-
Äntligen ute
Det är inte det att jag ser ljuset i slutet av tunneln. För de senaste månaderna har inte varit en lång tunnel utan en mörk jävla grotta. Det har egentligen varit tufft på alla sätt sen i januari när kroppen började kännas motsträvig. Det blev väldigt tufft när lillebror kom. Jag har svårt för bebistiden som det är men bebis med äldre syskon var svårare än jag trott. Jag hade förberett mig och planerat för att det skulle vara svårt. Men för Baby Ice. Jag tänkte inte en sekund på om eller hur jag skulle reagera på ett syskon. Det har varit skittufft att knyta an medan man är mamma till en tvååring, fru, projektledare för flytt, administratör och festplanerare. Nu när jag skriver det låter det ju lite absurt att jag trodde jag skulle klara av det men det låter också som mig i ett nötskal.
Nu har flyttlasset gått från Rotterdam och står i ett, eller faktiskt tre, olika förråd. Det är rörigt och mycket är oklart men jag mår äntligen bättre. Kanske inte fysiskt men det är inte så konstigt med tanke på den viktuppgång som graviditeten och sockret som tre månaders extrem trötthet har inneburit. Jag är tung och svag och känner inte alls igen mig i det. Jag är ändå okej med det. Sockermissbruket är borta nu när den svåra tröttheten är borta och vilja att röra sig är tillbaks. Det finns absolut stunder av rastlöshet och frustration över att Baby Sweed bara vill ligga på bröstet hela tiden. Inte nödvändigtvis för att amma utan mest för trygghet. Jag påminner mig om att han bara är två månader, att jag på så många sätt missade de tre första veckorna av hans liv och framförallt att det är en period. Just nu går det inte att att gå ut och gå en långpromenad, det går inte att gå att träna en timma på dagen och att försöka sig på hemmaträning nu under sommaren med fullt hus är bara över optimistiskt. Jag har varit ifrån honom i mer än en timma men då är jag också mentalt förberedd på att tillbringa resten av dagen med honom på mig. Det finns absolut en större förståelse för de som använder bärsjal 24/7. I allt det jobbiga så är det skönt att han sover hela nätter om än på oss. Allt har sin tid och just nu är det så här. Jag är så ofantligt glad att tröttheten lättat och att jag mår bättre. Det får räcka nu.
-
Lugnet
Vi har landat på västkusten för att i några dagar/veckor få ordning på livet som tvåbarnsfamilj. Vi kämpar nog alla fyra på våra egna sätt med den nya konstellationen även om jag tycker vi kämpar på allihop.
Här får lillebror tid att vara liten och nära. Storebror får tid med fler vuxna. Icey och jag får stöd med lite allt möjligt och vi får möjlighet att testa vad som funkar och inte funkar.
Midsommar var härlig, kaotisk och fin. Vi fick hjälp av våra grannar att ordna lunch. Sådant uppskattar man ju. Folk som fattar att man behöver hjälp och erbjuder på ett sätt som inte låter som om man erbjuder hjälp. Kan absolut tacka ja till hjälp men har fortfarande svårt att ta emot hjälp för kalas. Över mig dock!
Nu väntar en vecka av att packa upp, ringa samtal angående flytt och boka om läkartid. Ja, börja stänga kapitlet om Rotterdam. Just nu känns det okej, hoppas det håller i sig.
-
Sommarens frukostoutfit
När min svägerska var här så hade hon med sig en ljuvlig pyjamas. En rosa, mjuk och rymlig dröm från Lindex. Gillar den väldigt mycket och tänker att jag ska äta frukost i den på terrassen i sommar. Jag har en XXL och skjortan är lite stor men shortsen passar fint. Den finns bara online och i andra färger men verkar vara fler än jag som gillar den.
Bild: Lindex.se Ps. Vill ändå ge en realistisk bild och jag har ätit frukost i sängen i fyra veckor. Halvt naken och ammandes.
-
För mycket
Det är så tufft just nu. Det är väl bara till att erkänna. Amningen funkar inte och blir verkligen inte bättre av att jag är så stressad och konstant kluven att jag går sönder inombords. Amningskonsulten tyckte det fanns hopp och lugnade mig med att de första sju veckorna med amningen är det svåraste. Först åt inte Baby Sweed tillräckligt bra så har fått komplettera med flaska. Onekligen leder det till att bröstet är för svårt. Vi kämpar men har samtidigt inte tid vilket ger mig dåligt samvete på många nivåer.
Sedan var det det där med sommarej och Sverige och att det ett tag verkade omöjligt att få pass. Att inte kunna åka till Sverige innan vi fått pass tyckte jag var löjligt tufft. Visst saknar jag ofta min familj men Sverigelängtan slår nästan bara till på sommaren. Då gör det fysiskt ont att inte vara där. Jag tror det beror på att jag har alltid varit i Sverige på sommarn, oberoende av var jag bott resten av året. Samtidigt väntar en flytt till Sverige och de tar emot. Jag är med på det logiska och förstår att en flytt just nu är det enda vettiga men jag gillar att bo i Centraleuropa och kanske framför, inte i Sverige. Sedan är ju allt admin kring en flytt minst sagt inte så värst kul. Inte heller blir det bättre av att man ringer Skatteverket för att fråga vad som behövs för att registrera en bebis som är född utomlands och de är lite osäkra. Så nu fick vi panikboka en tid hos ambassaden för att ansöka om samordningsnummer. Så himla rörigt. Mitt upp i allt så är Icey och jag så osynkade. Vi är i det praktiska väldigt osynkade men att han vill flytta så mycket mer än jag tär på oss.
Åh, och så var det lägenheten på Island som plötsligt verkar omöjlig att sälja och värre kommer det bli. Det är stressigt men också väldigt intressant hur bostadsköp skiljer sig i olika länder. Vi har ju också sagt upp vår lägenhet här och hoppas på en ny hyresgäst som vill ta över golvet.
I fredags bokade vi vår resa till Sverige. Vi åker upp för att få lite andningsrum och lista ut hur vi ska lösa flytten. Icey har sagt att vi kan skjuta upp den några månader men av princip vägrar jag betala hyra längre än nödvändigt. Så i mitten av juli flyttar vi.
-
Baby Sweed
En pojke! En frisk, stark och hungrig pojke tittade ut för drygt två veckor sedan. Det blev ett till extra besök till operationssalen innan det äntligen var min tur. Första gången så skulle de börja tejpa för ryggmärgsbedövningen när ett akut fall kom. De opererade på henne i timmar och konstaterade att jag inte skulle hinnas med samma dag. Så jag fick en ny dag. Även den började på att jag rullades ner till operationssalen för att sedan åka upp igen på grund av ett mer akut fall. Denna gången behövde jag bara vänta en timma sedan fick jag komma ner igen.
I väntrummet var det jag och sjuka barn som skulle opereras. De var så modiga och jag var så rädd. Fast tredje gången kände jag mig ganska stabil, stark och rädd. Mitt blodtryck bekräftade att jag hanterade tredje besöket mycket bättre än första. Vid första så gick mitt blodtryck från 104 till 189. Så mycket gillar jag operationssalar. Det var underbara läkare och sjuksköterskor som var med mig och jag är så tacksam att de tog min rädsla och ångest på allvar. Sedan så ja, var jag lite rädd hela tiden men tycker ändå det hjälpte att ha gjort kejsarsnitt en gång tidigare.
Han vägde bara 3,3kg och var 50cm så precis som med storebror så var han inte alls så stor så läkarna hade trott. Eller så stor som graviditetsdiabetes kan göra bebisar. En genomsnittlig holländsk bebis väger 3,8 så han är ju långt under det. Denna gång lyckades jag amma från start då det fanns mjölk men han har varit väldigt sömnig så har inte ätit så mycket.
Jag kämpade för att få komma hem tredje dagen trots mycket smärta. Väl hemma fick vi hjälp av kraamzorg. Sjuksköterskor som tar hand om mamma och barnet. Då Baby Sweed tappade mycket i vikt fick vi ge honom mycket ersättning vilket såklart resulterade i att han inte tog bröstet. Det tog en dag med knep och tårar men så gick det igen.
För mamman har det varit kämpigt efter förlossningen. På sjukhuset saknade jag Baby Ice så fruktansvärt. Vi gjorde allt vi kunde för att han skulle ha det bra och det har han haft. Smärtan efter kejsarsnittet har varit värre än första gången. Denna gången höll jag mig på övervåningen när jag väl kommit hem då trappor gjorde allt så mycket värre. Jag jobbar på att acceptera att läkningen kan ta ett tag men när man varit väldigt fysiskt begränsad i 5 månader är man ganska ivrig på att använda sin kropp igen. Därtill har jag fått ett infekterat eksem på rumpan så jag kan inte riktigt sitta utan att det gör ont. Jobbigast är det nog mest mentalt men inte på grund av bebis utan mer på grund av allt annat.
Det är bara mycket nu. Mycket att hålla ordning på i huvudet och många många känslor i hjärtat. Så ibland är det skönt att bara stanna upp en minut och njuta av att vi nu är fyra i familjen. Att Baby Sweed mår bra, att Baby Ice är en fin och rolig lite krabat och att Icey och jag får ihop det.
-
Fredagens uttömning
Hej utsikten, två år sedan sist men minns dig som igår. Vilken helg. Den är förvisso inte slut men jag är. I fredags fick jag åka in till sjukhuset och vi trodde det skulle bli kejsarsnitt. Det blev det nästan men till slut blev det inte så och vi fick komma hem igen. Min svägerska var här så någon kunde vara med Baby Ice men det var verkligen en känslomässig bergochdalbana. Jag var helt förstörd och sjukt hungrig. Det var en tuff natt igår med mycket känslor och tankar. Framförallt kändes det sjukt tufft att vara så långt ifrån familjen som man kan be om alla tjänster.
Idag känns det bättre även om det inte känns bra. Jag försöker landa, tänka klart och planera. Beräknad födelsedag är den 28 men alltså är det något Baby Ice lärde mig så är det att man kan inte planera bebisars ankomst. Jag är bara glad att Baby Sweed verkar må bra. Hoppas att snart få träffa en frisk lite bebis.