• Sjukdomar

    Migränen och jag

    Dagens vykort.

    Vi lever i symbios migränen och jag. Det har vi gjort i nästan hela mitt 37-åriga liv. Fick mitt första anfall vid 7. Minns en gång när jag var liten och det gjorde så ont att vi var tvungna att åka till akuten. Minns att jag fick komma in i ett kallt behandlingsrum och när läkaren kom släkte han lamporna i taket. Helt plötsligt var jag i ett paradis.

    Ibland har det gått år utan en enda migränattack, ibland är det flera månader mellan gångerna men aldrig har jag som nu haft migrän veckovis.

    När jag växte upp så hade min bästa kompis pappa svår migrän. Han kunde få migrän som varade i dagar. En nära släkting hade också svår migrän och kunde bli väldig dålig. Dom båda varnade mot att ta för mycket smärtstillande så man når en punkt där inget hjälper. Jag har varit försiktig för dit vill jag inte komma. Det har säkert hjälpt att mina migränanfall oftast varit relativt lindrig, jag kräks till exempel sällan och det går oftast över på ett dygn.

    Idag har jag min tredje raka migrän på tre veckor. Det är inte så våldsamt smärtsamt men sätter stopp för allt. Antecknar alla dagar med migrän, hur anfallen är, hur länge dom varar och vad jag ätit och druckit (eller inte druckit), väder och annat för att ha koll. Svårt att hitta samband. Just idag knäckte det mig helt.

    Efter 30 år med migrän kände jag i en millisekund idag att jag inte klarar detta. Det var förvisso när jag envist klättrat upp till sovrummet och huvudet dunkade så fasansfullt mycket och våldsamt att jag bröt ihop. Om du någon gång haft migrän så vet du att bryta ihop är en dålig idé. Lektion ett, gråt inte när du har migrän. Andas alltid lugnt. Idag i några sekunder så kände jag bara nej, jag är inte tillräckligt mentalt stark för att leva med migrän. Jag vill inte leva längre. Typ i en millisekund som sagt. Sedan tog jag mig ner, blev ompysslad och tyst tillsagd av Icey att inte klättra i trappor. Väl i soffan däckade jag av smärta.

    Nu mår jag okej. Inte en enda smärtlindrande tablett har jag tagit. Så matchen kanske slutade 1-1 fast jag blev rätt hårt slagen mentalt. Hoppas på en lång paus nu. För psykets skull.

    0
  • Sjukdomar

    Hårpaniken

    Foto: Element5 Digital on Unsplash

    Igår när jag tvättade håret så ramlade det ur mycket hår att jag fick panik och började gråta. Ropade på Icey som kom upp och hittade mig allmänt förstörd i duschen. Han tog bort allt hår och stannade kvar medan hårmasken satt i. När det var dags att skölja bort den blundade jag så han kunde ta bort håret utan att jag behövde se. När vi sedan gick och lade oss så borstade han mitt hår så jag slapp se. Så tacksam att jag har en lugn man vid min sida i livet.

    Det är läskigt och jag blir så himla rädd men också väldigt medveten om att paniken inte hjälper alls. Under kvällen så tänkte jag på vad det kan vara. Jag tar fortfarande min järntabletter och zinktabletter som stärker hår. Så det är inte brist på det. Stress däremot känns som en anledning. Gluten en annan. Kaffe kanske en annan. Och precis innan jag somnade så kom jag på att det kanske är Liothyronin som är boven. Jag slutade ett tag och började igen. Att man tappar hår i början av medicineringen av Liothronin är vanligt men jag tänker också att det ju påverkar sköldkörtelns funktion. Det är svårt att veta om det är en anledning men eftersom jag inte märker någon skillnad när jag tar och inte tar Liothyronin så tänker jag att jag ska skippa det.

    Blodproven jag tog för ett tag sedan inkluderade inte T3 eftersom allmänläkare här inte får begära ett sådant test. Jag fick en remiss till en internläkare eftersom jag gärna vill be gravid. Så jag hoppas få hjälp av henne/honom. Min tid är inte förrän slutet av april och ska dom testa T3 så kommer det här ta tid. Det gäller med andra ord att sitta lugnt i båten. Inte oroa mig. Den som någonsin tappat mycket hår vet att det är lättare sagt än gjort.

    0
  • Livet,  Sjukdomar

    Sjukdomar och sjukdomar

    Helgen har varit lyssande. Lugn och mycket häng med min bästis, min man. Avskyr egentligen när folk säger så om sin partner men just denna helgen har han varit min bästis. Vi har tränat, brunchat, snackat, tröstas, städat och lunchat.

    Läkaren i fredags var snäll. Hon lyssnade men blev också lite förskräckt. Dels att jag inte sökt hjälpt tidigare. Dels att jag aldrig fått träffa en specialist och dels att en av medicinerna jag äter inte är godkänd här utan särskilt tillstånd. Nu vet jag ju att vissa med nedsatt sköldkörtelnfunktion måste äta T3 eftersom kroppen inte tar upp levaxin (T4). Så jag fick inte fullständig panik men hon var orolig och då blev jag orolig. Hon skrev ut remiss till laboratoriet så ska dit nästa vecka. Jag kollade vilka blodprover hon bett om och T3 är inte på listan men finns inte heller som alternativ. Så jag tänker jag får ta ett steg i taget och se vart det tar mig.

    Jag frågade om håret, om det fanns något jag kunde göra för att inte tappa mer, hon sa att vi skulle vänta på blodproven. Jag frågade om hur det var med att bli gravid. Hon sa att det inte är någon fara att försöka men om jag blir gravid måste vi vara säkra på att jag är på rätt dos och att värdena bevakas noga. Kan inte säga att jag kände mig jättetrygg.

    Det var ett ganska emotionellt uttömmande möte. Jag blev just där och då räddare. Så när mamma ringde i mataffären så grät jag från och till. Känner mig alltid så liten och hjälplös när det gäller medicinska saker. Mamma tröstar och när säger lite skämtsamt att det åtminstone inte är cancer. Då kom jag och tänka på min moster. Hon blev diagnostiserad med bröstcancer i vintras. Så jag frågade hur det var med henne. Mamma berättar att operationen gick bra men att dom har hittade mer cancer. I lymfkörtlarna.

    Det finns sjukdomar och det finns sjukdomar. Jag får kämpa med övervikt, torra ögon och håravfall men andra kämpar för livet. Det sätter saker i perspektiv. Det gör inte mig mindre sjuk och jag tänker inte ljuga, ibland när det är som värst och jag är trött, kall och tappar hår så ser jag inte poängen med livet. Visst är jag sjuk men jag lever. Jag är rädd för att mista håret och orken men inte livet. När helgen sedan fylls med stunder av kärlek så känner jag tacksamhet över livet och mitt stöd.

    0
  • Shopping,  Sjukdomar

    Efter doktorn present

    Idag hade jag tid hos doktorn. Det är alltid väldigt ångestladdat för mig när det är för att prata om sköldkörteln. Det har varit så många gånger jag inte fått hjälp. Nå väl. Jag berättar mer om dagens besök någon annan dag för jag är lite emotionellt utmattad.

    På förmiddagen var jag på gymmet. Kämpade mot tårarna på vägen dit. Jag är orolig nu. Det har liksom växt inom mig och tillsammans med ångest inför besöket hos doktorn blev det för mycket. Det blev 30 minuter med videoinstruktör i ett ekande tomt rum. Det var precis vad jag mäktade med. Ringde min kompis Kris på vägen hem. Vi gick igenom vad jag ville säga till doktorn och vilka tester jag ska pusha för. Jag har dom sedan många år nedskriva på mobilen.

    Kom hem, fick lunch och sedan var det doktorsbesök. Efter det var jag slut så jag sa till Icey att om vi skulle handla behövde vi göra det nu. Så en sväng till mataffären och en blöt cyckeltur hem senare så däckade jag i soffan. Tills IKEA leveransen kom. Så nöjd med bordet! Efter middagen blev det På spåret och nu tittar vi på hyllningskonserten till Marie Fredriksson.

    Redan imorse klickade jag hem min lilla present till mig själv för att jag gick till doktorn. Belöningar är viktiga. Denna passar speciellt bra såhär inför Internationella kvinnodagen men faktiskt alla andra dagar också.

    Bild från www.muthagoods.com
    0
  • Motion,  Sjukdomar

    Restorative Yoga

    Började dagen med mitt favoritpass: restorative yoga. Äntligen en yoga jag gillar och förstår. Inget märkligt språk och ingen pretentiös instruktör. Harvinder är världens mest välkomnande instruktör som får alla att känna sig bekväma. Det är massa redskap som hjälper oss stretcha och andas. Det är en alldeles fantastisk start på dagen. Kan verkligen varmt rekommendera denna yogaform.

    Efter passet blev det simning och spa häng. Upptäckte att det fanns en ångbastu där idag. Min favoritbastu.

    När jag sedan duschade så var det så mycket hår som ramlade av att jag började gråta. Mitt hår är i bra form och jag tappar mindre dagligen tycker jag men i duschen blev rädslan för mycket. Samtidigt vet jag att allt tar tid. Håret kommer inte tillbaks bara så där. Först lycka, mindre stress, mycket vila och allt det där plus att medicinerna ska vara rätt. Imorgon ska jag till doktorn och be om en remiss till en sköldkörteln expert. Men visst finns en rädsla att jag ska tappa allt.

    0
  • Sjukdomar,  TV

    Det kända röda bordet

    När vi ändå går igenom kändisarnas olika påhitt så är en av mina favoriter Red Table med Jada Pinkett Smith (alltså Will Smiths fru) och hennes dotter och mamma med gäster. Det är ärliga snack om ärliga livsämnen. Alla avsnitt finns på Facebook och jag tycker de är väl värda att lyssna på. Mycket snack om förhållande och familj men även annat.

    Dagen tillbringas med migrän light. Mycket migrän nu. Vet inte vad det kan beror på. Det närmaste jag kan komma på är hormoner. Vid mens och vid ägglossning. Kan det vara så tro? Hoppas må mycket bättre imorgon då det är favvo yoga igen.

    0