Girlytalk

  • Girlytalk,  Livet

    Året 2021

    Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
    Nytt.

    Vem saknade du under 2021?
    Min familj. Visst sa jag samma sak förra året?

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Hahaha. Lätt. Allt till Baby Ice. Kläder, säng, filtar, prylar, pass…

    Vad lärde du dig under året?
    Att bli mamma behöver inte vara överväldigande eller slutet på livet. Allt handlar om inställning och förväntningar.

    Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
    Att födda barn och bli mamma.

    Vad har du haft/gjort för mycket under året?
    Burit bebis? Förlåt ryggen! Och ätit för mycket snacks. Pandemin blev lite långtråkig och tröstätande gjorde comeback efter många år.

    Vad var favorit resemålet under 2021?
    Resorna har fortfarande legat på is men vi har åkt till Sverige på längre vistelser. Drömmer om att komma iväg på resa i år, 2022.

    Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2021?
    Tycker jag har rockat mammarollen bra, coolt och tålmodigt.

    Vilken var årets drink?
    Massa olika under sommaren när vi växlade ansvar för mat och dryck. Många nya rätter och drinkar blev det! Hett tips om ni bor ihop med ett gäng någon gång.

    Vilken var årets låt?
    Fingers Crossed med Agnes.

    Vad fick dig att gråta?
    När jag trodde min far hade fått covid-19. Innan vaccinationer och innan han fått träffa sitt barnbarn. Jag var så rädd och helt förstörd i några timmar. Kunde knappt andas och verkligen inte amma. Efter fem timmar ringde upp och sa att det hade blivit ett kommunikationsfel.

    Vad fick dig att skratta?
    Herregud. Mycket skratt med min familj under sommaren och vintern men även mycket skratt åt bebisars, bebisuttryck och kaoset ibland.

    2021 var även det lite speciellt, påverkar pandemini fortfarande ditt liv?
    Absolut, i alla högsta grad. Trots vaccinationer så tänker vi oss för i det mesta vi gör. Och har det inte varit Covid så har det varit RS så absolut, det har varit (ännu) ett isolerat år.

    Vad är du stolt över att du lyckades med under året?
    Få ihop livet, skaffa en ny vardag och klämma in mycket sömn. Men finns också mycket jag inte är så stolt över, så som snackandet och att jag lite slutade bry mig om mig själv. Pandemin tog ut sin rätt under 2021.

    Vad tar du med dig in i 2022?
    Nystart och peppen i att få återta kontrollen igen.

  • Girlytalk,  Jul

    God fortsättning

    Hemmagjord bohuslänsk äggost – en höjdpunkt på julbordet

    Så var julen slut för i år. Helknäppt. Tänk att det bara är en vecka kvar på det här året. Jag tycker på riktigt att det var nyårsafton alldeles nyligen. Trots att jag verkligen verkligen har försökt att njuta av varje dag. 365 dagar, bara sådär…poff! Några dagar är det fortfarande kvar och jag har inte börjat blicka framåt utan har precis landat i att det var jul.

    Vi firade tillsammans med familjen. Mina föräldrar och min bror, hans fru och deras två barn. Det var härligt, intensivt och pirrigt. Jag kände mig otroligt bortskämd och privilegierad när jag hade öppnat mina klappar under granen. Den enda som kanske fick det ännu bättre var min son. Så himla fina klappar. Ännu värre är det att allt just nu ligger nerpackat i en låda. Det var sådant kaos på juldagsmorgonen och jag kände att jag tacklingen hade gått och spänt mig inför julafton. Jag var helt förstörd på juldagen när min bror och hans familj åkte vidare till nästa julfirande. Vi gjorde en nödstädning och sedan somnade vi vid 21:00. Lyckliga men trötta. Den finaste gåvan är ändå, för mig, att få fira med min familj. Jag har både i mitt nuvarande och mitt förra förhållande varit väldigt bestämd på den punkten att jul firar jag med min familj. Man måste inte vara med mig men det finns bara ett ställe jag kommer vara på och det är där någon i min familj är. Tror faktiskt det är den enda punkten där jag inte kompromissar. Inte ens en milimilimeter.

    Nu väntar återhämtning någon dag innan hela gänget samlas igen för nyårsfirande. Kanske ska jag fundera lite på det här med bloggen. Som jag saknar den och sörjer lite över att pandemin ändrat så mycket i inspirationsväg. Vad skulle ni vilja läsa om? Eller har ni slutat läsa?

  • Girlytalk

    Sjukling

    Åh, det gick inte alls som tänkt inatt. Vid midnatt blev Baby Ice väldigt förkyld. Helt plötsligt, vet inte var det kom från? Han var väldigt snuvig och hade massa slem i halsen och hostade. Han ville inte alls sova i sin säng och kände att jag inte ville vara ensam förälder så vi gick och lade oss hos Icey. Det är hans första riktiga förkylning. Innan har han varit lite snuvig och nyst men inte alls så här. Vi tycker det hjälper när han får sova med huvudet lite högre upp och helst vill han sova hos oss. Det får han såklart och när han sover mellan oss och är lite kinkig så har han en hand på mamma och en på pappa. Så vi fick några timmars sömn men jag sov nog minst för det sista jag läste innan jag gick och lade mig var en artikel om en mamma som hittade hennes son blå i hans säng. Himla smart att läsa det precis innan läggdags!

    Det blir till att ta det lugnt idag så hoppas vi Baby Ice mår bättre imorgon. Sover han mycket idag så ska jag passa på att göra klart lite admin och förbereda paket.

  • Girlytalk

    Varför har ni inte sagt något?

    Foto: Unsplash

    Bloggar gör jag som bäst från dator. När jag tar mig tid för att sätta mig och skriva. Det är något som jag verkligen tycker om. Under pandemin har det blivit mindre och mindre av den varan. Det beror inte på tidsbrist för tid har jag haft i överflöd men precis som många andra så har vardagen ändrats och såklart även livet överlag. Dagarna har sett likadana ut och inspirationskällor har sakta bara försvunnit. Det har minst sagt varit tufft att motivera sig själv till att skriva, trots att jag vill.

    Nu försöker jag igen. För visst känns det som livet och vardagen åter igen håller på att förändras? Denna gången till något lite bättre. Jag håller på med ett mini projekt, något jag startade förra sommaren men som med värmebölja, graviditet och nedstängningar inte blev så mycket av. Det är ett kreativt projekt med skrivande. För att starta upp det så behöver jag sätta mig vid en dator. Det är också därför inläggen nu dyker upp här igen. Ska inte påstå att det är lätt, för vad bloggar man om när det känns som livet står still? Ett inlägg har legat och jäst i över ett år har jag dock. Så Anna, är du kvar? För ditt önskeinlägg om självkänsla är inte bortglömt! Ska vi säga att det kommer senast nästa vecka? Det gör det. Har någon annan något dom vill höra mer om? Skriv en rad bland kommentarerna. Jag lovar att man inte ska få vänta över ett år på det. Anna lämnade sådan himla vettig kommentar som verkligen fick mig att tänka i massor men mer om det senast nästa vecka.

    Det jag vill ha sagt var att varför har ingen sagt att det funnits ett stort bildspel längst upp på våra bloggsidor? Är det ingen som läser från en dator? Hur som haver, nu är det fixat. Säg till nästa gång något sådant där dyker upp. Eller förresten, det ska ni inte behöva för nu ska det bloggas.

  • Girlytalk,  Livet

    Vem är jag?

    Här om dagen när jag skulle uppdatera sidan om mig så insåg jag att länken till inlägget “vem är jag” är från 2014. Herre! Något måste väl hänt sedan dess? Vi får se…

    Natalia heter jag tillsammans med några andra namn. Det var mitt första namn och ett namn som stannade kvar i passet.

    Natalia är över 30 år men det börjar närma sig 40. Ska bara klara av lite andra livförändingar men sedan ska det planeras 40-års fest. För fira älskar jag!

    Natalia har gift sig för några dagar sedan. Det var en perfekt operfekt vigsel och fest. Vänner från hela världen såg till att det blev en oförglömlig helg. Men visst, trots att det bara gott någon vecka så får Natalia ändå lite panik över det livslånga förhållandet hon lovat sin man och inte minst, sig själv.

    Natalia är arbetslös. Igen. Det är lite hennes oturs öde. Det är trist såklart men det blir inte bättre av att tycka det är tråkigt. Sökte jobb innan sommaren men fick för någon dag sedan besked om att hon inte fick tjänsten. Planer smids men det är några andra pusselbitar som måste falla på plats först.

    Natalia är övernyfiken på absolut allt. Fortfarande. Hon gillar att lära sig bisarr fakta och kunskap och ju konstigare det är desto mer vill hon veta.

    Natalia är fascinerad av nutiden och slutar aldrig förundras över hur knäpp dagens verklighet är. Hur så många har sociala medier som någon slags mått för normen, hur folk måste dela med sig av varenda lite och stor åsikt, hur folk orkar bli upprörda/irriterade över idiotiska saker. Hon förstår inte alls hur folk har energi att jämföra sig med andra hela tiden. Natalia vet inte om hon pallar nutiden vissa dagar. Det är kanske inte så märkligt att hon ofta drömmer om att flytta till landet och renovera en gammal gård.

    Natalia pratar en slags jag-vet-inte-vad men hon pratar fortfarande på göteborgska när hon är arg. Har väldigt udda brytningar i svenskan och engelska kan hon knappt prata längre. Det blev för mycket av dålig norska, svenska, isländska och allt det andra man kan mixa med utan att kunna något av det.

    Natalia är genuint lycklig. Hon har hittat sitt hem. Hon är spontan, glad, pinsam, nyfiken och alltid sugen på en dans. Hon är social när hon vill men trivs bra bara ensam. Hon är loyal och beskyddande men älskar när vänner kommer överens. Hon har både bra självförtroende och är självsäker. Hon vet att hon duger och skulle hon inte duga för några så är det inte henne det är fel på.

    Natalia är en hopplös och dramatisk romantiker som vill att varje dag ska vara som första dagen. Hon vill alltid hångla, känna spänning och vill inte ha det för perfekt. Hon gillar att bråka ibland, få skrika av sig och känna sig dramatisk. Hennes äktenskap kommer förmodligen inte innehålla så mycket av det och hon försöker lära sig att det är okej.

    Natalia tänker mycket. Mycket mer än den genomsnittliga tjejen. Det gör att hon ofta vill visa tacksamhet för de saker om människor hon har i sitt liv. Så var det då och så är det fortfarande.

    Natalia är en känslomänniska. Varje liten känsla, bra som dålig, känns av mycket. Känslotopparna är skyhöga och dalarna är djupa och mörka. Men hon skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det är det som gör livet kul, det är det som gör Natalia unik.

    Natalia tycker hon ser ut så här på en bra dag.

    WIDNES, UNITED KINGDOM – JUNE 14: (EMBARGOED FOR PUBLICATION IN UK NEWSPAPERS UNTIL 24 HOURS AFTER CREATE DATE AND TIME) Meghan, Duchess of Sussex attends a ceremony to open the new Mersey Gateway Bridge on June 14, 2018 in Widnes, England. Meghan Markle married Prince Harry last month to become The Duchess of Sussex and this is her first engagement with the Queen. During the visit the pair will open a road bridge in Widnes and visit The Storyhouse and Town Hall in Chester. (Photo by Max Mumby/Indigo/Getty Images)
  • Girlytalk,  Jobb

    Ingen fortsättning

    Jag har haft ett ett års kontrakt på jobbet där jag är nu. Det sista jag hörde i höstas var att målet var att förlänga det. Sedan dess har såklart mycket hänt inklusive en resa till London för att träffa mina kunder, en introduktion om “manager” i broschyren utan att nämna det för mig samt så klart andra saker som förlorade marknader och intäkter.

    För två veckor fick jag veta att som det är nu kommer mitt kontrakt inte förlängas. Så som det är nu så är sista dagen i mitten av juli. Redan veckan efter så hade jag överlämning och nu känner jag att motivationen inte finns att jobba. Jag känner mig inte välkommen och jag har inget att göra. Det är ju flera veckor kvar tills jag ska sluta så jag vet inte varför överlämningen skulle ske så fort. Jag vill avsluta på ett snyggt sätt och det kanske tar mig max 3 veckor men vad gör jag sedan? Med ett stundande bröllop och bröllopsresa så har jag inte råd att inte jobba. Jag vet att de brukar uppmana folk som ska sluta att ta semester men jag kommer inte ta semester utan dom semesterpengarna vill jag spara. Så jag misstänker att det som kommer hända är att de på riktigt kommer säga upp mig snart och då är min sista dag en månad från den dagen.

    Jag tycker såklart det är tråkigt att inte kunna jobba kvar men tråkigast är nog tankarna som följer, oron. Hur ska vi kunna flytta till något större, vågar vi ska skaffa barn på en inkomst? Självklart känns bröllopet lite oroligt men den budgeten baserad vi på mitt ett års kontrakt. Lite värre är det med bröllopsresan man vi får hoppas det löser sig. Det är så himla många par som aldrig kommer iväg. Vi vill verkligen åka, bara vara med varandra och njuta.

    All stress med jobb och livet leder till galet mycket huvudvärk och migrän. Så jag tänker att jag måste reda ut jobbsitutationen. Få lite klarhet i vad som händer.