• Förhållanden,  Killar

    Jag har träffat någon 

    Kl 23:00 från sovrummet

    Mr Icey och jag närmar oss åtta (!) månader med stormsteg. Det känns bra – vår relation känns trygg, realistisk och välgrundad. Inte så romantiskt kanske men den innehåller även mycket romantik men visst är det så att vi (jag) inte är stormigt kära. Det finns en djup vänskap och mycket kärlek och vet ni, jag tror på oss. Det är fyra väldigt öppna ögon, fyra fokuserade öron och två munnar som pratat igenom det mesta och som landat i något väldigt fint.

    Nu börjar det bli dags att berätta för mina föräldrar om Mr Iceys existens. I samma veva tänkte jag även berätta att jag är på Island och inte i Norge. Det sistnämnda är jag inte så bekymrad över men hur fasiken berättar man att man träffat någon. “Hej mamma, jag har pojkvän”? “Hej mum, jo men det är så att jag träffat någon”? Ehh. Jag har aldrig sagt sådant här. De har behövt lista ut det själva. Just nu funderar jag på att berätta för min bror så får han berätta. Han har en sådan där relation där dom pratar om sådant. Har ni tips? Hur berättar man?

    Om någon undrar om varför det tagit så lång tid så beror det på att jag ville vara säker och för att jag gjorde mindre kloka val sist jag träffade en kille i ett annat land. Det är annorlunda nu. Det är inte samma kille och inte samma tjej.

    0
  • Förhållanden,  Killar

    Som en mur

    Igår åkte jag till Helsingborg för att hänga med Icey ett tag. Alex frågade häromdagen hur det är mellan oss. Jag vet vad han känner – han är förälskad och älskar mig mer än något. Igår sa jag förlåt att jag inte känner lika mycket. Att jag älskar honom men det är som att något tar stopp, något som står i vägen mellan mig och känslorna. Jag kan känna att dom finns där men det är som jag tagit smärtstillande mot känslor. Det gäller inte bara förälskelse, det gäller de flesta typer av positiva känslor. Det är som om en mur står mellan mig och att känna känslorna fullt ut. När jag är med vänner så är det samma sak. Självklart är jag glad och lycklig av att vara med dom men inte så att det känns fullt ut.

    Det sköna med Icey är att vi är helt öppna och ärliga med varandra. Det finns inga falska förhoppningar, bara ärliga risker. Han vet att jag älskar honom och känner mig väldigt trygg med honom men han vet också att det känns som jag inte kan känna känslor fullt ut. Han vet att jag inte är i närheten av lika förälskad men han vet också att jag inte vet vad det beror på. Och han är den mest förstående mannen jag någonsin träffat. På lördag har det gått sex månader sedan vi träffades och hånglade första gången. Det har varit sex intressanta månader. Vi har lyckats ses varje månad. Vi har kommit varandra väldigt nära. Han har förändrats mycket och jag har gått från att vara väldigt skeptisk till förhållanden till att trivas väldigt bra med Icey. Jag kanske inte kan känna det men jag vet att jag älskar honom. Ibland är jag rädd för att jag älskar honom som en kompis men nej, jag tror inte det. Det är den där muren. Sedan tror jag kanske inte att han är “the one” men det är helt okej. Dels har jag alltid tyckt att “the one” är ett oerhört överskattat koncept. För det andra så tror jag att det finns annat, fler hållbara saker, som ett förhållande kan bygga på. Det kanske inte finns kemi men det finns en ofantlig trygghet. Det kanske inte finns attraktion men det finns skratt. Det kanske inte finns fjärilar i magen men det finns en stor dos inre lycka.

    0
  • Killar,  Vardagen

    Dejt med fel dejt

    Tidigare idag: Häromkväll fick jag ett sms från en gammal – ja vad ska jag kalla det – typ fling. Meddelandet kom samma sekund som Icey sa något idiotiskt. Som han tog tillbaks cirka 4 sekunder senare men då hade jag redan hunnit svara ja på meddelandet. Ja, till visst kan vi ses. Ikväll ska jag alltså träffa en gammal fling. MJ, som vi kan kalla honom är väldigt osingel. Jag är inte helt singel. Det är en genomdålig idé. Sist han kom över med huvudvärkstabletter slutade det i katastrof. Samtidigt har jag haft en sådan trist påsk och riktigt längtar efter att få gå ut och klä upp mig lite. Jag vill inte att något ska hända så från min sida kommer inget hända men när han får för sig att han vill mer än han borde så kan han vara ganska hårdhänt. Inte våldsamma men väldigt envis och inte riktigt acceptera ett nej. Planen är att hålla till på ställen där vi inte kan vara intima. Då tror jag inte han kommer försöka med något.


    Klockan 23:35: Jag hann aldrig skriva klart innan jag var tvungen att bege mig. Det var en överraskande trevlig middag för vi pratade både nutid och dåtid. Vi höll hand i 30 sekunder men det var verkligen mest en kompisgest. Däremot när vi skulle kännas åt så går vi såklart krigelikrångel väggar och han trycker sig mot mig så jag känner att han är hård. Vi tittar på varandra och jag säger att vi haft vår tid och att det inte är samma sak längre. Att han alltid kommer vara speciell men jag är inte intresserad och det är inte han heller egentligen. Känner mig som en dålig låt på repris men bestämmer mig också för att detta är sista gången vi ses.

    0
  • Förhållanden,  Killar

    My kind of guy

    God morgon från köksbordet där Mr Icey snällt letat reda på ett av mina favoritmotiv från en av de bästa designers i Sverige enligt mig nämligen Lisa Bengtsson. Fullkomligt älskar hennes motiv. Enhörningarna fick jag som anteckningsbok av en kompis och då har Mr Icey hittat bordstabletter i samma motiv. Han har även införskaffat en väldigt rosa ljusstake som jag är kär i. Allt det för att jag ska känna mig hemma.

    Happy frågade om Alex och jag har en killtyp. Nu har Alex svarat så nu återstår bara jag. Har jag en typ? Det har jag nog. Inte så mycket i utseendet kanske.

    Jag har bara haft två pojkvänner. Gemensamt för dom var att de bägge var långa, väldigt snälla och mån om deras familjer och de är båda väldigt omtänksamma. Johan som jag var tillsammans med i min ungdomstid (jo, det är nog förbi nu) var duktig på sådant jag inte är så bra på som t.ex. matte och naturvetenskapliga ämnen. Det samma gäller M. Räknar vi in Mr Icey i bilden så är även han en snäll, omtänksam man vars familj betyder mycket för honom. Och han är ruckigt bra på matematik. Medan Johan är 1,98 och M 1,89 så är Icey inte alls speciellt lång men han är längre än mig fast med mina 1,63 är det kanske inte så svårslaget. Mina män måste vara längre. Korta män kan inte omfamna en på samma sätt. Happys män kallar hon karriärister. Och där är det enda jag vet att jag inte går igång på. Under mitt förra förhållande med M så tänkte jag nämligen väääääldigt mycket på det. Min fina pappa är nämligen en sådan. Han gillar karriär, kostymer och har väl även om det gett familjen många fördelar ofta “offrat” familjen för karriären. Jag har under hela min uppväxt saknat min pappa väldigt mycket. Det var alltid kul och speciellt när pappa kom hem (och vi fick alltid någon liten present) men det gjorde alltid ont att inte ha honom hemma. Förvisso har jag aldrig vetat om något annat. Jag vet inte hur det är att ha en pappa som alltid är hemma, det kanske är jättetråkigt och jobbigt? I vilket fall som helst så har jag insett att det är inte min typ och att jag omedvetet eller medvetet väljer bort dom. Jag vill inte ha det livet som min mamma haft hur bra hon än har haft det och jag vill inte heller inte ha barn med samma uppväxt som mig. Det är klart att jag drömt om det ibland men också insett att det är svårt att ha kakan och äta kakan. Jag vill ha stabilitet och trygghet först och främst. Får man det på plats så får man gärna jobba så mycket och hur sent man vill och vara bortrest för den delen men jag tror det är svårt. Stabilitet och trygghet är en gemensam nämnare i bägge ex och i Mr Icey.  Alex tankar om hur det nästan kan vara irriterande med en man som är så familjeorienterad så man måste bråka om att få lite tid känner jag så väl igen. Jag kände ofta så med M. Det beror nog till viss del på att min familj inte är den där typiska kärnfamiljen. Vi är mer vana vid att inte alla vara samlade än att alla vara samlade. Så jag förstår nog inte riktigt det där familjelivet som jag samtidigt så gärna vill ha. Hmm, kanske kan man pussla ihop det och få lite av varje.

    Min typ är i alla fall en typ som inte har kostym på jobbet, som är väldigt bra på matte, som är snäll, trygg och omtänksam och värnar om familjen men kanske också lite osäker och inte så värst macho. Precis som Alex gillar jag om det är nördigt bra på något. Johan har nördigt bra på franska i skolan. M var är jäkel på allt om bensinstationer och Saab bilar. Mr Icey kan shipping industrin bättre än någon annan jag känner. Sådant gillar jag. Lite för mig udda saker.  En annan gemensam nämnare är att de alla ska vilja kämpa för mig. De har de alla gjort. Alla mina förhållanden har haft motstånd från början och de har alla visat att de vill ha mig i sitt liv. Eller ville då i alla fall. Ska jag vara helt ärlig så är nog inte någon av männen jag haft förhållande med några snyggingar men det är hellre inte det jag faller för.

    0
  • Känslor,  Killar,  Livet

    Skoskav

    Ska villigt erkänna att jag är proffs på att prokastinera. Jag kickar ass på skjuta upp på saker tills jag känner mig akut stressad att fixa det. Det är ett system som funkat bra för mig i alla år, på alla områden. Tills nu. Den akuta stressen kommer inte. Den där stressen som pushar mig är borta. Det är ersatt med en stressig känsla om att inte orka göra något. Saker jag älskat att göra kan jag för allt i världen inte samla kraft för att få gjort. Men idag. Idag ska det bli gjort. För om typ två veckor åker jag till Island. Där vill jag i lugn och ro kunna söka jobb som aldrig förr samt fokusera på att hitta vad jag egentligen känner för Mr Icey.

    Helgen. Den helg som gick i någon slags expressfart men ändå i slow motion. Jag gillar att hänga med Icey det gör jag. Samtidigt så är det något som skaver. Jag tror det som skaver mest är att det var inte så här det skulle vara. Det skulle inte finnas en man att fokusera på, någon som stjäl min tid, någon som får mig att tänka på annat. Ja, jag hör hur det låter. Och ja, jag vet allt för väl att sådana här saker alltid händer när man minst förväntar det. Någonstans får man bara acceptera det eller ta ett aktivt beslut att avsluta det. I ganska sedvanlig ordning vill jag gärna ha kakan och äta kakan. Så jag får helt enkelt ha skoskav ett tag.

    Nä, nu ska jag ta tag i måndagen. Trots bristande motivation och en vår som lyser med sin frånvaro.

    0
  • Förhållanden,  Killar,  Mens,  Sex,  Singelliv

    Preventivmedel 2.0

    Nu är det så att jag inser att jag kommer behöva ett preventivmedel. Det var många många år sedan jag höll på med det. Säkert mer än 10 år sedan. Ja, det behövs ju inte riktigt när man aldrig har sex i ett förhållande. Nu undrar jag hur man skyddar sig bäst år 2017? Alla ni som säger kondom kan glömma det. Orkar inte hålla på med det varje gång vi ska gänga. Funkar inte. Har inget tålamod i övrigt och samma sak gäller med sex. Nästa grej är väl detta med p-piller. Fast jag väl helst inte äta hormoner. Min vännina K säger kopparspiral är the shit men varnade också för extrema blödningar. Jag blöder nästan inget vanligtvis så jag får lite panik av tanken. Sedan är det ju då den där appen, Natural Cycles. Som förvisso verkar meckig och många verkar bli gravida ändå men den verkar ju väldigt harmlös. Inga bieffekter liksom. Har någon testat? Har någon preferenser? Hur väljer man rätt i djungeln. 
    MVH,

    Vilsen 34-åring 

    0