Killar

  • Förhållanden,  Killar

    The non-girlfriend commitment ring

    Jag känner att jag inte riktigt hunnit rapportera om Mr Icey. Sedan tre veckor tillbaks så pratar vi varje kväll istället för lite då och då. Det är det där ärliga och vilkorlösa samtalen. Världens bästa lugnande medel är han. Jag lugnar ner mig, kopplar av och kan somna skönt.

    Vi pratar ibland om oss och min rädsla för förhållanden. Vi har hittat en balans som fungerar för oss. Vi vet var vi har varandra och det räcker. Han säger att han villigt väntar tills den dagen jag är redo och att vi tar det i baby steps tills dess. Min problem med att lita på folk ställer till det en del ibland det ska erkännas. När vi var i Köpenhamn så skulle jag ta på mina ringar igen och då bad han att få hjälpa mig och sa efteråt att han tyckte om idéen om att sätta en ring på mitt finger. Vi pratar lite om ringar och jag säger lite på skämt och lite på allvar att en ring kanske skulle hjälpa mig lita på honom när han säger att han vill få detta att funka. Igår när vi var på ett shoppingcenter så försvinner han ett tag när vi fikar. 

    På kvällen när vi sitter och pratar så tar han fram en liten ask och säger att han köpt oss en sak. Jag börjar förstå, får panik men lugnar mig efter ett tag. Då fortsätter han och säger att det är en symbol för att han är committed till oss, till att få detta att fungera och att han är min och bara min. Sedan frågar han om jag vill vara hans non-girlfriend och ta emot denna baby steps ring. 

    Det låter väldigt oromantiskt, bissart och konstigt men för mig betyder den där lilla ringen mycket. Och att han aldrig, inte en enda gång, pressar mig att bestämma mig om oss betyder ännu mer. Han betyder väldigt mycket. 

  • Killar,  Singelliv

    Bad romanace

    I lördags satte jag mig på ett tåg till Halmstad för att träffa Mr A. 22-åringen som har 1000 frågor om livet och som insisterar på att det inte finns några känslor eller andra intentioner. Killen som hittar på äventyr, som har intressanta konversationer och som bara vill vara vänner och lite av en mentor. Jag hade sådan stressig vecka förra veckan så jag såg framemot aktiviteter bort från datorn. Det gick förvisso åt helvete.  Älskar mobiler men hatar mobiler. Hursomhelst. Det är inte på grund av Mr A.

    Jag kom till Halmstad och möttes av Mr A på perrongen. Fick kaffe men ingen kram. Det är så vi har det. Efter det åkte vi direkt och käkade Halmstads godaste sushi (mer om Halmstadtipsen i ett annat inlägg). Vi pratade lite om några projekt han har på gång och han frågade om lite tips. Romantiken lyste med sin frånvaro. Efter det drog vi vidare till nästa ställe. Laserdome stod på schemat. Jag har aldrig testat Laserdome. Som så mycket annat med honom är det mycket första gången aktiviter. Vet ni? Laserdome är sjukt kul. Därefter var det gokart. Det var inte riktigt min grej insåg jag. Trodde jag skulle älska det men jag föredrar snabba bilar på banor. Fram tills här var allt ganska okej. Efter gokarten gick det däremot utför.

    Han hade bokat rum på Tylösand. Jag hade tidigt sagt att jag kunde sova hos en kompis men han tyckte det var roligare om vi bodde på samma ställe och erbjöd sig lösa boende. Han är ju sådan så jag tänkte inte super mycket på det. Speciellt inte när han sa att självklart skulle vi inte bo i  samma rum. När jag kliver in i rummet så är det för det första en av deras mycket större rum, tror de till och med kallas minisviter. Där inne finns rosor, choklad, frukt, presenter, massa små kort på sängen och mer presenter. Jag får panik. Känner mig helt ställd. Känner mig obehaglig till mods. Och väldigt instängd. Jag säger att det här inte är okej. Och att det inte känns bra. Han säger att det är ingenting, att det inte betyder något. Då svarar jag att då känns det ännu sämre. Jag frågar varför han gör allt detta och han svarar att det är för att jag är den mest exceptionella kvinnan han träffat. Jag undrar om han nu helt plötsligt har känslor och han säger att det är klart, han är ju inte känslokall men han är inte förälskad. Jag påpekar att jag är inte bekväm med detta och att det dessutom finns någon annan som jag bryr mig väldigt mycket om. Och då hände något. Han blir helt knäpp. Han säger att han är mycket bättre, att jag måste ge honom en chans, att jag helt omöjligen kan veta att vi aldrig kommer bli ett par och såklart då att min relation med Icey inte kommer hålla. Jag säger att det är helt irrelevant vad jag känner för andra, jag är inte intresserad av honom. I allt detta står han fast vid att han inte är förälskad. Det hela blir väldigt märkligt och jag vet inte hur jag ska agera. Jag försöker vara lugn och försöker prata. Jag som annars tror att kommunikation är A och O tycker just där och då att det är överskattat. Efter ett tag säger jag att vi borde gå och äta för vår konversation leder ingenstans. Under middagen har han en miljard frågor om Icey. Jag märker hur jag blir mer och mer irriterad. Efter middagen går vi tillbaks till rummet. Och jag minns faktiskt inte vad vi pratar om. Han börjar spela musik. Kärlekslåt efter kärleklåt, börjar sjunga med, sjunga för mig. Här någonstans kändes det så fruktansvärt obehagligt och surrealistiskt. Jag säger att det fungerar inte så här och att han måste lära sig läsa av situationer. Han säger att det är en sista låt. När den är slut sätter han sig på soffan. Jag förklarar att det varit en lång dag och att vi behöver avbryta här. Vill han sova i rummet så är det okej men då åker jag till en kompis. Han går. Och jag får någon konstigt panikattack. Jag sätter mig i duschen (för ja, den har typ en stenbänk). Jag försöker duscha av mig allt. Gråter. Längtar efter Icey. Och mår illa. Jag känner mig både naiv, lurad och väldigt förvirrad. Jag borde såklart fattat men Mr A har aldrig hintat om känslor eller ens försökt krama mig.

    Jag blir arg på Icey som är tyst och flera tusen mil bort. Jag sms:ar min kompis K och säger att jag har panik över hela situationen. Hon skickar ett sms till Icey och ber honom höra av sig. Jag vet faktiskt inte vad som hände men där och då kändes allt fördjälvligt. Det var tufft. Icey ringer, jag gråter, han tröstar och jag lugnar väl ner mig efter ett tag. Vid fyra däckar jag. Och vid åtta vaknar jag.

    Mr A och jag äter frukost. Han ber om ursäkt för gårdagen. Vi tar en promenad på stranden. Och då säger han såklart att han älskar mig. Jag blir arg och säger att det här inte kärlek. Det är att vara fixerad. Han insisterar på att jag inte kan veta hur framtiden ser ut. Jag instämmer men förklarar också att jag vet vad jag känner och kan därför ärligt säga att han inte ska vänta på att saker förändras. Jag säger också att om detta beteende fortsätter så kommer vi inte ha kontakt. Det är hans val. Han säger att det är slut på romantiken (som inte är romantisk), presenterna och att sätta mig på en pedestal. Han får en sista chans.

    När vi går mot tåget så börjar han fråga om han får skicka presenter, jag suckar och säger att vill han vara kompisar så behöver han börja lyssna och läsa av situationerna. När vi säger hejdå så säger vi bara hejdå. Ingen kram, ingen beröringen. Ingenting. Trots att det inte var en droppe alkohol involverad under hela helgen känner jag mig bakis, smutsig och äcklig. Det är lite bättre idag men inte bra.

  • Känslor,  Killar,  Livet

    Hej bloggen!

    Vad hände? Jo, ekonomiska rapporter och en samling av 12 månaders protokoll hände. Samt en middag på annan ort, tidig morgon med destination sommarstuga, migrän, återuppståndelse och mormorbesök. Det var kortfattat min de senaste dagarna och min helg. Jo och så en bagage trigger som jag krigas med. Mr Icey blev onykter i fredags. Jag blir sällan sådär onykter som många andra verkar bli eller varit men har väl ändå ganska stor förståelse. Har aldrig druckit men varit en av få som avstått så har många års vana av att sena nätter med onyktra vänner i nyktert tillstånd. Däremot har jag väl sisådär bra erfarenhet av onykter pojkvänner. Var jag med dom ute så var det väl oftast ingen kris även om jag kunde tycka att det flirtades lite väl mycket med andra. Var jag inte med däremot så var det nätter av kommunikationstystnad och någon otrohet. Nu är inte Mr Icey mina ex. Det är han inte. Men ja, han blev tystare och det vanliga godnatt meddelandet uteblev. Folk blir väl förresten inte tystare för att de är fulla utan för att de har kul och det är väl bra? Jag sa ändå att jag var besviken. Att tysnaden triggar minnen. Och påminde om att jag tidigare i veckan sagt att jag upplever mycket press just nu så jag är kanske lite mer känslig än vanligt. Ändå kom tystnaden. Det är då min största brist ställer till det. Min oförmåga att lita på människor. Det blev ingen bra kombo alls. Och jag blir rädd. Jag tar omedelbart 100 steg bakåt. Mr Icey blir ledsen och är ledsen över att han påminde mig om dåliga minnen. Att han aldrig skulle så mycket som titta på någon annan vet jag. Medan jag ska iväg på äventyr med Mr A nästa helg så egentligen kan man ju undra vem som är ett svin. Nu sa jag inte att Mr Icey är ett svin. Det är han inte. Mer ett helgon.

    På onsdag är det deadline. Älskar den känslan. Älskar.

  • Förhållanden,  Känslor,  Killar

    Lycklig

    Ja, så det är komplicerad med Mr Icey. Och jag är lite jobbig som inte vill ha ett förhållande men jag vill också påpeka att han gör mig lycklig. All stress och press försvinner och hela världens problem upphör när jag är med honom. Det finns bara han och jag just där och då. Kanske den finaste presenten min sönderstressade själ kan få. Så. Slut på meddelandet och tjat om Icey. Imorgon kommer det där 2017 inlägget. 

    Ps. Ja, Islänningarna är ansvarig för den finaste chokladförpackningen någonsin. Eller just designen är det faktiskt en sydafrikan som gjort men ändå, är inte Omnom chockladen fin? God är den också. Hela story är faktiskt ganska fin, läs den vettja!

  • Förhållanden,  Känslor,  Killar

    A lot of people do

    Skulle inte påstå att jag kämpar mot att ha känslor för Mr Icey. Det är så mycket med honom som jag tycker om men det finns även saker som jag inte tål. Vi är extrema motsatser och det driver mig ibland till vansinne. Jag jobbar hårt för att försöka identifiera känslorna för att kunna placera dom i något fack där jag känner att de hör hemma. För en trygghetsknackare som mig är det ibland svårt att veta om jag saknar honom eller någon som han som får mig att känna mig trygg. Jag älskar hur han inte tittar på sin mobil,  hur han vaknar mitt i natten bara för att hålla om mig, hur han får mig att leva i nuet och jag älskar hur han kan trycka sig tätt intill mig för att kyssa mig som om det var den allra sista gång. Har jag sagt att Icey är från Island? Landet som jag tycker är nordens Japan. Med andra ord bara konstigt. Märklig kultur, märkliga människor, märklig mat, märklig natur. Ändå så tycker jag så mycket om att ligga i hans knä och höra honom beskriva de vackraste platserna på ön. Det är som att få en sagovärld beskriven. Jag har förvisso varit på Island en gång men har knappt sett något alls. För någon som mig som ändå är någorlunda berest är det kul att inte redan veta allt, det är spännande.

    När jag frågar om han inte blir rädd av att älska någon så mycket så svarar han “ja, jag är rädd för att det inte ska vara tillräckligt för dig”. När jag påpekar att det vore mer rimligt att vara rädd för att bli sårad och säger att människor älskar inte för alltid så svarar han som om det vore det mest naturliga i hela världen att många gör det.  Hur kan jag ha glömt det? Bara för att många slutar älska så betyder det inte inte alla gör det. När jag är skeptisk över kärlek så får han mig att se det för det vackra som det kan och ska vara. Han får mig att glömma alla gånger mitt hjärtat brustit, alla gånger jag gråtit över kärlek och alla gånger jag hatat kärleken. Han får mig att fundera på varför jag verkar ha slutat tro på livslång kärlek och lyckliga slut. Jag tror förresten inte jag träffat någon som så villkorslöst förtjänar ett lyckligt slut så mycket som han gör. Jag tror inte heller att jag någonsin varit så rädd för att såra någon.

    Jag tänker mycket på varför han skulle träffa just mig. Jag tänker mycket på vad som är rätt och fel. Jag tänker på hur mycket vi styrs av definitioner. Jag tänker på varför det alltid blir så komplicerat för mig. Jag tänker på varför jag har så  lätt att hitta det som saknas men svårt att se det som finns där. Tänker, tänker och tänker. Och lyssnar på vad som blivit vår låt.

  • Killar,  Singelliv

    Mysbakis

    Det råder ingen tvekan om att jag tycker om Mr Icey ju mer vi ses och umgås. Jag blir alltid kär i personligheter och när det har varit på riktigt så har det alltid fått växa fram. Med Icey växer det fram och jag tycker väldigt mycket om honom nu. Jag är inte kär men han är en väldigt varm och trygg man – precis sådan som jag behöver och älskar. Jag står dock fast vid att jag inte vill ha ett förhållande. Bortsett från att känslorna inte är starka nog så är jag helt enkel inte villig att förbinda mig till något eller någon. Och det sliter lite på hjärtat när jag ser hur mycket han älskar mig. Han grät igår för att hans kärlek och känslor för mig var överväldigande. Och jag ser hur han älskar mig så mycket att det gör ont. Det där med att en man gråter för att han är lycklig eller/och väldigt kär har hänt mig med alla mina ex. Frågade Happy och Alex om det hänt dom och det verkar inte vara väldigt vanligt. Är jag någon slags häxa med mystiska krafter?

    Helgen i Köpenhamn har varit fantastisk, underbar, solig och romantisk. Jag hade behövt vara rejält känslomässigt avtrubbad för att inte känna tomhet nu när jag ska åka hem. Det är tufft just nu. Kanske ses vi igen, kanske inte. Att vars en med någon under tre dygn och sedan vara så uppenbart ensam känns av. Samtidigt så vet jag att förhållanden ska man inte ha för att man känner sig ensam.