Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Girlytalk (sida 1 av 6)

Ingen fortsättning

Jag har haft ett ett års kontrakt på jobbet där jag är nu. Det sista jag hörde i höstas var att målet var att förlänga det. Sedan dess har såklart mycket hänt inklusive en resa till London för att träffa mina kunder, en introduktion om “manager” i broschyren utan att nämna det för mig samt så klart andra saker som förlorade marknader och intäkter.

För två veckor fick jag veta att som det är nu kommer mitt kontrakt inte förlängas. Så som det är nu så är sista dagen i mitten av juli. Redan veckan efter så hade jag överlämning och nu känner jag att motivationen inte finns att jobba. Jag känner mig inte välkommen och jag har inget att göra. Det är ju flera veckor kvar tills jag ska sluta så jag vet inte varför överlämningen skulle ske så fort. Jag vill avsluta på ett snyggt sätt och det kanske tar mig max 3 veckor men vad gör jag sedan? Med ett stundande bröllop och bröllopsresa så har jag inte råd att inte jobba. Jag vet att de brukar uppmana folk som ska sluta att ta semester men jag kommer inte ta semester utan dom semesterpengarna vill jag spara. Så jag misstänker att det som kommer hända är att de på riktigt kommer säga upp mig snart och då är min sista dag en månad från den dagen.

Jag tycker såklart det är tråkigt att inte kunna jobba kvar men tråkigast är nog tankarna som följer, oron. Hur ska vi kunna flytta till något större, vågar vi ska skaffa barn på en inkomst? Självklart känns bröllopet lite oroligt men den budgeten baserad vi på mitt ett års kontrakt. Lite värre är det med bröllopsresan man vi får hoppas det löser sig. Det är så himla många par som aldrig kommer iväg. Vi vill verkligen åka, bara vara med varandra och njuta.

All stress med jobb och livet leder till galet mycket huvudvärk och migrän. Så jag tänker att jag måste reda ut jobbsitutationen. Få lite klarhet i vad som händer.

Veckan – igen

Det var inte mening att det skulle bli så långt mellan inläggen. Jag ville skriva men det var en sådan deppig vecka förra veckan. Många många tårar över kompisar som osar:ar nej till bröllopet. Icey har varit en klippa och gjort allt för att jag inte ska gråta varje dag. Han har även sett till så jag hållit mig till Paleo AIP dieten. Inget kaffe, inget peppar, inga chili…. typ ingeting haha. Det går faktiskt helt okej så länge man äter hemma. Går man utanför dörr utan medhavd mat är man körd.

Idag var jag hos läkaren och japp, min fot är trasig. En sena är väldigt trasig och ett ledband är trasigt. Jag fick en remiss till ortopeden och en påminnelse om att om man stukar foten illa så ska man vila den men också gå till läkaren helst innan det har gått två år. Nu har det blivit kroniskt så vi får se vad ortopeden säger. Min läkare sa att man ibland kan sputa kortison i senan som är den delen som gör mest ont i foten. Han sa också att det kan leda till att man får ont i knä, höfter och rygg. Jo men jo tack, redan där. Resten av idag har jag tagit ledigt men faktiskt mest för att jobba utan press.

Nå ja, denna veckan då.

Veckans yay: Att Frölunda vann igår borta mot Luleå och att jag fick en match i present av Icey så på lördag väntar hockey i Götet. Och faktiskt, att just Icey och jag träffades. Det var en riktigt vinstlott. Och solen, att solen typ är ute och dagarna är längre.

Veckans nay: Att min fot gör så förbannat ont. Att det är massa deadline på jobbet denna veckan och att två intensiva veckor. De flesta av mina kollegor reser bort från och med torsdag så underbemanning är en underskattat.

Veckan utmaning: Att gå till det f***ing gym. Att det ska vara så svårt?!?!?

Veckan köp: Massor! Så mycket att det får bli ett eget inlägg.

Helt ur balans

Jag får inte ihop livet. Får inte ihop tiden, pusselbitarna och balansen. Ogillar vuxenlivet helt enkelt. Jag känner det så väl i mig, det skaver i mig.

Vi pratar mycket om det här hemma, olyckan i att inte ha tid och tristessen med att spara till framtiden. Just nu bröllop, sedan hus, sedan barn, sedan barn, sedan katt… Det är bara jag som tycker det är tråkigt att spara pengar ska tilläggas. Mannen gör det mer än gärna. Samtidigt så inser jag i samtalen att vi har det bra. Vi har en lägenhet på island och ett halvt sommarställe på västkusten. Så är allt lugnt i några minuter tills jag börjar leta hus i Oslo och så orkar jag inte vara vuxen igen.

Samtidigt har en stress börjat växa i mig inför om jag kommer få ett fast kontrakt eller inte. Rekommendationen är att jag ska få det men det är min chefs chef som bestämmer. Just nu känner jag att det inte kommer gå för jag tycker det är svårt nu. Ny säsong innebär nya produkter och jag har inte riktigt kraften att lära mig mer nytt. Skulle jag få kontraktet som kommer jag främst förhandla till mig tid. I alla fall så länge som pendlar situationen ser ut som den gör. Två timmar varje dag går åt till att pendla. Inte så värst omständigt men så väldigt märkbart under de mörka månaderna. Sådana här glädjefyllda ämnen cirkulerar mycket vid middagsbordet dessa dagar.

För att hitta lugn så har jag fått rekommenderat av min kompis Jojo som skriver gravidyogabloggen.se att testa Yoga Nidra som avslappning. Jag kämpar! Det spelas varje kväll/natt. Samtidigt så känner jag genast hur bra jag mår över att få vara hemma en helg. Jag är inte så himla svår, ett hem med ljus (obs doftljus är ett måste), blommor och inget synligt damm på golvet så är jag nöjd. Väldigt nöjd. Får jag dessutom tillbringa dagen med att strosa i butiker och bruncha så känns livet fint.

Året 2018

Traditionsenligt så har det blivit dags att summer året. Jag ska erkänna, att jag känner mig egentligen inte alls klar med i år. Dessutom är det med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot nästa år. Att veta att jag ska gifta mig känns stort, vuxet och lite livsomväldigande.

Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
Svar: Flängigt.

Vem saknade du under 2018?
Svar: Jag tror året har känts flängigt för att jag har flängt runt för att hinna vara med alla. Visst, det har inte alltid blivit bra men jag har gjort mitt yttersta för att räcka till. Den jag glömde bort och såhär i efterhand saknar är mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Flytten. Shit pommes frites det är dyrt att flytta och skapa ett nytt hem.

Vad lärde du dig under året?
Svar: Att saker alltid ordnar sig även om det ibland tar flera år.

Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
Svar: Att sluta träna. Det började med en trasig fot som aldrig läkte och det har slutat i en trasig kropp. Så ingen kul förändring alls men att sluta träna är den största förändringen (bokstavligt talat) som jag känner av.

Vad har du haft/gjort för mycket under året?
Svar: Igen, flängt. Att vara hemma tre helger under nästa ett helt år är inte optimalt. Det blir helt fel men samtidigt har jag verkligen kämpat med att tycka om vårt hem så jag är oerhört tacksam att vi har haft möjligheten att åka iväg.

Vad var favorit resemålet under 2016?
Svar: Köpenhamn för sällskapet och Norges vackra fjordar för upplevelsen. Ja, och kanske Spanien för att där gick min pojkvän ner på ett knä. Sist men inte minst, vår intensiva roadtrip i USA med en Mustang cabriolet och en dejt på Nobu i Malibu.

Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2018?
Svar: Att Icey och jag har det bra och fortfarande tycker om varandras sällskap, att vi vågade flytta och att jag fick ett jobb.

Vilken var årets drink?
Svar: Fläderblomssaft med kolsyrat vatten har jag druckit rekordmånga mängder av på grund av het sommar.

Vilken var årets låt?
Svar: Spelat musik och tagit kort är två saker jag gjort för lite av i år. Men Aviccis Without You har gått på repeat en del.

Vad fick dig att skratta?
Svar: Köpenhamn, vänner, jobbet och överraskningar.

Vad fick dig att gråta?
Svar: Familjebråk, att inte hitta ro i mitt nya hem, att stundtals inte känna mig snygg, inte räcka till och att Lill-Babs dog. Vill dock säga att överlag har jag gråtit för lite.

Vad tar du med dig in i 2019?
Svar: Att jag är vuxen nu. Det känns. Och jag är alldeles alldeles strax redo att acceptera det. Ska gifta mig och njuta av den helgen. Och i år, ska jag klämma in mer mig tid och mer spontan tid med vänner.

Oslo tips: Way Down South

Idag var en lång måndag på jobbet som krävde mycket tålamod och fokus. Jag var helt slut efter mitt möte på morgonen där det skulle konfronteras och dramat skulle redas ut. Det gick bra men det är så tär på krafterna sådant där och när mötet var slut släppte två dagars spänningar.

Efter mötet var jag inte på humör att åka hem. Jag ville bara gå ut och äta och snacka. Så jag drog med mig en dunderförkyld fästman och gjorde precis det.

Vi gick till Way Down Under för äkta comfort food. Till skillnad från alla andra så kallade amerikanskas restauranter så var den här äkta. Och så himla god mat. Min favorit var Southern Fried Chicken och majsen. Yummy!

Ett hett tips till alla comfort food älskare i Oslo. Kommer man innan 18 finns det dessutom Early Bird erbjudanden. Och kom i tid för det finns inte många platser och man kan inte boka bord.

* * * * *

Way Down Under
Thorvald Meyers gate 47
0555 Oslo

www.waydownsouth.no

Dygnförvirringen

Loggar in på datorn och ser att alla mina bilder är helt hejkon bacon. Det blir man ju ledsen av. Eller jag blir. För jag är trött, så jävla trött. Fattar inte hur jag kan vara så här jetlaggad. Misstänker att det inte hjälper att jag aldrig kom ikapp när vi var i USA och nu fattar min kropp ungefär ingenting. Vaknade 3, superpigg. Somnade vid lunch dödstrött. Helt slut. Skulle ha hämtat min kompis på tågstationen men jag var helt okontaktbar. Tur att mina vänner och min fästman har kontakt så de kan hjälpa varandra när jag är oförmögen till det. Vid 4 så fick Icey skaka liv i mig och tvinga mig ur sängen men jag känner mig helt berusad av trötthet. Så nöjd att jag tog ledigt från jobbet idag.

På grund av mitt trötta och något överkänsliga tillstånd är jag helt stressad över bröllopet som är 100000 dagar bort. Får inte ihop en bra helhetsbild på hur jag vill ha det. Får inte till ett bra flow. Idag när jag skulle ringa vår vigselförrättare som inte svarat på vårt mail så fungerar inte telefonnumret. Det ger mig lite panik.

Lite sen på bollen här men nu tar vi helg va? Har ni hört om The Overtones, om inte – njut! Ett perfect boyband för oss som är sisådär 35+.

Att tala

Jag älskar att skriva tal. Att hålla tal. Och att få tal. Det är en av mina passioner i livet och något jag alltid försöker lära mig mer om. Jag letar ofta spontant efter inspirationer. Antecknar ord, meningar, uppbyggnader som kan komma till användning. Jag skissar flera år i förväg på tal för bröllop, födelsedagar och även begravningar. Jag utgår alltid från att alla älskar att få tal lika mycket som jag. Precis som jag tycker att det som firas kan ska firas så tycker jag att det som kan hyllas ska hyllas.

Jag höll till och med tal på mitt ex 40-års fest. Vi hade precis gjort slut och det var inget annat än tufft. Slut eller ej, så ville jag hylla den man jag hade tillbringat sju år med. Så det gjorde jag. Med bravur. För som tur är så lärde min papp mig redan vid 10-års ålder att vara bekväm med att hålla tal. Om det är svårt att hålla tal för ett ex så är det ju desto härligare att hålla tal på bröllop eller för den delen hålla tal för den man älskar.

Kronprinsessan Marys tal till Kronprins Frederik är magiskt fint. Personligt men inte för personligt, kärleksfullt och humoristiskt. Ett tal som lockar till både skratt och tårar – som jag tycket de bästa kärlekstal ska göra. Har ni inte hört det så tycker jag ni ska se det nedan.

« Äldre inlägg