• Gravidtankar,  TV

    Shaman och att göra listor

    Måndagen bara försvann. Jag är så himla trött så sover nästan alltid ett par timmar efter frukost. Denna måndag var inget undantag. Så dagen startade väl sådär vid 12:30 när jag åt de goda resterna från gårdagens middag.

    Hade så mycket tankar, funderingar, idéer och känslor i huvudet idag så kände nästan att jag borde skriva en lista på det som känns viktigt att ta tag i. Ja, egentligen en lista på allt jag borde göra. På onsdag ska vi ju gå igenom min förlossningsplan så det kan ju vara bra att skriva den. Skulle ha gjort det idag men på eftermiddag mådde jag mest illa och var trött. Ju längre det pågick desto känsligare blev jag och tankarna spårade iväg och hamnade i om något är fel på barnet. Känns väldigt utsatt att bo långt från familj (och vänner) om vi får ett barn med funktionsnedsättning. Jag vet inget om hur det funkar här. Icey säger att vi inte kan oroa oss för allt utan vissa saker får vi ta som det kommer. Fan. Tycker det är mentalt jobbigt att inte ha koll.

    Något helt annat man inte riktigt kan kontrollera nuförtiden är posten. Jag som alltid brukar skicka alla hjärtans dag kort funderar på att skippa det i år även om det verkligen är läge för att sprida kärlek. Julkorten som skickades från Sverige i god tid har fortfarande inte hittat hem till alla. Visst, det var jul men det är ingen hemlighet att det tar lite längre nu. Här i Nederländerna har posten och andra budfirmor massor att göra och har tagit in en hel del frilansare som hjälper att leverera paket. Även om det tar längre tid för privat personer som skickar så kan du utan problem beställa varor med leverans nästa dag. Älskar när logistiken är snabb och modern. Men vanlig brev- och pakethantering går desto långsammare.

    Dagens tips annars är Bling Empire på Netflix där man får följa rika asiater i LA. Jag ville mest se avsnittet med Shaman Durek men det var en bit dit. Jag är helt fascinerad av honom. Fattar typ inget men kan inte låta bli att undra om shamanism är på riktigt. Och är det vettigt att ta $1000 för en spirituell hälsokontroll? Känns inte själsligt rätt. För att inte tala om hela hans team och kravet på sekretessavtal? Allt jag inte riktigt förstår blir jag lite besatt av. Jag kom till slut till avsnittet av Bling Empire där shamanen är med men blev inte mycket klokare. Kul serie ändå om man är en sådan som gillar E Entertainment och HAYU dokusåpor. Även kul att döpa sin dotter Jadore efter vad jag gissar är från Dior.

    Nu är klockan 02:39 och jag har varit vaken i lite mer än en timma. Vi gick och lade oss vid elva för jag mådde inte så bra. Då vaknar man tydligen efter två timmar och är superpigg…och hungrig. Får kanske gå upp och äta något och försöka somna om. Eller om jag ska börja med det där förlossningsbrevet? Eller, så skriver jag en lista på allt jag måste göra denna vecka så jag har en plan när jag vaknar igen!

  • Gravidtankar

    Emotionell urladdning

    Igår var vi alltså på besök på sjukhuset där jag ska föda. Alltifrån inskrivning till blodprov och livsstil till besöksbokning stod på schemat. Vi kom vi 9 och lämnade vid 12:30. Det var en lång dag med andra ord. Jag kunde inte ha bett om ett bättre, tryggare och mer genuint bemötande.

    Jag var väldigt öppen med att jag blev livrädd efter besöket på första sjukhuset och vi gick igenom alla mina tankar och rädslor. Alla var helt fantastiska! Jag som varit rädd för att dö fick höra att det skulle vara exceptionellt ovanligt. Att höra att det finns kvinnor med betydligt allvarligare risker än de jag har som överlever barnafödandet kändes tryggt. Ingen våg syntes till och mitt BMI nämndes aldrig. Alla möten handlade mest om att de vill finnas där för mig så att jag ska känna mig tryggare. Den första läkaren pratade vi mest livsstil med för att kolla så vi inte röker, dricker eller tar droger. Jo, också frågade vi om det där med fisken. Och puh, vi kan äta fisk 3 gånger i veckan om vi vill. Sedan togs det blodprov och det var fortfarande helt okej. Det var högre än sist och för mig skyhögt tyckte jag men läkaren sa att det kan ju också beror på hur nervös jag var. Good point. Vi pratade som sagt mycket om min rädsla och för varje sak så jag nämnde bemötte läkaren det med lugnade svar. Jag berättade även att jag är hypokondriker och ganska rädd för smärtstillande. Så då såg hon till att jag ska få träffa en anestesiläkare så jag kan prata igenom alternativen och vad som skulle fungera bäst för mig. Ultraljudet såg också bra ut vilket alltid är en lättnad för mig. Det togs en miljard blodprov och vi bokade in läkaretider ända fram till mars. En gång i månaden ska jag på kontroll och längre fram blir det mer frekvent. Dom vill även hålla koll på sköldkörteln då det kan påverka barnet så det blir en hel del besök men det känns bara bra.

    När vi kom hem igår kände jag mig helt matt, svag och sjuk. Jag drack massa vatten och åt mat men inget hjälpte. Jag trodde något var fel men hann inte tänka på det innan jag somnade och sov i över två timmar. Jag har sovit dåligt hela veckan då jag fått värk på kvällen och natten. Icey tror att jag bara var helt känslomässigt urladdad och så var det nog. Vid 21 skickade han mig i säng.

    Idag vet jag inte alls vad som hände men har gråtit hela dagen. Fråga mig inte varför jag grät för jag har ingen aning. Det började med att vi pratade om huruvida vi ska skaffa bil eller inte och slutade med massa tårar som aldrig tog slut. Inte ens ett omtänksamt kort och en söt liten holländsk present till Baby Ice hjälpte. Icey har försökt allt; tvingat mig att vila, gått promenader med mig, skurit äppelbåtar med kanel och kramats. Inget har hjälpt men framåt kvällen blev det bättre och tårarna upphörde. Nu väldigt svullna ögon och sömn.

  • Gravidtankar,  TV

    Nya Coronaregler och massage

    Dagens present innehöll Baby Ice första present <3

    Har precis kommit hem efter lite grejande med post och inskrivningar. Min barnmorska ringde vid lunch och det var ett väldigt bra samtal när jag väl hade torkat tårarna. Hon sa att vissa ska man inte lyssna på och att inte alla läkare är så bra på att kommunicera. Hon berättade också att mina blodprov såg jättebra ut. Jag gjorde också ett NIPT test i samband med mina blodprov och barnmorskan sa att det inte visade på några kromosomavvikelser. Icey hade varit lite orolig medan jag nästan hade glömt bort det. Fick även post idag, både paket och min remiss till det andra sjukhuset. Informationspaketet från sjukhuset var flera sidor med det står bland annat att dom inte mäter BMI på gravida. Så jag släpper det tills nästa besök.

    Idag kl 18:00 träder lite striktare regler i kraft i Nederländerna för att bromsa spridningen av Corona. Ganska förståligt samtidigt som för oss ändras inte så mycket. I korta drag handlar det om att skapa mer utrymme så till exempel affärer kan inte längre släppa in hur många som helst och kan man så måste man jobba hemifrån. Vi går redan en och en till mataffärer och går oftast under dagen då det inte är så mycket folk. Icey jobbar redan hemifrån och hade tänkte göra det oavsett. Jag lider med länder, och speciellt städer, som är väldigt tättbefolkade. Kanske mest London som är en av de mest klaustrofobiska städerna jag vet om och en av de mest sociala. Det enda jag hoppas där är att dom får ordning på testningen. Här funkar i alla fall den delen bra och du kan få en tid samma eller nästa dag. Spårningen däremot har förbättringspotential. Är det inte lite underligt att man inte samarbetar för att ta fram en grund i alla fall till ett bra spårningssytem?

    Nu ska jag kila iväg till min massör, ska försöka göra det till en regelbunden grej. Det är ett litet ställe med två behandlingsrum och två massörer så det är inte så mycket folk. Ikväll ska jag kolla klart på Advokaten. Har ni sett den? Om inte kan ni skippa den, det även väldigt segdragen kriminalserie. En riktig feelgood dokumentärserie är Catwalk. Såg aldrig filmen så är glad att jag kunde se serien. Väldigt härlig! Kanske till och med ska hyra filmen någon dag.

  • Gravidtankar

    Den usla kvinnan och lugnet

    I fredags inhandlades den första fredagsbuketten. Äntligen! På grund av varmt hus så ser den redan lite ledsen ut men hösten är väl på väg?

    Jag märkte knappt av min graviditet innan vecka 9 men däromkring ändrades det. Plötsligt var jag trött och ibland illamående. Illamåendet blev värre och i flera veckor kämpade jag med middagar. Runt 17:00 slog det till varje dag. Jag som dessutom kanske är lite kräsen redan från början tyckte mat var jobbigt. Frukost och lunch gick men sen var det stopp. Det känns som så många andra kvinnor är superhjältar och lever på som vanligt. Jag som har lyxen att vara hemma kände mig helt matt av illamåendet. Trots att jag varit trött på dagen och illamående på kvällen så har jag ändå kämpat på och burit lådor upp och ner, packat upp allt, fixat i ordningen och sedan i lördags är det bara badrummet, gästrummet/barnrummet och tavlor kvar att fixa. Så egentligen har jag ju fått gjort lite men det har varit så jobbigt trots att jag kunnat vila när jag vill.

    Såhär i efterhand tror jag inte illamående blev bättre av allt flyttslit, dålig nattsömn, resan till Island och den allmänna stressen över att inte komma iordning hemma. Jag är tydligen inte en superkvinna som klarar hur mycket som helst som gravid. Det kändes bara okej att köra på eftersom jag mådde så bra i början. Igår tog jag det helt lugnt. Läste en bok och funderade på om hösten någonsin kommer. För mig som alltid haft lågblodtryck, sköldkörtelproblem och alltid varit kall så är livet som gravid väldigt varmt. Mitt blodtryck är nu i normala siffror men det känns som jag har feber. Det är så bisarrt. Och visst nu är det bara 25°C-27°C (och vindstilla!) men för mig känns det mycket varmare vilket inte hjälper med orken. Jag vet att jag borde gå ut på fler promenader och jag fick gåstavar av mina föräldrar men det är så varmt. Så jag är väl en sådan där lat och usel gravid?

    I måndags efter att mina föräldrar åkt så fick jag ju en svår huvudvärk. När massagen hjälpte så började jag fundera kring om det ”bara” var en massa spänningar som släppte. Därav lugnet igår. Jag har några saker som jag måste göra och som jag har dåligt samvete för att jag inte gjort (jättedåligt samvete) men jag måste återhämta mig. Stanna upp lite. Klarar inte att pressa mig just nu. Det dåliga samvetet hjälper inte. Dessutom nu när jag mår lite fysiskt bättre så kommer också många tankar och funderingar kring att vara gravid och igen, jag tycker det är tufft. Så det är en hel del tårar. Jag är såklart rädd för att något ska vara fel på barnet men också för hur jag och min kropp ska klara en full graviditet. Jag är livrädd för födelsen och känner mig väldigt ensam med alla känslor och tankar. Vi kollade lite på kurser som vi kan gå för att förbereda oss och framförallt mig. Förhoppningsvis hjälper en sådan kurs. Det är väl egentligen inte så konstigt att man är rädd? Även om jag verkar vara den enda kvinnan som funderar kring hur man föder ut en bebis första gången. Alla andra verkar ha något övermäktigt förtroende till att kroppen vet hur/vad den ska göra. Min kropp vet också hur den ska attackera sitt egna immunförsvar så mitt förtroende till min kropp är lite sisådär.

    Det får bli en väldigt lugn vecka och bearbetning av känslorna som väller över nu. Mår jag fysiskt så bra som igår hela veckan så kan jag hitta på något till helgen. Nu lyssnar jag på min vän Jojo som sa ”att vara stark som gravid (och alltid) handlar om att lyssna på kroppen och göra som den säger”.