Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Livet (sida 1 av 18)

Representation

Jag är på konferens i Danmark och inspireras, kommer med input och framförallt representerar.

Resan var planerad sedan länge men hjärtat och hjärnan är helt frånvarande och jag tycker det är rätt tufft. Egentligen vill jag vila och vara själv med mina tankar. Men det går inte. Istället ska jag le, vara alert, galet social och trevlig. När en nybliven mamma idag frågade mig om jag hade barn så brast det nästan för mig. Lustigt ändå. Barn har aldrig varit en känslig, stor och inte heller en aktuell eller pressande fråga för mig men sörjer jag graviditet. Att det blev så dumt.

Ska sova nu. Rekordtidigt för att vara mig men mitt känslotillstånd blir inte bättre av den ökända sömnbristen som finns på dessa konferenser. Ska smita iväg på en promenad imorgon med. 30 minuter med bara tystnad. Havet, vågorna och tystnaden.

För lite blod

Måndagen var fysiskt smärtsam, ingen tvekan om den saken. Det gjorde ont. Värkarna var vidriga. Kanske gjorde det ändå inte så ont som jag trodde. Jag är bra på att oroa mig för det absolut värsta. Eller kanske ska jag tacka migränenen för all smärta den utsatt mig för genom åren. Men alltså, det gjorde ont. Sammandragningrna gjorde ont och gjorde allt obekvämt. Ingen position var skön. Eventuellt på knäna och med Iceys varma hand på ryggen. Trots alla sammandragningar som höll på i fyra timmar så kom aldrig speciellt mycket blod. Vi hade lovat att ringa sjukhuset vid 13 för att ge en statusrapport och berättade att jag inte blödde så mycket. Framemot eftermiddagen var sammandragningarna borta och värken var hanterbara.  Då ringde vi igen. Denna gången ville de att vi skulle komma in så jag kunde få två tabletter till. Först väntade vi lite men inget hände. Jag somnade för jag var så slut. Vaknade vid 5, gav in och tog tabletterna. Då kände jag att jag vill ha ut allt och kände mig pigg för att klara smärtan. Jag fick erbjudandet att läggas in men jag ville hem. Timmarna gick och gick.  Läkaren trodde värkarna skulle komma vid 20 och att de skulle hålla på till senast midnatt. Det kom aldrig någon smärta eller något blod. Vi ringde och blev ombedda att ringa på morgonen.

På morgonen igår sa det att vi skulle vänta och att de skulle kolla med en läkare. När dom sedan ringde på eftermiddag sa de att vi skulle avvakta till torsdag morgon. Så igår och idag så försöker jag gå omkring. Få igång blodet. Om inget händer kommer jag få en tid för att träffa en läkare antingen imorgon eller på fredag.

Fysiskt mår jag bra. Huvudet och hjärtat har lite svårare att hänga med bland alla känslor och hormoner. Lite rädd är jag väl också för att något gått fel och att jag kommer behöver skrapas. Så jag försöker tänka på annat. Hösten, planerna, shoppingen, böcker jag vill beställa, mat jag måste beställa, fester att ordna och om det är för mycket begärt att än en gång be Alex köpa smink i USA?

Är det verkligen så positivt?

För två veckor sedan satt jag på en buss och blev väldigt åksjuk. Jag som aldrig varit åksjuk. Några dagar senare kollade jag min Natural Cycles app och mycket riktigt så var min mens sen. Första dagen i London, på min födelsedag, så konstaterade vi att vi behövde göra ett test. Jag sa att jag ville vänta tills kvällen. Jag ville fira min födelsedag utan att tänka mer än jag redan gjorde. På vägen hem från middagen köpte vi två test. De var mycket riktigt positiva. Det var en blandning mellan en chock, glädje att vi kunde bli gravida och oro. Varken Icey eller jag var inställda på att det skulle gå på första försöket. Nu har vi vetat i en vecka. Min mage är redan väldigt uppsvullen. Och vi funderar mycket kring vad vi ska göra, behålla eller inte. Det finns så mycket att ta med i beräkningen och jag är seriöst förvirrad och osäker. Det är vad vi vill, timingen kommer aldrig vara bra men det finns också en massa men. Så nu tar vi våra väskor rymmer till isländska vildmarken. Bara kopplar bort och försöker hitta ett val som känns rätt. Så nu vet ni varför det varit lite tyst här. Det är ett känslomässigt kaos just nu.

Second Home

Nu är jag tillbaks hemma på Island. Kändes faktiskt som hemma när jag klev i genom dörren igår. London var magiskt. Återkommer med tips. Och ett varningens finger. Island bjuder på ett stålande höstväder och idag passade jag på att bota trötta ben med en promenad med min kära vän Kris. Det var så skönt att få ventilera tankar.

London

Just nu är jag på äventyr i London med Icey. En förkyld Icey men ändå världens snällaste och omtänksamma.

London bjuder på nya ställen, samma kaos och stress, många funderingar och oändlig charm.

September

Den är här! Älskade älskade september. Årets bästa månad. Som jag längtat efter den. Och den 1 september fick jag äntligen veta vart Icey och jag ska åka på min födelsedagshelg. Vi ska till London! England är september är banne mig svårslaget. Jag är så glad för att det blev just London.

Idag åt jag dessutom en tidig födelselunch med Happy. Vi valde Taco & Tequilla och jag frossade i deras majsröra. OMG så god den är. Bästa lunchen på länge! Och aå fick jag en grym väska som var precis som den jag önskade mig.

Kvällen avslutades med septembers magiska solnedgångar och en film. Grät från början till slut. Såg att någon skrivit att det är en “feel good” film. Jag kan med ganska stor säkerhet säga att den personen är inte adopterad. Berättar vilken det var imorgon!

Nu går jag och lägger mig tacksam över mitt liv men kanske med en liten mini sorg som alltid finns där och hoppar fram lite då och då när någon/något är tillräckligt nära för att öppna dörren.

Lejon?

Alltså, så här kan man väl inte göra. Nog för att Trump tycker vetenskap är trams och så men man kan väl inte stöka om hela universum? Ska jag vara ett lejon nu? Har trivts så bra med att vara jungfru och kan inte alls identifiera mig med lejonens horoskop.

Äldre inlägg