• TV,  Vardagen

    Nytt!

    Här hemma är det nystädat tack vare en städerska. Jag har lite gett upp på grovstädningen så vi tog in hjälp. Så skönt! Annars har jag sovit i stort sett hela dagen. Jag blir knäckt om det är någon ny sjukdom på gång. Kanske är man bara lite extra trött sista månaden av graviditeten? Kanske ska man inte heller ha sex halva natten och knappt sova? Hoppas på piggare dagar men idag fick jag i alla fall packat sjukhusväskan. Några småsaker som saknas men annars tror jag allt är med.

    Iceys pappa har köpt en till häst och idag fick jag äntligen en bild. Jag har lämnat in mitt namnförslag och jag tror det kan gå hem. Vi fick också okej på vårt barnnamn från Island men jag tror det kommer strula här i Nederländerna ändå. Så vi får hoppas att Baby Ice stannar inne ett tag till så vi kan fixa allt innan han eller hon är här. Jag är fullt bered på att behöva koppla in advokater haha.

    Kvällen avslutas med Alla mot alla. Älskar Hanna och Jonathan och även Gry och Micke. Sedan är ju Janne Josefsson för rolig att titta på. Är det någon annan som tittar och har ett favoritlag? Vi hade bara ett avsnitt kvar så vi passade på att kika på det nya programmet Benjamin’s. Gillade det! Lite för kort avsnitt men ändå kul, lätt, mysigt och med skön musik. Nu ser vi (eller mest Icey) på Superstars och när det är slut så ska jag nog lägga mig. Känner mig fortfarande trött. Spännande dagar nu haha.

    0
  • Gravidtankar,  Recept

    Frisk och fudgerecept

    Idag är första dagen på kanske två veckor som halsen inte värker. Otroligt skönt! Mest för att man nuförtiden blir så fruktansvärt begränsad i en redan begränsad tilllvaro vid minsta lilla förkylningssymtom.

    Idag skulle vi egentligen ha åkt till kommunhuset och förregistrerat Baby Ice. Man har tre dagar på sig efter att barnet är fött att registrera honom/henne. I praktiken är det väl två dagar eftersom barnet måste vara registrerat på tredje dagen. Om man vet huruvida man väntar en flicka eller pojke kan man registrera barnet innan det är fött så att man slipper åka ut bara några dagar efter förlossningen. Vi vet ju inte kön men vi kan ändå förregistera så att bara Icey och Baby Ice behöver åka in till kommunen. Hursomhelst så hostar min man fortfarande så vi flyttade fram vår tid.

    Idag har jag istället plockat lite, tvättat lite och bakat. De senaste veckorna har det bakats massor, inför alla besök när Baby Ice är här. Nä, skoja. Besök är inte riktigt aktuellt men jag har saknat att baka och med en ny köksö så blev det plötsligt kul igen. Plus att ja, förkylningssymtom innebär mycket tid hemma. Skrev en lista på allt jag ville baka och har nog bara hallongrottor och kardemummabullar kvar. Bullarna har fått vänta för att det har fram tills idag varit minusgrader och kallt i huset. I Nederländerna är allt så smått, förpackningarna ska liksom passa in i dom små köken. Det största smörpaketet är på 250g så det säger sig självt att när man bakar som jag gjort nu när jag varit sjuk så blir det till att beställa många paket smör, socker och mjöl haha.

    En av de första sakerna jag bakade var fudgebrownies. De blev så goda att jag tänker att delar med mig av receptet från Fridas Bakblogg fast så som jag gjorde.

    Fudgebrownies

    Ingredienser:
    • 180 g mörk choklad
    • 120 g smält mjölkchoklad
    • 170 g smör
    • 4 ägg
    • 3 dl strösocker
    • 2 tsk vaniljsocker
    • 1,75 dl vetemjöl
    • 0,75 dl kakao
    • 0,5 tsk flingsalt
    Gör så här:
    1. Sätt ugnen på 175°C och klä en form 25×25 cm med bakplåtspapper. Knyckla ihop det först så går det lättare att forma.
    2. Smält chokladen och smör i en kastrull.
    3. Vispa upp ägg och strösocker ljust och fluffigt med elvisp. Rör sedan ned chokladblandningen.
    4. Tillsätt de torra ingredienserna och rör ihop en klumpfri smet.
    5. Häll smeten i formen och grädda kakan mitt i ugnen i ca. 20-25 minuter (tills den är fast).
    6. Låt svalna och skär sedan i små rutor, jag fick ut cirka 20 små brownies. Perfekt till kaffet!
    0
  • Gravidtankar,  Vardagen

    Bilar och ligament

    Herregud, för att inte ha något jobb och dessutom leva i ett land i lockdown så känns det som jag har fullt upp. Förra veckan gick åt till att sova, hinna äta tillräckligt, mäta blodsocker, kika på bilar, köpa bil (!), ha helt vansinnigt ont i magen och en akut resa till sjukhuset i snöstorm. Puh.

    Sov himla dåligt förra veckan och dagar då jag mäter mitt blodsocker så ställer det till det. Dels så är jag vaken fler timmar på natten än man ska vara och dels så är jag så himla trött på dagen att jag bara vill sova och skippa måltider. Då sover jag men Icey väcker mig med mat och jag typ äter i sömnen och sedan somnar jag om. Efter en och en halv timma så väcks jag för att ta blodprovet men är ju knappt vid medvetandet. Så himla snurrigt. 

    Vi bestämde oss för att köpa bil typ lagom till sommaren men så insåg vi att det är ju inte säkert att det finns något vi vill ha just då så vi har kikat lite från och till sedan vi kom hem efter jul. Alltså det här med att komma överens var ju ett projekt i sig. Jag älskar bilar och att köra bil. Ett intresse jag ärvt från min far. Han och jag älskar bilar och vi gick alltid på minst en europeisk bilmässa ihop när vi bodde i Bryssel. Kanske är bilintresset det enda jag kan sakna med mitt ex som också älskade bilar. Inte så att jag aktivt saknar det (och verkligen inte honom) men kan önska att det fanns någon mer lite bilintresserade i min närhet. Blev så himla glad när Noah som kört hem bilar till oss så vi kunde provköra kunde sina bilar. Så härligt att snacka nyheter, motorer, favoriter, elbilar, motorljud och annat. Icey och jag kom inte riktigt överens och om jag inte får som jag vill så tappar jag intresset ganska fort. Så jag sänkte mina krav och hade bara ett och ett halvt: en D4 motor och allra helst en nyish men utan allt j**la pipande. En sak till, det fick absolut inte vara en SUV. Typ en av mina största bilsorger i livet, att jag så himla gärna skulle vilja ha Range Rover men tycker inte alls att dom är speciellt roliga att köra. Skulle jag få välja rakt av så skulle jag ta en Cross Country. Både Volvo och Saab gör fantastiska Cross Country bilar med mycket körglädje. Nu landade vi tydligen i en V60 eller en V90 på grund av bagageutrymmet. Dom vi hade sett sålde slut på noll tid så vi blev lite stressade förra veckan. Vi och vi, det var Icey som blev stressad. Vi behöver egentligen inte alls en bil och jag är betydligt mer chill än min man och kan vänta till absoluta sista sekunden med det mesta. Han hittade en V60 som passade budgeten och med inte allt för många mil. Den var i princip såld men så fick vi ett samtal om att finansieringen inte hade gått igenom så då kom Noah hem med den. Det var inte kärlek i första ögonblicket men jag sa ändå okej till den. Så då skulle vi fixa med allt pappersarbete och höll tummarna för att det fanns någon parkeringsplats kvar i huset. Det fanns det så vi beställde bilen till den 15:e. Hoppas det blir bra.

    Efter lördagens utflykt till marknaden fick jag så himla ont i magen. Det började väl egentligen i fredags men kändes okej på lördag morgon. Väl hemma efter marknaden så var det allt annat än skönt. Det gjorde så ont i nedre delen av magen. Lite mer på sidorna kanske men kändes faktiskt som ett bälte av smärta. Gjorde så ont. Baby Ice rörde sig om än inte lika mycket så jag var inte så orolig mer än att det inte kändes bra att det gjorde så ont. Det gick inte över utan gjorde ont under natten och när jag vaknade på söndagen. Då bestämde vi oss för att ringa sjukhuset. Dom sa att det förmodligen inte var något men att de ändå ville att vi skulle komma in och kolla. Vi sa att vi kunde vara där om en timma. Det var lite optimistiskt. Natten till söndagen så hade stormen Darcy dragit in och lamslagit i stort sett hela landet. Det blev en utmaningen att ta sig till sjukhuset och det involverade en lite för lång promenad. Sjuksköterskan kontrollerade hjärtslag, rörelser och jag fick ligga med mätare i en halvtimme för att kolla om jag hade sammandragningar. Det hade jag inte och hade inte heller urinvägsinfektion. Dom kollade även så att livmodertappen inte var öppen och det var den inte. Det troliga var ligament och/eller muskler som töjer sig eller kanske bryts. Vem vet…men alvedon och värme rekommenderade hon. Vägrar äta smärtstillande om jag inte absolut måste. Förstår de som inte tycker man ska ha ont i onödan men jag tillhör mer gruppen som bara tycker det är smärta. Så länge varken Baby Ice eller jag är i fara så kämpar jag på. En kamp var det men idag känns det äntligen mycket bättre. Det gör ont men inte vansinnigt ont. Vaccinerade mig mot kikhosta i torsdags när jag ändå höll på och min arm gör fortfarande ont. Så kanske är gör graviditeten mig extra känslig?

    Så vidare till veckans äventyr. Halsont och en vecka med två planerade sjukhusbesök. Ringde sjukhuset på morgonen eftersom min ena tid är imorgon. Dom avbokade min tid och ville att jag skulle ta ett Covidtest för säkerhetsskull. Allt var stängt igår och många testställen är stängda idag med på grund av snön så hemsidan för testning var helt överbelastad. Till slut fick vi en tid så vi åkte dit, testade mig och efter en timma hade jag ett resultat. Det var negativt så då fick jag ringa sjukhuset igen som gav tillbaks min tid imorgon och sa till mig att dricka massor och vila. Så nu försöker jag dricka mycket. Antar att dom egentligen inte tänker sig att man ska dricka 1,5 liter på kvällen men så var det det där med att vänta till sista sekund… 

    0
  • Gravidtankar

    Tacksamheten över bra läkare 💚

    Det är mitt i natten och efter en natts bra sömn så är allt kört igen. Herregud alltså. Jag är ganska van vid dåliga nätter och insomnia men det här mönstret är bara frustrerande.

    Idag hade jag läkartid med en läkare från internmedicin för att prata om graviditetsdiabetes, levern och min sköldkörtel. För att sammanfatta det hela så finns det ett graviditshormon som ställer till för det mesta känns det som. Läkaren jag fick prata med var så himla bra, tydlig och stöttande. Mina levervärden var normala denna gången och på grund av Corona drog hon slutsatsen att det är osannolikt att jag rest till något tropiskt land och fått en infektion. Hon skulle ändå hålla koll på nivåerna i fall att. När det gäller min sköldkörtel så såg värdet bra ut men samma hormon som motverkar insulin motverkar även sköldkörtelhormonet. Det är därför man måste äta en högre nivå av T4 (Levaxin). När moderkakan är ute kan man återgå till sin normala dos. Läkaren förklarade också att min sköldkörtel sannolikt inte fungerar alls enligt testerna och hon ville testa för att se om jag har Hashimoto (alltså en autoimmun sjukdom som gör att sköldkörtel är kroniskt inflammerad). Vi pratade lite om att testa för T3 också men kom fram till att jag inte tycker det är nödvändigt längre eftersom det inte kommer förändra min medicinering här. I Sverige kan du om du tjatar mycket eller går privat be om att få T3 värdet testat och är det för lågt så skriver de ut Liotyronin. Det används inte här så då kändes det meningslöst, plus att man inte ska äta det under graviditeten. Jag har tagit det innan men slutade självvalt för ett år sedan när jag var sjuk och tappade hår.

    Dagens stora ämne var ju graviditetsdiabetes och jag kände mig så mycket bättre efter samtalet. För det första så är inte mina nivåer så höga. Hade jag inte varit gravid så hade gränsvärdena varit högre men de är strängare med gravida kvinnor så vi ska försöka ligga lite lägre. Vi pratade om att mina värden på dagen är helt okej men vad jag än gör så får jag inte ner det fastande värdet. Vi gick igenom min diet och mina vanor och hon sa att det är graviditshormonerna som ställer till det. Så jag fick välja mellan insulinspruta en gång om dagen eller en tablett på kvällen. Nålar är inte min grej så jag valde tabletten. Läkaren hade tagit prover för att se om det fanns några indikationer på att jag skulle få diabetes senare men det fanns inga tecken på några underliggande faktorer som visade på det. Hon sa därför att hon var säker på att det skulle återställas när moderkakan var ute. Däremot kommer insulinproduktionen bli sämre och sämre ju längre in i graviditeten jag kommer, det bara är så. Sedan fick hon in att det är ganska vanligt med graviditetsdiabetes i min ålder. Det är okej, jag köper det. Vet att vi är lite sent ute men sådant här kan man ju inte styra över hur mycket som helst.

    Lite senare på dagen ringde dietisten och vi pratade mat. Att jag måste äta lite kolhydrater även om jag inte vill. Att det är okej att det tar en timma att äta frukost bara man gör det. Och att efterrätt är okej så länge man inte äter det direkt efter måltiderna. Hon sa faktiskt allt det där men konstaterade också att min diet är inte problemet. Sömnen ställer till det lite eftersom jag är vaken mer än jag ska vara. Och jag borde gå på promenader efter maten istället för innan eftersom det hjälper att utsöndra insulin.

    Jag är oändligt tacksam för den hjälp och vård jag får här. Det är verkligen inget jag tar för givet men något som betyder så mycket för mig. Jag har onekligen haft mina duster med sjukvården så det känns underbart att känna sig trygg i den vård och det stöd man får. Jag uppskattar läkare som man kan fråga och diskutera saker med och som inte bara avfärdar förslag eller känslor utan att förklara varför. Nu hoppas jag bara den tryggheten ska infinna sig inför förlossningen. Första punkten på mitt förlossningsbrev är just att jag är rädd och därför vill ha bra och tydlig kommunikation. Ska prata lite mer om det med min läkare nästa vecka. Jo, jag är ofta på sjukhus. Från och med nästa vecka har vi kontroll varannan vecka plus att jag ju går till ett annat sjukhus för min sköldkörtel. Och nu måste jag försöka sova för imorgon ska jag vaccinera mig mot kikhosta.

    0
  • Gravidtankar

    Helt ny vecka

    Helgen sussade förbi och vips var det måndag. En vecka med en helt ny liten familjemedlem. Nä, Baby Ice är inte ute än men min bror fick en liten dotter i helgen. Vi är så glada för det och att allt gick bra. Förhoppningsvis blir det Zoom middag i veckan med mina föräldrar och nya tvåbarnsfamiljen. Annars hände inte mycket i helgen. Jag städade, Icey pysslade med admin och så bakade jag fudge brownies. Ska absolut dela det receptet!

    Vi sov bägge dåligt natten till måndag på grund av mig. Jag tar strul med sömnen men får väldigt dåligt samvete när det går ut över Icey. Han måste fungera på ett helt annat sätt än mig. Vanligtvis går jag och lägger mig i en annan säng eller soffa men han ville veta att jag var okej så bad mig stanna hos honom. Så det var två trötta människor som tog tag i veckans första dag. En vecka med läkarbesök på telefon och telefonmöte med en dietist. Jag hade förstått det som att jag därför var tvungen att ta blodprov idag och åkte in till sjukhuset. Väl där kunde de se att jag skulle ta blodprov men de visste inte för vad. Man försökte få tag på läkaren men hon var svår att nå. Jag tror vi var kvar där i säkert två timmar innan jag kunde lämna blod. Jag var slut när jag kom hem och somnade nästan direkt men precis när jag skulle nå djupsömn så väckte Icey mig och sa att jag behövde äta först. Fick i mig lite soppa men somnade nog nästan med huvudet i soppskålen.

    Är glad för att det är telefontider jag har denna vecka. Sjukhuset är så stort att ett besök är minst 5000 steg. Det är inte så mycket vanligtvis men just nu är det för mycket i en omgång. Idag frågade entrévärden om jag ville ha en rullstol men jag kämpar på lite till. Det gör inte så hemskt ont just där och då (om jag inte har sammandragningar) men det känns tydligt senare på dagen.

    Jag är jättetrött nu och klockan är över 01:00 men det går inte att sova. Somnar till men vaknar av märkliga bilder/drömmar. Det gäller bara att kämpa på. Imorgon (idag) har jag ändå inget bokat. Ska försöka städa och ordna om lite i köket. Det är blodsockermättning imorgon också. Det brukar sällan ge bra utslag efter en dålig natts sömn. Ska fråga dietist i veckan om det går att få ner det där morgonvärdet. Misstänker att hon kommer säga som läkarna, att det är svårt för det är hormoner som ställer till det. Hormoner alltså..så himla små, märkliga och mäktiga saker. Jaja, nu försöka sova lite.

    0
  • Barn

    Topp 3 bebisfiltar

    Jag älskar filtar. Jag tror inte jag kan eller vill leva utan filtar. Oklart om jag kanske aldrig växte ifrån snuttefilten för jag är starkt beroende av filtar. Kan inte sitta in en soffa utan filt, kan inte ta en eftermiddagslur utan filt, kan inte sova utan en filt i sängen och kan inte heller resa utan en filtstor sjal. Så jag satsar blint på att mitt barn kommer älska filtar lika mycket som jag. Har ägnat mer tid till att hitta fina och mjuka filtar till bebisar än att hitta kläder till den lilla. Så jag tänker att jag ju kan ju dela med mig av min tre favoriter om någon annan letar. Gillar alla så det blir utan inbördes ordning.

    Den första filten vi köpte kommer från The White Company som har hur många fina barnfiltar som helst. Vi köpte en mjuk bomullsfilt med pandor (som tyvärr är slutsåld men finns många andra fina). När vi ändå shoppade så klickade vi även hem en virkad variant (cellular) som NHS säger att man ska ha när barnet sover. Den kvalar inte in på favoritlistan men är ändå väldigt fin, bara lite tråkig.

    Sedan har vi kanske favoriten. En super gosig filt med guldbroderier från Aden+Anais. Den är blå på ena sidan och vit på den andra och består av fyra lager av bomullsmuslin. Verkligen en helt underbar filt (för jo, jag har såklart använt alla filtar jag köpt för att säkerställa mysfaktorn).

    Den sista favoritfilten fick vi i julklapp och är barnversionen av min absoluta favorit, Crossfilten av Pia Wallén. Jag har den svarta och älskar den innerligt. Kostade en slant men pris per användning såhär flera år senare är nere på ören om ens det. Baby Ice fick en liten i grå som är ännu mjukare än min. Tanken är att vi främst ska använd den i vagnen. Enda nackdelen är att den helst ska kemtvättas men det är en bagatell sett till hur härlig den är.

    Bild: www.piawallen.se
    0