

    Min IKEA tid var 13-14 så Icey rekommenderade att jag skulle försöka sova lite vid 9. Jag sov en timma innan jag började fundera på om jag skulle ta bil, cykel eller spårvagn till det blågula varuhuset. Eftersom min tid var mitt på dagen så bestämde jag mig för spårvagn. Insåg att mitt kort nog var tomt så vi fick ladda det på nätet. Det har vi aldrig gjort så vi fick lära oss att man köper allt på nätet men att man måste gå till en automat med kortet för att hämta beställningen. Vad är poängen med det??Tröttheten var inte på humör för sådana utmaningar så då började jag gråta av den extra utmaningen att hitta en automat och den extra tiden. Var superirriterad och gick hemifrån utan att säga något. Hittade den idiotiska automaten och skulle sedan hitta den temporära hållplatsen. Det gick inte alls så där jag gick längs spåren och smågrät. När Icey ringer ville jag inte ens svara men gör det ändå och det slutar med att han hämtar och kör mig till IKEA. När jag ska in i bilen så stukar jag min (trasigaste) fot och skrapar den. Ja ni fattar, om jag grät innan blev det inte bättre nu.

    Vi har hämtat varor på IKEA innan, både i Sverige och här så som tur var visste vi vart vi skulle. Och det gick fort och smidigt. Sedan skulle jag bestämt ha glögg och tyvärr kan man inte beställa maten för utlämning så fick gå in men det var folktomt vid utgången och vid matdelen så det gick bra. IKEAs parkering var proppfull så utgår från att det var ett helt gäng i butiken.

    Vi kom hem, jag packade upp min varor och däckade mentalt. Favoriterna i påsen var glöggen och doftljuset. Lite senare drack jag massvis av glögg och åt lussekatter från IKEA. Tog mig cirka 15 minuter att värma glöggen för jag fattade inte att jag satt på fel platta. Dom är inte så goda och har russin. Ondheten själv! Så dom kan ni skippa.

    Nämen, det var väl en väldig måndagig måndag. Varken Icey eller jag tycker jag är speciellt känslig eller hormonell nu under graviditeten men det finns ju där och spökar. Vid minsta sömnbrist kommer allt fram. Himla kul verkligen!

    0
  • Gravidtankar

    Apan som liknar mig

    Baby Ice, vecka 20

    Hej från ett mörkt sovrum där jag legat hela dagen. Vaknade med migrän som inte släppt förrän nu på kvällen. Mår inte helt bra än så jag ligger kvar tills jag somnar för natten. Det började egentligen igår efter besöket på sjukhuset. Vet inte om det är spänningar som släpper men mådde dåligt när vi var på väg hem. Som tur är hann jag med en snabb dusch, ett ombyte till varmare kläder och ett litet mellanmål innan vi var tvungna att ge oss av igen.

    Allt såg bra ut på sjukhuset. Baby Ice har ett bra hjärtslag, rör sig väldigt mycket och mitt blodtryck har gått ner till normalt som det tydligen ska i detta skede av graviditeten. Det låg på 112 något vilket fortfarande är lite högt för mig men jag har bestämt mig för att jag inte lägger mig i det där. Säger läkaren att det är bra så får det vara så. Hon frågade om vi ville veta könet men det vill vi ju inte så det är fortfarande en överraskning. Min moderkaka ligger tydligen framför Baby Ice så det kan vara en anledning till att jag inte känner några rörelser. Tog en massa blodprov som vanligt så det känns tryggt.

    På kvällens ultraljud var det första vi sa att vi inte ville veta könet. Då sa han okej och att han skulle säga till så fick vi blunda. Sedan gick han igenom hela kroppen från topp till botten. Mätte och kollade noga. Allt såg bra ut. Jag tyckte Baby Ice såg ut som en apa men han kommenterande inte det. Allt såg bra ut. Jag frågade om storleken och Baby Ice är just nu lite större än genomsnittet men inte för stor.

    Idag kunde jag inte hålla mig. Efter att ha tänkt i timmar på om huruvida det någonsin (i modern tid) födds ett barn som ser ut som en apa. Till slut fick jag googla. Jag gör ju aldrig det! Jag vet bättre, googla inte sådant här. Men i ett mörk sovrum så kändes det som det enda för att stilla oron. Jag var ju tydligen inte den enda. Fanns många som googlat samma efter att ha fått märkliga profilbilder på ultraljudet. Min mamma tycker Baby Ice ser ut som mig, vet inte om det var en komplimang?

    1+