Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Livet (sida 2 av 23)

Hösthelger

Färgerna är magiska den här tiden på året. Temperaturen är varm men sval. Människorna är fortfarande pigga och glada. September är den bästa av månader och den här helgen har varit underbar. Icey och jag har varit gifta i en månad och vi har umgåtts, pratat och haft underbara vänner på middagsbesök.

Vi testade även något nytt. Något perfekt för sådana som mig som gillar att vara ute men ogillar att bara promenera fram och tillbaks. Kan ni gissa vad det var? Svar kommer imorgon.

Jag är kvar i Sverige. Behöver börja sortera och plocka undan våra bröllopssaker. Samtidigt ville jag bara vara ensam lite. Landa i tankar och planer för 2020.

Södersjukhuset

Fredagen i Stockholm var härlig och chill. Jag fick bestämma middag och valde min brors hemmalagade paella. Så god! Strax innan middag började jag få en märklig magvärk. Testade att ligga, sitta, stå i olika positioner men inget fungerade. Så frustrerande. Efter middagen spelade vi spel tills min brorsdotter blev supersjuk och kräktes. Då förflyttade vi oss till soffan och började titta på Copycat. Men efter ett tag så gick det inte, det gjorde ont i magen och var obekvämt. Klockan var ändå runt midnatt så vi gick till vårt hotell. Jag tog en Ipren och lyckades somna.

Klockan 05:00 vaknar jag av smärtan som är ännu värre än innan jag somnade. Det gör så vansinnigt ont och jag fattar inte för jag mår inte illa, har ingen feber eller något annat. Jag kollar sjukvårdsupplysningen. Konstaterar att jag kanske ska ringa för jag blir inte klok på vad det kan vara men det gör vansinnigt ont. Jag väcker en oimponerade Icey och ringer sjukvårdsupplysningen. Eftersom min smärta är en 8 på skalan 0-10 så tycker dom jag ska åka till akuten. Jag ringer en taxi, kommer in till doktorn relativt fort. De tar blodtryck, puls, temp och blodprov. Jag får morfin som inte hjälper alls. Jag får alvedon som inte hjälper. Vid 11 har doktorn på akuten sett till att jag får komma till röntgen. Trots ännu mer morfin gör det fortfarande galet ont.

En timma senare får jag resultat från röntgen. Den visar en cysta. Jag som inte riktigt vet vad det innebär blir mest rädd. Doktorn är nöjd över att veta vad det är och skickar vidare mig till gynakuten. Dom berättar att det bara är en läkare på plats och han är på förlossningen och på enheten för våldtäkt. Gynakuten är på tredje plats i den prioriteringen men jag är först och har högst prio just för stunden. Jag får ta nya prover och vänta. Efter någon timma eller så kommer doktorn. Han gör en gynekologisk undersökning och konstaterar att det är två cystor. Han befarar att den snurrat sig runt äggstocken eftersom morfinen inte hjälpt och jag haft ont så länge. Han föreslår operation men säger också att risken är att det blir komplikationer och man får ta bort äggstocken. Förvisso har man två men han säger att det såklart påverkar chansen att bli gravid. Han säger också att en kollega är på väg och att jag ska få prata med henne. Jag blir rädd av så många olika anledningar. Efter typ 30 min kommer hon. Hennes slutsats är att hon vill vänta med operation och lägga in mig på avdelningen men för säkerhets skull ska jag fasta ifall det blir värre. Operation är riskfylld på flera sätt och hon vill inte operera i onödan. Speciellt eftersom jag vill ha barn. Även om jag haft ont länge så är det inte så länge i deras mått. Och det är inte två cystor utan en.

Jag läggs in. Är trött, får mer smärtlindring och somnar till och från. Vaknar dock ofta eftersom droppet gör att jag måste kissa hela tiden. Icey är med mig och jag har fått ett eget rum. Min bror är nära och dom ser till att mina föräldrar hålls uppdaterade. Samtidigt smider Icey planer i fall jag måste opereras eller stanna kvar längre. Som tur är är Icey väldigt lugn. Han var såklart orolig men lugn. Vid 19 blir jag undersökt igen av en gynekolog. Hon säger att det är en cysta, 6x6cm med en skiljevägg. Tydligen klassas den som lite för liten för att vara stor. Det är dock en snäll cysta så ingen ond. Med ultraljudet kan hon inte se varför den gör ont, det behöver man operera för att se. Hon vill också avvakta operation men säger att hon är där hela natten och blir det värre så måste jag säga ifrån. Hon säger att jag kan äta och jag får två smörgåsar när jag kommit tillbaks till rummet. Vid 21:00 när Icey ska lämna så ber jag om smärtstillande eftersom det gör ordentligt ont igen. Till slut somnar jag och vaknar klockan 5:00. Då är smärtan borta.

Läkaren kommer vid 11:00 på söndagen och säger att ofta så löser cystor sig själva. Det snurrar tillbaks sig, försvinner och ja, det verkar den ha gjort för mig. Jag får alvedon för min huvudvärk som jag har efter alla tårar och stress men skrivs ut. Jag måste på ett återbesök för att se till att det ser bra ut men i övrigt verkar allt okej. Skulle värken komma tillbaks så ska jag åka direkt till en gynakut.

Det var min födelsedagshelg. Minnesvärd av helt fel anledning. Vi hann med en lunch och ett NK besök samt min efterlängtade prinsesstårta. Sedan tog vi kvällsflyget hem till Oslo

Vardagsbomben

Igår var den här. Vardagen. Hade väl kanske inte tänkt så mycket på det. Jag visste att Icey skulle tillbaks till jobbet. Jag visste också att vi har en trillion väskor att packa upp. Men shit.

Den nya vardagen slog hårt. Det är rörigt på i huvudet och i hemmet. Jag har varit arbetslös förut men det är annorlunda denna gången. Finansiellt är det inte så stor skillnad från när jag jobbade eftersom i stort sett hela min lön gick till bröllopet så det är inte det. Däremot är jag nu sysslolös vilket såklart är en helt annan grej än att vara arbetslös. Tidigare har jag haft ideella engagemang att lägga tid och inte minst hjärnaktivitet på. Nu har jag inget. Addera till detta en stor osäkerhet kring framtiden. Främst vart framtiden äger plats. Vi pratar mycket om att flytta och det handlar väl snarare om när och inte om. Jag vet inte riktigt var jag ska söka efter nya utmaningar. Oklarheten i sig är också frustrerande. Om vi ska flytta så behöver vi en plan och inte minst ett boende, vilket i sig behöver en plan. För att addera lite explosionsströssel så sov jag så himla dåligt natten till måndagen. Jag har en hosta som inte vill ge med sig.

Därtill finns den en till sak. Jag behöver verkligen ingen plan men jag behöver en riktning och just nu saknar jag det. Inte ens om alla planer fanns på plats skulle jag veta var jag vill. Det är en frustration som ligger på mig och bara mig.

Lägg på det en viss gravidoro som infann sig när Happy delade med sig av statistiken. Förvisso har jag lugnat ner mig efter ett samtal om siffror med min vän Kris fast det är ju ändå helt knasiga siffror. Det är svårt att inte bli orolig. Både för sin vän och för sig själv. Det blev inte bättre igår när jag insåg att jag helt blandad ihop dagarna och trodde födelsedagen var på en annan dag. Så planerna jag hade kollapsade.

September är min favoritmånad och hösten är alltid en nystart för mig på ett eller annat sätt. Det blåser nya vindar, det finns mer motivation och vilja än under någon annan gång under året. Jag är glad och lyckligare än på länge. Trots detta…explosion. Mycket frustration som slutade med ilska och tårar.

Idag var det nya tag men det gick segt. Så jag satsar på onsdag. Och en sak i taget.

Vem är jag?

Här om dagen när jag skulle uppdatera sidan om mig så insåg jag att länken till inlägget “vem är jag” är från 2014. Herre! Något måste väl hänt sedan dess? Vi får se…

Natalia heter jag tillsammans med några andra namn. Det var mitt första namn och ett namn som stannade kvar i passet.

Natalia är över 30 år men det börjar närma sig 40. Ska bara klara av lite andra livförändingar men sedan ska det planeras 40-års fest. För fira älskar jag!

Natalia har gift sig för några dagar sedan. Det var en perfekt operfekt vigsel och fest. Vänner från hela världen såg till att det blev en oförglömlig helg. Men visst, trots att det bara gott någon vecka så får Natalia ändå lite panik över det livslånga förhållandet hon lovat sin man och inte minst, sig själv.

Natalia är arbetslös. Igen. Det är lite hennes oturs öde. Det är trist såklart men det blir inte bättre av att tycka det är tråkigt. Sökte jobb innan sommaren men fick för någon dag sedan besked om att hon inte fick tjänsten. Planer smids men det är några andra pusselbitar som måste falla på plats först.

Natalia är övernyfiken på absolut allt. Fortfarande. Hon gillar att lära sig bisarr fakta och kunskap och ju konstigare det är desto mer vill hon veta.

Natalia är fascinerad av nutiden och slutar aldrig förundras över hur knäpp dagens verklighet är. Hur så många har sociala medier som någon slags mått för normen, hur folk måste dela med sig av varenda lite och stor åsikt, hur folk orkar bli upprörda/irriterade över idiotiska saker. Hon förstår inte alls hur folk har energi att jämföra sig med andra hela tiden. Natalia vet inte om hon pallar nutiden vissa dagar. Det är kanske inte så märkligt att hon ofta drömmer om att flytta till landet och renovera en gammal gård.

Natalia pratar en slags jag-vet-inte-vad men hon pratar fortfarande på göteborgska när hon är arg. Har väldigt udda brytningar i svenskan och engelska kan hon knappt prata längre. Det blev för mycket av dålig norska, svenska, isländska och allt det andra man kan mixa med utan att kunna något av det.

Natalia är genuint lycklig. Hon har hittat sitt hem. Hon är spontan, glad, pinsam, nyfiken och alltid sugen på en dans. Hon är social när hon vill men trivs bra bara ensam. Hon är loyal och beskyddande men älskar när vänner kommer överens. Hon har både bra självförtroende och är självsäker. Hon vet att hon duger och skulle hon inte duga för några så är det inte henne det är fel på.

Natalia är en hopplös och dramatisk romantiker som vill att varje dag ska vara som första dagen. Hon vill alltid hångla, känna spänning och vill inte ha det för perfekt. Hon gillar att bråka ibland, få skrika av sig och känna sig dramatisk. Hennes äktenskap kommer förmodligen inte innehålla så mycket av det och hon försöker lära sig att det är okej.

Natalia tänker mycket. Mycket mer än den genomsnittliga tjejen. Det gör att hon ofta vill visa tacksamhet för de saker om människor hon har i sitt liv. Så var det då och så är det fortfarande.

Natalia är en känslomänniska. Varje liten känsla, bra som dålig, känns av mycket. Känslotopparna är skyhöga och dalarna är djupa och mörka. Men hon skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det är det som gör livet kul, det är det som gör Natalia unik.

Natalia tycker hon ser ut så här på en bra dag.

WIDNES, UNITED KINGDOM – JUNE 14: (EMBARGOED FOR PUBLICATION IN UK NEWSPAPERS UNTIL 24 HOURS AFTER CREATE DATE AND TIME) Meghan, Duchess of Sussex attends a ceremony to open the new Mersey Gateway Bridge on June 14, 2018 in Widnes, England. Meghan Markle married Prince Harry last month to become The Duchess of Sussex and this is her first engagement with the Queen. During the visit the pair will open a road bridge in Widnes and visit The Storyhouse and Town Hall in Chester. (Photo by Max Mumby/Indigo/Getty Images)

Livets sommar!

Sommaren gick och jag fokuserade på att vara närvarande. Det märks för min mobil har inte varit i högsta hugg och foton lyser med sin frånvaro. Ni kanske tror att det var bröllopsstress men icke! Vi har bara njutit av att vara lediga och vara på sommarstugan. Lite nervöst var det ju så klart eftersom familjen inte alls kunde bo ihop förra sommaren. I år gjorde vi ett nytt försök, alla medvetna om olikheter och brister. Vi hjälptes åt och tog avstånd när det behövdes. Det har fungerat så himla bra och jag blir alldeles varm i hjärtat av det. Flera kvällar satt jag och tittade på min blivande man (nu min faktiska man) och min bror – hur de lärde känna varandra och kom bra överens. Hur de gärna ville umgås och flera kvällar åkte ut och fiskade i timmar. Jag är så glad att min brors fästmö och jag äntligen kommer överens och hur hon hjälpt mig massor med mina bröllopskläder.

Jag är glad att mina föräldrar har uppskattat att vi alla varit här och att hela sommaren har vi alla varit så himla tacksamma över varandra. Speciellt mitt i sommaren när min mormor, 97 år gammal, somnade in. Väldigt ledsamt och tomt såklart men det var dags. Begravningen ägde rum en dag innan den stora helgen.

Mina tärnor tog med mig till Polen för en härlig helg med massa skratt, genuint samtal, avslappning och dans. Så tacksam för mitt underbara gäng som finns där för mig.

Sommaren slutade såklart på topp med bröllopshelg. Icey och jag blev man och fru. Vi hade vänner och familj från hela världen som flög in för att vara med oss. Jag blir tårögd när jag tänker på att vi har så många runt oss som ville vara med oss. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har vänner som är som en stor extra familj. Jag är lycklig som har en fin familj. Som jag önskar att jag att tid och möjlighet att träffa alla oftare.

Det har varit världens mest kärleksfulla sommar. Och nu väntar planering av andra äventyr. Men först så ska ni få lite highlights. Såklart. Ska bara skaka av mig förkylningen som jag fäktats mot hela sommaren men som tillslut slog till.

Drömmig söndag

Inte en sådan där söndag när allt är perfekt. Tvärtom. Jag upptäckte igår kväll att jag tappat hår. På riktigt. På ett område stort som en tia uär mitt huvud helt kalt . Paniken och sorgen var total för mitt hår har alltid varit perfekt. Några googlingar senare så inser jag att det förmodligen är alopecia areata. Och en kvalificerad gissning skulle vara att min sköldkörtel ställer till det. Jag var så ledsen men så tur är bor jag ju med en IT projektledare som får betalt för att hitta lösningar. Så 1) fläcken syns inte just nu under mitt tjocka hår, 2) det växer förhoppningsvis ut om ett år och 3) vi får börja om på AIP dieten igen och hoppas att tarmarna läker. Fattar inte varför man aldrig kan ha flyt på alla fronter i livet.

Mäklarbild från Historiska hem
Mäklarbild från Historiska hem

Nä, idag drömmer jag mig bort till där verkligheten inte begränsar. Tänker, funderar och undrar hur man får ett husprojekt att gå ihop. Alltså ett heltidsprojekt. Jag hittade detta vecka hus i Skåne och vad säger man – drömmen! Jag fantiserar om att det skulle kunna vara en verklighet för det får man ibland. Man kan inte alltid ha realistiska drömmar. Jag tänker på alla dom där drömhus programmen som går på TV och undrar om vi skulle vara paret som håller ihop eller går isär när huset står klart. Jag surfar ofta in på Historiska hem och blir kär. Det närmaste olycklig kärlek jag kommer nuförtiden. Och jäklar vad skönt det är när det är kontrollerad olycklig kärlek. Kom just på. Skulle jag ha önskat mig ett hus i morgongåva? Ett gammalt hus med massa charm.

Mäklarbild från Historiska hem
Mäklarbild från Historiska hem

Fem listan

Förövrigt, västkusten måste vara topp 5 av alla mina favoriter.

Jag älskar listor så när Alex och Happy båda bjuder på en fem lista så är jag inte sen på att kopiera den idén. Så, here we go.

5 saker jag är rädd för:

– Att mina föräldrar ska dö

– Att bli gravid

– Att min fot aldrig ska bli bra

– Att något ska hända min lillebror eller Icey

– Att inte få ihop livet men tid, pengar och människor.

5 drömresmål:

– Mongoliet

– Svalbard

– Macao

– Sydafrika

– Ryssland

5 saker jag älskar att äta:

– Tacos i alla dess former

– Ostar

– Sandwich glass

– All mat som lagas åt mig så länge det inte är äckligt

– Just nu: polarbröd med ägg och Kalles randiga kaviar

5 saker jag vill göra i år:

– Ha ett håll-i-hatten bröllop

– Njuta av bröllopsresan

– Fixa en fest

– Få ett nytt jobb

– Hångla mycket

5 saker jag längtar efter:

– Ledig tid med sena nätter, tidiga morgnar och massa eftermiddagsvila

– Bröllopet och kanske lite extra min bröllopskjol.

– En frisk fot (högst upp på min lista!)

– En ny väska

– Att min j**la VPN ska fungera igen så jag kan se på Eastenders

5 saker jag är tacksam för:

– Livet faktiskt med vänner, fästman och familj

– Att jag hittat ro

– Att ha en sommarstuga

– Att vara lycklig

– Att vara nöjd med den jag är.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »