• Gravidtankar

    Dear Kraamzorg, förlåt!

    Första maten efter kejsarsnittet och samma märkliga ”smörgås” fick jag av Kraamzorg varje dag. Tydligen ska det vara bra för amningen?!

    Rätt ska vara rätt och jag hade fel. Visst jag var väldigt trött när jag kom hem från sjukhuset och väldigt osugen på mer uppassning så jag bröt ihop efter deras första besök. Sedan tänkte jag till och bestämde att det är vad det är och jag får göra det bästa av situationen. Och så bra det blev!

    De tog Baby Ice när de kom på morgonen så vi kunde sova. De erbjöd frukost på sängen, diskade, städade, tvättade och visade oss allt från hur man bäddar vagnen och ger vitaminer till hur man ger bebisar duschmassage och badar dom. Och visst, vi ställer oss lite frågade till några av de holländska traditionerna så som att värma sängen med varmvattenflaskor för att de inte ska bli kalla men för enkelhetens skull köpte vi allt rakt av.

    De vägde och tog tempen på Baby Ice varje dag och såg till mitt snitt, kollade feber och puls och frågade hundra frågor om hur jag mådde för dagen. Jag fick inte låsa badrumsdörren ifall något hände och de ringde barnmorskan när det gjorde för ont. Då kom barnmorskan som ringde sjukhuset som gav mig strikta order om att vila. Man ska tydligen det efter en större operation. Då höll jag på att dö av uttråkighet men jag är fortfarande kvar.

    De hjälpte även mig och oss med amningen vilket ju var fantastiskt. Det kommer ett separat inlägg om matningskaoset men det har inte varit det enklaste. Kanske inte det strulet som många andra känner men ändå frustrerande så det var skönt med hjälp och stöd för att få det att funka.

    Det var så skönt med den hjälp och avlastning som kraamzorg gav att vi faktiskt bestämde oss för att ta två extra dagar. Man kan nämligen få det vid kejsarsnitt eftersom man tappar två dagar på sjukhuset. Det var lite surrealistiskt med hemhjälp och barnhjälp men man vänjer sig. Kanske var det så att vi uppskattade dom ännu mer eftersom vi inte har någon annan hjälp och eftersom jag varit lite begränsad på grund av snittet men jag tror att alla uppskattar den avlastning som de erbjuder.

    Nu har det gått lite över två veckor sedan dom lämnade. Och det är stundtals tufft men också skönt att ingen längre pillar på mig, kollar mina värden, frågar om mina toalettbesök. Det är skönt att inte längre känna sig som en patient, utan att hitta en ny vardag och roll. Händer något eller om jag har några frågor så finns barnmorskan nära till hands eller vår läkare hos BVC som finns tillgänglig på WhatsApp. Känns inte som vi är utlämnade på den här resan, tvärtom!

    Nu är jag på benen både bokstavligt och sinnesmässigt så nu hörs vi lite oftare!

    0
  • Gravidtankar

    Från vecka 38 till Baby Ice

    Vi slutar som vi började… med en liten dagbok.

    10 mars

    Idag var det dags för kontroll på sjukhuset igen. Vi var där förra vecka och ska gå en gång i veckan nu. Vi kollade barnet och det såg bra ut, alltid skönt att se och få höra läkaren säga att allt är bra. Hon hade pratat med gynekologen som föreslagit igångsättning och frågade hur jag ställde mig till det. Barnet är färdigbakat och en graviditetsdiabetes blir värre ju längre graviditeten pågår. Samtidigt så är jag väldigt orolig för dödfödsel och går man över tiden så ökar risken (fortfarande lite dock!). Det spelar ingen roll att det är en liten risk, min oro är inte proportionerlig till statistiken. Läkaren förklarar hur igångsättning fungerar och vi ställer lite frågor. Beslutet om igångsättning är helt och hållet mitt och jag väljer att boka en tid. Vi får en tid den 23 mars, 4 dagar innan beräknad födelse.

    Ringer mamma och lillebror när jag kommer hem så de är uppdaterade. På kvällen kommer ett paket från min vän Jojo och jag berättar för henne om igångsättningen. Hon gick 15 dagar över tiden så hon blev också igångsatt. Vi bestämmer att vi ska ringas någon gång före det är dags för att gång igenom lite andningstekniker och massage.

    12 mars

    Det är fredag, Icey har ägnat dagen åt att styra om sin kalender och meddela sina närmaste kollegor och sin chef att han kommer vara borta från den 27:e. Sent på eftermiddagen ringer från sjukhuset och berättar att det finns en ledig tid på onsdag. Vill jag komma in tidigare? Blir ställd och tänker fort och mycket. Drar snabbt slutsatsen att det bara är positivt att flytta fram igångsättningen. Får samtidigt lite panik, det är bara fem dagar kvar? Är vi klara? Är det här vår sista helg som bara ett par? Det är okej, vi maxar helgen och gör klart det sista. Vi berättar för våra föräldrar och min bror om att datumet flyttats fram och alla är på helspänn.

    14 mars

    Har brottats med oro inför förlossningen hela helgen samtidigt som jag försöker tänka att jag kommer vara på sjukhuset och det kommer vara kontrollerat och finnas hjälp nära till hands. Det hjälper. Det som kanske skaver lite är att om det tar lång tid så måste Icey åka hem eftersom han inte får sova över såvida förlossningen inte kommit gång.

    Läser på om hur man kan förberedda sig för en igångsättning och vila verkar vara det bästa tipset. Får då lite panik över mina sömnlösa nätter och trötta dagar. Icey och jag pratar mycket om hur jag vill ha det, vad som skrämmer mig och vad som hjälper. Han får också något ryck och köper några sista saker till bebisen. Saker jag kan tycka att vi kunde varit utan men som han tycker är absolut nödvändiga. På kvällen skickar jag ett sms till Jojo och berättar att igångsättningen blir nästa vecka så vi bestämmer att vi ska höras imorgon. Jag väljer att inte berätta för någon annan, för mig kommer det med för stor press.

    15 mars

    Tycker jag känner bebisen mindre och mindre. Försöker tänka att Baby Ice haft oregelbundna rörelser hela graviditeten. Skulle ändå ljuga om jag inte sa att jag är glad att snart slippa den här oron.

    Pratar med min vän Jojo på lunchen och vi går igenom förlossning, förväntningar och alla känslor. Vi pratar om hennes förlossning som var långdragen och kunde gått riktigt illa. Hon berättar för jag frågar. Behöver höra om förlossningar som gått illa men slutat bra. Hon visar Icey några punkter som kan vara bra att massera om man vill sätta igång förlossningen. Hon säger att vi får bara ringa om det är något. Icey får hennes nummer om i fall att. Nu känns det som det här kan gå vägen.

    Nu är allt färdigpackat, det enda som saknas är snacks.

    17 mars

    Eller sent den 16 mars, klockan har precis slagit 00:25 och det är nu onsdag. Icey lämnade precis mitt sjukhusrum för natten.

    Vid 15:30 igår (tisdag) så ringde dom från sjukhuset och frågade om vi ville komma in samma kväll. Jag frågade lite hur det skulle funka och hur länge Icey kunde stanna. Dom sa att när vi kommer in försöker dom med en sådan där ballong och sedan blir jag förflyttade till en vårdavdelning och då får Icey åka hem. Efter en snabb överläggning så beslutade vi att åka in. Det blev lite stressigt men vi kom in vid 18:00 som bestämt. Fick ett temporärt rum. Dom kollade hjärtat på barnet och rörelser. Allt såg bra ut och Baby Ice rör sig mycket även om jag inte känner så mycket. Vi ringde våra föräldrar och lät dom lyssna på barnets hjärta. Självklart fick vi uppdatera min lillebror också som ivrigt och regelbundet checkar in med oss. Sedan följde en lång väntan men det var faktiskt bara bra för jag hann lugna ner mig och känna mig trygg. Icey blev tillsagd att gå ner och köpa mat till mig eftersom jag inte ätit. Har inte haft någon aptit på sistone och det blev inte bättre av oron inför det som komma skall. Vid 22:00 var det dags att gå till gynekologen för att föra in ballongen. Det är ju en metod som föredras av många så jag ville verkligen att det skulle gå. Efter fyra smärtsamma försök så gav dom upp. Jag var inte öppen överhuvudtaget och det blev helt enkelt för svårt att få ballongen på rätt plats. Så dom bestämmer att försöka med tabletter istället. Är superledsen och rädd när jag kommer tillbaks till rummet. Och det tar ett tag att lugna ner mig. Vid 23:00 tar jag de första tabletterna och man mäter sedan bebisens hjärta i en timma. Allt ser bra ut och sköterskan kommer in och förklarar den nya planen. Inatt är det viktigaste att jag försöker sova och sedan får jag dom nästa tabletterna vid 06:30 idag. Det finns bara tvåbäddsrum kvar på vårdavdelningen så hon säger att jag kan få sova i mitt temporära rum. Förhoppningsvis kommer jag sova bättre och dessutom slipper jag störa någon med hjärtmonitorn tidigt på morgonen.

    Nu känns det okej igen. Det är mycket känslor och funderingar. Allt känns så främmande. Det blev lite stressigt men det känns också bra att börja på natten. Så jag kan sova mig igenom en dags väntan.

    Morgonen 17 mars

    Vaknar vid 05:18 och har ändå sovit helt okej. Förmodligen inte den djupaste av sömnar men jag har sovit. Får ett sms av min vän Jojo som stöttade igår med avslappningsövningar och tips till Icey. Tar en dusch och känner mig som varje morgon, väldigt ogravid. Så märkligt att det kanske kommer en bebis inatt.

    19 mars

    Fortfarande ingen bebis. Inte ens någon öppning. Blev förflyttad till vårdavdelningen i förgår. Den dagen började med att jag fick träffa en erfaren barnmorska som sa att som förstföderska så kan det ta 4-5 dagar om man inte använder ballong. Hon frågade om jag ville försöka sätta in en ballong igen och jag sa okej. Det gjorde vidrigt ont. Hon förklarade varför det inte gick och sa att hon skulle skriva ner att vi inte skulle försöka igen förrän jag var 1 cm öppen. När jag kom till mitt nya rum fick jag dela med en tjej från Sydafrika som var inne på sin tredje dag med ballong. Inget hade hänt. Så hon skulle börja med tabletter också och ha kvar ballongen. Den ska ramla ut när man är 3 cm öppen, hon hade varit 2 cm i flera dagar. Igår valde hon att göra kejsarsnitt, hon var helt slut mentalt. Vi hade mycket gemensamt och det var så skönt att få prata med någon som haft nästan exakt samma graviditet, erfarenhet och oro. Imorse berättade sköterskan att allt hade gått bra för henne och i vilket rum hon var. Så mellan alla undersökningar gick Icey och jag och köpte en liten present. Dom blev så glada och det var så kul att se att dom mådde bra alla ihop.

    Själv, har jag haft kramp i magen hela dagen. Igår kväll hade jag värkar som var regelbundna men när jag vaknade var de borta. Så idag har jag tagit tabletterna vaginalt istället. Sista undersökningen visade att inget har ändrats. Vi får se vad vi tar för beslut imorgon men vi vet redan nu att är jag gravid på måndag så kommer läkarna diskutera kejsarsnitt med oss.

    20 mars

    Morgonen börjar orolig då Baby Ice hjärtslag är lite låga. Visar sig att bebisen bara sov. När barnmorskan kommer så konstaterar hon att inget nytt har hänt. Hon konsultera med läkaren som säger att tabletterna inte fungerar. Då säger dom den där den fruktade meningen om att testa ballongen igen. Dom tror dom kan klarar det nu och jag kan när som helst säga nej stopp.

    Förmiddagen ägnas åt att ligga uppkopplade för att de vill hålla koll på Baby Ice. Vid 13:00 får vi vi komma in till läkaren. Ett rum med totalt 5 personer, en blandning mellan barnmorska, läkare och sjuksköterskor. Alla ska hjälpa till. Förra gången är lite för färskt i minnet och jag spänner mig från start. Mycket riktigt gör det vidrigt hemskt ont. Tårarna kommer ganska snart. Vi pausar och jag försöker slappna av. Tar djupa andetag och säger till dom att fortsätta. Gråter mer och mer och till slut avbryter dom. Läkaren säger att hon tror hon hittat den rätta punkten och tror hon kan komma åt den. Jag säger att jag klarar inte en gång till. Hon säger att hon verkligen tror det kommer gå och att hon vet hur hon kan göra. Jag har så ont, är så rädd och vill inte. Efter ett tag går jag med på det. Den ena läkaren säger till den andra att hon nog tycker dom ska sluta. Att det är för mycket. Till slut säger vi att vi gör det.

    Det går men gör så ont och jag är helt omskakad efter. Vill bara tillbaks till rummet och vara ifred. Kommer till rummet och blir uppkopplad. Baby Ice hjärtslag är väldigt högt och det är tydligt att han/hon inte gillar smärtan jag har. Efter mer än en timma ligger jag där och är rädd för allt. Kanske mest av allt för förlossningen då jag kände att min smärtgräns var nådd. Ryktet sprider sig att det inte gick så bra det där och läkare efter läkare kommer in och kollar till mig. Vi pratar om det och dom säger att det ska inte vara så svårt. Det är inte så det ska gå till och ingen av dom har varit med om något liknade. Att dom är imponerade och inte vill att jag ska tvivla på mig själv, tvärtom. Klarade jag det ingreppet så klarar jag förlossning. Dom förklarar också att kroppen förbereder sig på ett helt annat sätt när det är dags att föda. Det känns bättre när vi fått pratat ut. Resten av eftermiddagen tillbringas med kramper och vila. På kvällen kommer sammandragningar och vid 21:00 kommer läkaren för att kolla. Tydligt påverkad av dagens traumatiska upplevelse så skakar jag vid tanken på en till vaginal undersökning. Dom är alla snälla och gör allt för att hålla mig lugn. Jag har öppnat mig 1 cm och ballongen sitter kvar.

    Vilken dag. Jag är slut. Går motstridig med på två Alvedon så jag kan försöka somna. Blir erbjuden sömntabletten igen men där säger jag nej. Nu är klockan 23:41 och Icey har precis åkt hem och jag försöka lugna mig och ska somna om. Känner mig frustrerad. Nu är jag rädd redan innan förlossningen. Precis det jag ville undvika.

    21 mars

    Vaknade utan kramper och sammandragningar och med ballongen kvar i mig. Efter lunch fick vi träffa läkaren som sa som det var; att det inte verkar gå. Sista tricket är att låta ballongen sitta kvar och ta tabletterna igen. Då har vi prövat allt men går det inte så går det inte och då behöver vi en plan för vi kan inte hålla på i en evighet. Nästa steg blir naturligt kejsarsnitt, om jag vill. Dom kan inte tvinga mig. Vi diskuterar och pratar om risker och rädslor. Jag säger att jag är öppen för det men vill ändå fundera lite. Läkaren säger att det inte är någon brådska och att hon vill ändå se hur tabletterna verkar.

    Klockan är nästan 23:00 och jag ska snart ta sista dosen av tabletterna. De tidigare två har inte haft någon större effekt men kanske hjälper den sista?

    22 mars

    Vaknade med sammandragningar men sedan blev det en katastrofal dag. Det blev något gigantiskt fel i kommunikationen mellan nattskiftet och dagskiftet. Vi blev tillsagda att dagskiftet skulle komma och bestämma en plan, tills dess så skulle jag fortsätta med tabletterna men även fasta i fall det blev kejsarsnitt. Vi väntar hela dagen på att en läkaren ska komma och prata med oss. Ingen kommer. Under tiden förbereds jag för eventuellt kejsarsnitt genom att inte äta eller dricka. Det sticks i mig, sätts in tuber och mätts och har sig. Samtidigt som jag har sammandragningar som gör rätt ont. Jag blir orolig över att förlossningen kanske sätter igång medan jag är ganska slut på grund av fastan. Helt plötsligt vid 15:00 kommer en sjuksköterska in och säger att det är dags att byta om för kejsarsnitt. Jag säger att ingen sagt något men okej, jag både byter om och bryter samman. Allt går för fort. Trettio sekunder senare när jag är på toaletten kommer hon in igen och berättar för Icey att det inte blir något kejsarsnitt idag utan imorgon. Jag gråter fortfarande och hon börjar säga att hon förstår att jag är besviken. Jag är inte besviken, säger jag bestämt. Varpå jag förklarar att ingen ens hade gett besked om att vi skulle göra kejsarsnitt. Vi har inte träffat en läkaren under hela dagen.

    Där någonstans går det upp för personalen att något gått fel. Läkaren kommer in och ber om ursäkt och säger att hon kommer tillbaks så fort Icey är tillbaks på rummet. När han är här så kommer dom igen tillsammans med överläkaren. Dom ber om ursäkt och säger att det inte är acceptabelt. Icey förklarar att det inte alls har funkat idag och att det inte kan hända igen. Dom kollar till mig och gör en undersökning. Inget har hänt förutom sammandragningar men klockan är 16:00 så vi kommer överens om att köra tabletterna idag. Har inget hänt under natten blir det kejsarsnitt. Jag är uppenbart omskakad och panikattacker avlöser varandra. Jag frågar om jag får äta nu så jag kan vila sedan. Det blir nog okej om jag får vara ifred lite. Påpekar också att det är lite knäckande när min fjärde rumskamrat blir förflyttad till förlossningsavdelningen. Säger att jag är mentalt klar med det här nu. Läkaren fattar och lovar att komma tillbaks imorgon bitti. Oavsett vad som händer.

    Tar en dusch, beställer mat och känner hur jag brottas med huvudvärk och svullna ögon. Kvällen tillbringas uppkopplad på maskiner och nu har Icey precis åkt hem och jag ska sova. Klockan 22:00. Är det här nya livet?

    23 mars

    För en vecka sedan idag kom vi till sjukhuset och idag – äntligen – kom så Baby Ice. Vår läkaren styrde om sitt schema så hon kunde utföra kejsarsnittet. Det betyder så mycket för oss. Hon visste att det varit en tuff vecka och att igår så bytte man personal på avdelningarna så helt plötsligt var det bara nya ansikten. Hon har verkligen varit en stjärna. Är så tacksam över vården och stödet vi fått. Och inte minst för att vår lille son är frisk.

    +3
  • Gravidtankar,  Recept

    Frisk och fudgerecept

    Idag är första dagen på kanske två veckor som halsen inte värker. Otroligt skönt! Mest för att man nuförtiden blir så fruktansvärt begränsad i en redan begränsad tilllvaro vid minsta lilla förkylningssymtom.

    Idag skulle vi egentligen ha åkt till kommunhuset och förregistrerat Baby Ice. Man har tre dagar på sig efter att barnet är fött att registrera honom/henne. I praktiken är det väl två dagar eftersom barnet måste vara registrerat på tredje dagen. Om man vet huruvida man väntar en flicka eller pojke kan man registrera barnet innan det är fött så att man slipper åka ut bara några dagar efter förlossningen. Vi vet ju inte kön men vi kan ändå förregistera så att bara Icey och Baby Ice behöver åka in till kommunen. Hursomhelst så hostar min man fortfarande så vi flyttade fram vår tid.

    Idag har jag istället plockat lite, tvättat lite och bakat. De senaste veckorna har det bakats massor, inför alla besök när Baby Ice är här. Nä, skoja. Besök är inte riktigt aktuellt men jag har saknat att baka och med en ny köksö så blev det plötsligt kul igen. Plus att ja, förkylningssymtom innebär mycket tid hemma. Skrev en lista på allt jag ville baka och har nog bara hallongrottor och kardemummabullar kvar. Bullarna har fått vänta för att det har fram tills idag varit minusgrader och kallt i huset. I Nederländerna är allt så smått, förpackningarna ska liksom passa in i dom små köken. Det största smörpaketet är på 250g så det säger sig självt att när man bakar som jag gjort nu när jag varit sjuk så blir det till att beställa många paket smör, socker och mjöl haha.

    En av de första sakerna jag bakade var fudgebrownies. De blev så goda att jag tänker att delar med mig av receptet från Fridas Bakblogg fast så som jag gjorde.

    Fudgebrownies

    Ingredienser:
    • 180 g mörk choklad
    • 120 g smält mjölkchoklad
    • 170 g smör
    • 4 ägg
    • 3 dl strösocker
    • 2 tsk vaniljsocker
    • 1,75 dl vetemjöl
    • 0,75 dl kakao
    • 0,5 tsk flingsalt
    Gör så här:
    1. Sätt ugnen på 175°C och klä en form 25×25 cm med bakplåtspapper. Knyckla ihop det först så går det lättare att forma.
    2. Smält chokladen och smör i en kastrull.
    3. Vispa upp ägg och strösocker ljust och fluffigt med elvisp. Rör sedan ned chokladblandningen.
    4. Tillsätt de torra ingredienserna och rör ihop en klumpfri smet.
    5. Häll smeten i formen och grädda kakan mitt i ugnen i ca. 20-25 minuter (tills den är fast).
    6. Låt svalna och skär sedan i små rutor, jag fick ut cirka 20 små brownies. Perfekt till kaffet!
    0
  • Gravidtankar,  Recept,  TV,  Vardagen

    Kontroll , uppackning och tvätt

    Så, nu har jag vilat upp mig lite. Så gott som det går, sover inte alls bra nu på grund en liten krabat som ligger så lämpligt till att han/hon sparkar på min blåsa. Det blir mycket spring på nätterna men är glad över att karantändagarna innebär att man mest kan chilla på dagen. Vi behöver vara i karantän i 10 dagar så nästa onsdag är jag fri igen. Himla trevligt att det inneträffar samtidigt som marknaden som säljer de godaste avokadosarna!

    Igår var jag på kontroll på sjukhuset. Dom vet ju att vi varit i Sverige och uppmuntrade oss att åka men eftersom vi är i karantän så fick det bli en liten annorlunda kontroll. Jag var tvungen att gå ensam och när jag var vid ingång fick jag ringa ett nummer så kom en sjuksköterska och mötte upp mig. Hon tog mig till ett avskilt isoleringsrum och sedan kom läkaren dit och gjorde undersökningen. Han mätte barnet och det visade sig att magen är lite stor så jag ska göra ett diabetestest nästa vecka för att kolla om jag fått graviditetsdiabetes. Sedan var det dags för möte med sjuksköterskan men det fick vi ta via telefon när vi kommit hem. Då gick vi igenom lite praktiska saker som om vi skaffat kraamzorg, när vi ska ringa inför födseln och om vi behöver ringa vår barnmorska när barnet är här och så vidare. Jag sa också att jag fortfarande är orolig så vi fick en tid nästa vecka för att gå igenom allt praktiska. Typ hur rummen är, vad det finns för möjligheter och vad man inte får ha med sig, genomgång av min födelseplan och så vidare. Sedan har jag lite frågor till läkaren men det får vänta tills nästa gång. I fall ni undrar så var mitt blodtryck helt normalt 😉

    Annars så går dagarna mest åt till att packa upp och tvätta alla små kläder. Tror vi har en eller två laster kvar sedan är allt tvättat. Det blir en massa spring i trapporna och ibland går det bra men ibland går det knappt alls. Ikväll blir det i alla fall pasta tror jag eller soppa. Sedan är det ju torsdag så ett nytt avsnitt av Yes, Chef är ute. Har ni sett det? Icey och jag gillade det starkt och efter lite invändningar om Pernilla Wahlgren så övertalade vi resten av familjen att ge det en chans och dom gillar det också. Så himla härligt med all god mat och vackra naturer i Sverige. Perfekt för inspiration till ens bucket list. Men nu väntar gravidyoga! Från sängen, whatever works etc…

    0
  • Gravidtankar

    Fortsättning in på sista etappen

    Triss i julklappar från Island.

    Mellandagarna alltså, sådan härlig tillvaro. Glädjen av att ha fått fina julklappar och att Zoom gjorde det möjligt att ha julklappsöppning med mina föräldrar känns fint. Nu är det lugnt tempo, hockey och fotboll på TV, en bra bok, korta promenader och god mat som gäller. Så ser i alla fall mina dagar ut. Har inte så stor matlust men brukar kunna äta middagar i alla fall. Promenaderna har blivit kortare då jag eventuellt lekt och burit med min systerdotter för mycket så jag fått ont i sidan på magen. Det är hanterbart på dagen men på kvällen gör det svinont.

    Nu är jag i alla fall inne på tredje trimestern i denna graviditet. Hittills har ju allt gått smidigt men det känns som det går nerför nu… Mest för att det är mentalt jobbigt att känns sist begränsad och ha ont. Det jobbigaste sakerna med att vara gravid tycker jag har varit att dricka tillräckligt med vatten, tröttheten och huvudvärkarna. Tröttheten mest för att det påminner mycket om tröttheten som man lider av när sköldkörteln underproducerar. Det har varit lite skrämmande men samtidigt har läkarna aldrig haft sådan koll på mina nivåer som nu. Det har kanske varit det allra bästa med att vara gravid. Är överlag fantastiskt nöjd över mitt team på Erasmus sjukhus i Rotterdam. Dom har varit så snälla, tålmodiga och verkligen talat sakligt men inte dömande. Jag är fortfarande lite orolig att något ska gå fel men jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att det föds en levande och frisk bebis. Det ska bli så skönt när den dagen har passerat och jag kan slappna av. Och äta sushi!

    Nu ska jag lägga en beställning hos Estelle & Thild som just nu har 30% rabatt. Sedan ska jag se sista avsnittet av Quiz och läsa lite igen. Happy och Alex gick med på en årsresumé (så kul!) och som de planeringsfreak som dom är så är dom säkert redan klara. Jag har förvisso funderat på det sedan i somras men ska ta tag i det imorgon. Svaren kommer som alltid på självaste nyårsafton.

    0
  • Gravidtankar

    Bebiskläder och immunförsvar

    Alltså, en tydlig fysisk konsekvens av isolering är att ens immunförsvar blir väldigt utsatt. Det krävs inte mycket för att få ont i halsen, blir snuvig och allt vad det kan vara. Två dagar med ett lite barn och vi är lite småförkylda. Vi var ganska förbereda på det.

    Så idag har vi tagit det lugnt eller Icey har jobbat då han har jättemycket att fixa innan det nya året då Brexit träder i kraft. Jag har mest surfat bebiskläder och klickat hem lite på Sellpy och Tradera. Är sedan många år ett stort fan av Mini Rodini men inte ens jag kan rättfärdiga priserna för kläder som kanske funkar i en månad. Så det har känts helt rätt att köpa mycket begagnat. De enda nya kläderna vi köpt är några pyjamasar som Alex tipsade om var på rea och lite basplagg från Marks and Spencer. Just det, och setet på bilden som vi klickade hem samtidigt som vi köpte filtar från The White Company. Jag är inte så mycket för söta saker och tycker det varit lite av en utmaning att hitta kläder. Dessutom har jag ett sådant avsky för alla tröjor, jackor och overaller som har sådan där små öron på så barnet ska se ut som något söt djur. Om jag vill ha ett djur, skaffar jag ett djur haha. Så varför finns det envist på typ allt? Att vi inte vet om det är en pojke eller flicka som väntar känns inte allt lika svårt. Hur mycket som behövs i varje storlek är däremot knepigare men vi har fått en inköpslista från vår Kraamzorg, de där som kommer och tar hand om oss de första dagarna. Vi har verkligen haft hjälp av den listan så himla lyxigt!

    Vi började köpa saker till Baby Ice runt slutet av november. Det har eskalerat lite nu på sistone. Inte för att det är någon stress. Det är mest för min skull. För att skapa någon slags anknytning och tilltro i att allt kommer gå bra. Fokuserar jag på att förbereda inför ett barn så kan inte min hjärna oroa sig så mycket över allt som kan gå fel. Man får ta till de knep som funkar!

    0