Vardagen
-
Dimmigt huvud
Hela veckan har huvudet känns tungt. En miljon tankar, nä okej typ sju men ändå, har snurrat runt och jag har liksom inte orkat fånga dom och strukturerat dom. Ännu mindre orkat kommunicera dom. Det har med dagarna bara blivit segare och segare och idag när jag vaknade kändes mitt huvud som gröt. Eller mos. Det vara så tungt att jag knappt visst om jag skulle orka ta tag i dagen. Det är egentligen inga stora grejer, utan det är allt från möbleringar och barnkalas till vardagslogistik och juridiska tvister. Runtomkring mig är det dessutom så rörigt. Vi har på grund av allt spring i trapporna mellan skötbord och tvättmaskin inte haft ork till att packa ur. Två väskor, en stor och en liten, finns kvar att packa upp. Sedan är det en massa som ska packas ner, Baby Ice gamla kläder som han växt ur. Apropå trapporna har vi inte löst trappgrind för vi vet helt enkelt inte hur. Däremot lyckades vi beställa en bilstol igår (hejdå pengarna!) som kom idag. Älskar den nederländska posten! Idag känns faktiskt allt bättre. Mycket förmodligen för att jag tagit papper och penna och skrivit. Skrivit i anteckningsbok, skrivit i kalender och skrivit på månadsplaneraren. Förvisso blev jag lite irriterad när jag hade hittat en bra babysim klass men så visade den sig ha 6 månaders väntetid. Jag orkar inte med planeringen som krävs i detta landet. Hur kan online beställningar ta några timmar att få men att sätta ett barn i en simskola tar 6 månader? Jag är absolut gjord för spontanköp online men inte alls gjorde för den här nivån av vardagsplanering. Det känns ändå som det börjar ordna upp sig. Hemmet må vara en röra men vi letar efter en barnvakt som kan komma och passa Baby Ice bara några timmar så vi kan försöka snygga till det lite här hemma. Igår var det smockfullt i huvudet när jag gick och lade mig men idag känns det lättare och mer hanterbart. Vår sedvanliga fredagsaktivitet är inställd på grund av sjukdom (Covid) men jag tog saken i egna händer och har styrt upp en lekträff med en av mammorna. Hon har en dotter som är i samma ålder som Baby Ice och även om jag precis tagit reda på mammans namn så är det några vi har träffat under hela hösten på vår fredagsaktivitet. Vi har bara inte pratat så mycket. Trots det var hon och dottern en av de första jag ville bjuda till Baby Ice kalas. Sådana mixade känslor om det där kalaset. Nu när det börjar falla på plats med planerna så känns det bra men ett tag kändes det inte så kul. Är väldigt medveten om att han bara fyller ett men och inte kommer minnas detta men jag vill ju ändå ha ett litet kalas. Med viruset har det inte känts helt okej. Till hans dop satte vi ett tak på antal gäster och de sista gästerna bjöd vi två dagar innan då vi hade fått återbud från andra inbjudna. Det sjukaste, eller skönaste, är kanske att det finns en sådan acceptans för det nu. Nu har vi inte direkt bjudit några gäster till ett årskalaset utan vi velar fortfarande lite kring hur många och vilka. Vi har inte så många i kompiskretsen med barn i samma ålder och någon lite knatte vill vi ju ska vara med på hans dag. Visst skulle vi gärna ha familj med men det finns massa helt vettiga och olika anledningar till varför dom inte kommer och det är vi helt okej med. Vår vän M bestämde sig i julas för att hon ville komma ner och fira Baby Ice och det är ju himlas fint. Nu kommer en till vän inflygande så nu känns det som en bra grund för att ha fest. Känns kul och det är en lättnad för mig att det blir något firande och att min son har sådana fantastiska människor runt omkring sig. Nu blir det till att planera lite fest och reda ut alla andra tankemoln. Först, lite godnattläsning i min nya bok som jag fick av Icey i alla hjärtans present.
-
Mango och vaccinpass
Dödstrött nu efter en ganska dag som mest känts motig. En son som vakna tidigt och varit på tillhörande humör, en regnig eftermiddag och en allmän röra i huvudet. Satte mig precis i soffan efter att ha hackat 10 mango son jag köpte för €2 på marknaden. Hur skär man egentligen en mango förresten? Alltid lite menligt tycker jag. Annars har jag mest ägnat mig att fundera på hur jag ska lösa mitt vaccinpass. Den svenska kliniken var inte så hjälpsam och mitt Covidpass går ut om tre veckor. Samtidigt som dom börjar släppa på kraven att uppvisa ett pass. Så himla rörigt och snurrigt. Sådär att jag blir matt. Så mina steg till kompistävlingen kändes väääldigt avlägsna i eftermiddags. Blev inte bättre av regnet som öste ner. Fick klagat av mig lite och sedan gick jag bara ut. Så var det gjort! Hade tänkt preppa lite mat till Baby Ice men att skära mango var allt jag orkade. Får fixa smoothies och majsfritters imorgon. Idag verkade han lite bättre i magen. Säkert surdegsbrödet som gjorde susen.
Nä, god natt! Imorgon är en ny och bättre dag.
-
Mellan bajsblöjor och logistik och jobbintervjuer och vaccinationer…
Körvädret i söndags. … ja, någonstans där emellan försvann men pepp på 2022 haha. Vi kom hem i söndags. Som vanligt tog vi färjan från Göteborg till Kiel och det gick jättebra. Båten avgår vid 18 och kommer fram vid 9 på morgonen dagen efter. Det går lite saktare nu under pandemin och denna gång var maskkravet tillbaks. Vi höll oss som vanligt mest i hytten och hade som tidigare med oss middag. Vi brukar boka en lite större hytt och då får vi ett bra bord och mycket plats för Baby Ice att krypa omkring runt. Väl framme i Tyskland ösregnande och det var tröttsamt att köra men jag tog oss genom Tyskland och sedan tog Icey över. Jag kör alltid i Tyskland, det är bland det mest terapeutiska jag vet. Väl hemma så tog det fem minuter att packa ur det som hade tagit 24 timmar att packa in i bilen. Vi förstår verkligen inte vad som hände för vi hade verkligen inte mycket när vi körde upp eftersom vi skulle fylla bilen med öl. Tre månader och en generös jul senare var bilen smockfull.
Veckan började sedan med illamående och migrän för mig. Sedan blev Baby Ice dålig och vi har bytt bajsiga kläder på löpande band och nu i slutet av veckan blev Icey dålig. Idag verkar alla vara på bannan igen men Baby Ice har lurat oss förut. Icey påstår att han läst att barn kan bli dåliga i magen när dom får tänder. Stämmer det? För så har det inte varit för Baby Ice innan. Vi kan inte komma på att vi gett honom något annorlunda i matväg så vet inte riktigt vad den dåliga magen beror på. Mellan allt bajs så har jag också haft en liten jobbintervju. Eller ja, det var inte så mycket av en intervju. Jag skulle absolut kunna få jobbet om jag ville och kunde. Men kan inte och vet inte om jag vill heller. Har lovat komma med ett erbjudande efter helgen så ska sätta mig ner och se om jag kan erbjuda några timmar. Det är inne i Amsterdam så det är lätt tre timmars pendlande varje dag och det är jag inte så intresserad av. Mer än det så går det inte just nu. I julas kom jag ihåg varför så många sätter sina barn i dagiskön vid födelsen. Jo, väntetiden är lång och med en vanlig mamma ledighet är du tillbaks på jobbet inom två månader. Vanligtvis så är kön mycket längre än så men någonstans måste man börja. Vi har satt Baby Ice i kö nu utan att egentligen veta om jag ska jobba eller inte. Jag vet inte riktigt vilken ända man ska börja i men någonstans får man väl börja så vi började där.
Va mer? Just det. Vi försöker planera våren och sommaren. Icey har fått en Islandssemester i present av sin familj så vi kan hälsa på alla släktingar och tanken var att vi skulle åka till sommaren. Jag har så mycket ångest över den där resan men hursomhelst så har jag tänkt att jag inte gillar sommarplaner och förslog därför att vi kanske skulle åka över påsk. I Nederländerna tror jag det finns cirka fem röda dagar på ett år så det blir till att ta ledigt men det måste också funka för hans familj. Nu letar vi datum och behöver bestämma oss innan 1 mars då Iceys mamma måste lämna in sina semesterdagar. Just nu lutar det åt påsk…om (!!!!)… jag hinner få ordning på mitt covidpass. Jag tog min tredje spruta i Sverige i december och det är då Sverige som ska ge mig mitt vaccinpass för covidvaccinationerna. Holy crap. Det är lättare sagt än fixat. Men hey, det kan ju vara kul att ringa runt mellan e-Hälsomyndigheten, vaccinatörern och Västra Götalandsregionen. Det vore betydligt enklare för mig att bara ta en fjärde spruta men jag misstänker att jag då alltid kommer ha en spruta för mycket. Det verkar förvisso vara ett erkänt problem och många verkar ju ha tagit betydligt fler än enligt schema. Har en kompis som berättat om en norrmän som var både i Norge och Spanien och var uppe i åtta covidvaccinationer. Tycker det är helt vettigt att covidvaccinationerna läggs till i vaccinationspass tillsammans med alla andra vaccinationer. Tycker även att det är helt vettigt att länder kan välja att ha covidvacciantion som krav för inresa. I teorin är det också himla smidigt att hela EU ska ha ett gemensamt men i praktiken verkar det ju inte riktigt funka. Så, hur illa är det att ha en extra spruta i kroppen? Apropå på det så har jag även hunnit boka vaccination för Baby Ice nästa vecka. Inte mot covid-19 utan det är väl ett gäng standard vaccinationer för kiddos.
Nu ska jag ta tag i denna våriga dag och gå till marknaden. Sedan ska banne mig vårt kaos med väskor och lånar packas upp. Ikväll ska allt vara lugnt på ytan Och då, då ska jag ta tag i veckans jag-har-tappat-räkning utmaning som involverar jurister. Äh, den här veckan var ingen höjdare men det vänder på måndag. Såklart. Eller hur?
-
Maxade rabatter, skönt häng och hemfärd
Oklart hur det hände men nu är vi alltså inne på januaris sista dag?! Peppen håller i sig, min stegtävling med en av mina bästa vänner K håller i sig, energin håller också i sig även om det är en rejäl dipp idag. Eventuellt gick Icey och jag och lade oss alldeles för sent. Vi kanske hade lite av ett seriemaraton nu när vi äntligen har sommarstugan för oss själva. Mina föräldrar åkte i lördags och nu på lördag åker även vi hem. Det ska bli väldigt härligt men det känns också vemodigt. Jag sliter fortfarande väldigt mycket med saknaden efter min familj när jag inte är med dom. För det är väl en sak pandemin fört med sig, resor är inte lika självklara längre. Innan pandemin slog till saknade jag aldrig dom på samma sätt och då har vi varit isär väldigt mycket.
Vi avslutade i alla fall sista veckan med mycket mormor och morfar mys, kalas med kusinerna och igår så grillade vi ute med några kompisar. Och Baby Ice fick sitt första lego. Ett Lego Duplo tåg tror jag det heter. Han älskar tåg. Tåg och drakar. Vi försöker faktiskt att inte köpa så mycket leksaker och istället försöker vi komma på leksaker, det verkar vara det som är roligast ändå. Fast legotåget gick hem minsann. Just det, vi hann även med en Sverigehandling i lördags när Coop hade 5% rabatt på hela köpet. För ni vet väl att jag älskar rabatter? Alltså älskar! Ska man dessutom köpa välling och paltbröd, ja då vill man ha all rabatt man kan få. Vi hade en hel del rabatter liggandes på Coop så det slutade med att vi fick 500kr i rabatt. Det var jag nöjd med.
Den här veckan ska vi städa, tvätta och stänga igen så det är redo för nästa gäster. På torsdag kommer K som har vägarna förbi och på fredag åker vi till Göteborg för att vara med min bror. Sedan går färjan hem på lördag eftermiddag. Jag funderar lite på hur det kommer gå. Baby Ice är ju så stor nu att han behöver sprattla av sig och äta en riktigt lunch. Vi skulle kunna ta ut honom och sätta honom i vagnen vid lunch men det beror lite på vädret. Vi hoppas kunna komma hem i tid till middagen så han får en riktig middag. Och sedan måste vi akutköpa barngrindar till alla våra trappor haha. Det är så märkligt att han fortfarande var bebis när vi kom hit i november och nu är han på riktigt en liten mini människa som babblar mycket och snart går.
-
Ute är det nya inne
Aldrig förr har jag haft eller varit på så många utomhus tillställningar som under pandemi. Med några få undantag har nästan alla luncher/middagar/fester/firanden varit utomhus de senaste två åren. På sommaren har det känns helt naturligt men jag är verkligen ingen ur och skur människa även om jag önskar att jag vore. Så förra julen var vi helt enkelt bekväma och höll oss för oss själva. Denna vinter har vi nog haft en starkare känsla för att virus inte ska begränsa oss från att träffa våra kompisar. Så det har grillats och promenerads som aldrig förr.
Idag så åkte jag till min kusin som fick barn på min födelsedag. Alldeles för tidigt så dom har också varit väldigt noga med att hålla sig utomhus eller isolerat inomhus. Det blåste rejält men en lång promenad med fika blev det. Det var min första barnvagnspromenad med en annan mamma. Innan vi åkte hem så charmade Baby Ice till sig en banan inne i värmen. Måste ändå säga att jag gillar det nya friluftsliv. Lägger till den på listan av saker jag hoppas stannar även efter pandemin. Det finns faktiskt en hel del grejer på den. Mycket familjetid, mindre flängande är väl det mest uppenbara. Har ni några saker som ni uppskattat med pandemin?
-
Kvällskompisen
Baby Ice Jag är en kvällsmänniska. Dagen funkar på rutin, automatik eller ren tur. Efter 18:00 så är jag en högst funktionerande människa. En jävligt bra sådan. Smart, skarp och kreativ. Det är oftast då jag skriver eller gör annat som kräver lite fokus. De senaste kvällarna har jag dock hängt med min son. Han vill inte alls sova. Han vill ju vara uppe som alla andra. Han är inte heller dum utan han gråter i sovrummet och kör sedan charmoffensiv i vardagsrummet. Inte ett helt tufft val. Ikväll bestämde jag mig för att det fick vara nog. Då tog nattningen två timmar! Finns det föräldrar som gör det varje kväll?!?! Har egentligen inget emot det mer än att det går på mina funktionella timmar. Min man klarar inte av det för han klarar inte av skrik. Så det blir min fight. Som mycket annat faktiskt.
Veckan har rullat på bra. Känner mig fortfarande väldigt hoppfull om att få ihop livet. Nu har vi två veckor kvar i Sverige. Ska bli skönt att komma hem. Hur går det för er? Har ni tagit er ur december/januari lunket som man lätt hamnar i efter julhelgerna?