Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Etikett: bråk

Bli sams igen

Jag blir arg när jag blir arg. Jag kan absolut kompromissa men inte när det gäller saker som jag tycker är viktigt. Då måste det kännas rätt.

Icey fick tillbaks förlovningsringen dagen efter den där natten. Jag sa att jag inte ville han den. Till saken här hör att han sagt att han har tycker att han kan ha ett problem med alkohol. Så där att han inte gillar det själv. Då tycker jag att man tar tag i det. Är det så att man inte kan hålla det rimligt så är det kanske bättre att helt avstå? Men det där är hans beslut.

Vi pratade och jag sa att jag klarar inte av en till lögn. Det spelar ingen roll att det är ord jag vill höra. Är det inte sanningen så är jag inte intresserad. Visst, det kanske är en vit lögn men när allt stormar så lämpar det sig inte med vita lögner. För om han ljuger om små saker, hur vet jag då att han inte ljuger om stora saker. Vi är olika. Jag tycker inte nödvändigtvis att konflikter är dåliga. Han undviker dom till varje pris. Han har så svårt att säga saker som han vet sårar men bortser från att det som sårar mest av allt är oärligheten. Säger han något som jag inte tycker om och som sårar så går det över. Bryts tilliten är det ta mig fan kämpigt.

Han läste på. Funderade över vad som var viktigt för han. Jag sa att jag inte ville ha tomma löften. Vill han supa sig dyngrak så får han åtminstone stå för det. Han kan inte lova att avstå från saker som han vill ha kvar i sitt liv. Han måste få vara han och jag måste få vara jag. Utifrån det får han och jag välja om vi vill vara tillsammans eller inte. Han kom fram till, igen, att han ville försöka hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol och tillägnade tid åt att läsa på om just varför alkohol lockar, varför det är svårt att sluta och hur man kan sluta.

Jag har lugnat ner mig. Idag tog jag på mig förlovningsringen. Det känns inte 100% än men jag vill få det att fungera. Vi måste bara hitta ett sätt att kommunicera som han inte upplever är en konflikt och jag inte upplever bara är en massa lögner. Vi måste förstå varandra och vad och varför man reagerar starkt på. Mina allergitabletter har nu gett mig två nätters oavbruten sömn. Känner mig lite som Blondinbella som tar en insomningstablett hit och dit. Jag vet att om sömnen inte finns så får jag inte ihop det andra. Just nu är det mycket. Det är mycket tankar, funderingar, planering, stora beslut och känslor. Shit, jag är bara mänsklig. Ibland rinner det över. Då får man ta den hjälp som funkar bäst.

Inte min bästa vän

På gott och ont är jag envis som jag vet inte vad. Trots alla rekommendationer och trots mitt eget logiska tänkande så ger jag inte upp på honom. Alltså som pojkvän är det fullständigt kört och för det allra mesta så vill jag bara träffa honom så att vi ska dela upp våra saker. När det kommer på tal så utbryter ju ett mindre krig varenda gång. Det är som att prata med mur. Det går inte. Och ju mer han jävlas och är irrationell desto mer envis blir jag. Det enda jag kan tänka på vissa stunder är att nej, du tog min pojkvän men inte fan tar du min bästa vän. Det låter ju helt absurt nu när jag skriver det. Och det är helt absurt. Någonstans tänker jag ändå att jag hellre tänker så än tänker att jag ska hata honom så som han avskyr mig. För den enda jag vet det är att det är tröttsamt och ledsamt att vi inte kan vara bättre vänner. Han har ju officiellt gått vidare så jag förstår inte riktigt varför det är så svårt för honom.

Jag vill också poängtera att det är klart att jag inte är helt oskyldig i våra bråk. Det är klart att jag ibland faller till hans nivå och bara är knäpp. För mig känns det menlöst att hitta vems fel det är. Det är helt irrelevant. Jag kan däremot tycka att jag försöker lite mer. Att jag i mycket större utsträckning tänker lite mer på vad och hur jag säger. Att jag inte provocerar eller reagerar lika mycket på lika lite. Att jag försöker att inte hitta anledningar till att missförstå eller förvränga hans ord. Jo, jag tycker jag försöker lite bättre men så har jag också som mål att vi ska vara vänner. Med det sagt så är jag inte helt oskyldig till att det skär sig. Jag är som sagt lite väl envis ibland. Och gillar att debattera lite väl mycket. Och är nog lite för bra på det också. Det gör sig inte jättebra mot en man i psykos som knappt kan formulera sig i alla aggression.