Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Sida 2 av 146

Delad emotionellt ansvar

Ända sedan Happy bloggade om det här med emotionellt ansvar så har jag funderat lite, hur är jag i relationen och måste någon ta ansvar?

Jag tror jag kommit till slutsatsen att jag inte bär det största ansvaret men jag vet inte om jag tycker att min partner tagit burit det största ansvaret heller. Har vi missat något?

I mina relationer är när det är bra då ser jag till att vi båda njuter av det och maxar det. För sådan är jag, en livsnjutare som gillar att maxa. Jag försöker lägga in små romantiska gester här och där. Inte för romantikens skull men för att han ska känna sig uppskattad. Det är superviktigt tror jag. Man måste känna sig uppskattad, sedd, hörd och älskad – annars går det inte. Tar jag det största ansvaret? Nja, jag tar väl mitt ansvar tänker jag. och så länge han tar sitt så är allt fint.

Men det är väl kanske när det inte går bra som det märks tydligaste hur man fördelar det där ansvaret. När jag mår dåligt i relation så är jag väldigt tydlig med att säga det och säga vad jag tycker ligger på mig och vad som ligger på han. Jag fixar inte åt honom. Nej nej, börjar jag med det så tror jag risken är stor för att man till slut är den som bär det största ansvaret. För det är väl så som med allt annat. Vanor är svåra att bryta.

Jag är väldigt direkt i min kommunikation. Så här mår jag, det här behöver jag, detta måste du ge mig. Min nuvarande snubbe är inte den mest kommunikativa men jag märker ju och då frågar jag. Ungefär hur mår du, vad behöver du och vad kan jag göra. Det löser sig alltid. Jag brukar alltid se till att följa upp efter några dagar (alltid mindre en än vecka). Går det inte åt rätt håll så är det något som inte fungerar.

Trixigt är väl egentligen när ingen orkar eller kan ta det större ansvaret trots att det behövs. Det var väl lite det som hände med mitt ex. Det fungerade inte och vi orkade inte ta tag i det. Då föll det. Det tror jag också jag sagt till min nuvarande sambo, att en av oss måste orka ta det större emotionella ansvaret vid kriser. Eller medvetet veta att vi måste hjälpas åt under en period. En tidsbegränsad period. Allra bästa, att man inte hamnar där. Att man håller sig på en balans.

Fem listan

Förövrigt, västkusten måste vara topp 5 av alla mina favoriter.

Jag älskar listor så när Alex och Happy båda bjuder på en fem lista så är jag inte sen på att kopiera den idén. Så, here we go.

5 saker jag är rädd för:

– Att mina föräldrar ska dö

– Att bli gravid

– Att min fot aldrig ska bli bra

– Att något ska hända min lillebror eller Icey

– Att inte få ihop livet men tid, pengar och människor.

5 drömresmål:

– Mongoliet

– Svalbard

– Macao

– Sydafrika

– Ryssland

5 saker jag älskar att äta:

– Tacos i alla dess former

– Ostar

– Sandwich glass

– All mat som lagas åt mig så länge det inte är äckligt

– Just nu: polarbröd med ägg och Kalles randiga kaviar

5 saker jag vill göra i år:

– Ha ett håll-i-hatten bröllop

– Njuta av bröllopsresan

– Fixa en fest

– Få ett nytt jobb

– Hångla mycket

5 saker jag längtar efter:

– Ledig tid med sena nätter, tidiga morgnar och massa eftermiddagsvila

– Bröllopet och kanske lite extra min bröllopskjol.

– En frisk fot (högst upp på min lista!)

– En ny väska

– Att min j**la VPN ska fungera igen så jag kan se på Eastenders

5 saker jag är tacksam för:

– Livet faktiskt med vänner, fästman och familj

– Att jag hittat ro

– Att ha en sommarstuga

– Att vara lycklig

– Att vara nöjd med den jag är.

Little Market

Det finns få saker jag uppskattar så mycket som att få möjligheten att stödja små företag och organisationer. När jag letade bröllopspresenter till våra nära och kära så hittade jag en liten pärla som heter The Little Market. Det är en välgörenhet som säljer handgjorda väskor av kvinnor från hela världen. All vinst stannar i The Little Market och möjliggör fler jobbtillfällen för kvinnor. Och allt är helt fair trade. Det allra bästa, det finns något för allt och alla.

Här är mina favoriter!

Ståväskor med hjärtan
Filt av större storlek med pom poms

Våffelhelg

Helgen swishade förbi. På fredagen efter jobbet bokade Icey tid på The Well utanför Oslo. Vi var där i timmar och splaskade runt. Tills jag blev superduperjättekall. Då hjälpte inget, inte ens en av alla deras 10000 bastuar. Vi kom hem vid 9, beställde pizza och såg på film.

På lördagen åkte vi in till stan eftersom jag nyligen bytt min mobilskärm och är så missnöjd. Jag gick tillbaks till butiken och sa att det inte är okej, det kändes som ett filter över skärmen. För 1500 så förväntade jag mig lite bättre. Han grejade med mobilens skärminställningar och sedan fick jag gå hem och fundera på det. Jag kan inte bestämma mig för om jag orkar tjafsa eller inte. Så fortsättning följer. Väl hemma så tog vi tag i lite eftersläppande bröllopsplanering. Stackars Icey fick ett litet sammanbrott över att han har myckety svårare än mig att visualisera. Vi kom på att vi kunde gå igenom Pinterest tillsammans och det hjälpte. Sedan ägnade vi ganska mycket tid till att hitta någon som kan sjunga under vigsel. Jag har ju länge drömt om att min bror skulle sjunga och det hade han säkert gjort om jag hade gift mig för 10 år sedan. Nu har han fått total scenskräck och vill inte.

På söndagen vaknade jag med migränkänningar men ville så gärna följa med på lunch så vi möte upp en kompis för amerikansk lunch. Sedan gick vi vidare till det gudomligt söta caféet Retrolykke. Det är ett café men söljer även lite second-hand. När man kommer in så möts man av en underbar doft av nygräddade våfflor. Det känns lite som när man kom hem till mormor och morfar. Våfflan var gudomligt god och ett fint avslut på en alldeles för snabb helg.

Min söndagsångest har blivit enorm de senaste veckorna. För jag vet vilka veckor som väntar. Det är jättetufft och tär på många fronter. Men nu har jag bara tre söndagar kvar. Det känns hanterbart.

Fredagsglädje

Halleluja, det är fredag! Det känns som veckor är sirapssega samtidigt som de på något lustigt sätt rusar iväg.

Här är några saker, låtar och läsvärdigheter som gör mig lite extra glad denna fredag.

Baddräkt – Denna fina baddräkt från KappAhl får gärna finnas i min sommargarderob. Ja, om sommaren kommer någon gång vill säga.

Veronica Maggio – Hennes andas.veronicamaggio.com är genial, både som experiment och melodi. Tips här är att stänga av auto-lock på mobil. Och vänta. Vänta lite till.

Lästips – är du liksom mig inget stort fan av morgonen men vill bli. Ja, men ta någon minut och läs dessa 6 tips.

Ja, men skulle inte en kimono bli väldigt fin med baddräkten? En matchande från KappAhl. Som denna? Ja, om sommaren kommer då.

Afternoon Tea på Kensington Palace

När vi var i London så bestämde vi oss för att ta afternoon tea, trots att jag tycker det är något av det mest överskattade som finns i London. Det är dyrt och sällan riktigt värt det. Det finns klassiker som Ritz, Dorchester och så klart Fortnum & Mason men vi ville testa något nytt.

Vi bokade bord på Kensington Palace Pavilion. Tyvärr en besvikelse. Nog för att det ligger fint alldeles intill Kensington Palace men när vi var där var det kallt och blåsigt ute. Eftersom restaurangen är ett stort tält så kändes allt så billigt trots att det lagt mycket tid och energi på att få till en fin känsla. Det var stora växter som delade in tältet i lite mindre delar. Borden hade fina vita dukar och sammetsstolar runt dom. I taket hängde kristallkronor och eftermiddagsfikat serverades på fint porslin. Fikat var suveränt men stämningen en grå, blåsig och ganska folktom dag var långt ifrån mysig. Är man väldigt förtjust i kungligheter kan det ändå vara kul att säga att man haft afternoon tea på Kensington Palace.

Välkomna
Slå er ner…
Med utsikt över slottet.
Ett klassiskt afternoon tea tårtfat
Man blir ju inte mätt av afternoon tea men jag kan heller aldrig bli mätt av engelska trädgårdar. Och Kensingtons är såklart underbara.

Adress:
The Kensington Palace Pavilion
Kensington Palace
Kensington Gardens

Hemsida: www.kensingtonpalacepavilion.co.uk

Bröllop, livet och döden

Medan jag kämpar med små saker som att jaga rätt på exakta de armbanden jag vill ha på mitt bröllop så brottas jag med tankar om döden.

Jag började följa Terese för en massa år sedan när hon drev “Spark i baken” på Veckorevyn. Jag minns förberedelserna inför hennes bröllop och där någonstans slutade jag följa dagligen men jag har ändå hängt med lite så jag minns ätstörningarna, flyttarna, graviditeterna och barnen. När jag i våras såg att hon var gravid igen så började jag hoppa in på hennes blogg lite mer frekvent. Tonen i bloggen hade också förändrats. Det har aldrig varit några pekpinnar med Terese men bloggen var lite spralligare och gladare. Framför allt var hon överlycklig över att hon väntade deras tredje barn. Jag tittade in lite då och då – uppskattade precis som förr mixen av personliga inlägg och träningsinlägg. Men så gick det ju så himla fort. Graviditeten avbröts, Terese lades i för magsmärtor och bara på några veckor var hon borta. Det är så overkligt men i högst grad en verklighet för en hel familj. Det jag har svårast för är den ångesten man måste känna när man helt plötsligt vet att man kommer dö och måste ta farväl av sina barn. Den ångesten kan jag inte alls acceptera att någon ska få uppleva. Den är så brutalt orättvis. Jag förstår att hon ville sova och slippa brottas med ångesten. Och få sälja farväl på sina vilkor.

Terese dog, blott 37 år gammal. Jag skänkte en slant till Cancerfonden. Jag har inte lagt hennes öde bakom mig. Verkligen inte. Jag vet bara inte hur eller vad jag ska göra. Är det verkligen vettigt att lägga en massa tusen kronor på ett bröllop och bara skänka ett par hundra till Cancerfonden?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »