Livet

  • Livet

    Välkommen september

    Det är ett trött huvudet som sitter här och skriver. Sommaren, hur härlig den än är, är ingen återhämtningstid precis. Vi kom hem för två veckor sedan. Egentligen skulle vi åkte hem tidigare men fick Covid-19 och fick inte åka färja. När vi hade varit hemma en vecka kom mina föräldrar förbi några dagar, det var härligt. Jag kom i håg att be dom signera mitt valkort men glömde be dom rita en liten sak till en tatuering jag drömt om i flera år. Hade tänkt att ge mig den i 40-års present. Jajemän, den här månaden fyller jag 40. Det finns nog någon outtalad förväntning kring en 40-års fest. Men hörrni, jag har arrangerat två bröllopsfester, varit toastmaster på en och hjälpt min man fixa hans 40-års fest. Det har inte funnits tid eller lust att planera min i detalj. Det finns en tydlig plan men just i denna stund så undrar jag hur jag ska orka.

    Denna höst så är tanken att jag ska jobba kvällar och någon helg. Totalt har jag gått med på 20 timmar i veckan. Baby Ice står fortfarande på kö till olika förskolor men jag det är totalt kaos på den fronten efter Covid. Många förskolor saknar pedagoger då många sa upp sig under pandemin och sadlade om. Många hade sin barn hemma eftersom bägge föräldrarna ofta var hemma, det blev helt enkelt ett sätt att tjäna pengar men nu vill många tillbaks till kontoret några dagar i veckan så helt plötsligt vill massa barn ha en plats och det finns inga platser. Jag vill dessutom kunna vara hemma med Baltasar och ge honom den tryggheten och mig själv den tiden. Att få följa hans små men ack så snabba fotsteg är en ynnest. Älskar att upptäcka världen genom honom. Samtidigt vill jag ju ha den där festen och kanske bidra lite till sparkontot så lite har jag alltid tänkt att jag ska jobba. Omständigheterna gör att jag behöver ett jobb med någorlunda flexibla timmar så det blir kundtjänst hemifrån fram till januari. Det är perfekt för mig just nu och det känns bra att det är tidsbestämt.

    I början av veckan hade jag tre dagar av träning och hjälp, det var inte igår man var tvungen att lära sig en hel del nytt. Men tre dagar och nu är jag alltså redo att ta emot kunder. Det känns helt okej, jag har gjort detta för och jag tycker det är kul. Samtidigt är det mycket och jag är lite orolig över att inte få ihop det energimässigt. En annan fin 40-års present vore nämligen en graviditet. Jag känner inte alls att jag är i balans i huvudet eller kroppen men tänker också att tidsmässigt får jag jobba på det samtidigt som vi försöker för ett syskon. Jag är expert på att ha massa bollar igång samtidigt och det går bra om jag vet att det är under en begränsad period. Nu är det ju det. September till december. Jag försöker maxa jobbtimmar och mammatimmar så gott jag kan men jag ska också fylla på med lite coachning från nutritionist, läkarebesök och hitta någon ny träning jag gillar. Och sömn. Måste verkligen få till sömnen, hur svårt ska det vara?

    September, du är min absoluta favorit. Du sviker mig sällan. Ofta ger du mig den energi och motivation jag behöver för att klara mig till våren. Du gör väl samma i år, tack på förhand!

  • Livet

    Tankar från bilen

    – Den holländska körstilen och reglerna tar ofta kål på min körglädje. Jösses alltså. Genomsnittshastighet och dolda kameror för mobilanvändning. Förvisso tar vår bil med sin teknologi typ dagligen död på min körglädje. Volvo kan inte ha provkört den i Amsterdam med 1000 turister och 1000000 cyklister.

    – Komiskt hur Nederländerna och Belgien kan skilja sig så mycket åt. Du märker när du kommit över gränsen även i trafiken men såklart också i vänlighet och matkultur.

    – Fuck vad stressad jag är över att vi ska åka om tre veckor. Eventuellt ännu tidigare. Har inte koll på läget. Måste måste bestämma mig om jag vill boka om biljetten så jag kan vara med på möhippa. Och i så fall blir det stressigt värre och jag måste boka om en transport av flyttlådor som vi bokat.

    – Gäller reseförsäkringar Modavien just nu? Vem vet. Men efter tre veckor så har jag nog lyckats boka rum till årets mest efterlängtade bröllop. Nu ska vi bara hitta flyg och kanske fundera en runda till. Just nu tänker vi alla att vi litar på brudparet och känner dom någon som helst oro så avblåser dom.

    – Bröllop. Planering, planering och planering. Älskar det men med mycket bröllopssaker här som ska till Sverige så är det mycket logistik. Efterfestöverraskning. Har planer på att fixa en sådan men tiden bara rinner iväg och finns det ens några dagar kvar på sommarn?

    – Midsommarhelgen börjar äntligen falla på plats. Letar fortfarande boende men har löst en stuga för långväga kompisar. Catering är bokad, älskar flexibla människor så nu är det ara middag på midsommar som behöver lösas. Och så är frågan om jag orkar styra upp lite spel på kvällen…

    – Kläder. Har jag kläder till alla fester? Min svägerska håller på att sy upp en kjol, jag har hittat en topp så då är en högtid avklarad. Vill helst kunna återanvända det som redan finns i garderoben.

    – Stackars Baby Ice. Vi kämpar på med krämer men det ser så smärtsamt ut runt munnen.

    – Vädret svänger. Det är allt från 27°C till 13° och det är svalt, hett, fuktigt om vartannat. Förra veckan klashade det. Jag kände det tidigt i huvudet och det blev bara värre och värre tills åskan smällde till. Vet det laget gjorde det svinnigt ont och migränen satte sitt grepp i mig. Kunde inte röra mig en millimeter. Var så pepp på utflykt den dagen Icey fick meddela att jag var sjuk. Då erbjöd sig bästa Kim att komma och passa Baby Ice. Evigt tacksamma för den hjälpen. Nu väntar svalar väder igen.

    – Vem fan säljer falska Vans? Och vilken idiot köper dom? Jo men en stressad mamma som redan var lite sen och hade en del genomsnittshastighetszoner att ta sig igenom. Besvikelsen när manspanelen paketet och ser och känner att det inte är äkta.

  • Livet

    Födelsedagsvecka

    Det är måndag och det är Baby Ice födelsedag på onsdag. Våren är tillbaks efter ett bakslag igår. Huset är i ordning och städerska kommer på torsdag. Till och med min väska från i julas är uppackad, hurra för det! Mitt stegmål nåddes inte förra vecka på grund av migrän och ett hus som behövdes plockas i. Ändå har jag växtvärk för när man plockar i vårt hem så innebär det väldigt många steg i trappor. Tunga lådor, tung bebis och några vändor till förrådet ger tydligen träningsvärk. Nu ser jag att vi glömde babygymet, så får gå ner till förrådet igen haha. Det är faktiskt lite saker från förrådet som ska upp till utebordet. Vi har nämligen äntligen köpt ett middagsbord. Vi har ju sedan vi flyttade in haft vårt utebord som middagsbord men kände att det funkade inte längre. Vi har alltid haft en duk på den och det blir bara meckigt nu när Baby Ice sitter vid bordet och inte längre har bricka vid stolen. Hans tallrikar står bättre utan duk. Så helt plötsligt har vi ett middagsbord och ett utebord. Himla mysigt!

    På fredag kommer gäster från Norge och på lördag ska vi ha kalas. Oklart hur många vi blir. Åh ja, vi kanske är i en endemi nu men Covid hänger ändå kvar och lurkar. Jag ska nog ta min fjärde dos i veckan eller nästa så får räknas som min tredje. Stället jag vaccinerade mig på i Sverige kunde inte lösa ett intyg. Och även om det förmodligen inte behövs så vill jag inte resa utan ett giltigt covidpass. Men just det kalas, det blir en blandning av våra vänner från Norge, kompisar från här och såklart Baby Ice bästa (enda?) kompis Nancy. På själva födelsedagen så funderar vi på lunch på stan och kanske någon utflykt. Känns som det kan bli en mysig vecka! Om vi bara håller oss friska. Nu, tvätt och en vända till förrådet.

  • Livet,  Vardagen

    Dimmigt huvud

    Hela veckan har huvudet känns tungt. En miljon tankar, nä okej typ sju men ändå, har snurrat runt och jag har liksom inte orkat fånga dom och strukturerat dom. Ännu mindre orkat kommunicera dom. Det har med dagarna bara blivit segare och segare och idag när jag vaknade kändes mitt huvud som gröt. Eller mos. Det vara så tungt att jag knappt visst om jag skulle orka ta tag i dagen. Det är egentligen inga stora grejer, utan det är allt från möbleringar och barnkalas till vardagslogistik och juridiska tvister. Runtomkring mig är det dessutom så rörigt. Vi har på grund av allt spring i trapporna mellan skötbord och tvättmaskin inte haft ork till att packa ur. Två väskor, en stor och en liten, finns kvar att packa upp. Sedan är det en massa som ska packas ner, Baby Ice gamla kläder som han växt ur. Apropå trapporna har vi inte löst trappgrind för vi vet helt enkelt inte hur. Däremot lyckades vi beställa en bilstol igår (hejdå pengarna!) som kom idag. Älskar den nederländska posten! Idag känns faktiskt allt bättre. Mycket förmodligen för att jag tagit papper och penna och skrivit. Skrivit i anteckningsbok, skrivit i kalender och skrivit på månadsplaneraren. Förvisso blev jag lite irriterad när jag hade hittat en bra babysim klass men så visade den sig ha 6 månaders väntetid. Jag orkar inte med planeringen som krävs i detta landet. Hur kan online beställningar ta några timmar att få men att sätta ett barn i en simskola tar 6 månader? Jag är absolut gjord för spontanköp online men inte alls gjorde för den här nivån av vardagsplanering. Det känns ändå som det börjar ordna upp sig. Hemmet må vara en röra men vi letar efter en barnvakt som kan komma och passa Baby Ice bara några timmar så vi kan försöka snygga till det lite här hemma. Igår var det smockfullt i huvudet när jag gick och lade mig men idag känns det lättare och mer hanterbart. Vår sedvanliga fredagsaktivitet är inställd på grund av sjukdom (Covid) men jag tog saken i egna händer och har styrt upp en lekträff med en av mammorna. Hon har en dotter som är i samma ålder som Baby Ice och även om jag precis tagit reda på mammans namn så är det några vi har träffat under hela hösten på vår fredagsaktivitet. Vi har bara inte pratat så mycket. Trots det var hon och dottern en av de första jag ville bjuda till Baby Ice kalas. Sådana mixade känslor om det där kalaset. Nu när det börjar falla på plats med planerna så känns det bra men ett tag kändes det inte så kul. Är väldigt medveten om att han bara fyller ett men och inte kommer minnas detta men jag vill ju ändå ha ett litet kalas. Med viruset har det inte känts helt okej. Till hans dop satte vi ett tak på antal gäster och de sista gästerna bjöd vi två dagar innan då vi hade fått återbud från andra inbjudna. Det sjukaste, eller skönaste, är kanske att det finns en sådan acceptans för det nu. Nu har vi inte direkt bjudit några gäster till ett årskalaset utan vi velar fortfarande lite kring hur många och vilka. Vi har inte så många i kompiskretsen med barn i samma ålder och någon lite knatte vill vi ju ska vara med på hans dag. Visst skulle vi gärna ha familj med men det finns massa helt vettiga och olika anledningar till varför dom inte kommer och det är vi helt okej med. Vår vän M bestämde sig i julas för att hon ville komma ner och fira Baby Ice och det är ju himlas fint. Nu kommer en till vän inflygande så nu känns det som en bra grund för att ha fest. Känns kul och det är en lättnad för mig att det blir något firande och att min son har sådana fantastiska människor runt omkring sig. Nu blir det till att planera lite fest och reda ut alla andra tankemoln. Först, lite godnattläsning i min nya bok som jag fick av Icey i alla hjärtans present.

  • Livet

    Alla hjärtans dag!

    Det blev inga kort i år. Jag som alltid brukar skicka kort på alla hjärtans dag. Migränen och magsjuka kom iväg. Det får helt enkelt bli lite spontana hyllningar under året istället. Har fått väg sms till alla jag ville höra av mig till, bara tre kvar men ska fixa innan midnatt. Ja ja, jag vet…skulle gå och lägga mig tidigt. Ambitionen finns fortfarande och jag är onekligen trött så det kanske händer.

    Har ni uppmärksammat dagen på något sätt? Jag tycker det är kul att ta tillfället i akt och visa lite extra omtanke. Tycker absolut inte att det bara är en dag för kärlekspar. Det kan vara som för mig idag när parkeringsvakten lät mig parkera olagligt så jag kunde springa in och hämta mitt surdegsbröd. Det är kärlek det! Och nu ska jag lägga ifrån mig mobilen och konversera med en annan kärlek, min man. Det vankas efterrätt och presenter.

  • Girlytalk,  Livet

    Året 2021

    Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
    Nytt.

    Vem saknade du under 2021?
    Min familj. Visst sa jag samma sak förra året?

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Hahaha. Lätt. Allt till Baby Ice. Kläder, säng, filtar, prylar, pass…

    Vad lärde du dig under året?
    Att bli mamma behöver inte vara överväldigande eller slutet på livet. Allt handlar om inställning och förväntningar.

    Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
    Att födda barn och bli mamma.

    Vad har du haft/gjort för mycket under året?
    Burit bebis? Förlåt ryggen! Och ätit för mycket snacks. Pandemin blev lite långtråkig och tröstätande gjorde comeback efter många år.

    Vad var favorit resemålet under 2021?
    Resorna har fortfarande legat på is men vi har åkt till Sverige på längre vistelser. Drömmer om att komma iväg på resa i år, 2022.

    Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2021?
    Tycker jag har rockat mammarollen bra, coolt och tålmodigt.

    Vilken var årets drink?
    Massa olika under sommaren när vi växlade ansvar för mat och dryck. Många nya rätter och drinkar blev det! Hett tips om ni bor ihop med ett gäng någon gång.

    Vilken var årets låt?
    Fingers Crossed med Agnes.

    Vad fick dig att gråta?
    När jag trodde min far hade fått covid-19. Innan vaccinationer och innan han fått träffa sitt barnbarn. Jag var så rädd och helt förstörd i några timmar. Kunde knappt andas och verkligen inte amma. Efter fem timmar ringde upp och sa att det hade blivit ett kommunikationsfel.

    Vad fick dig att skratta?
    Herregud. Mycket skratt med min familj under sommaren och vintern men även mycket skratt åt bebisars, bebisuttryck och kaoset ibland.

    2021 var även det lite speciellt, påverkar pandemini fortfarande ditt liv?
    Absolut, i alla högsta grad. Trots vaccinationer så tänker vi oss för i det mesta vi gör. Och har det inte varit Covid så har det varit RS så absolut, det har varit (ännu) ett isolerat år.

    Vad är du stolt över att du lyckades med under året?
    Få ihop livet, skaffa en ny vardag och klämma in mycket sömn. Men finns också mycket jag inte är så stolt över, så som snackandet och att jag lite slutade bry mig om mig själv. Pandemin tog ut sin rätt under 2021.

    Vad tar du med dig in i 2022?
    Nystart och peppen i att få återta kontrollen igen.