Utlandssvensk

  • Sverige,  Utlandssvensk

    Det blir enklare sa de…

    Frukost på lokala kaféet

    Sverige alltså. Hon och jag är definitionen av ”it’s complicated”. Det finns så mycket med Sverige jag gillar. Sommaren (helt sant, oavsett väder), västkusten, skogen, barndomsminnena, Kalles Kaviar, pulvermos, kexchoklad, Polly, lax i alla dess former, löjrommen, Sandwichglasses och skagenröra och säkert något mer. Listan på saker jag ogillar är egentligen mycket kortare men mer omfattande för det är typ allt. Jag förstår inte folket, vi klickar inte. Jag fattar inte riktigt kulturen eller självbilden. Jag brukar driva med min man om att islänningar är så isolerad som lever på en öde ö mitt ute ingenstans. Men är Sverige inte värre? Island har ju ändå haft engelsmän och amerikaner där och präglas ju mycket av det. Man följer internationella nyheter och vet ändå en del om världen. Nu håller ju Sverige på att förgöra sig själv med skjutningar och skriftbränningar så inrikesnyheterna kanske stimulerar tillräckligt men annars känns det som att få svenskar läser eller följer någon utländsk media. Jag vet inte vad det är men jag gillar inte Sverige. Jag känner mig alltid instängd här. Klaustrofobisk. Får smått panik.

    Jag tycker så mycket, typ allt förutom ekonomi, blivit svårare sedan vi kom. Nu är det tidiga morgnar för att komma iväg till förskolan kl 9. Ingen av oss är morgonmänniskor. Vi har ingen barnvakt och inte riktigt någon vi kan fråga om lite hjälp med att typ sätta upp en hylla. Vi bor i sommarstugan som är härlig på sitt sätt men som inte är vårt och inte heller funkar för en tvåbarnsfamilj permanent. Det finns inte sådana förvaringsutrymmen. Våra saker är i ett förråd. Vår äldsta son tycker det är jobbigt och saknar ibland sina saker och sina ställen. Vi har såklart försökt lösa det så gott vi kan men det blir inte samma eftersom vi helt enkelt inte kan ändra för mycket. Vi hinner knappt leta efter boende för vi försöker varje dag komma i ordning. Vår yngsta vill ju helst bli buren hela tiden så även om vi bortser från ryggar som gör ont så är vi begränsad i vad vi få ihop under en kväll.

    Vi bråkar inte utan vi försöker hitta en väg framåt tillsammans. Icey märker att jag vantrivs och saknar Nederländerna och han vet att jag tycker det är hans fel att vi är här. Han säger såklart att det är orättvist och så är det ju men det är fortfarande så jag känner. Det blir mycket tårar men kanske mest för att olyckliga föräldrar är inga bra föräldrar. Nu är Icey inte alls så olycklig som jag för han känner inte efter på samma sätt men han tycker också det är tufft. Jag visste det skulle vara och kännas så här men alla sa att allt blir bättre och lättare i Sverige. Det dom menade var billigare. Borde vi kanske hyra något istället så vi kan ha ett hem medan vi letar hus? Kanske men inskolning har tagit över en månad och vi är inte i hamn än och att lägga pengar på hyra rimmar dåligt med de hus jag suktar efter.

    Vi gör vad vi kan för att skapa speciella stunder och fina minnen. För oss själva, för vårt förhållande och för våra barn och jag tror inte barnen lider något alls egentligen. För när det gäller barn så tänker jag att deras värld är vi, deras föräldrar, och finns vi nära så är de trygga. Så jag tänker inte ramla in i fällan som så många använder att barn mår dåligt av att flytta runt. Däremot så tror jag barn märker när föräldrar är annorlunda och det är jag lite för ofta. Jag blir stressad av allt kaos runt om mig. Och över att nu bo i Sverige.

  • Utlandssvensk

    Lugnet

    Vi har landat på västkusten för att i några dagar/veckor få ordning på livet som tvåbarnsfamilj. Vi kämpar nog alla fyra på våra egna sätt med den nya konstellationen även om jag tycker vi kämpar på allihop.

    Här får lillebror tid att vara liten och nära. Storebror får tid med fler vuxna. Icey och jag får stöd med lite allt möjligt och vi får möjlighet att testa vad som funkar och inte funkar.

    Midsommar var härlig, kaotisk och fin. Vi fick hjälp av våra grannar att ordna lunch. Sådant uppskattar man ju. Folk som fattar att man behöver hjälp och erbjuder på ett sätt som inte låter som om man erbjuder hjälp. Kan absolut tacka ja till hjälp men har fortfarande svårt att ta emot hjälp för kalas. Över mig dock!

    Nu väntar en vecka av att packa upp, ringa samtal angående flytt och boka om läkartid. Ja, börja stänga kapitlet om Rotterdam. Just nu känns det okej, hoppas det håller i sig.

  • Sverige,  Utlandssvensk

    Sverige!

    Nu har vi varit i Sverige i en vecka och har tagit oss igenom en bebis som inte känner i igen sig och sov lite dåligt, en massa grå moln och Icey jobbar as we speak på att ta sig igenom sin förkylning. Baby Ice och jag är friska och hoppas det förblir så även om vi hade sjuka kusiner och en farbror på besök i helgen. Det totala kaoset i helgen var lika läskigt som härligt haha. En tre åring, en 10 månaders bebis som kryper och en 8 månaders som så gärna vill följa med men inte kan.

    Vi bokade våra biljetter redan i början av oktober eftersom vi tyckte hösten var så jobbig förra året. Nu har vi ju haft en strålande höst och Baby Ice och jag har hittat aktiviteter och rutiner som vi gillar. Sista veckan fick vi visa coronapass på både simningen och Zumbinin och det tycker jag känns bra. Samtidigt är jag helt kluven om vad jag tycker om de som motsätter sig det så. Det finns ju länder som kräver olika vaccinationer så konceptet är ju inget nytt. Att det skulle behövas en tredje spruta (i alla fall för de med Pfizer) stod väl klart i juli/augusti när man såg situationen i Israel. Så jag vet inte varför fler länder inte redan då att en tredje spruta finns tillgänglig efter 6 månader. Efter den verkar vi ju kunna klara oss på årliga sprutor och sedan säkert ännu färre. Man kan ju inte frysa ute en hel grupp människor som vägrar vaccinationer av stabila eller labila anledningar, eller kan man det? För mig är det ingen jättestor grej att ta vaccin (mer än att jag hatar sprutor så in i helvete) och har därför lite svårt att förstå de flesta resonemanget kring att inte ta det. Kanske ännu mer så när man verkligen kan hjälpa andra genom att ta vaccin. Å andra sidan om man kollar på vilken värld vi lever i idag så är jag kanske inte alls förvånad. Empati och medmänsklighet står inte så himla högt i kurs. Vilket leder mig till det jag skulle skriva och det var att det var så tråkigt att läsa om allt stök i Rotterdam i fredagskväll. Det var samma sak i våras och har förmodligen lika lite att göra med virus, politik och restriktion som andra bråk och kravaller. Det finns absolut dom som protesterar men dom protesterna har varit ordnade och lugna (om än lite förvirrande).

    Nu är det Sverige som gäller ett tag framöver. Vi måste hem i februari i alla fall eftersom Baby Ice ska få….vaccinationer. Förhoppningsvis får jag även min tredje spruta då om jag inte får den i Sverige. Tanken är att vi ska stanna till mitten av januari men så kom vi på att lillkusinen fyller år i slutet av januari så vi kanske stannar tills dess. Vi får se. Känner mig väldigt priviligerad som har möjligheten att få vara lite här och där även om det inte alls är som innan Covid.

  • Barn,  Utlandssvensk

    Svenskt pass!

    Fick sådan migrän igår kväll (första på länge) så Icey tog nattskiftet. Egentligen innebär bara det att då och då hjälpa Baby Ice hitta sin napp 2-3 gånger under natten. Så jag känner mig extremt utvilad. Brukar i och för sig sällan känna mig trött för jag får alltid cirka en timma på morgonen av magisk sömn. Det räcker för mig. Hur får man förresten bebisar klara att hitta nappen själva?

    Idag har vi fått in alla rekommenderade måltider för bebisar men vi fallerar alltid på kvällen. Han vill gärna lägga sig 21 men kan inte vara uppe från 18/19 till 21. Så han borde sova middag vid 20 för att sedan vakna och äta kvällsmat men då är han så himla trött. Vet inte hur vi ska få till det där. Annars har dagen varit mycket bra faktiskt, haft en härlig energi och Baby Ice och jag var i Haag för att hämta hans pass. Så obeskrivligt härligt att ha det gjort. Vi hade säkert kunna vänta till den dagen vi flyttar till Sverige men av erfarenhet vet jag att det är bäst att få sådant här gjort så fort som möjligt.

    Inatt ska Baby Ice och jag sova i hans rum. Jag tänker att vi sakta ska vänja honom vid att sova i eget rum. Det skulle säkert gå jättebra för honom att sova själv om det inte vore för det där med nappen. Tänker att nu till helgen är en bra tidpunkt att starta, så kan vi hjälpas åt mer under dagen om jag blir trött.

  • Utlandssvensk,  Vardagen

    Vi är gifta!

    Veckan förra veckan bara försvann. På fredagen var jag så sinnesjukt trött. Sådär som jag kan bli när mina sköldkörtelmediciner inte är i balans. Jag kämpade, trodde på allvar att jag skulle orka städa. Det hände inte, jag gick mest omkring som en zombie. Vid fem gav jag upp och somnade. Vaknade väl till vid middagen och sedan var det typ lördag. Tog blodprov idag för skörldkörtelnoch får resultaten på måndag men har mått bra sedan fredag. En regnig lördag kom i alla fall och vi promenerade till marknaden runt hörnet. Den har öppet onsdagar och söndagar från 8 till typ 18 så folket är utspritt under dagen. Vi köpte på oss frukt och nötter, gick hem och tittade på Top Gear. Jag kan absolut ha svårt att förstå amerikanska och det tycker min man är märkligt men jag är inte uppväxta på amerikansk TV. Att han däremot har svårt för engelska dialekter tycker han inte alls är märkligt. Men det tycker jag är kul!

    Vid midnatt på lördagen så ringde min mobil. Det var ett gammalt fling som ringde. Jag har tagit bort hans nummer så jag svarade eftersom jag blev orolig att något hänt någon. Det var så länge sedan jag fick sådana här samtal eller sms. Dom flesta har jag blockerat men just denna har jag inte haft någon kontakt med på flera flera flera år. Så han fanns inte ens kvar att blockera när jag gick igenom alla olämpliga nummer innan jag gifte mig. Just denna killen hade nog någon form av 40-års kris. Han var på väg hem från sin svärfar, hans fästmö var ute med kompisar och han filosoferade om att han var sitt bästa jag när han var med mig. Han saknade mig, saknade oss och ville att vi åtminstone skulle vara vänner. Jag var ganska tydligen med att jag inte var intresserad av någon vänskap eller genomgång av minnen. Det gick verkligen upp för mig att jag är klar med det där. Jag är lycklig, trygg, glad med min man.

    Och apropå det så är vi nu, efter vårt fjärde besök på kommunhuset, äntligen registrerade som gifta här i Nederländerna. Det var nära att det inte gick den här gången heller men efter en timma så gav dom med sig.

  • Gravidtankar,  Svensk i Rotterdam

    Det finns admin och så finns det admin…

    Vill klargöra att jag egentligen älskar admin, extra mycket så om det är någon annans admin. Vad jag inte älskar är admin som hänger ihop men ändå inte så man vet inte riktigt var man ska börja. Eller när man inte kommer någonstans.

    Idag bestämde jag mig för att ta itu med graviditetsadmin. Som för mig innebär allt från formulär, försäkringar, ansökan om eftervård och i bakhuvudet finns även hela jobbsituationen. Jag skrev en lista på allt som behövdes fixas och slog mig ner i soffan i kontoret. Och ja, vi måste få upp lite på väggarna.

    Först behöver vi byta husläkare vilket jag skjutit upp på men idag fick jag lite panik över att inte ha det gjort. Man skulle tro att det bara är att byta men att hitta en praktik som har lediga platser är lättare sagt än gjort. Så efter fyra ”tyvärr, vi har fullt” så gav jag upp. Vidare så har jag tänkt att vi nog behöver uppgradera min försäkring. En försäkring med tillägg skulle kunna täcka födelsekurser och fler mediciner (för sköldkörteln). Jag blev inte klokt på vilken skulle vara bäst så jag mailade vårt försäkringsbolag. Sist men inte minst så måste jag ansöka om en eftervårdssjuksköterska. Det är en sjuksköterska som följer med hem efter födelsen och hjälper till med det mesta under de första 8 dagarna. Man får själv bestämma hur många timmar per dag som hon ska vara med hemma. Jag hade tänkt vänta med ansökan efter ultraljudet vecka 20 då dom kollar så barnet inte har några fysiska men. Men så såg jag att man måste ansöka innan vecka 20 så idag kollade jag vilka som var godkända av mitt försäkringsbolag och har mailat några med lite frågor (som bland annat om dom är bekväma med engelska). Man ska också ansöka om ett mamma-kit men det tror jag bara är för hemmafödslar. Ska kolla med min barnmorska. Jag tycker jag lade ner mycket tid på att läsa på, hitta svar, hitta mottagningar och grejs men kom ingenstans känns det som. Ni vet känslan när man lagt ner tid på något men man är på så gott som samma plats som när man började? Så var det. Började ändå med förberedelserna för sjukhusbesöket nästa vecka. Åtta sidor och två broschyrer på holländska. Puh. Tog mig genom det och gick på en promenad sedan. Hela jobbsituationen, dagis och budget får vänta.

    Avslutade med gravidyoga för jag var så nyfiken. Egentligen börjar kursen inte förrän nästa vecka så jag hamnade på sista delen av förra kursen och fokus idag var på förlossning. Hahaha. Var inte redo för det. Nu har vi ätit middag och ska se på Kockarnas Kamp. Hoppas er tisdag varit fin!