Livet

  • Livet

    För mycket

    Det är så tufft just nu. Det är väl bara till att erkänna. Amningen funkar inte och blir verkligen inte bättre av att jag är så stressad och konstant kluven att jag går sönder inombords. Amningskonsulten tyckte det fanns hopp och lugnade mig med att de första sju veckorna med amningen är det svåraste. Först åt inte Baby Sweed tillräckligt bra så har fått komplettera med flaska. Onekligen leder det till att bröstet är för svårt. Vi kämpar men har samtidigt inte tid vilket ger mig dåligt samvete på många nivåer.

    Sedan var det det där med sommarej och Sverige och att det ett tag verkade omöjligt att få pass. Att inte kunna åka till Sverige innan vi fått pass tyckte jag var löjligt tufft. Visst saknar jag ofta min familj men Sverigelängtan slår nästan bara till på sommaren. Då gör det fysiskt ont att inte vara där. Jag tror det beror på att jag har alltid varit i Sverige på sommarn, oberoende av var jag bott resten av året. Samtidigt väntar en flytt till Sverige och de tar emot. Jag är med på det logiska och förstår att en flytt just nu är det enda vettiga men jag gillar att bo i Centraleuropa och kanske framför, inte i Sverige. Sedan är ju allt admin kring en flytt minst sagt inte så värst kul. Inte heller blir det bättre av att man ringer Skatteverket för att fråga vad som behövs för att registrera en bebis som är född utomlands och de är lite osäkra. Så nu fick vi panikboka en tid hos ambassaden för att ansöka om samordningsnummer. Så himla rörigt. Mitt upp i allt så är Icey och jag så osynkade. Vi är i det praktiska väldigt osynkade men att han vill flytta så mycket mer än jag tär på oss.

    Åh, och så var det lägenheten på Island som plötsligt verkar omöjlig att sälja och värre kommer det bli. Det är stressigt men också väldigt intressant hur bostadsköp skiljer sig i olika länder. Vi har ju också sagt upp vår lägenhet här och hoppas på en ny hyresgäst som vill ta över golvet.

    I fredags bokade vi vår resa till Sverige. Vi åker upp för att få lite andningsrum och lista ut hur vi ska lösa flytten. Icey har sagt att vi kan skjuta upp den några månader men av princip vägrar jag betala hyra längre än nödvändigt. Så i mitten av juli flyttar vi.

  • Förhållanden,  Livet

    Komplicerat mycket

    Det är så sjukt jävla mycket nu. Icey och jag försöker skoja om att vi alltid, eller i alla fall ofta, gör det så svårt för oss. Just nu bakar jag en bebis som verkar tycka att ugnen är lite för liten, vi tar in flyttofferter, planerar logistik inför kejsarsnitt, fixar med lägenhetsförsäljning, skriver mallar för att säga upp lägenheten och garage, säljer bil och typ 100 småsaker till. Jag är ganska bra på att skjuta undan stress och jag är generellt väldigt bra på att skjuta på stress.

    Inte ens tulpanerna kan blomma när de ska.

    I detta fall så har jag varit väldigt tydlig med att mitt fokus är att få fram en frisk bebis och en bra förlossning. Efter det kan jag börja stressa men jag märker hur det sliter på Icey. Han stressar med allt han vill ha klart innan han går på pappaledighet och han känner en stress inför allt vi behöver fixa med. Just nu är tanken, planen, grundidén att vi ska flytta i juli. Nu ikväll så frågar Icey mig om jag kanske vill flytta fram allt till september. För även om jag inte tänker så mycket på det så är det klart att det påverkar mig. Det är lite sådär att vi knappt håller ihop som familj just nu. Eller alltså, det gör vi och egentligen väldigt bra men allt är också lite märkligt nu. Baby Ice och jag sover typ hela morgonen och hela eftermiddagen. Rutiner är inte riktigt på plats om vi säger så. Icey och jag går om varandra och på kvällarna är jag så trött (igen) och han vill jobba att vi helt enkelt inte orkar prata om allt det där vi borde prata om.

    Oh well, snart är bebis här. Har haft en läkartid denna vecka och har två kvar. Går på kontroll varje vecka nu samt att psykologen vill att jag checkar in varje vecka. Så när jag inte sover går jag på läkarbesök haha. Åh, allt är sådant kaos.

  • Livet

    Ensamt

    Under pandemins mest intensiva dagar, veckor och år så var vi väl alla ändå väldigt bra på att höra av oss. Att checka in, kolla läget helt kravlöst. Jag vet inte om det är för att man kan ses nu, för att livet inte känns på sin spets eller för att så mycket annat händer nu igen men det känns som att vi alla är lite sämre på att höra av oss nu.

    Kanske är det också annorlunda med andra barnet. Man förväntas veta mer och känna sig tryggare under resan gång. Vänner och kompisar kollar inte så ofta hur man mår. Eller är det bara att livet sker i 150 igen. Jag vet lite.

    Jag tycker de senaste dagarna har känts väldigt ensamma. Det är ingen bortsett från familjen och kompisar här som kollar hur jag mår, hur status är eller hur livet är allmänt. Visst kan jag höra av mig men det hade varit mysigt om någon bara kollade. Kanske har jag bara varit ute ur umgänget för länge, bott bortifrån för länge, blivit bortglömd. Eller så är det bara lite tufft nu med begränsad rörlighet och många bollar i luften. Känner mig inte deppig eller så utan kanske mest frustrerad och lite stressad. Hoppas att morgondagens sjukhusbesök ger lite mer klarhet i framtiden. Vem vet, det kanske är det som ger mig motivation till att ha en liten digital fest.

  • Barn,  Gravidtankar,  Livet

    På mitt nattygsbord

    Födelsedagen kom, firades och svärföräldrar stannade i tio dagar. Det var sisådär 9 dagar och 20 timmar för länge. Eller ska jag vara helt ärligt var jag rätt trött på dom efter 30 minuter. Jag förstår att det blir fel när vi endast träffas kanske max två gånger om året om ens det. Jag förstår men kan ändå inte bara släppa det. Det blir tokintensivt och jag blir irriterad på hur de behandlar Baby Ice som en bebis. Jag älskar att Baby Ice är självständig, nyfiken och för det mesta går att förklara rädslor och faror för. Vi jobbar så hårt för att han ska känna sig trygg och självsäker utan att bli bortskämd. Samtidigt står han inför en enorm förändring med ett syskon på väg så vi är lite hårdare med vissa saker.

    Ja ja, svärföräldrarna åkte och vi var rekordtrötta denna veckan. Först trodde jag att det bara var besöket som hade tröttat ut oss men nu är vi ganska säkra på att vi åkte på något virus. Som vi har sovit. Därav är alla nödvändigheter precis bredvid mig.

    Förraförra veckan fick jag veta att jag behöver börja med insulin. Jag har nämligen fått graviditetsdiabetes igen och eftersom medicin och kost inte hjälpte med Baby Ice så gick vi rakt på insulinen. Precis som med förra graviditeten är det morgonvärdet som är för högt. Så därför tar jag insulin innan jag går och lägger mig. Sprutan är inte så dramatisk men den har ingen effekt. Varken kost utan kolhydrater eller insulin eller kombinationen får ner blodsockervärdet på morgonen. Beroende på hur bebisen verkar växa så kan jag behöva föda vecka 38 istället för vecka 39. Vi har bestämt att vi ska göra kejsarsnitt då det känns bäst mentalt, gör att ingångsättningen inte fungerade med Baby Ice men också för att risken för att moderkakan ska spricka är lägre. Gör man kejsarsnitt vecka 38 så kan barnet ha andningssvårigheter så det är ganska tufft att jag inte får ner morgonvärdet. Tufft men också vanligt att det är just blodsockret på morgonen som spökar vid graviditetsdiabetes. Hurra för gravidhormoner! Hursomhelst så är mitt mätarkit i det svarta fodralet. Jag behöver bara använda insulinsputan en gång per dag men jag mäter blodsockret fem gånger per dag.

    Baby Ice favoritord att lära sig är alla fordonrelaterade. Det första fordonet var grävmaskin och nu i veckan så lärde han sig säga dumper. Han kan några små ord där emellan men det är mycket fokus på fordon här.

    Jag har fått så himla torra nagelband och har därför lagt en handkräm från The Body Shop på nattygsbordet i förhoppning om att smörja händerna varje natt. Det händer inte.

    Och min almanacka. Här finns allt från planering, anteckningar och listor. Mår inte bra av att ha sådant digitalt. Jag behöver det på papper. De senaste åren har jag använt Moleskine och är så nöjd. Rekommenderas varmt!

    Vad som inte syns är min iPad där jag knarkat The Night Agent. Har ni sett den? Om inte, se den på Netflix!

  • Livet

    Välkommen september

    Det är ett trött huvudet som sitter här och skriver. Sommaren, hur härlig den än är, är ingen återhämtningstid precis. Vi kom hem för två veckor sedan. Egentligen skulle vi åkte hem tidigare men fick Covid-19 och fick inte åka färja. När vi hade varit hemma en vecka kom mina föräldrar förbi några dagar, det var härligt. Jag kom i håg att be dom signera mitt valkort men glömde be dom rita en liten sak till en tatuering jag drömt om i flera år. Hade tänkt att ge mig den i 40-års present. Jajemän, den här månaden fyller jag 40. Det finns nog någon outtalad förväntning kring en 40-års fest. Men hörrni, jag har arrangerat två bröllopsfester, varit toastmaster på en och hjälpt min man fixa hans 40-års fest. Det har inte funnits tid eller lust att planera min i detalj. Det finns en tydlig plan men just i denna stund så undrar jag hur jag ska orka.

    Denna höst så är tanken att jag ska jobba kvällar och någon helg. Totalt har jag gått med på 20 timmar i veckan. Baby Ice står fortfarande på kö till olika förskolor men jag det är totalt kaos på den fronten efter Covid. Många förskolor saknar pedagoger då många sa upp sig under pandemin och sadlade om. Många hade sin barn hemma eftersom bägge föräldrarna ofta var hemma, det blev helt enkelt ett sätt att tjäna pengar men nu vill många tillbaks till kontoret några dagar i veckan så helt plötsligt vill massa barn ha en plats och det finns inga platser. Jag vill dessutom kunna vara hemma med Baltasar och ge honom den tryggheten och mig själv den tiden. Att få följa hans små men ack så snabba fotsteg är en ynnest. Älskar att upptäcka världen genom honom. Samtidigt vill jag ju ha den där festen och kanske bidra lite till sparkontot så lite har jag alltid tänkt att jag ska jobba. Omständigheterna gör att jag behöver ett jobb med någorlunda flexibla timmar så det blir kundtjänst hemifrån fram till januari. Det är perfekt för mig just nu och det känns bra att det är tidsbestämt.

    I början av veckan hade jag tre dagar av träning och hjälp, det var inte igår man var tvungen att lära sig en hel del nytt. Men tre dagar och nu är jag alltså redo att ta emot kunder. Det känns helt okej, jag har gjort detta för och jag tycker det är kul. Samtidigt är det mycket och jag är lite orolig över att inte få ihop det energimässigt. En annan fin 40-års present vore nämligen en graviditet. Jag känner inte alls att jag är i balans i huvudet eller kroppen men tänker också att tidsmässigt får jag jobba på det samtidigt som vi försöker för ett syskon. Jag är expert på att ha massa bollar igång samtidigt och det går bra om jag vet att det är under en begränsad period. Nu är det ju det. September till december. Jag försöker maxa jobbtimmar och mammatimmar så gott jag kan men jag ska också fylla på med lite coachning från nutritionist, läkarebesök och hitta någon ny träning jag gillar. Och sömn. Måste verkligen få till sömnen, hur svårt ska det vara?

    September, du är min absoluta favorit. Du sviker mig sällan. Ofta ger du mig den energi och motivation jag behöver för att klara mig till våren. Du gör väl samma i år, tack på förhand!

  • Livet

    Tankar från bilen

    – Den holländska körstilen och reglerna tar ofta kål på min körglädje. Jösses alltså. Genomsnittshastighet och dolda kameror för mobilanvändning. Förvisso tar vår bil med sin teknologi typ dagligen död på min körglädje. Volvo kan inte ha provkört den i Amsterdam med 1000 turister och 1000000 cyklister.

    – Komiskt hur Nederländerna och Belgien kan skilja sig så mycket åt. Du märker när du kommit över gränsen även i trafiken men såklart också i vänlighet och matkultur.

    – Fuck vad stressad jag är över att vi ska åka om tre veckor. Eventuellt ännu tidigare. Har inte koll på läget. Måste måste bestämma mig om jag vill boka om biljetten så jag kan vara med på möhippa. Och i så fall blir det stressigt värre och jag måste boka om en transport av flyttlådor som vi bokat.

    – Gäller reseförsäkringar Modavien just nu? Vem vet. Men efter tre veckor så har jag nog lyckats boka rum till årets mest efterlängtade bröllop. Nu ska vi bara hitta flyg och kanske fundera en runda till. Just nu tänker vi alla att vi litar på brudparet och känner dom någon som helst oro så avblåser dom.

    – Bröllop. Planering, planering och planering. Älskar det men med mycket bröllopssaker här som ska till Sverige så är det mycket logistik. Efterfestöverraskning. Har planer på att fixa en sådan men tiden bara rinner iväg och finns det ens några dagar kvar på sommarn?

    – Midsommarhelgen börjar äntligen falla på plats. Letar fortfarande boende men har löst en stuga för långväga kompisar. Catering är bokad, älskar flexibla människor så nu är det ara middag på midsommar som behöver lösas. Och så är frågan om jag orkar styra upp lite spel på kvällen…

    – Kläder. Har jag kläder till alla fester? Min svägerska håller på att sy upp en kjol, jag har hittat en topp så då är en högtid avklarad. Vill helst kunna återanvända det som redan finns i garderoben.

    – Stackars Baby Ice. Vi kämpar på med krämer men det ser så smärtsamt ut runt munnen.

    – Vädret svänger. Det är allt från 27°C till 13° och det är svalt, hett, fuktigt om vartannat. Förra veckan klashade det. Jag kände det tidigt i huvudet och det blev bara värre och värre tills åskan smällde till. Vet det laget gjorde det svinnigt ont och migränen satte sitt grepp i mig. Kunde inte röra mig en millimeter. Var så pepp på utflykt den dagen Icey fick meddela att jag var sjuk. Då erbjöd sig bästa Kim att komma och passa Baby Ice. Evigt tacksamma för den hjälpen. Nu väntar svalar väder igen.

    – Vem fan säljer falska Vans? Och vilken idiot köper dom? Jo men en stressad mamma som redan var lite sen och hade en del genomsnittshastighetszoner att ta sig igenom. Besvikelsen när manspanelen paketet och ser och känner att det inte är äkta.