• Känslor,  Killar,  Livet

    Natten innan B-Day

    Nu är det min födelsedag. Jag fyller 33 och helt plötsligt slog värsta depp vågen till. Från ingenstans sveptes jag med i någon sorgesam tankestämning. 

    Jag vet inte varför men helt plötsligt kände jag mig inte så himla glad över min födelsedag. Jag vet att jag inte kommer vakna imorgon och få tårta på sängen som jag brukar. Inte heller kommer tillbringa min födelsedagskväll med familj eller vänner. Det är ju helt självvalt. Jag har ju själv bestämt att hänga med Panda men det har tydligen resulterat i att jag känner mig bortglömd. Dramatisk som jag är känner jag mig även aningen oälskad. Det grundar sig säkerligen i att jag inte alls älskar mig själv just nu eller mitt liv som är löjligt uppbokat. 

    Anledningen till varför jag väljer att tillbringa min födelsedag med en främling beror helt enkelt på att jag om några dagar ska åka till London för att vara med min familj. Jag vet inte vad Panda och jag har och faktiskt svårt att se något annat än vänskapliga känslor men ändå kände jag att jag inte ville att det skulle gå ytligare en vevka. 

    Just nu känns min födelsedag som knappt börjat bara blä. Så blä att jag funderar på att göra mitt födelsedatum synligt på Facebook. Nä, nu tog jag i. Jag håller mig till genuina grattishälsningar. Må någon komma ihåg mig.