Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Livet (sida 1 av 21)

Fem listan

Förövrigt, västkusten måste vara topp 5 av alla mina favoriter.

Jag älskar listor så när Alex och Happy båda bjuder på en fem lista så är jag inte sen på att kopiera den idén. Så, here we go.

5 saker jag är rädd för:

– Att mina föräldrar ska dö

– Att bli gravid

– Att min fot aldrig ska bli bra

– Att något ska hända min lillebror eller Icey

– Att inte få ihop livet men tid, pengar och människor.

5 drömresmål:

– Mongoliet

– Svalbard

– Macao

– Sydafrika

– Ryssland

5 saker jag älskar att äta:

– Tacos i alla dess former

– Ostar

– Sandwich glass

– All mat som lagas åt mig så länge det inte är äckligt

– Just nu: polarbröd med ägg och Kalles randiga kaviar

5 saker jag vill göra i år:

– Ha ett håll-i-hatten bröllop

– Njuta av bröllopsresan

– Fixa en fest

– Få ett nytt jobb

– Hångla mycket

5 saker jag längtar efter:

– Ledig tid med sena nätter, tidiga morgnar och massa eftermiddagsvila

– Bröllopet och kanske lite extra min bröllopskjol.

– En frisk fot (högst upp på min lista!)

– En ny väska

– Att min j**la VPN ska fungera igen så jag kan se på Eastenders

5 saker jag är tacksam för:

– Livet faktiskt med vänner, fästman och familj

– Att jag hittat ro

– Att ha en sommarstuga

– Att vara lycklig

– Att vara nöjd med den jag är.

Bröllop, livet och döden

Medan jag kämpar med små saker som att jaga rätt på exakta de armbanden jag vill ha på mitt bröllop så brottas jag med tankar om döden.

Jag började följa Terese för en massa år sedan när hon drev “Spark i baken” på Veckorevyn. Jag minns förberedelserna inför hennes bröllop och där någonstans slutade jag följa dagligen men jag har ändå hängt med lite så jag minns ätstörningarna, flyttarna, graviditeterna och barnen. När jag i våras såg att hon var gravid igen så började jag hoppa in på hennes blogg lite mer frekvent. Tonen i bloggen hade också förändrats. Det har aldrig varit några pekpinnar med Terese men bloggen var lite spralligare och gladare. Framför allt var hon överlycklig över att hon väntade deras tredje barn. Jag tittade in lite då och då – uppskattade precis som förr mixen av personliga inlägg och träningsinlägg. Men så gick det ju så himla fort. Graviditeten avbröts, Terese lades i för magsmärtor och bara på några veckor var hon borta. Det är så overkligt men i högst grad en verklighet för en hel familj. Det jag har svårast för är den ångesten man måste känna när man helt plötsligt vet att man kommer dö och måste ta farväl av sina barn. Den ångesten kan jag inte alls acceptera att någon ska få uppleva. Den är så brutalt orättvis. Jag förstår att hon ville sova och slippa brottas med ångesten. Och få sälja farväl på sina vilkor.

Terese dog, blott 37 år gammal. Jag skänkte en slant till Cancerfonden. Jag har inte lagt hennes öde bakom mig. Verkligen inte. Jag vet bara inte hur eller vad jag ska göra. Är det verkligen vettigt att lägga en massa tusen kronor på ett bröllop och bara skänka ett par hundra till Cancerfonden?

Påsken

Hjärnan känner av att jag var ledig i fem dagar men kroppen är lite mör och trött efter fem dagars städning. Men nu är sommarstugan redo för säsongen 2019. Allt utom vår lilla gäststuga som faktiskt också är mitt rum. Men vi resonerade som så att det kunde vänta för det löser vi fort men att städa och plocka undan görs lättast när det bara är Icey och jag är där. Vi har mest plockat undan och så har min mamma lovat att ta in en städfirma för att städa golv och badrum för där tog vår tid och ork slut.

Vi har också hunnit med skönt häng med grannar. Icey lite mer än jag för jag har inte känt mig social. Men en superhärlig middag fick vi ihop med vår bögkompisar. Så härligt snack med dom och så avslappnat – det var en bra energikick. Bollade lite kläder inför bröllopet med dom och dom tyckte jag var lite knäpp men väldigt jag. Tror det var en komplimang.

Jag sov hela två timmar i bilen på väg hem idag. Det var skönt. Nu på kvällen har jag gått igenom jobbmailen så det inte är kaos. Egentligen borde jag jobba mer men orkar inte. Skulle ha jobbat under helgen mend det var som om min mobil visste att jag behövde ledighet och vägrade ge mig 4G signaler. Jag har presentationer att förbereda och på tisdag åker jag London. Ska göra kunde besök onsdag-fredag och sen kommer Icey lagom till helgen. Det har varit alldeles för mycket jobb så jag har bett om att få 2 och 3 maj ledigt. Men först, intesinsivt jobb.

Ps. Glömde visste publicera för jag somnade.

Året 2018

Traditionsenligt så har det blivit dags att summer året. Jag ska erkänna, att jag känner mig egentligen inte alls klar med i år. Dessutom är det med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot nästa år. Att veta att jag ska gifta mig känns stort, vuxet och lite livsomväldigande.

Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
Svar: Flängigt.

Vem saknade du under 2018?
Svar: Jag tror året har känts flängigt för att jag har flängt runt för att hinna vara med alla. Visst, det har inte alltid blivit bra men jag har gjort mitt yttersta för att räcka till. Den jag glömde bort och såhär i efterhand saknar är mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Flytten. Shit pommes frites det är dyrt att flytta och skapa ett nytt hem.

Vad lärde du dig under året?
Svar: Att saker alltid ordnar sig även om det ibland tar flera år.

Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
Svar: Att sluta träna. Det började med en trasig fot som aldrig läkte och det har slutat i en trasig kropp. Så ingen kul förändring alls men att sluta träna är den största förändringen (bokstavligt talat) som jag känner av.

Vad har du haft/gjort för mycket under året?
Svar: Igen, flängt. Att vara hemma tre helger under nästa ett helt år är inte optimalt. Det blir helt fel men samtidigt har jag verkligen kämpat med att tycka om vårt hem så jag är oerhört tacksam att vi har haft möjligheten att åka iväg.

Vad var favorit resemålet under 2016?
Svar: Köpenhamn för sällskapet och Norges vackra fjordar för upplevelsen. Ja, och kanske Spanien för att där gick min pojkvän ner på ett knä. Sist men inte minst, vår intensiva roadtrip i USA med en Mustang cabriolet och en dejt på Nobu i Malibu.

Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2018?
Svar: Att Icey och jag har det bra och fortfarande tycker om varandras sällskap, att vi vågade flytta och att jag fick ett jobb.

Vilken var årets drink?
Svar: Fläderblomssaft med kolsyrat vatten har jag druckit rekordmånga mängder av på grund av het sommar.

Vilken var årets låt?
Svar: Spelat musik och tagit kort är två saker jag gjort för lite av i år. Men Aviccis Without You har gått på repeat en del.

Vad fick dig att skratta?
Svar: Köpenhamn, vänner, jobbet och överraskningar.

Vad fick dig att gråta?
Svar: Familjebråk, att inte hitta ro i mitt nya hem, att stundtals inte känna mig snygg, inte räcka till och att Lill-Babs dog. Vill dock säga att överlag har jag gråtit för lite.

Vad tar du med dig in i 2019?
Svar: Att jag är vuxen nu. Det känns. Och jag är alldeles alldeles strax redo att acceptera det. Ska gifta mig och njuta av den helgen. Och i år, ska jag klämma in mer mig tid och mer spontan tid med vänner.

Lugnet att hitta rätt

Nu när lugnet i kroppen och huvudet har lagt sig så passar jag på att kika in här.

Dagarna upp till jul kändes mest stressiga och dagarna på jobbet var mest ganska tuffa med en ganska sur chef. När vi kom ner till mina föräldrar på fredagen så kände jag mig inte alls redo för jul. Hade knappt köpt en julklapp och julkänslan var obefintlig. Eftersom det varit snö i Oslo i ganska länge var jag också väldigt trött på snön så det var skönt att komma till västkusten där snön inte fallit än.

De senaste dagarna har jag känt mig misslyckad, eller kanske inte misslyckad utan mer otillräcklig. Inte bara över att jag inte hittade några bra julklappar utan det är en känsla jag dragits med under hela hösten. Jag får inte min tid att räcka till att vara den bästa jag kan vara. Tror jag har haft dåligt samvete hela hösten för att jag inte är en bra kompis, en bra dotter, en bra fästmö, en bra vän till mig själv. Vissa dagar tar det hårt och jag kan känna mig super ledsen. Jag gör allt jag kan för att räcka till men dels hjälper det inte och dels innebär det att jag glömmer bort mig.

Så i två dagar så ska jag ta nu ta det lugnt och fundera lite på vad jag kan göra för att det ska kännas bättre nästa år.

Helgpendla

Den totala frånvaron här beror på en evigt flängande, nya rutiner i och med nytt jobb och ja, evigt flängande, Vi jobbar måndag-fredag och åker bort efter jobbet på fredagen. Oftast till Sverige. Ofta till västkusten. Ibland för att vi har ärenden där. Ibland för att träffa vänner. Ganska många gånger har vi åkt för att vi vill känna oss lite lediga. Känslan när man är hemma en helg på 7 veckor att man veckopendlar. Alla som gjort det kan intyga att det inte är så himla kul som det låter. Det är mest slitsamt. Så nu ska vi faktiskt hålla oss hemma fast det ytligare en månad innan vi har en ledig helg. Jag fattar inte alls hur vi lyckas boka in så mycket.

Utöver allt fläng så finns det mycket tankar, planerande och en hel del kaos på olika fronter så jag känner mig aldrig speciellt harmonisk. Detta kompenserar jag med en hel del Headspace som i all ärlighet inte alls hjälper men jag kämpar på.

Icey har varit borta hela vecka och kom hem igår. Själv har jag jobbat sjukt mycket denna vecka och är slut trött. Idag kommer Happy och imorgon är det fest. En fest som jag hjälpt till att styra upp. Något jag gärna göra men jag känner inte riktigt att jag fått ihop helheten så bra som jag hade hoppats. Så ikväll blir det finlir och en massa sista minuten saker. I bakgrunden blir det I Wouldn’t Know med Benjamin Ingrosso. En supersorglig låt (tror jag) men med en riktigt skön melodi som gått på repeat denna vecka.

Att tala

Jag älskar att skriva tal. Att hålla tal. Och att få tal. Det är en av mina passioner i livet och något jag alltid försöker lära mig mer om. Jag letar ofta spontant efter inspirationer. Antecknar ord, meningar, uppbyggnader som kan komma till användning. Jag skissar flera år i förväg på tal för bröllop, födelsedagar och även begravningar. Jag utgår alltid från att alla älskar att få tal lika mycket som jag. Precis som jag tycker att det som firas kan ska firas så tycker jag att det som kan hyllas ska hyllas.

Jag höll till och med tal på mitt ex 40-års fest. Vi hade precis gjort slut och det var inget annat än tufft. Slut eller ej, så ville jag hylla den man jag hade tillbringat sju år med. Så det gjorde jag. Med bravur. För som tur är så lärde min papp mig redan vid 10-års ålder att vara bekväm med att hålla tal. Om det är svårt att hålla tal för ett ex så är det ju desto härligare att hålla tal på bröllop eller för den delen hålla tal för den man älskar.

Kronprinsessan Marys tal till Kronprins Frederik är magiskt fint. Personligt men inte för personligt, kärleksfullt och humoristiskt. Ett tal som lockar till både skratt och tårar – som jag tycket de bästa kärlekstal ska göra. Har ni inte hört det så tycker jag ni ska se det nedan.

« Äldre inlägg