• Livet,  Tankar

    Vecka 3

    Livet går vidare men ändå står det så still. Här i Holland har man beslutat att förlänga isoleringen till slutet av april. Så det en månad till av isolering som väntar. Samtidigt visar siffrorna att det saktas ner. Ett tag ökade antal nya som testades positiva för covid-19 så himla fort att det var lite läskigt. Efter att ha isolerat befolkningen märker man skillnad och vetskapen att det ger resultat underlättar det begränsade livet.

    Denna veckan är svårare än förra tycker jag. Det är mentalt jobbigare. Man märker också att det verkligen inte är så här det ska vara. Holländare liksom belgare (och fransmän) är super sociala. Man går ut till barer och restauranger flera gånger i veckan. Det är ofta familjemiddagar och middagar med kompisar. Nu när får man träffas max tre personer samtidigt blir det helt annorlunda. Samtidigt så har både Icey och jag vänner som är helt ensamma och som nu inte umgåtts med en annan människa på tre veckor. Visst, det rings och FaceTimeas men att inte träffa någon och inte heller få någon fysisk beröring på tre veckor är tufft. Inte ens ett handslag (kommer det komma tillbaks ens?). Jag förstår att dom inte ser fram emot påsk och flera dagars ledighet. På Island är det isolering som gäller och ska du hem till familjen så är det ett projekt om du inte bor i samma stad. Det känns inte rätt att jag klagar när jag åtminstone inte är så isolerad att jag är ensam men det är kämpigare nu. Tycker ändå jag är bra på att vara ensam. Var väldigt ensam under mina år på universitetet men det gick ju aldrig en vecka utan att jag såg eller hejade eller var i närheten av andra (tack föreläsningar!). Blev det för jobbigt så åkte jag dessutom hem, en möjlighet inte alla har nu.

    Tänker mycket på de äldre som kanske inte ens har de tekniska förutsättningarna för att se nära och kära på distans. Vid ett äldreboende här vid oss ritar barnen tekningar och nya målningar på gatan varje dag. Och jag ser att många sitter ute i solen på utegården samtidigt som jag vet att många äldre är hemma, ensamma. Det gör ont att tänka på det.

    Om jag som nu faktiskt på många sätt inte alls lider av isoleringen tycker det är tufft rent mentalt så kan jag bara föreställa hur det är att vara ensam. Hoppas verkligen alla dom klarar sig och inte ger upp. Som en vän sa igår, när vi får ses och kanske till och med kramas igen så ska vi kommer vi verkligen uppskatta det. Något som denna tid ger är perspektiv. Speciellt kanske för dom som är i isolering eller karantän.

    Vi skulle åkt till Sverige över påsk. Det kommer vi inte göra. Vi får väl åka, eller i alla fall jag, men vi väljer att vänta lite. Kanske åker vi upp i slutet av april men vi får se. Jag har inte riktigt vilja lämna Icey för vill inte att han ska vara ensam om han blir sjuk. Nu har vi varit i isolering såpass länge att vi är friska men det var annorlunda i början av mars. Nu är det mest gränser och flyg som ställer till det rent logistikmässigt. Har absolut inga problem att lämna honom några veckor men vill också veta att jag kan ta mig tillbaks till honom. Han blir ju väldigt ensam om vi delar på oss. Vi får se. En dag i taget som sagt.

    Sist men inte minst, är du svensk medborgare och utomlands just nu så skriv i dig på svensklistan och ladda ner appen Resklar.

    0
  • Livet,  Sjukdomar

    Sjukdomar och sjukdomar

    Helgen har varit lyssande. Lugn och mycket häng med min bästis, min man. Avskyr egentligen när folk säger så om sin partner men just denna helgen har han varit min bästis. Vi har tränat, brunchat, snackat, tröstas, städat och lunchat.

    Läkaren i fredags var snäll. Hon lyssnade men blev också lite förskräckt. Dels att jag inte sökt hjälpt tidigare. Dels att jag aldrig fått träffa en specialist och dels att en av medicinerna jag äter inte är godkänd här utan särskilt tillstånd. Nu vet jag ju att vissa med nedsatt sköldkörtelnfunktion måste äta T3 eftersom kroppen inte tar upp levaxin (T4). Så jag fick inte fullständig panik men hon var orolig och då blev jag orolig. Hon skrev ut remiss till laboratoriet så ska dit nästa vecka. Jag kollade vilka blodprover hon bett om och T3 är inte på listan men finns inte heller som alternativ. Så jag tänker jag får ta ett steg i taget och se vart det tar mig.

    Jag frågade om håret, om det fanns något jag kunde göra för att inte tappa mer, hon sa att vi skulle vänta på blodproven. Jag frågade om hur det var med att bli gravid. Hon sa att det inte är någon fara att försöka men om jag blir gravid måste vi vara säkra på att jag är på rätt dos och att värdena bevakas noga. Kan inte säga att jag kände mig jättetrygg.

    Det var ett ganska emotionellt uttömmande möte. Jag blev just där och då räddare. Så när mamma ringde i mataffären så grät jag från och till. Känner mig alltid så liten och hjälplös när det gäller medicinska saker. Mamma tröstar och när säger lite skämtsamt att det åtminstone inte är cancer. Då kom jag och tänka på min moster. Hon blev diagnostiserad med bröstcancer i vintras. Så jag frågade hur det var med henne. Mamma berättar att operationen gick bra men att dom har hittade mer cancer. I lymfkörtlarna.

    Det finns sjukdomar och det finns sjukdomar. Jag får kämpa med övervikt, torra ögon och håravfall men andra kämpar för livet. Det sätter saker i perspektiv. Det gör inte mig mindre sjuk och jag tänker inte ljuga, ibland när det är som värst och jag är trött, kall och tappar hår så ser jag inte poängen med livet. Visst är jag sjuk men jag lever. Jag är rädd för att mista håret och orken men inte livet. När helgen sedan fylls med stunder av kärlek så känner jag tacksamhet över livet och mitt stöd.

    0
  • Livet

    Sista fredagen i evighetsmånaden

    Jöööössses vilken lång månad. Och den pågår fortfarande. Lyxigt på ett sätt, man hann mycket på en månad. Segt rent ekonomiskt då det inte är årets rikaste månad. Nu kan man ändå äntligen se slutet på tunneln och jag hoppas att man snart kan känna det. Februari; en kort och intensiv förälskelse.

    Nu är det fredag, vi firar med en lista!

    Humör idag?
    Det är lite oroligt. Jag är orolig för min mamma som har lunginflammation. Jag är lite småorolig för mitt tunna hår som bara blir tunnare och tunnare. Tänker att jag inte ska stressa upp mig för det mår varken det inre eller yttre bättre av. Lättare sagt än gjort.

    Vad gör du exakt just nu?
    Skriver och tittar på Handmaid’s Tale samt funderar på om jag ska gå på min medidationskurs ikväll eller inte. Min halsont sitter kvar och jag var tvungen att avboka min tid med gymmet. Medidation är ju inte lika intensivt men dom frågade när jag avbokade gymmet om jag ville avboka klassen också. Då kände jag mig som ett skolkande barn som ändå går ut och leker.

    Dagens planer?
    Har precis styrt upp så en vän handlar lite näringsdryck, vitaminer och nyponsoppa åt min mamma. Ska kolla flygbiljetter och se om jag kan åka hem tidigare. Måste också ta mig för att köpa blommor. Kanske även glass för min hals.

    Helgens planer?
    Vi måste planera den här månaden och livet generellt. Ska vi köra ner bilen från Sverige? Ska jag åka hem tidigare? Ska vi beställa biljetter till påsk? När ska vi ha sommarlov? Och ska vi satsa på att köpa ett hus eller ska vi hitta något vi kan hyra? Lördagens ska vi börja med brunch och att strossa runt.

    Vad ser du mest fram emot i helgen?
    Lördagens brunch! Jag ska få äta ute! Halleluja!

    Vad var det roligaste som hände i veckan?
    Blev stoppad av polisen på måndagmorgonen och var jätteglad. Han trodde nog jag var hög eller något men jag var mest glad över att få blåsa för första gången i mitt liv. Det var kul! Annars har det inte varit en så himla rolig vecka.

    Veckans fundering?
    Den här veckan har funderingarna varierat stort. Allt mellan försvinnande hår och försäkringar till dieter och shoppingförbud.

    0
  • Livet

    Hormontårar

    Igår kväll började det, eller egentligen i söndags kanske men igår kom det med besked. Någon slags hormonellorkan svepte in. Jag grät för ingeting. Absolut ingenting. Det är inget som är fel men jag bara grät och grät. Sedan kom jag på alla olika möjliga scenarion och då grät jag ändå mer. Kunde inte somna för jag var så ledsen samt att det blåste storm ute och det lät i sovrummet som är högst upp. Humöret var inte bättre imorse efter alldeles för lite sömn.

    Icey åkte iväg idag och sorgen visste inga gränser när han skulle säga hejdå. Alltså, verkligen inte en katastrof men jag kunde inte kontrollera det. Jag skulle egentligen på yoga vid 13 men avbokade. Kände inte för att storlipa i en sal med främlingar. Så jag gick och lade mig och sov lite. När jag vaknade fick jag min mens. Så tvådelad, å ena sidan lite ledsen över att jag inte är gravid men å andra sidan en lättnad över att hormonorkanen skulle lägga sig. Nu på kvällskvisten är det bättre.

    Trots dålig aptit och sug på en massa härligt så har jag trots allt hålla mig till det jag ska äta. Och fått i mig tre måltider. Nu disk, Harry Styles och disk. Imorgon är det nya tag.

    0
  • Livet,  Vardagen

    Snabbt hej!

    Vill bara kika in och säga hej från Rotterdam där jag numer tydligen bor. Ja, sedan i lördags. I en ganska stor lägenhet med stor kalla fönster och med många smala trappor. Hittills har den största utmaningen varit att få ordning på, rutin med och balans över min nya diet. Idag är första dagen jag mår bra. Jag ska skriva mer om dieten sedan och kommer med en rapport efter 30 dagar.

    I övrigt promenerar jag mycket med undantag av idag då jag inväntar paket hela dagen. Tänker ändå att det är bra att få in nya vanor direkt. Vad är det dom säger, att det tar 21 dagar att skapa nya vanor. Jag ger mig själv i alla fall en vecka för att försöka få allt på plats. Vi hörs på måndag, då blir det rivstart! Har skrivit ner några idéer på inlägg men om det är något speciellt ni önskar så lämna en kommentar.

    0
  • Livet

    Nytt år, ny start, nya chanser!

    Det var länge sedan jag var så här pepp på nystart. Visst fasiken kan man starta om på vilken dag som helst dock funkar det nästan alltid bäst på måndagar. Årets första dagar är ingen nystart för mig men det kommer. På måndag.

    Skärmdump från @hergrowthgame på Instagram

    På lördag flyttar vi till Rotterdam i Holland och jag längtar. Mycket. Av en massa olika anledningar. Jag behöver nämligen en ordentlig nystart och jag har i flera år längtat tillbaks till de lite mer centrala delarna av Europa. Vi kommer köpa något härligt ställe att bo i men dels dess så kommer vi hyra. Är inte överförtjust i att bo i ett möblerat hem utan så många personliga saker men det är temporärt.

    Jag ska skriva in mig på ett gym och börja med yoga och simma. Regelbundet. Jag ska gå omkring mycket och hitta mina favoritdelar av staden. Fullkomligt älskar att hitta pärlor, hitta mina favoriter. Vandrandet, yoga och simningen ska göra mig stark och hel igen. För det här förfallet jag hamnat i håller inte längre.

    Det är vansinnigt tråkigt men på måndag så börjar jag med AIP Paleo igen. Den mest restriktiva versionen. Så jag läser på om hur man förbereder sig mentalt och fysiskt för det är ganska tufft men som vi konstaterade på gårdagens middag passar det utmärkt med en ny diet nu. Ett tomt kök, massa tid för att planera måltiderna och inga vänner som lockar med middagar på stan. För tro mig, det här är ingen kul diet och minst 6 veckor ska jag göra den så man behöver ställa in sig mentalt på att det kommer vara tufft. Men det kommer gå, för jag vill och är envis när det väl gäller. Målet är inte i främsta hand att gå ner i vikt utan att läka inifrån. Inte alls så flummigt som det låter utan faktiskt ganska konkret. Så nu gäller det bara att hitta bra recept.

    Har jag några specifika mål för 2020? Nej, inga specifika. Målen tillskillnad från mycket annat i planen är ganska flummiga. Men håll i hatten vilket bra år detta ska bli!

    0