Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Sjukdomar (sida 1 av 4)

Södersjukhuset

Fredagen i Stockholm var härlig och chill. Jag fick bestämma middag och valde min brors hemmalagade paella. Så god! Strax innan middag började jag få en märklig magvärk. Testade att ligga, sitta, stå i olika positioner men inget fungerade. Så frustrerande. Efter middagen spelade vi spel tills min brorsdotter blev supersjuk och kräktes. Då förflyttade vi oss till soffan och började titta på Copycat. Men efter ett tag så gick det inte, det gjorde ont i magen och var obekvämt. Klockan var ändå runt midnatt så vi gick till vårt hotell. Jag tog en Ipren och lyckades somna.

Klockan 05:00 vaknar jag av smärtan som är ännu värre än innan jag somnade. Det gör så vansinnigt ont och jag fattar inte för jag mår inte illa, har ingen feber eller något annat. Jag kollar sjukvårdsupplysningen. Konstaterar att jag kanske ska ringa för jag blir inte klok på vad det kan vara men det gör vansinnigt ont. Jag väcker en oimponerade Icey och ringer sjukvårdsupplysningen. Eftersom min smärta är en 8 på skalan 0-10 så tycker dom jag ska åka till akuten. Jag ringer en taxi, kommer in till doktorn relativt fort. De tar blodtryck, puls, temp och blodprov. Jag får morfin som inte hjälper alls. Jag får alvedon som inte hjälper. Vid 11 har doktorn på akuten sett till att jag får komma till röntgen. Trots ännu mer morfin gör det fortfarande galet ont.

En timma senare får jag resultat från röntgen. Den visar en cysta. Jag som inte riktigt vet vad det innebär blir mest rädd. Doktorn är nöjd över att veta vad det är och skickar vidare mig till gynakuten. Dom berättar att det bara är en läkare på plats och han är på förlossningen och på enheten för våldtäkt. Gynakuten är på tredje plats i den prioriteringen men jag är först och har högst prio just för stunden. Jag får ta nya prover och vänta. Efter någon timma eller så kommer doktorn. Han gör en gynekologisk undersökning och konstaterar att det är två cystor. Han befarar att den snurrat sig runt äggstocken eftersom morfinen inte hjälpt och jag haft ont så länge. Han föreslår operation men säger också att risken är att det blir komplikationer och man får ta bort äggstocken. Förvisso har man två men han säger att det såklart påverkar chansen att bli gravid. Han säger också att en kollega är på väg och att jag ska få prata med henne. Jag blir rädd av så många olika anledningar. Efter typ 30 min kommer hon. Hennes slutsats är att hon vill vänta med operation och lägga in mig på avdelningen men för säkerhets skull ska jag fasta ifall det blir värre. Operation är riskfylld på flera sätt och hon vill inte operera i onödan. Speciellt eftersom jag vill ha barn. Även om jag haft ont länge så är det inte så länge i deras mått. Och det är inte två cystor utan en.

Jag läggs in. Är trött, får mer smärtlindring och somnar till och från. Vaknar dock ofta eftersom droppet gör att jag måste kissa hela tiden. Icey är med mig och jag har fått ett eget rum. Min bror är nära och dom ser till att mina föräldrar hålls uppdaterade. Samtidigt smider Icey planer i fall jag måste opereras eller stanna kvar längre. Som tur är är Icey väldigt lugn. Han var såklart orolig men lugn. Vid 19 blir jag undersökt igen av en gynekolog. Hon säger att det är en cysta, 6x6cm med en skiljevägg. Tydligen klassas den som lite för liten för att vara stor. Det är dock en snäll cysta så ingen ond. Med ultraljudet kan hon inte se varför den gör ont, det behöver man operera för att se. Hon vill också avvakta operation men säger att hon är där hela natten och blir det värre så måste jag säga ifrån. Hon säger att jag kan äta och jag får två smörgåsar när jag kommit tillbaks till rummet. Vid 21:00 när Icey ska lämna så ber jag om smärtstillande eftersom det gör ordentligt ont igen. Till slut somnar jag och vaknar klockan 5:00. Då är smärtan borta.

Läkaren kommer vid 11:00 på söndagen och säger att ofta så löser cystor sig själva. Det snurrar tillbaks sig, försvinner och ja, det verkar den ha gjort för mig. Jag får alvedon för min huvudvärk som jag har efter alla tårar och stress men skrivs ut. Jag måste på ett återbesök för att se till att det ser bra ut men i övrigt verkar allt okej. Skulle värken komma tillbaks så ska jag åka direkt till en gynakut.

Det var min födelsedagshelg. Minnesvärd av helt fel anledning. Vi hann med en lunch och ett NK besök samt min efterlängtade prinsesstårta. Sedan tog vi kvällsflyget hem till Oslo

Håret

Jag berättade för min mamma igår att en liten del av mitt huvud är flintskalligt. Hon tog det inte alls så lugnt utan hon reagerade förmodligen så som jag borde ha gjort. Så som jag skulle ha gjort om det inte var för alla turer med allmän vården. Jag måste ju se en läkaren. Risken är ju att min levaxindos är för låg.

När jag tänker efter så har mitt hår varit knepigt i flera månader. Det har kliat och under det sista månaderna har jag tappat massor med hår. Det gör man ju ibland så jag tänkte väl inte jätte mycket på det. Har också tappat massor av hår när jag varit stressad och deprimerad. Det har ju växt tillbaks. Min rädsla nu är att det inte gör det och att jag ska tappa ännu mer. Mitt hår har jag alltid älskat och därför gör det lite extra ont. Kan inte riktigt tänka mig vara utan det.

Nu hoppas jag dels att jag ska få en tid och dels att jag ska bättre medicin. Inget av det någon självklarhet, tyvärr.

Update: Jo, men läkaren var ungefär så värdelös som jag trodde. Jag lyckade tjata till mig ett blodprov dock. Svar kommer på fredag.

Drömmig söndag

Inte en sådan där söndag när allt är perfekt. Tvärtom. Jag upptäckte igår kväll att jag tappat hår. På riktigt. På ett område stort som en tia uär mitt huvud helt kalt . Paniken och sorgen var total för mitt hår har alltid varit perfekt. Några googlingar senare så inser jag att det förmodligen är alopecia areata. Och en kvalificerad gissning skulle vara att min sköldkörtel ställer till det. Jag var så ledsen men så tur är bor jag ju med en IT projektledare som får betalt för att hitta lösningar. Så 1) fläcken syns inte just nu under mitt tjocka hår, 2) det växer förhoppningsvis ut om ett år och 3) vi får börja om på AIP dieten igen och hoppas att tarmarna läker. Fattar inte varför man aldrig kan ha flyt på alla fronter i livet.

Mäklarbild från Historiska hem
Mäklarbild från Historiska hem

Nä, idag drömmer jag mig bort till där verkligheten inte begränsar. Tänker, funderar och undrar hur man får ett husprojekt att gå ihop. Alltså ett heltidsprojekt. Jag hittade detta vecka hus i Skåne och vad säger man – drömmen! Jag fantiserar om att det skulle kunna vara en verklighet för det får man ibland. Man kan inte alltid ha realistiska drömmar. Jag tänker på alla dom där drömhus programmen som går på TV och undrar om vi skulle vara paret som håller ihop eller går isär när huset står klart. Jag surfar ofta in på Historiska hem och blir kär. Det närmaste olycklig kärlek jag kommer nuförtiden. Och jäklar vad skönt det är när det är kontrollerad olycklig kärlek. Kom just på. Skulle jag ha önskat mig ett hus i morgongåva? Ett gammalt hus med massa charm.

Mäklarbild från Historiska hem
Mäklarbild från Historiska hem

Brinnande hals

Fuck. Jag har ont i halsen. Det brinner/svider och känns blä. Har varit orkeslös både igår och idag. Måtte jag inte bli sjuk.

Tänkte ju visa min bröllopskjol men det får bli en tidig kväll.

Aculief

Genom Victoria Health fick jag nyss om denna lilla mackapär som kan lindra spänningar, huvudvärk och ja, migrän (!!). Så himla nyfiken blev jag att jag bad min kompis K klicka hemma den i USA och ta med sig tillbaks till mig.

Jag förväntar mig inga mirakel men hoppas ändå men kanske kanske kanske tar det bort det värsta och gör så jag kan stå upp.

Aculief finns att köpa via Amazon, hemsidan eller på Victoria Health. Jag återkommer när jag testat den. Både för migrän och mer balans i kroppen.

Migrän

Jag har haft migränattacker sedan jag var 7-8. Första gången åkte vi in till akuten. Minns fortfarande hur ont lamporna i väntrummet gjorde och hur allt blev bättre när jag fick komma till ett mörkt och kallt behandlingsrum.

Det har funnit perioder, år, då jag inte haft en enda migrän attack. Men på sistone verkar de har kommit tillbaks mer regelbundet och mycket värre. Jag har börjat må väldigt illa i samband med migränen och varje gång känns det som om jag ska kräkas. Denna vecka trot jag egentligen att jag hade migrän i två dagar och att det blev värst på tredje dagen. Huvudvärken och illamåendet fanns där i två dagar men det exploderade på tredje dagen.

Jag har googlat som en tok och testat allt. Om någon har några tips på hur man kam förebygga migrän så är jag all ears!

Lite allt möjligt värk

Veckan började med mens. Mer precist mensvärk. Okej, tänkte jag och gick på promenad och grejet för sådant ska ju hjälpa. Det kanske det gjorde men jag glömde också bort att äta. Vid fem börjar huvudvärken komma och jag får panik för inser att slarv med mat , menshormoner och stel nacke resulterar lätt i migrän. Men äsch tänker jag och börjar plocka upp disk. Varje gång huvudet böjer sig sticker det till lite. Alla som haft migrän vet att detta hade varit ett utmärkt tillfälle att ta en tablett. Men nej. Jag tänker att lite vila gör tricket. Lägger mig på soffan. När min förkylda hälft kommer hem så slår han på tv och jag får ont av ljuset. Även här hade man kunnat ta en tablett. Jag känner dock att det som mest kan bli mild migrän så jag ber honom bara sänka ljuset på TV. När kag sedan ska gå på toa och stället mig upp så gör det så ont. Då frågar Icey om jag har ont i huvudet, om det är migrän och om jah vill ta en tablett. Nej, tack lite mat räcker. Jag låg ner hela kvällen. När jag gick och lade mig så inser jag att jag ibland kan få migrän under natten. Huvudvärken har inte blivit sämre eller bättre men jag testar utan tabletter. I en timma funkar det. Sedan ger jag upp. Vill inte ta migräntabletterna men ber om någon kombo som läkare sagt funkar mot smärta. Det blir bättre, framför allt mensvärken men huvudvärken släpper inte riktigt (gör det är lätt migrän). Eftersom jag tagit det så lugnt så kan jag inte somna. Dessutom gör det ont och ute blåser det storm. Jag kan alltså inte somna.

Läste förresten i Facebookgruppen Heja Livet! att det är en ny migränmedicin på gång. Många verkar också rekommendera Botox. Och en del har sina egna små knep. Knäppt ändå att så många lider av migrän men trots det finns inget botemedel eller knappt någon som vet varför man får det. Gillar verkligen Heja Livet! gruppen. Det är högt och lågt och alla tjejer är stöttande.

Nä, nu måste jag hitta en position som går att sova i, stänga fönstret och försöka somna.

« Äldre inlägg